Galaxy S9 – Samsung kan inte trolla med kameran men imponerar ändå

Nu har turen kommit till kameran i vår stora testsvit av Galaxy S9, något som utgör i princip hela Samsungs säljargument. Sällan syns S9-telefonen utan orden ”The Camera. Reimagined” eller omvärdera allt du vet om kameran. Kameran påstås vara revolutionerande och något helt nytt av sitt slag. Det som främst är speciellt med kameran är att den har en variabel bländare, alltså att den kan växla mellan två olika bländartal.

Du som är kameraentusiast eller bara kan grunderna i traditionellt fotografi kanske höjer på ögonbrynet och tänker ”men det är ju inget revolutionerande med detta, variabel bländare har funnits sedan urminnes tider” . Du har rätt och det är inte heller den första mobilen någonsin med variabel bländare men det är första gången funktionen har letat sig in i ett så här stort produktsläpp.

Kort om bländare

Bländaren i en kamera är det som reglerar hur mycket ljus som släpps in. Exponeringen är som en ekvation där bländare, slutartid (hur länge linsen är öppen) och ISO-tal (hur känslig sensorn är) samarbetar för att skapa en välbalanserad exponering.

Ju större bländaröppning kameran har desto mer ljus släpper den in, men förvirrande nog betyder mindre bländartal större bländaröppning. En storbländaröppning skapar också ett kort skärpedjup. Effekterna som kort skärpedjup skapar är det mobilföretagen försöker åstadkomma artificiellt med bokeh eller porträttlägen, det vill säga att ett föremål är skarpt och resten i bilden är suddigt.

En av de tuffaste utmaningarna för en kamera och en mobilkamera i synnerhet är att ta bra bilder i dåliga ljusförhållanden. En så stor bländare som möjligt är ett sätt att försöka åstadkomma detta och mobiltelefoner som tidigare legat i framkant har haft så stora bländaröppningar som ƒ/1.7. En liten bländaröppning i en dåligt belyst miljö betyder oftast en så lång slutartid att bilderna blir suddiga.

Galaxy S9-familjen hoppas kunna råda bot på detta med sina två olika bländarinställningar. Kameran kan välja mellan bländartalen ƒ/2.4 och ƒ/1.5, där det högre talet används i de flesta sammanhangen. ƒ/1.5 används i de lägen då mobilen bedömer att ljuset är svagt. Det går även att ställa in manuellt i Pro-läget om man vill.

Bländaren växlar mellan två lägen ƒ/1.5 (vänster) och ƒ/2.4 (höger).

Jag har gått runt med kameran i olika miljöer för att se hur mörkt det måste vara innan kameran växlar över till den större bländaren. Det måste generellt vara väldigt mörkt för att bländaren ska växla och det tar några sekunder i den nya miljön innan mobilen växlar över från en bländare till en annan, men hur mycket bättre bilder får jag egentligen i praktiken?

Att fotografera i svag belysning

Samsung har enligt mig historiskt inte varit speciellt vassa på fotografering i mörker. Bilderna är förvisso ljusa men ibland ser det ut som att det nästan är dagtid. Ofta kompenseras suddighet med aggressiva skärpe- och brusreduceringsfilter, vilket gör att bilderna ser smetiga och onaturliga ut.

Under testperioden kunde jag inte låta bli att fundera mycket på vad som utgör en bra bild fotad i svag belysning. Vill jag att det inte ska synas att ljusförhållanden är dåliga eller vill jag att det ska synas att belysningen är svag men fortfarande få detaljer i bilden?

I mångt och mycket kör Samsung på den första strategin. Hos Galaxy S9 har de starka skärpefiltren dämpats och bilderna är betydligt mjukare och lite varmare, men brusreduceringen får fortfarande jobba för fullt. I mörker används den stora bländaren ƒ/1.5, vilket gör att skärpedjupet blir något kortare och det är svårare att få många föremål i bilden att vara skarpa. Detta resulterar dock i att bilderna i sin helhet uppfattas som suddigare än i Galaxy S8. Brusreduceringen tar mycket riktigt bort det fula färgskiftande bruset som uppstår vid höga ISO-tal men det smetar också ut detaljer i hår, ansikte, textiler med mera.

Kameran är inte på något sätt revolutionerande, och jag hade i ärlighetens namn varit förvånad om Samsung helt levde upp till sitt säljargument. Att fotografera i mörker är en extrem utmaning för en kamera. Systemkameror brottas med detta och mobilkameror i synnerhet – med tanke på de otroligt små linserna.

Samsung kan inte trolla och precis som alla tillverkare måste de göra kompromisser när det gäller bilder tagna i dålig belysning. Samsungs väljer i det här fallet att kompromissa om detaljerna. Apple och Samsung gör på olika sätt. Foton tagna i mörker på en Iphone 8 Plus har en högre detaljrikedom, bilderna är kallare men klarar stora kontraster sämre. Lampan i förgrunden läcker ut i bilden och ljuskällor blir snabbt överexponerade.

Bilder tagna med en Galaxy S9 kan på håll upplevas som mysigare. S9 klarar koncentrerade ljuspunkter såsom lampor bättre men detaljerna i exempelvis buskage smetas ut rejält. Egentligen är det omöjligt att säga vilken mobil eller tillverkare som gör det bäst. Det avgörs snarare på tycke och smak; vilken kompromiss du uppskattar mest.

Att filma i Super Slow-mo

Tidigare har du kunnat filma i ultrarapid med 240 bilder per sekund på en Galaxy-telefon men med Galaxy S9 kan du nu filma högupplösta videoklipp i 960 bilder per sekund. Ett ögonblick på 0,2 sekunder dras ut till sex sekunder sedan börjas klippet spelas i normal hastighet igen. Efter att jag har spelat in klippet kan jag enkelt redigera filmen och även lägga på olika typer av passande musik.

Jag har testat funktionen i lite olika situationer. Föga förvånande är Super Slow-mo superkänslig för vilka ljusförhållande som råder. Om förhållandena inte är optimala blir bilden grumlig och det är som om pyttesmå fiskar simmar runt i bilden. Dels testade jag funktionen på en fredagsträning i Roller Derby och dels testade jag den på kontoret med mycket belysning från såväl fönstret som inomhusbelysningen.

Super Slow-mo har två lägen, antingen väljer du själv när kameran ska aktivera läget eller så använder du kamerans automatiska läge. Då inväntar kameran en hastig rörelse i en gulmarkerad kvadrat på skärmen. När den hastiga rörelsen kommer börjar den spela in i ultrarapid. När jag var i idrottshallen i Farsta märkte jag snabbt att denna auto-funktion fungerar dåligt om det överlag är mycket rörelse i bilden. Jag tycker att den var dålig på att tajma rätt lägen och jag fick kämpa med att hitta ett klipp som fungerande. Att själv utlösa funktionen är inte heller helt lätt. 0,2 sekunder är en oerhört kort tid och såvida bilden inte är välplanerad är det svårt att fånga det rätta ögonblicket.

När videoklippet växlar mellan normalläge och ultrarapid har jag märkt att vitbalansen ofta ändras vilket jag upplever som störande, men jag är säker på att Super Slow-mo kommer komma till sin rätt när jag är utomhus i sommar för utomhus under dagen är ljusförhållandena absolut inga problem. Musiken jag kan lägga på i efterhand är rätt rolig och jag uppskattar att funktionen även om jag tycker att den är på snudd på larvig.

Jag tror att funktionen kommer förbättras i nästkommande modeller men i dagsläget är det en funktion som funkar bra i väldigt speciella sammanhang och för att bli riktigt bra krävs lite planering.

Att fotografera med S9 i vardagen

Förutom de stora kameranyheterna finns det flera subtila uppdateringar i kameran. Det som jag är mest glad över är det nya gränssnittet i appen. Förut var kameran ett stort irritationsmoment då jag upplevde den som svårnavigerad och inte sällan kom jag åt oönskade knappar eller svepgester. Numera ligger alla olika kameralägen på en rad längst upp i appen – ja, lite mer som på en Iphone. Att se menyraden betyder mycket, det är logiskt var jag ska hitta saker och irritationsmomenten är numera obefintliga för mig.

Kamera-appen i S9 till vänster och motsvarande app i S8 till höger.

Samsung kallar det artificiellt korta skärpedjupet för selektivt fokus till skillnad från Apple som kallar det porträtt. Detta läge har blivit betydligt bättre och under rätt omständigheter kan det nästan vara lika fint som naturligt kort skärpedjup, även om ingen tillverkare helt har lyckats än. Det som stör mig mest med de artificiella lägena är att allt i bakgrunden blir lika suddigt. En annan utmaning är att detaljer som hårstrån eller grenar blir ofta lidande och det mänskliga ögat är extremt skicklig på att syna bluffen. Samsung har finslipat selektivt fokus och jag tycker att funktionen fungerar att fota med i allt fler situationer, dock brottas den fortfarande med att särskilja små detaljer från bakgrunden.

Att fotografera med Galaxy S9 är en behaglig upplevelse, det är en väldigt bra kamera som i nästan alla situationer tar vackra, livfulla och krispiga bilder. Detaljerna är fina och Samsung har dragit ner lite på den extrema efterbehandlingen. Bilderna är inte alltid helt korrekt återgivna och världen i Samsungs telefon är betydligt med färgglad än vad den är i verkligheten.

Den som hellre vill ha bilder som sticker ut än som är helt korrekt återgivna kommer inte bli besviken på kameran i S9:an. Bitvis har jag blivit väldigt imponerad av kameran och kommit på mig med att tänka: "Ja det är ju inte helt rätt men det är väldigt fint."

Fortsättning följer...

Det här är andra testdelen i en rad av flera. Jag kan konstatera att Samsung inte riktigt har uppfunnit kameran på nytt men Galaxy S9 gör ett otroligt bra jobb med att fånga min vardag. Bilderna är vackra, detaljrika och livfulla.

Jag kommer tillbaka nästa vecka med ännu fler testdelar men tills dess säger jag trevlig helg!