Det börjar dyka upp mobiler med hela 10 gigabyte primärminne, men får du något faktisk nytta i den extra mängden minne? Andreas har tittat närmare på frågan.
Det var inte särskilt länge sedan det började pratas och skrivas om telefoner som skulle utrustas med galna 8 gigabyte primärminne, eller RAM-minne som det också kallas. Men telefonerna med 10 gigabyte är redan här och det finns modeller med 12 gigabyte på gång.
Har du verkligen nytta av så många gigabyte? Men får du verkligen särskilt mycket nytta av så mycket minne när majoriteten av marknaden ändå består av telefoner med tre till fyra gigabyte primärminne? När jag mot slutet av fjolåret fick lägga vantarna på en Oneplus 6T Mclaren Edition med 10 gigabyte primärminne blev jag inspirerad att fördjupa mig lite i vad det innebär, dels i teorin och dels i praktiken. Men vi börjar med teorin.
Innan jag går in på vilken effekt det får i praktiken ska jag först förklara hur en mobil använder primärminnet. Primärminne, eller RAM som det brukar förkortas, beskrivs oftast som ett minne som låter apparna lagra data och köras i bakgrunden utan att behöva stängas ner. Det stämmer, men primärminnet används till mer än så.
Primärminnet används faktiskt av hela systemet från det att du startar upp telefonen, och detta kräver en del av minnet telefonen är utrustad med. Operativsystemet och dess diverse tjänsten reserverar en viss mängd minne, och när telefonen väl är igång reserveras också en viss mängd minne till funktioner och inställningar som behövs för den specifika kombinationen av minnesmängd och användarmiljö. Detta kallas minfree-minnet, kort för minimum free-minne, det vill säga ett minsta garanterat minnesutrymme som telefonen ska ha tillgängligt.
Att säga att telefon X kommer prestera sämre än telefon Y för att den förstnämnda har en mindre mängd primärminne behöver inte nödvändigtvis stämma. Olika telefontillverkare använder ofta egna användarmiljöer, och dessa är olika krävande sett till hur mycket minne de måste reservera.
I telefoner från exempelvis Samsung och Huawei körs en användarmiljö som ett mjukvarulager ovanpå Android. Det är ett lager som alltid måste vara aktivt och därmed ständigt reservera en del av primärminnet. Systemet plus användarmiljön plus den lilla mängden reserverat minfree-minne leder tillsammans till att den återstående mängden tillgängligt minne blir mindre än hos en konkurrerande telefon som bara kör standard-Android utan extra lager ovanpå.
Många av oss har säkert gjort misstaget att stänga ner appar för att frigöra primärminne, kanske för att vi varit kvar i skrivbordsdatorernas modell där fullt minne är lika med sämre presterande system. I telefonernas värld är det tvärtom, de är faktiskt utformade för att minnet ska fyllas och ständigt hållas fullt. Operativsystemet hushåller med apparna, och besörjer självt med att stänga ner appar i bakgrunden när du startar nya appar som kräver en del av kakan.
Företag som Samsung, Huawei, LG med flera inkluderar funktioner i sin mjukvara för att stänga ner appar och tjänster som är igång. Detta har gjort sin del för att folk ska tro att det är viktigt att frigöra minne för prestanda, trots att det egentligen inte har någon som helst prestandamässig fördel. Dessa funktioner stänger i regel inte heller ner de bakgrundsprocesser som är en stor bov i dramat när det gäller att äta upp tillgängligt primärminne på Android-plattformen. Att tvångsavsluta en app kan däremot vara användbart när den av någon anledning låst sig eller trilskas på något sätt, men det har inget med primärminne och prestanda att göra.
Mer minne blir alltså viktigare på en telefon med en tyngre användarmiljö, men även de tyngsta användarmiljöerna konsumerar inte hur mycket minne som helst. Så vad ska du ha ett par extra gigabyte till i en telefon som redan har tillräckligt? Svaret är att det beror på vilken typ av appar du växlar flitigt mellan.
De du oftast använder kommer finnas tillgängliga medan mer sällan använda stängs ner, men om du startar ett spel eller annan extra minneskrävande app kan det hända att några av dina vanligt använda appar också måste stängas ner för att ge utrymme till den krävande appen. I en sådan situation skulle du faktiskt kunna få nytta av ett par extra gigabyte minne, eftersom systemet då mer sannolikt kan ha både det krävande spelet och dina favoritappar igång samtidigt.
Vilken typ av appar du använder påverkar också hur viktigt det är att de befinner sig i minnet. Appar som stängs ner pausas i det tillstånd de senast befann sig i, vilket innebär att du egentligen inte förlorar något av att de stängs ner utöver att det kanske tar någon extra sekund att starta upp dem.
Men för en app som kräver ett visst tillstånd, exempelvis att du befinner dig på en viss plats i ett spel eller matar in information på en webbsida, förlorar du på att appen stängs ner. I en sådan situation skulle du vinna något på att ha mer primärminne, men det förutsätter alltså att du använder så pass tunga appar att de sparkar ut dina flitigast använda appar, vilket för de allra flesta inte är så vanligt.
När en telefontillverkare presenterar en telefon som har mycket minne är det lätt att få intrycket av att det är en särdeles påkostad telefon, men faktum är att det inte är så stor skillnad i kostnad för tillverkaren att välja större minneskretsar. Det ser maffigt ut i specifikationerna, men är i praktiken inte så mycket dyrare för företaget.
Men, om den större mängden primärminne innebär att telefonen utrustas med fler minneskretsar innebär det också att den drar mer energi, hela tiden. Minneskretsarna är alltid aktiva så länge telefonen är igång, och fler minneskretsar kommer leda till sämre batteritid, även om de inte på något sätt står för den största batteridränaget. Detta lär vara en av anledningarna till att Apple valt att vara återhållsamma med mängden primärminne i sina mobila produkter.
Om en Iphone eller Ipad inte behöver mer än 3-4 gigabyte primärminne för att prestera bra utrustar Apple inte den med onödiga mängder minne som ökar kostnaden, om än marginellt, samtidigt som det drar mer energi i onödan. En Android-telefon med 10 eller 12 gigabyte primärminne kommer dra något mer ström än en med 4-6 gigabyte, och för de flesta konsumenter dras detta i onödan.
Ett område där en större mängd internminne kommer till användning är specialiserade användningsområden. Här tänker jag exempelvis på tillämpningar som Samsung Dex, där telefonen växlar till en användarmiljö likt en skrivbordsdator när telefonen ansluts till en skärm. Här kan ett gäng appar köras samtidigt som öppna fönster i en skrivbordsmiljö, vilket skiljer sig från hur de är tänkta att köras i en vanlig Android-miljö.
Många öppna appar medför större krav på tillgängligt minne, och skulle Samsung släppa en telefon med 10-12 gigabyte primärminne skulle fler appar kunna köras som öppna fönster samtidigt utan att prestanda skulle bli lidande (mängden samtidigt öppna appar är begränsade i Dex-miljön idag). Ett annat användningsområde skulle vara virtuell verklighet (VR) eller förstärkt verklighet (AR) där större mängd primärminne skulle göra det möjligt att ladda in större och mer komplexa virtuella miljöer, samtidigt som dina andra öppna appar inte behöver stängas ner i samma utsträckning.
Slutsatsen vi kan dra är alltså att det finns vinster att få med stora mängder primärminne, men sannolikheten för att du ska utnyttja dessa eller lägga märke till när du faktiskt upplever dem är ganska liten. Kommande produkter som ska göra mer avancerade uppgifter, som Samsungs Dex-utrustade produkter eller Apples allt mer omfattande sysslor för Ipad Pro-familjen, kommer kanske öka på värdet i mer primärminne framöver. Men just i detta nu har du få anledningar till att sukta över skrytsiffror i specifikationerna.