Den fjärde dagen med Galaxy S10 ägnas åt att diskutera batteritid, hur aviseringar fungerar och funktioner med appar sida vid sida. Och så en del mindre saker som inte hunnits med hittills!
Följ med 99:s redaktör Jakob under hans första vecka med Galaxy S10. Artikelserien är en del av ett betalt samarbete med Samsung.
En vecka går fort, och det är redan näst sista dagen för den här artikelserien. Idag tänkte jag ta upp en del smågrejor med Galaxy S10, både sånt jag har problem med och sånt jag gillar. Sen ska jag skriva lite om batteritiden, om notiser och om att köra två appar sida vid sida. Jag börjar med det sistnämnda!
Det kan låta lite larvigt, att kunna köra appar i helskärm på en dator, och två appar sida vid sida, har varit en enorm produktivitetsförbättring för mig. Med en app i helskärm får jag ett fokus som jag annars har svårt att upprättahålla, eftersom det nästan alltid är blinkade notiser, studsande ikoner och ljud som pockar på min uppmärksamhet. När jag på min dator kör två appar sida vid sida i helskärmsläge förvandlas jag till en arbetsrobot, hundra procent effektiv.
Det är klart, på en modern mobiltelefon är alla appar i helskärmsläge per automatik. När du startar webbläsaren är telefonen en webbläsare, och när du öppnar kameraappen är telefonen en kamera. Jag uppskattar den enkelheten och tydligheten, och därför var jag lite skeptisk till att krångla till saker genom att köra två appar samtidigt på skärmen.
Återigen kan vi konstatera att Samsung betraktar detta som något av en proffsfunktion. Det är allt annat än uppenbart hur man går tillväga för att lägga en app bredvid en annan – och det är heller inte alla appar som har stöd för det. Jag blir till exempel lite besviken över att Apple Music-appen inte fungerar med det. Däremot finns det stöd för de flesta appar som jag tror är praktiska att använda på det sättet. Till exempel webbläsaren, Youtube, Whatsapp och liknande. Och det är faktiskt ganska smidigt att kunna slösurfa på någon trevlig webbplats och samtidigt ha en Youtube-video på i nederdelen av skärmen.
Det funkar för att bildskärmen på Galaxy S10 är såpass långsmal, och du kan också reglera hur mycket av skärmytan varje app ska få. Sammanfattningsvis, en sån där trevlig funktion som jag nog inte kommer använda särskilt ofta, men som är jättebra när jag kommer på att den finns och omständigheterna är rätt.
En sak jag inte blivit helt kompis med under veckan är hur Galaxy S10 hanterar notiser – eller aviseringar som de kallas på Samsung-språket. De första dagarna drunknade jag i röda små brickor på apparna, svårtolkade ikoner på låsskärmen och en närmast oändlig rad information vid kontrollcentret på ovansidan av skärmen.
Jag kan inte annat än tycka att telefonen i sin grundinställning missbrukar aviseringar, och berättar saker för mig som jag inte behöver veta eller som är helt självklara. Behöver jag verkligen få en notis om att jag precis tagit en skärmavbild? Förmodligen inte. Ett annat exempel är musikappen, som ger mig en notis varenda gång den startar en låt! De första gångerna trodde jag att det var något viktigt på grund av den röda brickan på ikonen, och började leta i appen efter vad det var. Så är jag van vid att det fungerar, men här hittas "roten" till den röda brickan inte i appen utan i notiscenter – längst upp på skärmen. Och som sagt, det den oftast vill berätta är att jag precis slagit på en låt.
På låsskärmen samlas också dessa aviseringar, men då i form av små och ibland ganska svårtydda ikoner. De visades först också på Always On-skärmen, och det tyckte jag var väldigt störande. Efter tips från experterna i forumet lyckades jag tack och lov hitta rätt inställning för att stänga av dem där, och jag kunde börja dra åt svångremmen kring alla dessa aviseringar. För det går givetvis att ställa in, både vilka appar som alls ska få avisera, och hur de ska få göra det. Jag har nu stängt av alla röda brickor på ikonerna, och begränsat aviseringar rent generellt till ett minimum. Det känns mycket bättre så för mig. Men en del grejor har jag ännu inte lyckats stänga av, som till exempel det där att den aviserar varje gång jag tar en skärmdump – och det gör jag ganska ofta under den här veckan!
Det är helt enkelt så att aviseringar på Galaxy S10 fungerar ganska annorlunda mot vad jag är van vid, men som med så mycket annat finns det också väldigt stora möjligheter att skräddarsy upplevelsen precis så som man vill ha den. Det är väldigt kraftfullt, och den som lägger ner tid på det kan nog bli rikligt belönad. Jag hade nog ändå önskat att telefonen var lite mer sparsam med aviseringar i sin grundinställning.
Samsung lovar ganska runt i sin marknadsföring när det gäller batteritiden hos Galaxy S10. Telefonen har ett batteri på 3 400 mAh, vilket är ganska mycket men en bra bit mindre än storebror Galaxy S10 Plus som har ett kraftigt batteri på 4 100 mAh. Det fina i kråksången är däremot det som kallas Adaptivt energisparläge, som ska spara på batteriet dynamiskt, utifrån hur jag använder mobilen. Utöver detta finns det också inställningar för hur mycket jag vill prioritera batteritid före prestanda, och jag kan till exempel välja att sänka bildskärmens upplösning för att spara kräm.
Jag har valt batteriläget som heter Optimerat, och som ska göra en vettig avvägning mellan prestanda och batteritid. Jag vill absolut inte sänka bildskärmens upplösning, och vill framförallt inte behöva fundera så mycket på batteriet och med vilken rytm processorn tickar.
Jag kan egentligen inte uttala mig om hur det adaptiva energisparläget fungerar, eftersom det har en inlärningsperiod där det kartlägger och lär sig min användarvanor. Den här första veckan finns dels inte så mycket data att gå på, och dels har jag inte använt telefonen särskilt typiskt. Jag har provat alla funktioner, och lekt runt bland olika inställningar. Jag har också använt telefonen i stort sett konstant. Man kan alltså vänta sig att batteriet dräneras snabbare än det kommer göra om några veckor när mitt användande har blivit rutin.
Som ni kanske minns hade batteriet laddat ur sig ganska ordentligt den första natten, men det säger inte så mycket efterssom jag inte är säker på hur mycket laddning jag hade kvar när jag gick och la mig. Det kan också ha handlat om att telefonen synkroniserat något eller gjort någon annan aktivitet som drog ut batteriet extra fort. Därefter har jag haft för vana att alltid ladda batteriet till 100% precis innan sovdags, och kan konstatera att batterinivån har minskat med ungefär 10% varje natt. Då har jag Always On-skärmen aktiverad, och detta drar såklart lite extra ström.
Med dessa inställningar och detta användande får jag svårligen batteriet att räcka mer än en dag. Vid 18-tiden på kvällen var batterinivån en dag nere på runt 15 procent och vid 22-tiden igår hade jag 13 procent kvar. Efter morgonpendlingen brukar energinivån ligga på mellan 85 och 75 procent.
Läget kan alltså bli bättre när telefonen lär sig mina vanor, och det adaptiva sparläget blir bättre. Två andra saker om detta är dels att jag skulle kunna spara mer ström genom att välja ett annat batteriläge, eller stänga av Always On. Det vill jag dock inte, och den andra saken är att i praktiken upplever jag inte någon batteristress att tala om. Jag har medvetet låtit bli att ladda något under dagen, men jag hade haft rikliga möjligheter att göra detta. På mitt skrivbord har jag en trådlös laddare där telefonen skulle kunna bo, och när jag på kvällen laddar upp telefonen med en USB-C-laddare på 30 Watt går det riktigt snabbt.
I de situationer jag behöver vara borta från en laddare en längre tid skulle jag tillfälligtvis kunna slå på ett aggressivare energisparläge, och då klara mig längre. Sammanfattningsvis har batteritiden den första veckan varit godkänd, men inte exceptionell.
Det finns många unika funktioner med Galaxy S10, och det är svårt att hinna täcka alla under bara en vecka. Sen finns det också en del små irritationsmoment som jag vill ta upp. En del av dessa handlar mest om vanans makt i och med att jag kommer från en annan mobilplattform, men annat skulle jag störa mig på även om jag var en erfaren Samsung-användare.
Ett exempel på det sistnämnda är skärmkanten, som jag nämnde tidigare apropå Netflix. Att det är så lätt att av misstag komma åt skärmen från kanten har fortsatt vara ett praktiskt problem i alla lägen där telefonen används i landskapsläge. Till exempel när jag ska ta en liggande selfie, och försöker hålla telefonen på armlängds avstånd ifrån mig.
En trevlig sak jag gillar som nog bara är möjlig i en Android-mobil är att Samsung har en egen SMS-app, men det går att integrera SMS i Facebook Messenger-appen. Det har jag gjort, och det är väldigt smidigt för den som sköter större delen av sin kommunikation via Messenger. I princip får appen samma funktion som Apples Imessage-tjänst, men med Messenger som tjänst istället för Icloud. Och inte krypterad, då förstås.
Röstassistenten Bixby har lång väg kvar innan den kan tävla på allvar med konkurrensen. Tack vare Bixby Routines är den användbar genom att du kan skapa egna scener som aktiveras med Bixby, men assistentens allmänna förståelse är inte bra. Den kan inte svenska, vilket inte gör så mycket för min del, men vad den förstår och kan göra är mycket begränsat. Som ett experiment bad jag Bixby spela upp en låt (James Bond-låten "Live and Let Die". Först fick jag meddelandet att jag behövda ladda ner appen Samsung Music för att Bixby skulle kunna spela upp låtar. Jag visste inte ens att det fanns en sån app, men jag tog hem den. Därefter provade jag igen, men Bixby förstod inte alls vad jag menade utan tipsade mig istället att ta kontakt med någon närstående om jag kände mig självmordsbenägen. Uppenbarligen reagerade den på ordet "die".
En sak som mest handlar om vanans makt är att jag har lite svårt att navigera snabbt och smidigt mellan olika miljöer i telefonen. Jag är van att kunna svepa på skärmen för att backa, i stort sett i vilken app som helst, och att svepa nedifrån för att komma till hemskärmen. Här är det istället en mjukvarubaserade knapp som tar mig hem, och svepgester fungerar bara i ett fåtal appar jag testat. Istället finns en bakåtknapp bredvid hemknappen, och det fungerar oftast bra när jag väl kommer på att den finns. I en del appar (som Slack) tar mig tyvärr bakåtknappen inte till startområdet i appen, utan istället till hemskärmen som om det inte fanns något ställe att backa till. Jag pratade dock med en kollega som haft Android-mobiler i många år, och bakåtknappen var det han saknade mest så här handlar det nog mest om erfarenhet och perspektiv.
Jag har hunnit med att lite kort testa tillbehöret Samsung Dex, som är en dockningsstation du kan koppla till en bildskärm samt mus och tangentbord. Det var riktigt fiffigt faktiskt – i princip förvandlas Galaxy S10 till en liten hemdator. Även om funktionaliteten är begränsat så tror jag verkligen många skulle ha nytta av Dex om de använder mobilen som sin enda enhet. Det vore till exempel perfekt för den som ska skriva längre texter, eller vill få upp bilder och liknande på en lite större skärm. Det är en del appar som har lite bristfälligt stöd, mestadels videotjänster. Varken HBO-appen eller Netflix-appen har exempelvis stöd för helskärmsläge, så det är (än så länge) inte optimalt för att se på film. Men det är en riktigt spännande tanke att förvandla mobilmiljön till en skrivbordsupplevelse, och jag hoppas Samsung jobbar vidare på det.
Det var allt för idag. Imorgon kommer jag att sammanfatta min vecka med Samsung Galaxy S10 genom att berätta hur upplevelsen har varit som helhet. Missa inte det!