LG G7 Thinq faller på mjukvaran

LG har haft en nästintill obefintlig närvaro på svenska marknaden de senaste åren. Från att ha rönt framgångar med G2, G3 och G4 råkade de göra ett snedsteg med den modulära flaggskeppstelefonen G5, och efterföljaren G6 marknadsfördes inte alls på svenska marknaden, även om den gick att hitta i vissa butiker. LG skickade inte heller ut några testexemplar av G6 till svensk press, och syskonfamiljens V20 och V30 har också varit mer eller mindre icke-existerande här.

Det var därför trevligt att se företaget åter satsa på svenska marknaden med nya flaggskeppsmobilen G7, vars fullständiga namn är LG G7 Thinq. Den här gången skryter LG inte med några exotiska sidospår som modularitet utan en telefon som följer de flesta trender och fokuserar stort på "AI" för mjukvarufunktioner.

Mestadels trendriktig och kompakt

Med G7 har LG hoppat på trenden med en enhet vars framsida nästan helt täcks av skärmen. "Flärpen" finns närvarande även här även om den kallas "second screen" av någon anledning, och du kan välja att dölja den i mjukvaran om du vill. Skärmar är något LG kan men till skillnad från nästan alla konkurrenter numera används en IPS LCD-panel här. Skärmen är dock färgstark och högupplöst, hela 3 120 x 1 440 pixlar får plats på den 6,1 tum stora skärmen.

En skärm på hela 6,1 tum låter maffigt, men LG G7 är en förvånansvärt kompakt och smidig telefon med tanke på formatet. Skärmen flankeras av en ram i metall och ett bakstycke i glas, som gör det möjligt att ladda telefonen trådlöst. Vårt testexemplar stoltserar med färgen Moroccan Blue där färgnyanserna skiftar från grönaktigt till blåaktigt på ett mycket snyggt sätt. Det är inte lika iögonfallande som med Huawei P20-telefonerna, men snyggt likväl.

Något som LG delar med Android-konkurrenten Oneplus 6 är att de följer trenderna utan att hoppa på den där ljudutgången offras. Här kan du ansluta hörlurar via 3,5-millimetersutgången om du vill, och vill du lyssna trådlöst finns Bluetooth 5 med stödet för Aptx och LDAC som fås i och med Android 8 Oreo. Ljud är likt tidigare något LG satsar hårt på och har utrustat G7 med fyra förstärkarelement (Quad DAC) som kan användas tillsammans med sladdanslutna hörlurar, samt stöd för DTS:X 3D Surround. Mycket riktigt låter ljud förnämligt fint när det lyssnas på i riktigt bra hörlurar.

En annan trend som LG väljer att följa är en hög nivå av vatten- och dammtålighet. LG G7 är certifierad enligt IP68-standarden, vilket innebär att telefonen kan sänkas i vatten till ett djup om en meter upp till en halvtimmes tid, så länge som det inte handlar om saltvatten då så klart. Det innebär också att den är dammtålig, men inte dammsäker. Telefonen når även de högre ställda kraven hos den amerikanska militärens tålighetsstandard MIL-STD-810G som testar ett bredare spektrum av påfrestande situationer, bland annat hur bra produkten tål höga höjder, exponering för rost- och salt, vibrationer och temperatursvängningar.

Starkt och klent inre

En modern telefon måste ha en systemkrets av senaste snitt, antingen en egenutvecklad sådan eller Qualcomms nya prestandakrets Snapdragon 845. LG har valt det sistnämnda och parar denna med antingen 6 eller 4 gigabyte primärminne beroende på om du väljer konfigurationen med 128 eller 64 gigabyte lagring. I situationer där systemkretsen får jobba hårt presterar också telefonen riktigt bra. Krävande mobilspel eller grafikbearbetning rullar rasande snabbt.

Batteritiden kan gå från bra till riktigt dålig, och det är osäkerheten som fäller LG G7 på denna punkt.

Tyvärr gäller detsamma inte för mjukvarans allmänna användarupplevelse. LG använder en ganska tung anpassning av Android 8.0 Oreo-grunden och det verkar som att dessa anpassningar ibland drar ner det generella flytet i systemet. Animationer kan ibland hacka till och att snabbt växla mellan appar genom att dubbeltrycka på den virtuella flerkörningsknappen ger sekundlånga pauser. När jag använder konkurrerande telefoner som Iphone X eller Oneplus 6 blir skillnaden väldigt tydlig då båda dessa konkurrenter erbjuder ett betydligt bättre flyt genom hela systemupplevelsen.

En del av telefonen som inte är lika kraftfull som systemkretsen är batteriet. LG har valt en relativt blygsam kapacitet på 3 000 milliamperetimmar, vilket med avseende på skärmens storlek och upplösning är i minsta laget. LG ska kontra detta med vad de kallar "AI"-assisterad anpassning av belastningen, där systemet ska lära sig hur du använder telefonen och använda detta till att minska belastningen och därmed batteridränering. I praktiken fungerar detta ibland.

Jag har upplevt allt från riktigt dålig batteritid, där halva batteriladdningen försvinner efter sex timmars mild användning av telefonen, och jag har upplevt klart godkänd batteritid där telefonen klarar en normal arbetsdag med tillräcklig batteriladdning kvar för att räcka till kvällen. Den ojämna batterisituationen gör att jag inte riktigt vågar lita på att batteritiden blir bra de dagar när jag verkligen behöver det, och det är dessvärre en ganska stor brist för min del.

LG använder likt tidigare en egen mjukvarumiljö ovanpå Android-basen, och för den som använt LG G6 eller V30 är mycket sig likt. Det handlar om en ganska tung anpassning av grundsystemet med allt från estetik till funktioner och appar. Likt konkurrenter som Samsung kompletterar och ersätter LG standardutbudet av appar med egna alster, som i de flesta fall gör ett bra jobb.

Den största skillnaden mot de största konkurrenterna är att LG endast listar installerade appar på hemskärmar, och du kan inte ställa in att du exempelvis vill ha en app-meny likt du kan välja i Huaweis telefoner. Huruvida detta är bra eller ej hänger helt på personliga preferenser, men kommer du från Iphone-lägret kommer det kännas som hemma.

Anpassningar med arv

LG låter dig konfigurera lite olika alternativ för hur skärmen ska hanteras i mjukvaran. Som tidigare nämnts kallas skärmens övre del där "flärpen" huseras för "New second screen", ett namn som anspelar på den faktiska andra skärmen som användes på LG V10. Här handlar det dock inte om en andra skärm utan bara utrymmet runt flärpen. Du kan styra om du vill att flärpen ska visas eller döljas och om kanterna ska vara hårda eller rundade om du väljer att visa panelen runt flärpen.

Funktionerna som brukade hysas på V10:ans andra skärm kan istället visas på en svävande panel som du kan välja att visa om du vill. Du kan också välja att aktivera en funktion som minimerar gränssnittet när du sveper höger eller vänster på de virtuella navigationsknapparna. Detta krymper gränssnittet till en mindre rektangel som du kan interagera med precis som med den normalstora varianten. Detta är inte en lika elegant lösning som exempelvis Apples, där gränssnittet flyttas ner till skärmens nedre del, men det är trevligt att den finns.

LG G7 stöder också always-on display, det vill säga att du kan välja att låta skärmen alltid visa information om klockslag, vissa utvalda notiser och batteriladdning. Med tanke på att G7 använder en LCD-skärm hade jag väntat mig att den svarta färgen skulle se betydligt mer grådassig ut än den gör, vilket är en klart trevlig överraskning, men en LCD-panel är inte lika energieffektiv som en OLED-variant när mörka färger visas och detta kan vara en av anledningarna till att batteritiden blir svagare än när en motsvarande funktion används på konkurrerande flaggskeppstelefoner.

LG har också lagt till funktioner som ska få telefonen att leka snällt med dels företagets övriga utbud av produkter, exempelvis vitvaror och högtalarsystem, men även datorer. Då jag själv inte äger några smarta LG-vitvaror har jag inte kunnat testa det i praktiken, men under demonstrationer såg delning av musik till högtalarsystem eller video till tv-apparater ut att fungera bra. Funktionen stöder även eventuella Chromecast-utrustade enheter om du inte använda LG:s produkter.

Jag vill också lyfta fram hälso-appen LG Health som en synnerligen trevlig sådan. Den kan utöver den vanliga aktivitetsspårningen även låta dig logga hur mycket vatten du dricker om dagarna, och gör ett bra jobb med att påminna en om hur hårresande långt under den dagliga rekommendationen man ligger. Appen är också väldigt bra på att berömma ens framsteg väldigt peppigt och uppmuntrande. Den säger att jag är fantastisk när jag jag slår rekord och rekommenderar att jag vilar lite då och då när jag varit särdeles aktiv.

En öppnare assistent

LG har utrustat G7 med en dedikerad hårdvaruknapp på telefonens vänstra sida som aktiverar den smarta röstassistenten. Till skillnad från Samsung som knyter sin knapp till den egna assistenten Bixby, som inte lär lära sig svenska i den omedelbara framtiden, väljer LG att istället koppla knappen till Google Assistant. I dagsläget ger detta inte mer än en snabb genväg till Google-appen, men detta växer redan till hösten när Google Assistent som den ska kallas på svensk mark lanseras.

Detta är en fördel sett till lokaliseringen av assistenten. Samsung Bixby har blivit en väldigt kompetent assistent som Amanda konstaterade i sitt test av Galaxy S9, och när den väl lär sig svenska blir den en aktör att räkna med helt klart. Men i nuläget blir Google Assistant en klar fördel i närtid, och Googles förmåga att utveckla sina AI-baserade tjänster har jag hög tilltro till.

Trendtrotsande kontextkänslig

En trend som LG inte hoppat på i någon officiell bemärkelse är upplåsning av telefonen via exotiska sensorer eller liknande. Fingeravtrycksläsaren på telefonens baksida är vettigt placerad och är ganska snabb. För dig som inte gillar att slänga upp fingret på telefonens baksida finns även möjligheten att använda ansiktsupplåsning. Funktionen är inte aktiverad som standard och LG varnar för att funktionen inte är lika säker som de övriga upplåsningsmetoderna, bland annat varnar de för att "liknande ansikten kan låsa upp telefonen". Samma sak gäller om du väljer att låsa upp telefonen med din röst.

Det finns även "AI"-liknande funktioner som låter dig styra hur telefonen ska bete sig i kontextberoende situationer. Funktionen heter just Context Awareness och låter dig bestämma vad som ska hända när du exempelvis kommer till jobbet, när du kommer hem, när du ansluter hörlurar till telefonen eller helt enkelt när du aktiverar Bluetooth. Detta fungerar smidigt men är lite väl ytligt, jag skulle exempelvis vilja kunna styra vilka appar som ska öppnas när ett flertal olika typer av enheter ansluts. När jag kommer hem eller till jobbet vill jag också kunna styra mer än bara vilken ljudprofil och om Bluetooth och Wifi ska vara aktiverat eller ej.

Likt syskontelefonen V30 har LG valt att utrusta G7 med en dubbel uppsättning kameror där kameran med standardfokus kompletteras av en vidvinkelskamera. Detta går mot strömmen av konkurrenter som antingen väljer att para standardkameran med en telefotokamera, eller en standardkamera med mjukvarualgoritmer som i fallet med Googles Pixel-telefoner.

Detta är helt klart en subjektiv fråga, men jag föredrar alla gånger LG:s vidvinkelkamera över telefoto-varianter som i regel kan förstora bilden två gånger som mest utan att gå över till digital zoom. Detta kan komma till nytta, för min del mest när jag är på konserter eller liknande där jag kan hamna en bit ifrån det jag försöker fotografera. För det mesta fotograferar jag motiv som befinner sig nära till hands och då får ett standardobjektiv helt enkelt inte plats med särskilt mycket.

Vidvinkelskameran i LG G7 låter mig istället välja mellan om jag vill fokusera på något mer närgånget i miljön framför mig, eller fånga mycket av den majestätiska scenen framför mig. Jag fångar mestadels vackra naturmiljöer eller när familjen är ute på äventyr i samma natur, och då låter helt enkelt vidvinkelkameran mig fånga mer av vad som är intressant i miljön i fråga. Bilden kan drabbas av förvrängning av perspektivet längsmed kanterna, så kallad "fisheye"-effekt. Denna blir bara påtagligt när man försöker fotografera miljöer med flera objekt som befinner sig över ett avstånd in i bilden. I de allra flesta bilder märks detta inte av.

Här kan den så kallade "fisheye"-effekten märkas av längsmed bildens kanter.

Skarp men överdriven

Jag är alltså väldigt förtjust i vidvinkelkameran i LG G7, och standardkameran gör också ett imponerande jobb. LG har en tradition av att leverera kameror i toppklass som från och med LG G4 var uppe på jämn fot med huvudrivalen Samsungs kameror. Så är även fallet med denna telefon. Bilderna som fångas är skarpa och kan utan problem hantera detaljer väl oavsett om man fångar bilder med standard- eller vidvinkelkameran.

Färgmättnaden i denna bild stämmer inte alls överens med hur det verkligen såg ut.

Tyvärr dras kameralösningen med en stor brist som faktiskt stör mig en hel del. Bilderna som fångas har alldeles för överdriven kontrast och färgåtergivning. Detta ser helt klart imponerande ut på skärmen och uppladdat till diverse sociala medier, och om du föredrar imponerande bilder över naturtrogna sådana är detta kanske inte ett bekymmer, men för mig är det en stor nackdel. När jag har fotograferat familjen under grådaskiga dagar har trädgårdens grönska och blomster presenterats som om de hade fångats under strålande gassande soliga dagar. Återigen, det ser fint ut, men stämmer inte överens med verkligheten.

Detta gäller så klart primärt kamerans auto-läge, och vill du fotografera med det manuella läget kan du komma ifrån mycket av denna överdrift. Den absoluta majoriteten av användarna kommer dock använda auto-läget, och då är detta en brist som får vara gällande för kameradelen överlag. Jag har förmågan att ställa in det manuella läget för att få resultatet som jag vill ha det, men det är i ytterst få tillfällen jag har tid och läge för att ställa in de manuella inställningarna, och konkurrenter som Oneplus 6 och Iphone X ger mig betydligt bättre resultat direkt i auto-läget.

Osmart AI-smart

LG har slagit på stora trumman för den "AI"-förstärkta kameran. Missbruket av begreppet AI är säkert något jag får ta upp i en krönika någon gång, för vad det handlar om egentligen är mjukvarualgoritmer som hjälpa dig att förbättra ditt fotograferande. Detta utgörs av ett speciellt läge i kamera-appen som heter AI Cam.

Det missvisande namnet handlar egentligen om ett kameraläge där mjukvaran analyserar det som kameran fångar och föreslår förbättringar som ska appliceras på bilden du kan fånga. Om du exempelvis står framför en blomsteräng kan mjukvaran identifiera detta och föreslå att färgerna i blommorna förstärks för större effekt, eller om du fotograferar en maträtt så anpassar den kamerainställningarna för att detta ska presenteras så bra som möjligt. Jag är nog inte målgruppen för detta läge, men återigen har jag problem med hur dessa automatiska kamerainställningarna vill överdriva de olika identifierade motiven.

Jag vill ha verkligheten, fångad så bra och naturtroget som möjligt, och där gör AI Cam inte ett särskilt bra jobb. Ibland identifierar den buskar som skinka, och ibland blir ett par hörlurar flip-flops. Det här är något som kan förbättras med tiden, men just nu är AI Cam tämligen onödigt. En trevlig funktion du kan välja att använda istället är Google Lens som gör ett betydligt bättre jobb med att identifiera objekt, och det kan även användas för att läsa in QR-koder vilket AI Cam inte kan.

Imponerande mörkerseende

En sak som verkligen imponerar med G7 är dess förmåga att fånga bilder i mörka omgivningar. När kameran identifierar att du befinner dig i svagt belysta omgivningar erbjuder den dig en ikon som aktiverar läget för att förstärka kamerans ljusintag. Resultatet är verkligen imponerande. De flesta telefoner som försökt sig på något liknande fångar bilder med rejäla förvrängningar och artefakter i resultatet, men med LG G7 är det nästan som om man faktiskt befunnit sig i ljusa miljöer.

Det finns så klart situationer där resultatet blir bättre och sämre, men överlag blir bilderna mycket bättre än när man fotograferar med blixt i konkurrenternas lösningar. Detta i kombination med vidvinkelkameran gör att jag verkligen vill älska kameran i G7, men den överdrivna färgåtergivningen lägger tyvärr sordin på helhetsupplevelsen.

I slutändan tilldelar jag inte LG G7 Thinq en utmärkelse, även om jag varit snubblande nära utmärkelsen "Gillart" på grund av den trevliga kameralösningen. Att kameran överdriver färgåtergivningen blir tillsammans med den svajiga batteritiden lite för mycket för att jag ska vilja plocka fram utmärkelsen denna gång.

Vi gillar LG:s återvändo till den svenska mobilmarknaden med G7, men några snedsteg håller utmärkelsen borta.

Detta innebär dock inte att LG G7 Thinq är en besvikelse. Konstruktionen är både snygg och gedigen, och när Google Assistant lanseras i Sverige fullt ut kommer LG ha en klar fördel här över huvudkonkurrenten Samsung vars Bixby-assistent inte lär lära sig svenska lika snart.

Telefonen har andra goda egenskaper. Fyra förstärkarenheter och gediget stöd för trådlöst ljud gör telefonen till en väldigt trevlig underhållningsenhet. LG G7 Thinq är en återvändo till riktigt bra telefoner för LG som dessutom lanseras på riktigt i Norden, och om de bara kan få till en jämnare helhet nästa gång kommer utmärkelsen vara given.