De flesta profesionella tv-producenter skulle drömma om ett program som Imovie för ett par decenium sedan, och idag finns både kameror och program av absolut högsta kvalitet på marknaden. Men när är det dags att gå vidare och lämna Imovie bakom sig?
En snabb översikt av programfloran ger att #Imovie är utmärkt på att rakt av klippa små, enkla men tjusiga filmer. Ibland, kanske oftast, lägger man ribban just här och lägger varken tid eller pengar på perfekta ljudövergångar, färgkorrigering och "finlir".
Imovie definierar ett segment i applikationsutbudet som är hyfsat avskalat och rent, men ändå har allt det som behövs för att klippa filmen på barndopet och distribuera till släkt och vänner.
Väljer man att gå upp ett pinnhål hittar man #Final Cut Pro X (FCP X). Programmet är en blandning mellan gamla Final Cut Pro Express och Imovie, och som nybörjare känner man omedelbart igen sig. Programmet förenar enkelhet och intuitet med potential, det finns mycket för en Imovieanvändare att upptäcka och ha glädje av i Final Cut Pro X.
Vi listar de stora skillnaderna senare, men kortfattat bjuder FCP X en betydligt större flexibilitet att hantera filmmaterial snabbt och exakt. Avancerad filmredigering handlar ofta om att vara rutexakt; att snabbt hitta rätt klippruta i ett material som leder vidare till nästa pusselbit, och FCP X erbjuder en hel rad verktyg att göra just detta.
Vidare är instrument som ljudmix, kanalhantering, färgkorrigering och så vidare nödvändiga även vid en enklare webbproduktion. Och här kommer Imovie till korta. FCP X monitorerar också funktioner och data som man som redigerare hela tiden bör ha koll på, som till exempel histogram, inspelningsformat, ljudnivåer, eventuella ljudpeakar, tidkod och så vidare. Slutligen jobbar en yrkesredigerare nästan alltid mot extern, pixelmappad skärm – också det låter sig göras från Final Cut Pro X.
Vill man röra sig ännu längre uppåt från FCP X väntar huvudsakligen #Avid Media Composer och #Adobe Premiere. Programmen har alla FCP X:s funktionella fördelar, men är designat helt och hållet för yrkesanvändaren med bland annat en arkiveringslogik som klarar av många hundratals klipp, fleranvändarstöd och möjlighet att samköras med externa bandstationer och inspelningsapparatur.
Vad händer för den som tar steget från Imove över till Final Cut Pro X? I nedanstående genomgång listar vi några av huvudorsakerna att byta från det ena programmet till det andra.
Låt säga att du filmar grabbens fotbollsmatch. Närbilden på sparken mot bollen matchar helbilden där bollen går i mål perfekt.
Som van redigerare hittar man ganska snabbt den perfekta klipppunkten, låt säga rutan där foten träffar bollen. Den ska klippas exakt mot helbilden där fotbollen lämnar marken.
Du kan göra jobbet i Imovie, men FCP X erbjuder en betydligt större exakthet när du arbetar. Programmet stöder en ”JKL”-logik vilket gör att du enkelt kan sköta det mesta av klipparbetet från tangentbordet – kanske i kombination med en penna istället för en mus.
Kortfattat plockar du av dig boxhandskarna från Imovie, och blir mer utav en filmklipparnas superexakta hjärnkirurg.
Yrkesklippare har ofta effektiva och tidsbesparande knep att arbeta med lager och kanaler. Ett exempel kan vara en tv-intervju där man först klipper själva samtalet ganska yxigt och vilt på bildkanal 1.
Att bilden hoppar mellan klippen bryr man sig inte om, bara ljudet låter som det ska och intervjun blir perfekt. När arbetet är klart lägger man samtliga inklippsbilder på bildkanal 2.
Bilderna maskerar många av fulklippen under, som man alltså inte behöver lägga tid på att göra något åt. Slutligen använder man bildkanal 3 till att lägga grafik och namnskyltar, och kanske bildkanal 4 för att göra en engelsk version med engelska skyltar och text.
Embryo till kanalhantering finns i Imovie, men funktionen är fullständigt utbyggd i Final Cut Pro X och fungerar lysande.
Som van redigerare i FCP X kan man få intrycket av att tidslinjen (eller projektfönstret) i Imovie är snålt tilltaget. I FCP X utgör tidslinjen grunden för hela ditt arbete. Det är här du finjusterar klipp, ställer in ljudnivåer, lägger på effekter och utnyttjar kanaler till text- eller grafikspår.
Du smälter samman stökiga ljudklipp med smidiga ljudövergångar, och vill du låta ljudet från nästkommande klipp komma in redan under pågående är det är bara att dubbelklicka och dra i ljudspåret. Tidslinjen är din palett, instrumenten är smidiga och ickedestruktiva och du kan när som helst välja att göra om eller justera som du vill ha det.
Den första film du gör kanske inte innehåller så många klipp eller omtagningar. Men med tiden blir du mer noggran även på fältet och tar in allt fler tagningar i datorn.
I FCP X får du en helt annan överblick där källmaterialet kan taggas och sorteras. Du ser metadata och kan exempelvis sortera på långa klipp, eller de som skapades en viss tidpunkt. Du hanterar videoformat och ser även egenskaper som bitrade, upplösning, progressive eller interlace, ljudformat och mycket mer. Programmet hjälper dig dessutom att hitta exempelvis helbilder, halvbilder, tvåbilder eller singelbilder.
Du kan arbeta med keywords, nyckelord, som enkelt sorterar in de klipp i källmaterialet som har exempelvis kök, vardagsrum, sovrum och uteplats.
Strukturen i FCP X är genomtänkt och räcker långt även för yrkesredigeraren som kanske hanterar flera hundratals klipp där filmklappan och tagningsnummer är allt som skiljer dem åt.
Ljud är något som ofta kräver ännu mer arbete, och fler kanaler, än bilden. I FCP X lägger du vid sidan av synkljudet även kanske musik, en atmosfär och några punkteffekter – alltså förstärkning av en bildörr som stängs eller motorcykel som far iväg. När arbetet är gjort lägger du tid på ljudnivåer och finjustering så att dörrsmällen kommer exakt rätt. Du kommer en bit på vägen i Imovie, men efter några dagar i FCP X lär du inte återvända.
Det finns ett smalt funktionsfönster för färgbehandling i Imovie. I FCP X är detta kraftigt utvecklat. Du kan antingen korrigera och rätta till felaktigheter, eller utveckla ”grades” – färgsättningar för att ge din film karaktär. Funktioner finns för att korrigera samtliga eller bara vissa färger i ett filmklipp, liksom att göra en rad andra justeringar som bildstorlek, stabilisering, eller jämna ut Rolling Shutter.
För lagerarbetet finns också Blend Modes, så att du kan skapa avancerade, photoshopliknande lagerstrukturer där färg- och ljusvärden från ett lager vävs in i ett annat.
För den som vill ge sig in i effektvärlden är FCP X en ganska trivsam historia. Här finns mängder av effekter och titlar som är lätta att prova och utveckla. Många av dessa är dessutom justerbara i systerprogrammet Motion, men det är också lätt att gå vilse i ett kraftigt utvecklat effektbibliotek i FCP X.
Nya FCP X har fått mycket kritik från proffsen, inte minst för avsaknaden av hantering av flera samtidiga kameror, multicam. Nu är funktionen återställd och bygger på att du enkelt kan redigera material från flera kameror i realtid.
Funktionen ger möjligheter bortom det yrkesmässiga. Föreställ dig att ni är tre som filmar en rockkonsert med varsin kamera. Så länge ni kommer överens om att inte stänga av någon av kamerorna, utan behålla varsin oklippt version på minneskortet, kan programmet bli en utmärkt hjälp att klippa de tre kamerornas bilder i en enda, väldigt rolig session.
Den traditionella redigeringsuppsättningen består av tre skärmar – en skärm för bildarkivet, en skärm för tidslinje och klippfönster samt en extern skärm som bara visar utgående bild.
Denna är ofta pixelmappad, det vill säga att den håller högsta möjliga kvalitet mot ursprungsmaterialet utan någon proportionsmässig omräkning. FCP X stöder extern skärm via ett tilllbehör, alternativt att använda datorns andra skärm som filmskärm. Funktionen är en förusättning för mer avancerad redigering, som underlättas av att ha en dedikerad skärm att se sitt arbete på.
När du väl är färdig med filmarbetet är det dags att exportera och distribuera. Den här processen är något av en vetenskap, tiden då man enkelt la över en film på masterkassett är för länge sedan passerad.
Både Imovie och FCP X har en uppsättning förinställningar för export av material till exempelvis #Youtube och #Facebook. Men det kan också kopplas till systerprogrammet #Compressor för betydligt snabbare, bättre och effektivare kodning där du har tillgång till samtliga parametrar du behöver. Med Compressor kan du även köra flera kodningar per automatik – och helt enkelt lämna datorn över natten att göra sitt avancerade kodjobb.
Final Cut Pro X är ett omfattande program, olika redigerare skulle göra funktionslistan olika. Detta är min version över vad som skiljer Imovie och FCP X åt. Det bästa om du gör ett eget försök och utvärderar båda alternativen innan du sätter igång på allvar.