Andreas testar Huawei P10

Med fjolårets flaggskeppstelefon Huawei P9 introducerade kinesiska telefonjätten Huawei ett samarbete med Leica runt telefonens kameramodul. Precis som då står Leica för linserna i kameramodulen medan sensorn kommer från Sony och mjukvaran från Huawei själva. Med P9 lyckades Huawei utan tvekan imponera på kamerafronten, utan att lyckas bräcka marknadens giganter Iphone 7 och Samsung Galaxy S7. Har de lyckats gå hela vägen med Huawei P10 månntro?

Dubbeltrubbel i modellväg

Precis som med föregångaren lanseras P10-familjen i två modeller - den vanliga modellen vi har testat här och en större modell vid namn P10 Plus. Skillnaderna mellan de båda modellerna, utöver storleken, är att P10 Plus är utrustad med bättre kameralinser som får högre betyg i Leicas egna gradering. Huawei P10 är utrustad med en 5,1 tum stor skärm vars bildpanel är vad Huawei kallar IPS-NEO, en förbättrad variant av LCD/IPS som ger imponerande bra tryck i färger och för tekniken god svärta. Den kanske inte rår på den imponerande färgåtergivning och svärta som Super AMOLED-panelerna når men resultatet är ändå så bra att vi inte upplever en försämrad upplevelse när vi går direkt från en Super AMOLED-enhet till denna. Skärmen skyddas av Gorilla Glass 5 och har även ett skärmskydd i plast förapplicerat.

IPS-NEO-panelen kombinerar de ljusstarka egenskaperna hos en LCD-skärm med den typiskt imponerande kontrasten och svärtan hos en OLED-panel.

Huawei följer dessutom inte trenden med 2K eller 4K-paneler i flaggskeppen utan håller sig till 1 920 x 1 080, eller 1080p, vilket på en 5,1 tum stor skärm är alldeles utmärkt. Det medför dessutom en fördel i det att grafikkretsen inte behöver skyffla lika många pixlar, vilket hjälper både batteritid och prestanda på traven. Huaweis egenutvecklade systemkrets Kirin 960 står för beräkningarna här och den har mer än tillräckliga hästkrafter för att driva systemet i denna upplösning, och vi har inte upplevt några problem med prestanda eller lagg i gränssnittet under testperioden. En annan trend bland flaggskeppstelefoner som Huawei inte heller följer är stöd för HDR-färgåtergivning, en tråkig brist i en flaggskeppsprodukt med tillhörande prislapp. Telefonens primärminne är 4 GB stort, medan storebror P10 Plus får en modell med 6 GB primärminne på den kinesiska marknaden.

En bekant telefondesign

Sett till telefonens design är det svårt att inte ana en viss "inspiration" i formspråket. När jag burit med mig telefonen under diverse möten på kontoret har flera kollegor frågat om jag börjat använda Iphone, vilket förvisso delvis berott på att jag använt ett IOS-liknande tema i Huaweis användarmiljö, men även hårdvarudesignen ser tämligen inspirerad ut. Det beror dels på en snarlik design för högtalargrillen ovanför skärmen, men även den avlånga hemknappen, de rundade kanterna och såväl högtalarna och hörlurskontakten på telefonens nedre sida. Oavsett vad inspirationen varit är det en snygg och välbyggd design i magnesiumkonstruktion som dock kan vara något hal i handen.

Huawei inkluderar dock ett plastskal i paketet som du kan använda om tvål-varningen är allt för påtaglig. En trend som Huawei tyvärr inte följer med P10 är vatten- och dammtålighet enligt IP-klassificering. Telefonen ska vara stänksäker, det vill säga att du kan råka spilla vätskor på den utan att riskera totalt haveri, men den tål inte att sänkas i vattenmassor likt många av konkurrenternas flaggskepp skryter med under våren 2017. En trevlig funktion som de flesta konkurrenter däremot inte stöder är dubbla SIM-kort. Du kan välja om du vill använda funktionen till detta eller om du vill använda den andra SIM-platsen som minneskortsplats istället. Telefonen laddas och ansluts till externa enheter via USB Type-C.

En tudelad kameraupplevelse

Precis som med föregångaren använder Huawei P10 en dubbel uppsättning kameramoduler där den ena fångar bilder i svartvitt (monokromt) medan den andra fångar bilder i färg (RGB). Den monokroma sensorn har en upplösning på 20 megapixel medan RGB-sensorn har en upplösning på 12 megapixel. Tanken är att bildinformationen från båda dessa sensorer ska kombineras för att ge så bra sammansatt färginformation som möjligt, och i många fall lyckas Huawei med just detta. När jag har fotograferat välbelysta miljöer har resultaten ofta blivit imponerande bra, särskilt bilder tagna utomhus i färgrika miljöer hamnar i mobilkamerornas absoluta toppklass.

Otippat nog är det bara den främre av de två kameramodulerna som faktiskt imponerar.

Det är när jag fotograferar i dåligt belysta miljöer, eller miljöer med flera olika typer av besvärliga ljuskällor, som Huawei P10 tar en snäv sväng och levererar bland de sämre bilderna jag fångat på länge. Kanske beror detta till stor del på den snäva bländaröppningen på f/2.2, en oväntat svag punkt i en kamerafokuserad telefon vars konkurrenter i vissa fall har en bländaröppning så bred som f/1.7. Den undermåliga hanteringen av besvärliga belysningsförhållanden lär säkerligen även till viss del bero på bristande mjukvara. När jag tagit bilder med Dual tone-blixten har resultatet ofta förvridits på ett sätt som får det att se ut som ett filter applicerats på bilden, ett tydligt tecken på att mindre lyckade mjukvarualgoritmer används. Problemet blir extra påtagligt när det finns ett fåtal starka ljuskällor i en annars svagt belyst miljö, exempelvis en datorskärm i ett mörkt rum, vilket är tämligen vanligt för många fotosituationer.

De dubbla kamerasensorerna används inte bara till att sammanfoga olika färgdata utan ger även två ytterligare funktioner: hybridfokus och bokeh-effekt. Hybridfokus ger dig dubbel inzoomning utan att bilden beskärs eller förstoras digitalt, vilket faktiskt leder till riktigt bra bilder så länge som omgivande bildförhållanden är gynnsamma såklart. Bokeh är en kameraeffekt där omgivningen runt ett valt objekt hamnar ur fokus, en funktion som var en av de stora skrytfunktionerna hos Iphone 7 Plus. Oftast fungerar detta bra, men ibland kan kameran ha svårt att avgöra vem jag försöker fokusera på med bokeh-effekten. Samma effekt kan appliceras på den främre selfie-kameran, men detta leder med få undantag till synnerligen uselt resultat.

Brister i mjukvarualgoritmer och mjukvaran kan potentiellt sett mildras via mjukvaruuppdateringar framöver, men då detta inte har skett historiskt sett har jag ingen anledning att anta att det kommer ske med Huawei P10. Om telefonens bakre kamerasensorer är något av en besvikelse är den främre selfiekameran däremot en mycket positiv överraskning. Den kan fånga bilder med vid vinkel och återge bilder med imponerande färgomfång och skärpa. En imponerande selfie-kamera är dessvärre en klen tröst när man inte kan förlita sig lika mycket på att själva huvudnumret kan leverera bra bilder i varje given situation.

Huawei P10 levereras med Android 7.0 #Nougat i grunden och ovanpå detta har Huaweis egna användarmiljö EMUI 5.1 applicerats. Denna användarmiljö har tidigare kritiserats för att den använder samma hemskärms-princip som IOS där alla appar listas på hemskärmar snarare än i en app-meny som Android-system i regel nyttjar. Med EMUI 5.1 visar Huawei att företaget lyssnar på kritiken och låter användaren själv konfigurera hur denne vill navigera systemets mjukvara. Standardkonfigurationen är fortfarande att appar och deras eventuella mappar listas tillsammans med widgets på hemskärmar, men i inställningsmenyn kan du ändra så att en mjukvarugenväg visas på hemskärmen. Klickar du på denna får du fram en klassisk applista som kan sorteras via en sökruta.

EMUI är överlag en tungt anpassad användarmiljö vars design säkerligen inte kommer falla alla i smaken. Som tur väl är har den stöd för teman som anpassar utseendet, något jag använt till att låta användarmiljön efterlikna IOS under merparten av testperioden. Denna anpassningsbarhet sträcker sig även till hemknappen, en fysisk hemknapp längst ner på telefonen vars användning skiljer sig en hel del från hur den används hos konkurrensen. Som standard är det en kapacitiv hemknapp som även hyser fingeravtrycksläsaren, till skillnad från tidigare där fingeravtrycksläsaren befann sig på telefonens baksida. Hemknappen här använder en vibrerande återkoppling som likt Apples Force Touch-hemknapp på Iphone 7-generationen som ger dig känslan av en fysiskt nedtryckt knapp.

Ett tryck på denna knapp tar dig dock inte till hemskärmen utan tar dig ett steg bakåt i navigeringen. Håller du den däremot nedtryckt i någon sekund tas du till hemskärmen. För att öppna menyn för öppna applikationer sveper du åt höger på hemknappen. Detta system känns ovant till en början, men efter bara några timmars användning blev det standardformalia och som jag råkade försöka mig på med andra telefonmodeller. Om du verkligen inte gillar detta har du även möjlighet att aktivera virtuella mjukvaruknappar på skärmen. Att låta användaren bestämma hur denne vill använda telefonen i så stor utsträckning är en riktigt bra utveckling av EMUI som Huawei ska ha en eloge för.

Pålitlig och uthållig

En trevlig aspekt med Huawei P10 är att den är utrustad med ett ganska rymligt batteri på hela 3 200 milliamperetimmar, trots att det är en ganska smal och lätt telefon. Under vanliga veckodagar där jag använder telefonen mer sparsamt har jag kunnat ha telefonen igång med datauppkopplingen aktiv under en hel arbetsdag och ändå ha över 60 procent batteriladdning kvar till kvällen. Om jag inte laddar telefonen när kvällen anländer kan den oftast vara igång några timmar in på nästa arbetsdag innan den behöver laddas. Kirin 960-kretsen verkar även vara ganska effektiv i viloläge då telefonen kan ligga över natten med 16 procent laddning inför, och den sjunker inte lägre än till 11 procent morgonen därefter.

För dig som twittrar, instagrammar och ägnar dig åt andra typer av sysslor som håller skärmen aktiv flera timmar i sträck kommer batteritiden så klart variera, men jämfört med konkurrensen står sig Huawei P10 bra på denna punkt. Jämfört med nyligen testade konkurrenten Oneplus 3T når P10 förvisso något sämre batteritid och är inte riktigt lika rapp när det gäller precision och följsamhet med GPS-funktionen, men å andra sidan är den snabb och följsam nog för att detta inte ska vara ett problem i praktiken. Sett till ren prestanda står sig Kirin 960 bra mot den rådande konkurrensen.

I Geekbench 4 får den 1931 poäng i enkelkärniga testet och 5936 poäng i det flerkärniga, något bättre vad Exynos-kretsen i Samsung Galaxy S7 Edge levererar med 1920 respektive 4676 poäng. Grafikkretsen är dock något sämre med 1656 poäng i 3dmark Slingshot Extreme, där Galaxy S7 Edge når 1925 poäng. Lustigt nog nådde Huawei P10 konsekvent betydligt långsammare wifi-uppkopplingar än Samsung-konkurrenten. När vi gjorde tester i Bredbandskollen på samma nätverk vid samma tidpunkt nådde P10 inte hälften av nedladdningshastigheten som Galaxy S7 Edge mäktade med, och med dubbelt så lång latenstid dessutom. Under vardagligt bruk är detta dock inte något som påverkar användarupplevelsen i någon större utsträckning.

Bra men inte bäst

Huawei P10 är en svår telefon att bedöma. Den är på nästan alla sätt en riktigt bra telefon, med få riktigt stora brister. Den är snyggt designad och välbyggd, erbjuder bra batteritid som dessutom kan snabbladdas effektivt och prestandan är överlag riktigt bra. Den uppdaterade mjukvarumiljön faller förvisso fortfarande inte riktigt mig i smaken, men nu kan den anpassas i en sådan utsträckning att den inte behöver bli ett argument mot telefonen, vilket kunnat vara fallet tidigare. Huawei P10 är dock inte en billig telefon, och tillsammans med storasyskonet P10 Plus får du betala nästan lika mycket som konkurrenterna från Apple och Samsung kostar. I slutändan delar vi ändå ut en rekommendation då Huawei P10 är en väldigt bra telefon, men det är en rekommendation med en rätt stor brasklapp.

Kameran är helt enkelt för svajig, där den i vissa situationer fångar fantastiskt bra bilder fångar den uselt sammansatta bilder i andra. Vid flertalet tillfällen önskade jag att jag hade senaste modellen Iphone eller Samsung Galaxy med mig eftersom jag vet att jag får så bra bilder som bara möjligt med dessa telefoner i fickan. Att jag önskar att jag hade en annan produkt i mina händer är ett tydligt tecken på att detta inte är produkten jag vill använda till vardags, och om kameran är av högsta prioritet för dig är Huawei P10 inte telefonen för dig. Det är synd, för med en mer imponerande kamera hade jag utan förbehåll kunnat rekommendera telefonen till alla telefonentusiaster.