Razer Phone 2 misslyckas med nästan allt

Idag kan nästan vilket företag som helst göra en smart mobiltelefon. Det är i princip bara att beställa en bildskärm, minneskretsar och en processor, lägga in Android och paketera. Väldigt förenklat naturligtvis, men tröskeln har definitivt blivit lägre. Den stora utmaningen ligger istället i att göra avtryck på marknaden och att särskilja sig från mängden.

Amerikanska Razer är annars mest kända för speltillbehör som tangentbord och datormöss, men företaget har kastat sig in på telefonmarknaden och med andra upplagan av Razer Phone är budskapet att detta är en telefon för de riktig spelentusiasterna. Viktigaste funktionen som lyfts fram är en bildskärm som uppdateras i 120 Hz. Frågan är om det räcker för att hitta sin publik på en trångbodd mobilmarknad där konkurrensen är skoningslös.

Den första versionen av Razer Phone som kom 2017 fick knappast någon kärlek från 99:s redaktion. Med Razer Phone 2 är det bara att konstatera att det finns en del förbättringar, men att det fortfarande inte är fråga om en bra telefon. Om vi börjar med den yttre formen handlar det om en stor och klumpig bjässe, med höga och skarpa kanter och en omodern tjock ram runt bildskärmen på 5,7 tum.

120 Hz-skärm till trots, detta är inte en angenäm mobilupplevelse.

Det här gör att telefonen är väldigt obekväm att hålla med en hand, och direkt smärtsamt för fingrarna att försöka använda. Med två händer går det bättre, men det går inte att komma ifrån att den känns onaturligt bred i förhållande till skärmen – särskilt jämfört med dagens många mer eller mindre kantlösa mobiler. Den är faktiskt så stor att den bara svårligen går ner i byxfickan.

Dåligt placerade knappar

Sidoknapparna är av någon outgrundlig anledning placerade på mitten av långsidorna. På ena sidan finns volymknappar, och på den andra väckningsknappen som också agerar fingeravtrycksläsare. Eftersom telefonen är såpass stor gör det här att knapparna är mycket svåra att komma åt bekvämt både med tumme och med pekfinger. Vad gäller väckningsknappen är det mycket lätt att komma åt den av misstag när jag lyfter upp telefonen ur fickan, men eftersom fingeravtrycksläsaren kräver att fingret ligger ordentligt mot knappen låses telefonen ändå inte upp. Istället uppstår det irriterande momentet att skärmen blinkar till men att jag ändå måste placera fingret på nytt mot knappen för att komma in i luren.

I jämförelse med sin föregångare har Razer Phone 2 fått en mer ljusstark bildskärm, men den kan fortfarande inte tävla mot OLED-försedda mobiler som Iphone XS eller Huawei Mate 20 Pro, och inte heller med LCD-skärmen på Iphone XR. Upplösningen på skärmen är däremot bra; 1440p vilket känns väntat för en så pass stor skärmyta. Den som vill spara ström och kanske öka prestanda något kan ställa ner upplösningen till 1080p.

Säljargumenten för mobilen är som sagt bildskärmens uppdateringsfrekvens på 120 Hz. Det här gör i teorin skärmen utmärkt för maffiga spelupplevelser, och ett underbart val för den som vill skrolla silkeslent genom webbsidor eller flöden i sociala nätverk. I praktiken är det fortfarande ganska få spel som är optimerade för 120 Hz.

Telefonen är klumpig, och direkt obekväm att använda för att surfa och svepa.

Att svepa runt i operativsystemet och appar känns onekligen smidigt och mjukt, men här har resten av telefonens prestanda inte förmågan att hänga med. När jag testar att bläddra mig igenom mitt Instagram-flöde måste mobilen ideligen stanna upp och läsa in fler bilder i minnet. I jämförelse kör min Iphone på utan uppehåll, och måste endast undantagsvis stanna upp för att läsa in fler bilder. Det gör inget positivt för min upplevelse att skrollningen är mjuk som siden, om telefonen endast bara kan visa cirka tio bilder i taget innan den måste ta en sekunds paus.

Prestanda – inget som imponerar

Om det är något som krävs av en redig speltelefon så är det hög prestanda när det gäller både processor- och grafikkapacitet. Under ytan sitter 8 gigabyte primärminne och processorn Snapdragon 845 – något av en standard i Android-världen idag. Under vanlig användning känns telefonen också helt enkelt standard; inte långsam men inte heller på något sätt snabbare än konkurrerande Android-enheter.

Att spela spel är inga större problem, men även denna aktivitet är onekligen läckrare på en av de OLED-försedda flaggskeppen så som Mate 20 Pro eller Iphone XS Max. För spel som körs i horisontellt läge är det däremot ganska bekvämt att vila tummarna mot de stora hakorna på de båda kortsidorna av telefonen, som också rymmer högtalarna.

När jag kör Razer Phone 2 genom några syntetiska prestandatest är siffrorna verkligen ingenting att skryta med. Resultatet i Geekbench 4 är ordentligt mycket lägre än vad jag får fram i min dyrare Iphone XS, och på ungefär samma nivå som den billigare telefonen Oneplus 6T.

Stor som en bok, men inte lika klok. Det finns betydligt bättre mobiler till ett betydligt lägre pris.

Inga skäl att köpa Razer Phone 2

Att paketera en Android-telefon med en unik säljvinkel är ingen lätt sak. Att Razer valt att sälja sin egen lur som det självklara valet för spelare är problematisk av två anledning:

1. Prestanda, hårdvara och användarupplevelse lever inte upp till det påståendet

2. De som är seriösa spelare använder förmodligen inte en mobil för att spela

Razer Phone 2 är helt enkelt inte en bra mobiltelefon. Den är ergonomiskt och estetiskt bristfällig, och stundtals en ren pina att använda. En bildskärm med 120 Hz räddar inte mobilen från dess övriga brister, och sammanfattningsvis känns detta som en riktig budgetmobil men med en prislapp som hävdar premium. Det finns betydligt bättre mobiltelefoner att köpa för ett lägre pris.

Vad gäller den andra punkten är frågan om seriösa spelare verkligen är ute efter en specialanpassad mobiltelefon, även om en potentiell framtida Razer skulle kunna leverera åtskilliga förbättringar. Visst finns det fantastiska spelupplevelser på mobilplattformarna, men jag har svårt att se någon av dessa fungera bättre på Razer Phone 2 än på en Iphone, ens av äldre modell, eller de främsta Android-konkurrenterna.

En svart monolit, men ett dåligt val för den som letar en bra spelmaskin.

Det som en "speltelefon" verkligen skulle kunna erbjuda för att förbättra spelandet är dedikerade handkontroller, för själva tryckskärmen är fortsatt den stora barriären för de slags spel som finns på Sony Playstation, Nintendo Switch eller Microsoft Xbox. Prestandamässigt kan mobilerna idag tävla med det mesta som kopplas in i tv:n, så om Razer verkligen vill förbättra livet för mobilspelare borde de utveckla en riktigt bra Bluetooth-handkontroll istället. Vad gäller Razer Phone 2 uppmanas både seriösa mobilspelare och andra användare att avstå från köp.

• Läs 99:s test av den första Razer Phone