Andreas testar Ipad Pro som arbetsverktyg

För ungefär två veckor sedan dök min nya Ipad Pro 11-tum upp, med tangentbordstillbehör i släptåg och senare även den nya pennan. I forumtråden om nya inköp lovade jag att jag skulle avlägga rapport om mitt projekt med att använda den nya plattan som arbetsredskap, och som utlovat kommer här denna rapport. Som en liten aptitretare kan jag meddela att det gick riktigt, riktigt bra.

Det överraskande tangentbordet

Under åren som gått har jag testat att skriva på en hel del olika tangentbordstillbehör, och aldrig riktigt varit tillräckligt nöjd med någon av dem på en nivå där de skulle kunna ersätta tangentbordet på min bärbara dator. Eftersom jag beställde elvatumsmodellen av den nya Ipad Pro med tillhörande tangentbordstillbehör misstänkte jag att det inte skulle bli helt optimalt att skriva på, men att jag skulle acceptera det efter en invänjningsperiod.

Det lilla tangentbordstillbehöret till Ipad Pro 11-tum inger inte förtroende vid första anblick, men är mycket trevligt att skriva på.

Men faktum är att det tog mindre än två timmar innan jag skrev lika naturligt som på mitt vanliga tangentbord, och nu skriver jag faktiskt betydligt mer effektivt på Ipad Pro än jag gör på det mekaniska tangentbordet jag har kopplat till min bärbara jobbdator, eller jobbdatorns tangentbord för den delen. Att jag dessutom kan använda nästan alla snabbkommandon jag är van vid från Mac OS gör att jag inte måste anpassa min arbetsprocess allt för mycket för mobilt bruk.

Det finns så klart anpassningar jag måste göra, men de snabbkommandon jag oftast förlitar mig på i Mac OS finns här också så jag går inte miste om mycket. Det kanske är en fånig detalj, men jag stör mig lite på att jag inte kan låsa plattan med ett snabbkommando, men kan låsa upp den genom två snabba tryck på mellanslagstangenten. Förhoppningsvis tillkommer detta i det emotsedda IOS 13.

Flerkörnings-nirvana

En av anledningarna till att jag historiskt inte velat använda en surfplatt till produktiva uppgifter är att de alltid varit väldigt begränsade sett till deras kapacitet för att utföra flera uppgifter samtidigt på ett effektivt sätt. Så kallad multitasking om man föredrar utrikiska. Jag var fullt medveten om att IOS, och även Android, gjort flera framsteg på den här fronten på senaste men min förväntan var ändå att jag skulle känna mig begränsad vid flerkörning jämfört med arbetsprocessen med min dator. Men jag kan glatt rapportera att förväntningarna inte alls stämde in med verkligheten, tvärtom faktiskt.

Att samköra appar på delad skärm fungerar ypperligt bra, och känns inte så ofärdigt som det gjort tidigare.

Under de här veckorna har jag jobbat på artiklar, har samkört Chrome med Google Keep-appen fäst på skärmens högra sida när jag efterforskat inför Fulkultur-avsnitt, gått igenom mailskörden i Mail samtidigt som Slack varit fäst på skärmens högra sida, och mycket mer. Att växla mellan ett gäng dussin Chrome-flikar och svara på meddelanden i Slack har varit klart smidigare här än på datorn, och Ipad Pro drar inte igång några fläktar när mängden flikar börjar överstiga rimliga mängder. Att flerköra flera aktiviteter samtidigt är helt enkelt mer effektivt och trevligt på Ipad Pro än det är på min dator, något jag sannerligen inte trodde jag skulle skriva innan jag inledde det här projektet.

Bildredigering med omvägar

Ett problem jag länge haft när det gäller att använda surfplattor för produktivitetssysslor är att bildredigering och bildhantering varit begränsat och omständligt. Begränsningarna har dels legat i att apparna för bildredigering lämnat mycket att önska jämfört med skrivbordsmjukvaran, och dels att processen med att få bilderna från apparna till vårt redaktionssystem varit extremt omständligt. En del i dessa besvär har varit att det tidigare inte funnits något system för filhantering, vilket krävt att jag laddat ner bilderna från olika tjänster eller webben till den lokala bildsamlingen, sedan redigerat, sedan sparat tillbaks till bildsamlingen och sedan laddat upp till redaktionssystemet.

Denna process är fortfarande mer omständlig än på en bärbar dator, men det har blivit mycket bättre. Bildredigerare som Pixelmator kan utföra allt jag behöver på Ipad Pro, och den gör det dessutom utan att svettas riktigt lika mycket som min bärbara dator gör, och jag kan välja att spara bilderna till bildbiblioteket eller till en molntjänst och få åtkomst till bilderna i webbläsaren via Filer-appen. Med bilderna i bildbiblioteket kan jag välja flera bilder samtidigt, och via Filer-appen får jag flexibilitet i var jag få tag på bilderna, vilket är en fördel över min dator. Om IOS 13 introducerar möjligheten att välja flera filer samtidigt i Filer-appen kommer bildhanteringen nästan bli ett icke-problem.

Traditionell webb fortfarande ett hinder

Det mesta jag inte kunnat göra på min Ipad Pro har alltså mestadels varit detaljfrågor som kan kringgås med alternativa metoder, men det finns ett område som faktiskt tvingar mig att ta till min bärbara jobbdator. Vårt redaktionssystem använder sig av ett system för bildhantering där olika fönster öppnas beroende på var i processen du befinner dig. Jag kan få upp fönstret för att ladda upp och infoga bilder, men inte öppna en bild då det kräver att jag dubbelklickar på aktuell bild. Dubbeltrycker jag i webbläsaren zoomar jag bara in, och här har Android-baserade surfplattor med ansluten mus en klar fördel.

Om jag nu skulle kunna få upp ett fönster med önskad bild skulle jag inte heller kunna beskära bilden eftersom det bygger på att du ritar upp önskat område på bilden med en muspekaren. Detta har inneburit att jag inte kunnat förlita mig enbart på plattan som arbetsverktyg, men till största del. Om du vet med dig att du också använder dig av den här sortens traditionella skrivbordsbaserade webblösningar kommer det också ställa till med bekymmer fram till dess att antingen IOS eller webblösningen anpassas efter detta.

Ansluten på Apples villkor

Att ansluta min nya Ipad Pro till en extern skärm och kunna arbeta både där och på plattans skärm utan tillstymmelse till svajig prestanda är såklart helt fantastiskt trevligt. Det görs dock i vanlig ordning på Apples villkor.

Appar för bildredigering och videoredigering är redan nu mycket potenta på IOS, och de kommer bli än bättre nästa år.

Via plattans USB-C-port kan du ansluta till externa skärmar via deras HDMI-portar, och detta så klart via en USB-C till HDMI-adapter. Trots att USB-C används och att Apple använder Thunderbolt 3 på företagets bärbara datorer kan du inte ansluta till Thunderbolt-portar på skärmarna, vilket inneburit att jag inte kunnat använda hubben jag använder för att koppla den bärbara datorn på jobbet till skärmen via Thunderbolt.

Den hubben har förvisso HDMI-portar, så jag kan ansluta min Ipad Pro dit, men det är besvärligt att alltid behöva ha en adapter redo i alla situationer. Å andra sidan börjar det nästan bli lika nödvändigt att ha en drös adaptrar för den bärbara datorn på resande fot, så det här är kanske mer tidens tecken än ett specifikt problem med Ipad Pro.

Om det var någon aspekt av min Ipad Pro 9,7-tum jag inte var förtjust i så var det första generationens Apple Pencil. Att den inte kunde fästas vid plattan gjorde att den oftast låg nere i en väska, eller byrålåda, eftersom den annars rullade runt på vardagsrumsbordet där hemma. Att den endast laddades genom Lightning-porten gjorde att den oftast var urladdad när jag behövde den då jag nästan aldrig ville ha pennan utskjutandes ur plattans nedre del som ett spjut. Under de två år jag ägde den har pennan nog använts max två–tre månader, för att sedan förpassas till en byrålåda.

Ipad Pro kommer också väl till pass för mötesanteckningar och skisser. OBS: den gör dig inte till en bättre konstnär.

Jag har bara haft min nya Pencil 2 i några dagar, så jag ska inte säga för mycket om hur flitigt den kommer nyttjas framöver, men nu finns i alla fall inte risken att den kommer vara urladdad eller vara i vägen när jag behöver använda plattan. Jag har saknat möjligheten att anteckna med pennan under möten, något jag definitivt kommer köra igång med igen. Det är lite synd att IOS inte kan tolka text skriven med pennan likt Samsung gör med Note-telefonerna och Tab S-plattorna, det fungerar riktigt bra och skulle vara ett suveränt tillskott i situationer där jag inte använder tangentbordstillbehöret.

Här tror jag inte på Ipad Pro

Det har så här långt varit översvallande positiv tongång runt Ipad Pro, men det finns några områden där jag inte tror att den kommer kunna ersätta min traditionella dator. Ett sådant är som mitt primära arbetsredskap under pressresor eller mässor av olika slag. Dessa handlar ofta om att sitta med arbetsdatorn i knät och snabbt som attan skriva in mängder av text, samtidigt som jag kanske tar bilder med kamera som ska bearbetas och laddas upp till redaktionssystemet i klungor.

Att sitta med en Ipad Pro och tangentbordstillbehöret under presskonferenser och liknande är inte helt stabilt. Här lär bärbara datorn fortsatt få förtroendet.

Detta blir ett problem dels eftersom Ipad Pro i dagsläget inte kan bearbeta bilder i klungor och beskäras i vårt redaktionssystem (vilket förvisso kan åtgärdas med systemuppdateringar), och dels eftersom en Ipad Pro med tangentbordstillbehöret inte står särskilt stadigt i mitt knä. Jag kan inte räkna antalet pressevent där jag suttit med datorn i knät och skrivit som en galen medan ett öga riktats mot scenen framför mig, och i en sådan situation skulle jag tvingas sitta i en obekväm position med en Ipad Pro.

Ipad kontra Android

I samma veva som jag har testat Ipad Pro som arbetsverktyg har jag även testat Samsung Galaxy Tab S4, som får anses vara Android-lägrets främsta svar på Ipad-familjerna. Den skeppas med en penna i paketet och det går att köpa till ett tangentbordstillbehör som ansluts över Bluetooth. Där kan man dessutom förvandla plattan till en bärbar dator genom skrivbords-läget Dex parat med en Bluetooth-mus.

Samsung Galaxy Tab S4 (till höger) är det bästa Android-världen har att erbjuda som surfplatta, och visar hur långt Googles plattform ligger efter Apple som proffsplattform.

På pappret en mycket kompetent konkurrent till Apples alternativ, men i praktiken inte i närheten av att vara ett gångbart alternativ. Själva pennan fungerar bra men tangentbordet skickar med för många tecken och andra underligheter som är direkt avskräckande för användning, och mjukvaran i Dex-läge lämnar mycket att önska. Att många typer av appar saknas i surfplatte-utförande, eller saknas helt, gör inte heller saken bättre.

Google har länge kämpat med att få Android mer tilltalande för surfplattor, men har inte lyckats. Samsung gör sitt bästa, men har inte lyckats få med sig mjukvaruutvecklare i någon större utsträckning. Apple erbjuder med vanliga Ipad, pennan och diverse tangentbordstillbehör en betydligt bättre helhetsupplevelse, och gör du jämförelsen med Ipad Pro blir Apples försprång nästan komiskt stort. Det återstår att se om Googles Pixel Slate-plattor med Chrome OS kan ändra på detta förhållande, om de nu kommer till Sverige någon gång, för Android-lägret ser inte ut att ha vad som krävs för att ta sig an Apple på surfplattan.

Ipad Pro är min andra primära arbetsdator

Jag hade sannerligen inte väntat mig att komma till den här slutsatsen, men min Ipad Pro 11-tum kommer faktiskt dela rollen som min primära arbetsdator. Den behöver tyvärr kompletteras med min bärbara arbetsdator för den delen av bildhanteringen som inte stöds idag, men när det väl är åtgärdat kommer jag kunna gå över helt eller till största del till Ipad Pro.

De omvägar jag fortfarande behöver ta för att utföra vissa uppgifter vägs utan problem upp av alla de fördelar jag får med Ipad Pro. Pennan, tangentbordet, den utmärkta prestandan och flerkörningskapaciteten och batteritiden är några exempel på egenskaper jag blivit smått frälst av. Och när jag kommer hem om kvällarna kan jag koppla bort tangentbordet och få en smärt surfplatta att konsumera innehåll på. På horisonten lurar IOS 13, som med stor sannolikhet kommer göra Ipad Pro till en än mer kompetent arbetshäst.

Det här projektet fick ett minst sagt lyckat resultat, och ett oväntat sådant för den här konservativa skrivbordsgeneralen.