I dag är det 29 år sedan Macintosh lanserades. Med pompa, ståt och en av historiens dyraste reklamfilmer satsade Apple hela sin framtid på den lilla datorn.
Det var inte Macintosh som var tänkt att bli Apples framtid. Istället var det Lisa som skulle ta Apple in på företagsmarknaden, men i takt med att utvecklingen av Lisa drog ut på tiden, och Steve Jobs petades från projektet, hade Jef Raskin skissat på en idé på en billig dator för skolor och hobbyister. Raskin samlade sina ideér i en bok och gick sedan till Apples ledning för att be om pengar för att utveckla projektet, vilket han fick.
Samtidigt råkade Jobs komma över Raskins ideér och då han inte kände sig nöjd med att arbeta som talesperson för Apple började han allt mer intressera sig för Macintosh, till Raskins stora förtret då de två inte direkt drog jämnt.
Raskins missnöje med Jobs inblandning i projektet ledde till att han skrev ett memo till Apples dåvarande vd Mike Scott där han i punkt efter punkt kritiserade Jobs för att vara en usel ledare, ha usla tekniska kunskaper och i största allmänhet inte vara en särskilt trevlig person att ha att göra med. Raskins problem var dock att Jobs fortfarande var en stor delägare i Apple och också satt med i bolagets styrelse. Mike Scott insåg också att det vore bra att ge Jobs något att göra så han skulle sluta störa resten av företaget, vilket han ofta och gärna gjorde. Raskin petades som projektledare och Jobs tog över och flyttade hela utvecklingsgänget till en byggnad utanför Apples dåvarande campus. Han "rekryterade" personal från Lisa-projektet han ansåg var duktiga nog, och med rekrytera så innebar det att Jobs kunde dyka upp vid en anställds skrivbord och säga åt personen att denne arbetade med Macintosh nu.
Jobs sug efter revansch var tydlig - han ville visa resten av Apple att han inte var ett one-hit-wonder, utan kunde producera en framgång till efter Apple II och efter att ha blivit petad från Lisa gjorde han allt för att försöka bevisa att han var den visionär som han själv nog tyckte att han var vid den här tidpunkten.
Genom att distansera sig från resten av Apple fick utvecklingsteamet bakom Macintosh ett visst mått av arbetsro. Jobs såg till att de fick de resurser de behövde, men en otroligt tajt tidsram gjorde ändå att teamet arbetade enormt mycket övertid och sällan hade ledigt.
Jobs vision för Macintosh innebar att datorn skulle vara billig och enkel, men ändå vara intressant för alla som fram tills dess inte velat eller vågat köpa en dator. Men där hans ideér om design och användbarhet var användbara, var också hans brister som tekniker på väg att köra Macintosh i diket mer än en gång. Jobs förbjöd alla former av expansionsportar eller kortplatser i maskinen, och den fick endast 128 kilobyte internminne, av vilket endast 85 kilobyte var tillgängligt för den applikation man körde i datorn. I hemlighet smög utvecklarna in en möjlighet att enkelt stoppa i 512 kilobyte internminne, vilket senare släpptes som Macintosh 512K i oktober 1985.
Jobs ville också att Macintosh skulle använda samma diskettstation som i Lisa, den ökända "Twiggy"-konstruktionen som krånglade mer än den fungerade, men på den punkten lyckades teamet bakom Macintosh att smyga in en 3,5-tums diskettstation från Sony. När Jobs såg vad de gjort och insåg att Sonys konstruktion var överlägsen Apples egna gav han med sig. På andra punkter var han däremot stenhård - ingen hårddisk fick byggas in eftersom det hade krävt en intern fläkt vilket Jobs ansåg skulle förstöra upplevelsen med Macintosh. Jobs såg sitt utvecklingsteam som konstnärer och ordnade så att alla i teamet fick signera den gjutform som användes när skalet till Macintosh skulle tas fram på fabriken.
Lanseringen skedde med en massiv marknadsföringskampanj och den legendariska reklamfilmen 1984 som vi skrev om igår. All marknadsföring blev så dyr så dåvarande vd John Sculley tvingades höja priset på Macintosh från 1995 dollar till 2495 dollar vid lanseringen.
Den färdiga produkten låg närmare Jobs egna vision av Macintosh än Jef Raskins och till en början sålde den riktigt bra. Under de första 100 dagarna sålde Macintosh 50 000 exemplar, vilket fick anses som en framgång i synnerhet med tanke på att Lisa, som släpptes året innan Macintosh, hade floppat ordentligt. Fram till april 1984 hade Apple sålt 72 000 Macintosh och under juni samma år sålde företaget ytterligare 60 000 enheter.
#Steve Jobs reste runt i landet och delade ut #Macintosh till kändisar som Mick Jagger och Sean Lennon. Ju längre tiden gick under 1984 började försäljningen dala ner till knappt 20 000 exemplar per månad. Marknadsavdelningen hade en prognos som sa 75 000 exemplar per månad och ingen hade vågat berätta för Steve Jobs om hur verkligheten såg ut. I december 1984 stod #Apple II för drygt 70 procent av Apples intäkter och i början på 1985 flyttades Joanna Hoffman från Macintosh-teamet till Apples centrala marknadsavdelning och kapade omedelbart i försäljningsprognoserna vilket innebar att tillverkningstakten drogs ned.
De uteblivna framgångarna för Macintosh blev också början till slutet för Steve Jobs första period på Apple, och hade det inte varit Apples egenutvecklade laserskrivare, Laserwriter, i kombination med en programvara vid namn Aldus Pagemaker, så hade Macintosh kanske aldrig blivit den framgång som den slutligen blev.
Här en film från lanseringen: