Oneplus 6T – när Android är som bäst

När jag testade Oneplus 6 tidigare i år konstaterade jag att det var marknadens bästa Android-telefon. Den rena och polerade Android-mjukvaran i kombination med snabb hårdvara och en förvånansvärt imponerande kamera gjorde tillsammans med det låga priset att inget annat kunde konkurrera. Hösten 2018 har konkurrensen hårdnat, och även om Oneplus inte får höstens bästa utmärkelse är det ändå en Android-upplevelse jag blir smått förälskad i.

Oneplus 6T är som namnet antyder en uppdatering av föregångaren. Det är samma systemkrets på insidan, Snapdragon 845, och det är även samma alternativ för primärminne och samma kamerasensorer. Det har dock skett några förändringar sett till insidan. Lagringsalternativen har nu tagit steget upp till 128 eller 256 gigabyte, alltså ingen modell med 64 gigabyte lagring, och hörlursporten har nu försvunnit till förmån för ett större batteri på 3 700 milliamperetimmar.

Skärm med dropp-flärp

De mest uppseendeväckande egenskaperna hos Oneplus 6T sitter utan tvekan i skärmen. Det har inte med den 6,44 tum stora OLED-skärmen att göra, som trots att den är något högre och har högre upplösning än föregångaren till största delen är sig lik. Nyheterna finns istället i hur selfiekameran och högtalaren integrerats. Oneplus 6T hyser kameran i vad som än så länge får kallas en dropp-flärp, i väntan på ett mer officiellt namn.

Istället för en stor hak-formad flärp som majoriteten av konkurrenterna använder har Oneplus istället valt att hysa den främre selfie-kameran och avståndssensor i en dropp-formad flärp som tar upp betydligt mindre utrymme. Ovanför denna befinner sig högtalaren i en smal remsa längs med telefonens toppsida. Det ger telefonen en särskiljande stil på marknaden som definitivt ser läcker ut. Tyvärr har detta också medfört att Oneplus 6T inte har någon LED-lampa för notiser, vilket jag saknade en del under testandets gång.

Att skärmen och dess upplösning är mer eller mindre sig lik innebär också att det större batteriet ger en märkbar förbättring i batteritid jämfört med Oneplus 6, som hade klart godkänd batteritid men utan att imponera. Oneplus 6T kan nu ge dig en hel dags användning vid medel- till tung användning. Med en hel dag menar jag fram till kvällen, vilket föregångaren inte orkade med. Om du blandar tyngre uppgifter som trådlös surfzon med långa stunder av aktiv skärmtid kan du få soppatorsk tidigare än så, men det är betydligt mindre sannolikt än tidigare.

Precis som tidigare finns inte stöd för trådlös laddning, något Oneplus bestämt hävdar att de inte kommer inkludera i en telefon förrän tekniken kommer upp i samma nivå som trådbunden laddning. Snabbladdaren som ingår i paketet laddar upp telefonen kvickt, och på en halvtimme får du strax över 50 procent laddning vilket räcker för en normal arbetsdag, särskilt om du nyttjar det batterisparande läget. Oneplus har inte heller den här gången certifierat telefonen för vattentålighet enligt någon IP-standard, vilket de själva hävdar beror på att det skulle tillföra en kostnad på ett par hundralappar till slutkunden. Oneplus 6T ska tåla den sortens vattenstänk och dammiga miljöer som andra moderna telefoner tål, men du får alltså ingen försäkran på pappret.

Fingeravtrycksläsare i skärmen

Huawei hann före Oneplus med fingeravtrycksläsare integrerad i skärmen med några veckor, så detta blir höstens andra flaggskeppstelefon där fingrarna ska placeras på skärmen istället för telefonens baksida. Precis som med Huaweis lösning bygger detta på att en kamera monterats under skärmen som läser av fingrarnas mönster med hjälp av gröna ljusstrålar. Valet av grönt ljus bygger tydligen på att detta gör det lättare för kameran att tolka mönster i olika hudfärger och nyanser.

Fingeravtrycksläsaren har nu flyttat in i skärmen, och bygger på en kamera under skärmen som läser av det belysta fingret.

Detta fungerar faktiskt förvånansvärt bra. Det är något långsammare än en traditionell fingeravtrycksläsare, men när det fungerar går det så pass snabbt att du knappt märker någon skillnad. Tyvärr är tekniken något mer känslig för olika vinklar. När jag placerar tummen vinklad från sidorna misslyckas den ibland med att läsa av tummen, i större utsträckning än en traditionell läsare. Det går att minimera problemet genom att lägga in samma finger flera gånger från olika vinklar, men det är ändå inte riktigt lika pålitligt som en vanlig läsare. Läsaren blir dock bättre med tiden och mot slutet av testperioden lyckades den läsa av fingrarna betydligt mer pålitligt än i början av testet.

Hörlursporten är ett minne blott, men istället får vi bättre batteritid och en hörlursadapter ingår i paketet.

Det större batteriet och fingeravtrycksläsarens kamera har dock tvingat fram borttagandet av en funktion som många hyllat Oneplus för att de behållit i tidigare telefoner - hörlursporten. Utrymmet som denna hade krävt gick inte att kombinera med större batteri och fingerkamera, och finns därför inte kvar. Som plåster på såren ingår det en USB Type-C till 3,5 millimeters-adapter i paketet, men för dig som inte vill hålla reda på en sådan är det bara att acceptera att hörlursportarna nu är i det närmaste utrotade på mobiler.

Alternativ för lagring och minne

En av de särskiljande egenskaperna med Oneplus 6 var den väloptimerade versionen av Android 8.1 som låg till grund för det egna systemet Oxygen OS. Oneplus gör mindre kosmetiska justeringar av grundsystemet och lägger till några få egna funktioner, men till största del är det en ren installation av Android och så är även fallet med Oneplus 6T.

Här drivs systemet Oxygen OS 9 logiskt nog av Android 9 Pie, och precis som tidigare är det den bäst optimerade varianten av systemet på marknaden. Allt från menyer till navigering och start av appar flyter på silkeslent och snabbt, och det är överlag en fröjd att använda systemet. Enligt Oneplus själva samarbetar de med kretstillverkaren Qualcomm för optimering av mjukvaran, vilket är anledningen till att de kan klämma ut så mycket prestanda som möjligt ur Snapdragon 845-kretsen. Samma processor används ju i många andra flaggskeppstelefoner som inte kan skryta med lika god prestanda.

Likt tidigare är Oxygen OS en mindre justering av en annars ren Android 9-version.

En anpassningsbar upplevelse

En stor styrka med Android är hur anpassningsbart systemet är, och detta är något Oneplus tar till vara på i Oxygen OS och lägger till alternativ för anpassning för de egna funktionerna. En av de mer uppenbara anpassningarna är att du kan välja mellan att använda virtuella knappar för navigering och att använda gester. Dessa gester fanns redan i Oneplus 6 där de fungerade mycket bra, och de fungerar lika förnämligt även här.

Du sveper upp för att gå till hemskärmen, sveper upp långsamt för att få fram menyn för öppna appar och sveper upp från skärmens nedre sidor för att gå framåt eller bakåt i navigeringen. Det är precis som tidigare också möjligt att anpassa hur flärp-utrymmet ska användas, och gillar du inte dropp-flärpen kan du välja att ha en svart list på skärmens övre del istället. De utseendemässiga anpassningarna i Oxygen OS är annars lika sedan tidigare, och de största ändringarna kommer från designspråket i Android 9 för menyer.

Bland tilläggen Oneplus gjort i mjukvaran räknas huvudsakligen inställningar för egna funktioner som fingeravtrycksläsaren, gester och notis-reglaget.

Andra egna funktioner som återfinns även här inkluderar bland annat spelläget som aktiveras när du startar upp ett spel på mobilen. Utöver att det låter dig välja om prestandaläge för processor, grafikkrets och minne ska låsas upp eller inte får du också välja om du vill låta samtal och notiser dyka upp under spelsessioner. Här kan också nämnas det särskilda läsläget som växlar gränssnittet till mer ögonvänliga monokroma färger, och nattläget som anpassar skärmens färgtoner efter tiden på dygnet. Detta kan också schemaläggas efter eget tycke.

En annan utmärkande egenskap med Oneplus-telefonerna är det fysiska reglage som numera befinner sig på telefonens vänstra övre sida. Reglaget kan växla mellan de tre notisnivåerna tyst, vibration och ring. De tre stegens grundinställningarna kan anpassas av användaren om man exempelvis inte vill att väckarklockor ska släppas igenom i tyst- eller vibrationslägen. Att snabbt kunna växla över till ett mindre påträngande läge utan att behöva låsa upp telefonen är en trevlig funktion jag verkligen uppskattar med Oneplus telefoner.

Outnyttjat experimenterande

En sektion i inställningsmenyn där jag anar outnyttjad potential är en sektion som kallas Oneplus-laboratorium. Tanken är att sektionen ska hysa mer experimentella funktioner, men den enda funktionen som finns att nyttja här är något som kallas smart förstärkning. Med denna funktion aktiverad analyserar systemet din dagliga användning och använder telefonens rikliga mängd primärminne till att ladda dina vanliga appar och spel snabbare.

Skyddade appar, kontext-menyer från Android 9 och en experimentsektion är fler exempel på trevliga funktioner i Oxygen OS 9.

Som användare kan du ge tumme upp eller ner till hur bra funktionen fungerar, vilket är ett klart trevligt system. Men, Oneplus skulle kunna göra så mycket mer med den här sektionen. Inkludera fler experimentella funktioner som de mer våghalsiga användarna kan testa och ge återkoppling på. Det skulle inte bara ge en betydligt större testgrupp åt Oneplus utan också ytterligare särskilja deras telefoner för den entusiastpublik som vill ha det senaste i Android-världen.

Överlag är Oneplus mjukvara ett av de största säljargumenten för telefonen. Det är inte bara den bäst optimerade versionen av Android på marknaden just nu utan uppdateras också flitigt med nya eller förbättrade funktioner, eller åtgärder för problem som uppdagas av användarna. Av de stora Android-aktörerna idag är det Oneplus jag har störst förtroende för när det gäller att hålla systemet väl fungerande över tid, en minst sagt viktig egenskap för en Android-telefon.

När jag testade Oneplus 6 konstaterade jag glatt att företaget för första gången kunde hävda sig med marknadens bättre mobilkameror utan att skämmas för sig, och detsamma gäller även här. Det är fortfarande samma kombination av kamerasensorer på baksidan i form av en 16 megapixels normalsensor och en kompanjon-sensor på 20 megapixel som tillsammans ger stöd för digital 2x zoom. Precis som med Oneplus 6 levererar denna digitala zoom-funktion imponerande nog kvalitet på nivå med kameror med optisk zoom. Det har inte skett några revolutionerande ändringar med Oneplus 6T, men några justeringar och ett nytt nattläge tillhör nyheterna.

Eftersom hårdvaran är densamma förväntade jag mig inga större steg framåt för den generella bildkvaliteten, men jag blev faktiskt positivt överraskad av HDR-fotograferandet som tagit ett stort kliv framåt här. I miljöer med gott om färger, olika ljuskällor och mycket detaljer lyckas Oneplus 6T fånga kontrastrika bilder som behåller skärpan i detaljerna utan att de ser allt för bearbetade ut. Huawei Mate 20 Pro, som annars är min kamerafavorit just nu, har en något mer aggressiv skärpa i HDR-fotograferande vilket kan få vissa detaljer i omgivningen att se väldigt bearbetade ut.

Den stora förändringen Oneplus lyfter fram, och som ska komma till Oneplus 6 också via mjukvaruppdatering, är nattläget, eller Nightscape som det kallas. Det är ett läge för mörkerfotografi som är speciellt anpassat för att ge bättre bilder i stadsmiljöer eller andra typer av scener där där det finns ljuskällor i mörkret som kameran kan använda som referenspunkter.

Mycket riktigt blir bilder i stadsmiljöer generellt sett bra, men när nattläget används i andra situationer blir det oftast dåligt resultat. När jag fotograferade i en park med gatubelysning som ljuskällor blir ljussättningen förvriden, detaljerna suddiga och bruset överdrivet. I dessa situationer upplever jag det bättre att bara använda kamerans normala kameraläge och justera fokus för att uppnå bättre bildresultat, vilket faktiskt håller god nivå.

Här har en park fotograferats på natten. Belysningen och detaljerna förvrängs lite väl mycket och det finns en hel del brus i detaljerna.

Porträttläget ser mer eller mindre ut att fungera som tidigare, vilket innebär hyggligt bra porträttfoton som inte konkurrerar med marknadens giganter som Apple, Google eller Huawei. Men för den som bara vill ta hyggliga porträttfoton löser telefonen uppgiften acceptabelt. Ett område Oneplus säger sig ha förbättrat är den främre selfiekameran som justerats av en proffsfotograf. Jag är inte någon expert på området, och tar väldigt sällan självporträtt själv, men jag har svårt att se några stora förbättringar här. Det finns ett förskönande bildläge som retuscherar selfiebilderna för att se så effektfulla som möjligt, men utifrån mina tester blir resultaten sällan en märkbar förbättring.

Google Lens upptäckte inte att det var en Galaxy Watch på min handled, men det visar också på hur klassisk Samsungs klockdesign faktiskt är.

Ett trevligt tillskott i kameran är att Google Lens nu finns integrerad där. Google Lens låter dig använda kameran för att läsa av objekt och information i din omgivning och erbjuda dig relevant information baserat på detta. Du kan exempelvis läsa av QR-koder, eller få förslag på liknande produkter som de som syns framför kameran. Det här är samma typ av funktion som Samsung erbjuder med sin Bixby Vision-assistent och överlag fungerar det mycket bra. Google Lens representeras dock av en liten ikon i kameragränssnittet som jag tror många kan missa om de inte vet vad den representerar.

Den bästa renodlade Android-mobilen

Till syvende och sist får Oneplus 6T utmärkelsen imponerande, vilket den sannerligen är. Den får ändå i höst se sig slagen av Huawei Mate 20 Pro som är fylld till brädden med den senaste tekniken inom en rad olika områden och klassledande batteritid. Men för den som vill ha den bästa renodlade Android-upplevelsen finns det ingen konkurrent som kommer i närheten av Oneplus 6T. Att prislappen dessutom ligger åtskilliga tusen under vad de främsta konkurrenterna kostar är bara ytterligare en fjäder i hatten för Oneplus senaste fullträff. En solklar rekommendation alltså, och en telefon som passar utmärkt för de allra flesta.