Andreas testar Oneplus 5

Kinesiska Oneplus telefoner har sedan starten varit populära hos köpare som vill ha en relativt ren Android-upplevelse som ändå kan anpassas i stor utsträckning. Den egna Android-varianten OxygenOS utökar grundsystemet med ett antal alternativ för anpassningar, vilket dessvärre fört med sig buggar i tidigare versioner av Oneplus-telefonerna. Detta faktum gäller även Oneplus 5, som kompletterar ett gäng riktigt bra egenskaper med några riktigt tråkiga brister.

En video-sammanfattning av testet för dig som inte hinner eller vill läsa i textform.

Oneplus 5 byter riktning från det metalliska designspråk som användes med Oneplus 3/3T, och designen känns definitivt "bekant". Det nattsvarta aluminiumchassit är stöpt i en form som har vissa likheter med Iphone 7 Plus, något som ytterligare förstärks av att de dubbla kameralinserna och LED-blixten ser ut och är positionerade exakt likadant. Även den främre selfie-kameran och övre högtalaren delar samma utformning och utseende som dess äpple-motsvarighet. Den mest talande skillnaden mellan de båda telefonerna är att Oneplus 5 har ett skyddande lager plast över skärmen med tydliga kanter.

Att formspråket känns bekant är inte nödvändigtvis något negativt. Oneplus 5 är snygg och välkonstruerad, och den innehåller likt tidigare familjemedlemmar kraftfulla komponenter till ett förhållandevis lågt pris. Telefonen finns tekniskt sett tillgänglig i två olika färger, men dessa är nattsvart och en något mindre svart mörkgrå så du som gillar färgstarka skapelser går bet här. Oneplus strategi med färgerna och konfigurationsvalen är överlag något underliga. Den nattsvarta varianten är utrustad med 8 GB primärminne och 128 GB lagringsminne, medan den mörkgrå varianten håller sig till 6 GB primärminne och 64 GB lagring. Den enklare konfigurationen kostar blott 500 kronor mindre, vilket är en underlig prissättning från Oneplus sida.

Med tanke på att telefonen saknar minneskortsläsare finns det få argument för att välja något annat än modellen med 128 GB lagringsutrymme. I övrigt håller sig telefonen till konventioner, med en fysisk hemknapp som hyser en snabb och precis fingeravtrycksläsare och en 3,5-millimeters hörlursport. På tal om hörlursporten har Oneplus fortfarande inte åtgärdat den bugg som tidigare modeller lidit av där ljud från externt anslutna mikrofoner inte fångas upp. Då problemet varit känt med både Oneplus 3 och 3T borde det vara åtgärdat vid det här laget.

Skärmkonservativ

Oneplus 5 trotsar rådande trender med en skärmupplösning som håller sig till den numera lägstanivån 1080p. Jämfört med rivaler som skryter med allt från 1440p till 4K kan det framstå som futtigt, men sanningen är att få kommer märka av någon större skillnad på den 5,5 tum stora AMOLED-skärmen. Färgerna är starka och svärtan är nattsvart vilket skapar en imponerande helhet i allt från spel till film och foto. Skärmpanelen skryter inte med särdeles tunna ramar eller välvda kanter som hos Galaxy S8, men som en konventionell skärmpanel gör den jobbet riktigt bra.

Att den 5,5 tum stora AMOLED-skärmen håller sig till upplösningen 1080p är bra för batteritiden.

Att upplösningen håller sig till 1080p innebär också färre pixlar som ska skyfflas av grafikkretsen. Det har flera fördelar, exempelvis att prestanda är genomgående god, men också att systemkretsen och därmed batteriet belastas mindre. Med tanke på att Oneplus 5 använder den nya och potenta systemkretsen Qualcomm Snapdragon 835 och hela 8 GB primärminne blir prestandan riktigt bra, och bättre än hos konkurrenter vars enheter måste skyffla fler pixlar. Huruvida så mycket primärminne faktiskt är nödvändigt ska vi låta vara osagt, men det innebär att appar kan hållas i minnet länge innan de rensas ut. Animationer är snabba och växlande mellan flera appar sker utan lagg eller andra prestandaproblem.

Prestandamässigt suverän

Under tiden vi har testat Oneplus 5 har det framkommit att Oneplus har anpassat mjukvaran så att telefonen ska prestera extra bra i vissa spel och prestandamätningsverktyg, eller benchmark-fuska som det också kan kallas. Detta ska handla om cirka fem procents ökning i vissa fall, och trots att vi önskar att Oneplus och andra prestandafuskare upphör med den här sortens aktiviteter spelar det inte särskilt stor roll i praktiken. Snapdragon 835 är en väldigt potent systemkrets, med eller utan fusk, och resultaten för Oneplus 5 ligger i linje med andra telefoner som utrustats med denna krets.

I processortestet Geekbench 4 når Oneplus 5 en enkelkärnig prestanda på 1965 poäng, och i det flertrådade testet blir resultatet 6774 poäng. Detta är något högre än Samsung Galaxy S8, vilket är ett genomgående tema för resten av testerna. Försprånget kan alltså bero på tidigare nämnt prestandafusk, men utan detta fusk skulle Oneplus 5 ändå stå på jämn fot med dess största rivaler, vilket inte är fy skam för en telefon som är nivån billigare. Och precis som brukar vara fallet är Iphone 7 Plus betydligt bättre på enkelkärniga processortester, och något sämre i flerkärniga processortester och grafikrelaterade tester. Men, som sagt, syntetiska prestandatester är inte talande för helhetsupplevelsen, och på denna punkt klarar sig Oneplus 5 alldeles utmärkt.

Duglig men tråkig batteridrift

Med Oneplus 5 har batteriets kapacitet faktiskt tagit ett steg bakåt, från 3 500 milliamperetimmar i Oneplus 3T till 3 300 milliamperetimmar här. Enligt Oneplus ska detta inte vara en försämring då Snapdragon 835, som tillverkas på 10 nanometers tillverkningsprocess, är en mer energieffektiv krets och batterisparande funktioner i Android-basen hjälper till med att minska belastningen på batteriet. Enligt våra tester beror detta till stor del på vilken typ av uppgifter telefonen får arbeta med.

Under vardagliga och enkla uppgifter som webbsurfande, SMS:ande och halvfrekvent chattande på sociala medier håller Oneplus 5 definitivt motsvarande batteritid som sin föregångare, eventuellt något längre. När telefonen belastas frekvent med en rad olika typer av uppgifter kan de batterisparande funktionerna i hårdvaran och Android-basen inte hjälpa till särskilt mycket, och batteritiden blir då något sämre än den blev hos 3T.

Detta fastslog jag när telefonen användes flitigt under några hektiska dagar på Dreamhack Summer. Där tog sig telefonen igenom samtliga dagar, och trots att den var inne på de sista procenten behövde jag aldrig ta till min batteriladdare som låg beredd i ryggsäcken. Så på det stora hela blir det tummen upp för den batterimässiga uthålligheten. Att batteriet kan snabbladdas via Dash Charge-tekniken utan att prestanda blir lidande under laddning är en trevlig aspekt som Oneplus 5 faktiskt sköter bättre än någon annan konkurrent just nu.

I marknadsföringen av Oneplus 5 har de dubbla kameralinserna stått i rampljuset. Oneplus är uppenbarligen stolta över vad de åstadkommit här, och efter några veckor med telefonen kan vi konstatera att de tagit ett stort steg framåt jämfört med vad som erbjöds i tidigare generationer. Just kameran var en av de stora källorna till kritik när vi recenserade Oneplus 3T som hade stora problem med besvärlig belysning och fångade generellt sett oinspirerande bilder. Med Oneplus 5 kan det kinesiska bolaget nu faktiskt på allvar konkurrera med flaggskeppen från Apple och Samsung, även om de inte riktigt lyckas bräcka något av dessa företag.

Kameratelefonen kan fortfarande inte riktigt hävda sig mot fullstora kameror, men Oneplus 5 tar ett stort steg framåt jämfört med sina föregångare här.

De dubbla kameralinserna består dels av en vanlig 16 megapixels-sensor med en bländaröppning på f/1.7 och en 20 megapixelsensor som parats med en telefoto-lins, samma upplägg som används i Iphone 7 Plus. Telefoto-linsen stöder enligt specifikationerna optisk zoom med 2x förstoring, men det har framkommit att detta egentligen handlar om 1,6x optisk zoom som sedan får draghjälp av 0,4x digital zoom. Detta är fel väg att gå i min mening, det hade varit mycket bättre om kameran bara zoomat in de 1,6x som stöds optiskt och överlåtit beslutet om digital zoom till användaren. Kanske var behovet av att kunna skryta med samma specifikationer som Iphone 7 Plus allt för stort.

Resultatet är dock det viktigaste, och här gör Oneplus 5 generellt sett ett riktigt bra jobb. Vanliga bilder och deras HDR-versioner fångar upp detaljer bra med både naturtrogna och starka färger. I mörka omgivningar fångar den inte upp riktigt lika mycket detaljer som Galaxy S8 eller Iphone 7, men ligger inte heller långt efter. I testet av porträttbilder lyckades faktiskt Oneplus 5 fånga snyggast bilder, men när effekten skulle appliceras på blommor blev färgåtergivningen något fel för både Oneplus 5 och Galaxy S8. Där Iphone 7 Plus fångar blomman i dess naturligt lila färg är den mer åt det rosa hållet i Oneplus 5 och Galaxy S8.

En funktion som Oneplus 5 faktiskt saknar som finns i Samsungs och Apples läger är optisk bildstabilisering, men i realiteten blir de flesta videosekvenser hyggligt stabila trots detta så länge som du är hyggligt stabil på handen. Även autofokus sköts bra, och detta är ett område där alla tre av de jämförda telefonerna gör bra ifrån sig. Så pass bra att vi inte kan lyfta fram en direkt vinnare. Den främre selfiekameran är på hela 16 megapixel, och även om megapixel-övertaget inte återspeglas i bildkvaliteten är resultatet ändå på nivå med konkurrenterna. Jag saknar dock möjligheten att ta selfie-bilder med vid vinkel som stöds i Galaxy S8, Iphone 7 Plus, Huawei P10 med flera.

Bilder tagna med tidigare nämnd optisk zoom blir detaljerade och klara, nästan på nivå med Iphone 7 Plus faktiskt. Överraskande nog blir även bilder tagna under videoinspelning riktigt bra, något jag fick möjligheten att testa under en konsert där jag befann mig cirka 100 meter från scenen. Trots rök och ljusshow på scen kunde både bandet och detaljer i dekoren urskiljas tydligt. På tal om videoinspelning stöder Oneplus 5 likt Iphone 7 Plus möjligheten att växla mellan optisk zoom och standardvyn under inspelning.

Överlag blir videosekvenserna riktigt bra, men övergången mellan zoom-läget och normalvyn sker med ett tydligt ryck hos Oneplus 5 medan det hos Iphone 7 Plus blir en betydligt mer graciös övergång. Resultatet för video är annars riktigt bra och att kunna zooma optiskt i både bild och video är något som den betydligt dyrare rivalen Galaxy S8 inte kan skryta med. När vi testade att fotografera med maximal zoom på samtliga telefoner blev det tydligt hur mycket den optiska zoomen gör för bildkvaliteten. Oneplus 5 och Iphone 7 Plus hamnar på ungefär samma detaljnivå medan Galaxy S8 fångar en tämligen suddig historia som ser ut att ha ett lager vaselin över sig.

Här visar vi hur Oneplus 5 står sig mot Iphone 7 Plus när det gäller bruk av optisk zoom under videoinspelning, och hur mikrofonen hanterar högljudda konserter.

Till sist kan vi också nämna något om mjukvaran. Om du tycker att hårdvarans design påminner något om Apples skapelse är det inget i jämförelse med kamerans tillhörande mjukvara. Gränssnittet är snudd på lyft direkt från IOS-gränsnittet. Plagiat är den främsta formen av smicker heter det, så Apple kan känna sig ordentligt smickrade här. Men likt Apples kameramjukvara är gränssnittet enkelt att hantera och döljer gott om alternativ under huven, en klar fördel över standardmjukvaran i Android i min mening. Det finns ett proffsläge för den som bemästrar manuell hantering av slutartid, ISO-nivåer, vitbalans, med mera. Bilder kan även fångas i RAW-format om du hellre efterbearbetar dem på datorn eller i en foto-app som Lightroom.

Överlag kan jag konstatera att du inte längre tvingas kompromissa med kameran om du väljer en Oneplus 5. Bilderna blir inte bäst, men de blir så pass bra att det inte är ett argument mot att välja denna telefon, och för de allra flesta lär kameralösningen i Oneplus 5 imponera rejält.

Vid en första anblick kan det se ut som att Oneplus-telefonerna använder en standard-installation av Android, och detta är inte långt ifrån sanningen. Oxygen OS 4.5.1 som används här är en lätt anpassad version av Android 7.1.1 där tilläggen mest handlar om att låta användaren konfigurera mjukvaran och hur den interagerar med hårdvaran. Ett exempel på detta är att du kan välja om du vill visa virtuella knappar på skärmen för de kapacitiva knapparna för bakåtnavigering och flerkörningsmenyn för appar. Till skillnad från tidigare visas det nu inte någon virtuell knapp för att ta fram app-menyn utan du sveper istället upp från skärmens nedre del för att visa denna. Om du saknar denna appmeny-knapp kan den aktiveras igen i inställningsmenyn.

En tidigare tradition hos Oneplus-telefonerna är den anpassningsbara hårdvaruknappen på telefonens vänstra sida, den så kallade växlingsknappen eller "slidern". Som standard växlar denna mellan olika nivåer kallade tyst, stör ej och ring. Med slidern i tyst-läget kan du välja mellan ett fåtal alternativ för vad som ska släppas igenom, och i ring-läget kan du bara ställa in om telefonen ska vibrera eller ej. I stör ej-läget kan du däremot konfigurera en uppsjö av alternativ, bland annat vilka typer av notifikationer som ska släppas igenom, om du vill aktivera återuppringning för personer som ringer flera gånger inom loppet av tre minuter och du kan även ställa vilka favoritkontakter som ska undantas från reglerna.

Andra tillägg som är värda att nämna är stör ej-läget för spelande samt läsläget. Likt lösningen som används i Samsung Galaxy S8 är stör ej-läget för spelande precis vad det låter som, det vill säga att det dels ser till att du inte störs av irriterande notifikationer under spel och det ser även till att de kapacitiva knapparna inte aktiveras av misstag under en spelsession. Läsläget är däremot ett trevligt tillägg som konkurrenterna inte kan skryta med på samma sätt. Med detta läge aktiverat växlar skärmen till gråskala som gör nattligt läsande betydligt trevligare. Likt de flesta moderna telefoner stöds även ett läge med reducerat blått ljus. Här finns även en funktion vid namn extended screenshot som kan skapa en rullande skärmdump, användbart om du exempelvis vill ta en skärmdump av en lång lista och inte bara det som syns på skärmen för tillfället.

En bestående ojämnhet

Ett problem som Oneplus produkter har dragits med sedan starten har varit en något opolerad mjukvara. Vissa modeller har lidit extra mycket av detta, både omgång ett och två drogs med ett flertal större problem medan Oneplus 3 och 3T nöjde sig med mindre allvarliga men fortfarande besvärliga buggar. När Oneplus 2 uppdaterades till Android 6.0 introducerades en hel myriad allvarliga buggar som bland annat drog ner batteritiden rejält, och Oneplus 3/3T drogs med en märklig bugg där ljud inte kunde fångas från externa mikrofoner anslutna över 3,5 millimeterskontakten.

Flera uppdateringar har redan släppts till Oneplus 5, som förhoppningsvis blir mer stabil mjukvarumässigt än tidigare modeller.

Denna bugg har obegripligt nog inte åtgärdats i Oneplus 5, och detta är ett problem som ingen annan aktör dras med vad jag vet. Redan under dag två av testandet låste sig telefonen när jag skulle kopiera telefonnummer från adressboken, vilket krävde en hård omstart av telefonen för att åtgärda. Mängden buggar som Oneplus 5 dras med har hittills inte varit så pass allvarliga att de ska avskräcka från ett köp, men det är oroväckande att gamla buggar består trots att de är väldokumenterade på webben. Jag stötte även på andra lustiga problem under Dreamhack-vistelsen, bland annat att Oneplus 5 tvärt vägrade att sända en stabil Facebook Live-sändning i mer än dussintalet sekunder. Efter att en livesändning avbrutits femton sekunder in bytte jag till en kollegas Iphone 7 som skötte livesändningen utan bekymmer.

Dessa problem, och andra buggar och tillkortakommanden, kan åtgärdas efter lansering via mjukvaruuppdateringar. Oneplus historik med skakiga uppdateringar till nya versioner av Android-basen ger fog för viss oro, och känner du att de problem jag har beskrivit här låter allt för oroväckande kan du med fördel invänta de första stora uppdateringarna för att se om de förbättrar situationen.

Imponerande men osäker

Som helhet är Oneplus 5 en imponerande telefon och en klar förbättring för den som vill ha en renodlad Android-telefon utan att importköpa en Google Pixel för hutlösa summor. Den är ruskigt snabb, är snyggt designad och välbyggd och den dubbla uppsättningen kameror gör ett imponerande bra jobb även om de inte riktigt rår på marknadens giganter från Samsung och Apple. Denna modell introducerar dock ett gammalt och ett nytt problem.

Det gamla problemet är den något ojämna mjukvaran, som tidigt ställde till med bekymmer under mitt testande, och det är svårt att förutspå hur många av dessa bekymmer som kommer att åtgärdas i framtida uppdateringar (och om dessa kommer introducera nya bekymmer). Att prislappen har tagit ett steg upp innebär också att Oneplus 5 hamnar närmare de största konkurrenterna än tidigare modeller, och hamnar därmed utanför vad som kan klassas som mellansegmentet. Priset är dock fortfarande betydligt lägre än konkurrenterna med likvärdigt maffiga specifikationer så den gamla parollen "mycket telefon för pengarna" gäller i allra högsta grad fortfarande.

Oneplus 5 får i slutändan en rekommendation, med brasklappen att du med fördel kan ha is i magen och invänta den första rundan uppdateringar som förhoppningsvis korrigerar de värsta buggarna. Eftersom Oneplus 5 inte kan köpas tillsammans med abonnemang hos svenska mobiloperatörer, eller testköras i deras butiker, måste du lita på Oneplus tillräckligt för att göra ett kontantköp. Om du kan leva med en något ojämn mjukvaruupplevelse är Oneplus 5 en telefon väl värd dina surt förvärvade pengar.