Oneplus 6 är marknadens bästa Android

Min historik med Oneplus-telefoner här på 99 sträcker sig tillbaks till mitt test av Oneplus 3T. Då hyllade jag den suveräna batteritiden och fenomenalt bra GPS-funktionen, men kritiserade den tämligen buggiga mjukvaran. Med Oneplus 5 hyllade jag hur telefonens komponenter och design hade kommit ikapp marknadens flaggskepp, men återigen drog buggar ner helhetsupplevelsen.

Men det var med testet av Oneplus 5T jag kände att företaget till slut hade fått till helheten. Visst, det fanns fortfarande buggar, men de var inte av den allvarliga sorten och helhetsupplevelsen var väldigt trevlig. De senaste två veckorna har jag använt senaste flaggskeppet Oneplus 6 som min privata telefon och jag kan bara konstatera att Oneplus har byggt vidare och förfinat den goda grund som etablerades med föregångaren.

Både med och mot strömmen

Den omedelbara nyheten med Oneplus 6 är den större skärmen på 6,28 tum som täcker majoriteten av telefonens framsida, och den ack så trendriktiga "flärpen" finns även här. Till skillnad från Apples motsvarighet används den endast till att hysa den främre kameran och sensorer, men då Oneplus faktiskt lyckas få till en väldigt lyckad ansiktsupplåsning med en helt vanlig kamera duger detta alldeles utmärkt.

Bakstycket i glas gör telefonen bräckligare och mer mottaglig för fingeravtryck, men ger också bättre radioprestanda.

Den andra trenden Oneplus hoppat på är att telefonens chassi nu är byggt i glas istället för metall som tidigare. Till skillnad från andra telefontillverkare stöder telefonen dock inte trådlös laddning, vilket gör att valet av glasmaterial känns underligt då det gör telefonen känsligare för fallskador och mer mottaglig för fingeravtryck. Anledningen till valet av glas är enligt Oneplus att telefonen kan skicka radiosignaler mer effektivt när radioantennerna integreras i glas kontra metall.

Under min testperiod har jag flera gånger reflekterat över att Oneplus 6 har väldigt stabil anslutning till mina Bluetooth-enheter, exempelvis mina trådlösa hörlurar jag använder varje dag till och från jobbet. Med andra telefoner, även sådana som också använder glasmaterial, kan Bluetooth-anslutningen ibland vara något svajig, vilket jag inte alls upplever med Oneplus 6. Detta ska också gälla dataanslutningen som stöder gigabit-LTE, men då jag aldrig kommer i närheten av att maxa denna kapacitet kan jag inte uttala mig om hur Oneplus står sig mot konkurrenterna här.

En trend som Oneplus dock vägrar att följa är att offra hörlursutgången för en digital sådan via USB Type-C. Här finns både 3,5-millimeters ljudutgång och anslutning till externa tillbehör via laddningsporten som likt konkurrenterna går över USB Type-C. För den som vill lyssna trådlöst finns här både Bluetooth 5.0 och stöd för diverse trådlösa ljudstandarder som Aptx och LDAC, vilket tillsammans med den tidigare nämnda trådlösa stabiliteten gör mobilt lyssnade till en fröjd.

Telefonens större skärm gör dock telefonen aningens mindre ergonomisk vid enhandsfattningar jämfört med föregångaren, eller för den delen konkurrenter som Galaxy S9 eller Iphone X. Om du vet med dig att Oneplus 5T kändes aningen stor kommer du sannolikt inte vara helt överens med Oneplus 6 heller. Jag har personligen inga problem med något större telefoner, exempelvis hade jag inga problem med att använda Samsung Galaxy Note 8 till vardags, men det är värt att ha i åtanke om du inte delar min inställning till telefoners ergonomiska aspekter.

För den som inte är bekant med Oneplus telefoner används här en egen variant av en en ren Android-installation som kallas Oxygen OS. I den version som används i Oneplus 6 har företaget använt Android 8.1 Oreo som bas för mjukvaran och sedan lagt till ytterligare möjligheter till anpassning och konfiguration.

Det handlar alltså inte om en helt ren installation, men Oxygen OS ligger väldigt nära Android-basen i allt från funktioner och struktur till rent estetisk design. Menyerna fungerar likadant, ikoner ser överlag ut som de gör i Android 8 och skillnaderna finns i mindre estetiska detaljer. De största skillnaderna finns i de tillägg Oneplus gjort för de egna funktionerna och inställningsmöjligheterna som telefonen skryter med.

Ett exempel på detta är det för Oneplus ikoniska notisreglaget, ett mekaniskt reglage som sitter på telefonens högra sida ovanför strömknappen. Reglaget kan växlas mellan tre steg: tyst-läget där inga ljud eller vibrationer släpps igenom, vibrationer där inga ljud men som namnet antyder vibrationer släpps igenom samt så normalläget där allt släpps igenom. I alla tre lägen görs undantag för väckarklockans alarm, men även detta kan du konfigurera om inte heller det är önskvärt.

En annan nyhet i Oneplus 6 är att företaget nu hoppat på Apples trend med navigation i systemet via gester. Till skillnad från Apple erbjuds det här som ett alternativ till den "traditionella" navigationsmetoden med virtuella navigationsknappar längst ner i gränssnittet. Om du aktiverat gestbaserad navigation kan du likt Iphone X svepa från skärmens nedre mitt uppåt för att gå till hemskärmen, och drar du långsamt inåt skärmen öppnas flerkörningsmenyn för öppna appar.

Detta fungerar väldigt bra och för mig som använder Iphone X privat kändes det mycket naturligt. Det som inte fungerar riktigt lika bra är bakåt- och framåtnavigering vilket aktiveras genom att svepa upp på skärmens nedre vänstra respektive högra sida. När jag koncentrerat och medvetet sveper upp fungerar det bra, men när jag snabbt ska hoppa fram och tillbaks mellan menyer och webbsidor händer det med jämna mellanrum att systemet istället känner igen det som svep upp för att gå till hemskärmen. Överlag är det inte ett stort problem och jag har använt den gestbaserade navigationen under hela testperioden med stor behållning.

En riktig fartdemon

I Oneplus marknadsföring av telefonen har budskapet varit "The speed you need", alltså har prestanda varit i fokus under utvecklingsfasen. Detta bygger dels på att den senaste Snapdragon 845-kretsen används, men Oneplus har också optimerat systemet så att det ska flyta så bra som bara möjligt. Jag kan gladeligen rapportera om att detta inte är klassisk pr-fluff, Oneplus 6 är rasande snabb och utan tvekan den hurtigaste telefonen jag lagt vantarna på.

Detta kan inte exemplifieras av prestandatester där alla telefoner med moderna systemkretsar kommer prestera snarlikt imponerande. Snarare är det i det vardagliga användandet som det blir alldeles uppenbart att Oneplus 6 ligger nivån över konkurrenterna. När jag under testperioden plockade upp och började använda LG G7 Thinq och Samsung Galaxy Note 8 slog det mig hur mycket slöare telefonerna kändes, trots att den sistnämnda inte kändes särskilt slö när jag testade den.

Anledningen till det är att Oneplus 6 helt enkelt är nivån över vad Android-telefoner brukar erbjuda i vardagsupplevelsen, och på många sätt är det här just nu Android-världens motsvarighet till kombinationen Iphone och IOS. Optimeringarna Oneplus har gjort i kombination med att de inte applicerar en tungrodd användarmiljö ovanpå Android verkar helt enkelt ha lett till en mer responsivt mjukvara överlag.

Godtagbar batteritid utan wow-känsla

Batterikapaciteten i Oneplus 6 har faktiskt tagit ett steg ner från Oneplus 5T, från 3 500 milliamperetimmar där till 3 300 här. Oneplus hävdar att detta kompenseras av att Snapdragon 845-kretsen är mer energieffektiv än föregångaren, vilket säkert stämmer men det praktiska resultatet för Oneplus 6 är en något sämre batteritid än föregångaren.

Oneplus 5T hade bra men inte häpnadsväckande batteritid, och detsamma gäller alltså även här. I batteridagboken pluggar jag ur laddaren klockan 07.30 på morgonen och stämmer av med batteritiden klockan 09.00, klockan 14.00 och klockan 18.00. Under tiden används telefonen på ett för mig typiskt förfarande under en arbetsdag, och detsamma görs även under helgen för att ta tempen på hur resultatet blir när dagen fylls av lite andra aktiviteter.

Batteritiden är inte enastående men bra nog för att den ska räcka till det mesta, och det kan laddas ruskigt snabbt.

Med Oneplus 6 har jag registrerat batteriladdning på 98 procent klockan 09.00 under typiska arbetsdagar, och kl 14 och klockan 18 har laddningsprocenten klockat in på 83 respektive 72 procent. Under helgdagar, när aktiviteterna har utgjorts av videofilmande, GPS-navigation via Google Maps, internetutdelning via Wifi-hotspot, fotograferande och idogt webbsurfande har telefonen kunnat uppvisa cirka 12 procent laddning framåt midnatt.

Detta är något lägre än vad konkurrenter som Iphone X och Xperia XZ2 uppvisar, men efter en hel dags flitigt användande skulle jag ändå klassa detta som klart godkänd batteritid. Du som flitigt konverserar i diverse sociala medier-appar kommer sannolikt behöva toppa batteriladdningen under dagen då det inte är en del av min dagliga repertoar. Men för den som passar in på denna beskrivning är det tur att Oneplus snabbladdning Dash Charge är lika rasande snabb som telefonen i stort.

Genom att plugga in telefonen med Dash Charge-laddaren kan jag få ut nog med laddning för en arbetsdag om jag är återhållsam med användningen, och Oneplus 6 kan laddas från nästan ingen till full laddning betydligt snabbare än någon annan telefon på marknaden just nu. Jag har råkat glömma ladda telefonen under natten och vaknat med 1 procent laddning kvar. Plugga in telefonen, ät frukost och när det är dags att lämna lägenheten har jag mellan 60–70 laddning i telefonen.

När Oneplus fläktade fram uppståndelsen för Oneplus 5 stod kameran i fokus. De dubbla kamerorna skulle ge bättre skärpa och bilder samtidigt som den sekundära telefoto-kameran gav användaren möjlighet att zooma in 2x utan att ta till digital zoom. Oneplus 5 var också ett steg framåt för fotograferandet, men den led också av ett antal bristfälliga egenskaper som gjorde att den inte kunde konkurrera med marknadens främsta.

Med Oneplus 5T förbättrades detta ytterligare. Färgåtergivning och fotografi i besvärlig belysning blev mycket bättre, och trots att den inte knäppte marknadsledarna på näsan var den bra nog för att kameran inte skulle vara en stötesten för modellen. När jag lade vantarna på Oneplus 6 förväntade jag mig mer av detsamma, det vill säga bra kamera som inte riktigt rår på de bästa.

Tampas med jättarna på riktigt

Verkligheten blev dock en annan. Under mitt flitiga fotograferande och filmande har jag flera gånger blivit överraskad av hur bra sammansättningen av egenskaper i bilderna blir med Oneplus 6-kameran. När jag fotograferar utomhus lyckas den fånga ett rikt omfång av färger och kontraster, utan att överdriva dem som Samsungs kameramjukvara tenderar att göra, men inte heller tona ned färgerna så hårt som Apples mjukvara tenderar att göra.

Vid fotografi inomhus är kameran också väldigt bra på att lyckas hantera besvärliga ljuskällor ovanifrån utan att belysningen förvränger färgerna i omgivningen särskilt hårt. När jag har fotograferat inne på en konstutställning blev färger och detaljer i tavlorna skarpa och verklighetstrogna, och när jag skulle fotografera produktbilder på en konkurrerande telefon under ett pressevent bytte jag från min Iphone X till Oneplus 6 eftersom den ljussättningen i rummet gjorde att Iphone-kameran genererade en orange-aktig färgton i bilderna.

Konkurrenternas kameror kan ta bättre bilder i andra situationer, men det stora framsteget här är att Oneplus nu faktiskt på allvar konkurrerar om titeln som bästa mobilkamera och deras mobiler behöver nu inte väljas bort av den som prioriterar kamerakompetens över allt annat.

Det finns dock funktioner i kameran som inte sköts lika bra som hos konkurrenterna. Porträttfoton är fortsatt inte särskilt imponerande. Under rätt förutsättningar kan de bli ganska bra men kräver betydligt mer av dig som fotograf för att de ska bli lyckade, medan det på Iphone 8/X eller Samsung Galaxy S9 är betydligt lättare att bara plocka upp kameran och bränna av ett snyggt porträttfoto.

En imponerande fusk-zoom

En väldigt intressant aspekt med kamerorna i Oneplus 6 är att de här inte längre använder en sekundär telefoto-kamera. Istället är det två vanliga kameramoduler med samma bländaröppning på f/1.7, men olika sensorupplösning på 16 respektive 20 megapixel. Den primära kameran har större pixlar och optisk bildstabilisering medan den sekundära har mindre pixlar men större sensor som används för att fånga djupdata.

Denna meny fotades från flera meters håll, och kamerans "fuskade" 2x zoom skulle kunna lura mig att det var optisk zoom.

Resultatet av de båda kamerorna är som jag konstaterat bra, men trots avsaknaden av en telefoto-kamera kan man ändå zooma in 2x förstoring utan någon större synlig förlust i bildkvalitet. När jag först började testa telefonen inbillade jag mig att den faktiskt hade en telefoto-kamera eftersom jag fortfarande kunde fotografera i 2x zoom utan förkastlig bildkvalitet som resultat.

Det är imponerande att se vilken resa Oneplus har gjort på bara några få år. Från att ha varit en kaxig uppstickare med kaxiga specifikationer men något tveksam helhetskänsla har telefonerna undan för undan blivit bättre, både sett till design och konstruktion men även mjukvaran.

Det senare är den absolut trevligaste nyheten med Oneplus 6. Under mina två veckor med telefonen har jag inte stött på en enda funktion, meny eller annat som orsakat mig huvudbry. Med det sagt finns det saker att kritisera. Att telefonen saknar certifiering för vatten- och dammtålighet enligt rådande IP-standard är en tråkig miss, även om Oneplus 6 faktiskt ska tåla mycket av det denna certifiering anger.

"Detta är droiden du letar efter".

På vissa håll har ansiktsavläsningen kritiserats för att kunna knäckas med utskrivna fotografier. Jag har inte lyckats lura den med högupplösta fotografier på en surfplatta, men den här funktionen är till för bekvämlighet och det är endast så den har marknadsförts av Oneplus. Om du premierar säkerhet över bekvämlighet bör du istället förlita dig på fingeravtrycksläsaren.

Sett till helheten var det länge sedan jag var så här nöjd med en telefon. Mjukvaran är en rasande snabb och ren version av Android som jag föredrar över alternativen, kameran är imponerande bra och i vissa situationer bättre än konkurrenterna och den blixtsnabba snabbladdningen har räddat mig i flera situationer redan.

Att vi får allt detta, brister till trots, för halva priset av vad vissa konkurrerande flaggskepp kostar gör bara saken ännu tydligare: det här är det bästa Android-köpet du kan göra just nu, och faktiskt en av de allra bästa telefonerna på marknaden.