Typsnittshanteraren Fontcase har lagts ner. Minskat behov och problem med sandboxing i Mac App Store anges som skäl av utvecklarna. 99mac passar på att titta på historien bakom typsnittshantering för Mac.
Bohemian Coding som bland annat utvecklar grafikprogrammet Sketch meddelar att de lägger ner deras typsnittshanterare Fontcase för Mac. Programmet som släpptes 2009 fungerade som ett verktyg för att arbeta med #typsnitt i #OS X. Det gick att bläddra och organisera typsnitt, att testa en viss text i olika typsnitt och att aktivera och avaktivera typsnitt.
På sin blogg skriver företaget att de från början var entusiastiska inför att vara med i Mac App Store men att de allt hårdare begränsningarna och kraven i "sandboxing" som trädde i kraft förra sommaren gjorde det svårt för dem.
Det var framförallt aktiveringen av typsnitt som var svår att utföra på grund av #sandboxing, samtidigt som en stor andel av programmets användare inte förstod vad aktivering av typsnitt innebar. Deras slutsats är att huvudfunktionen för Fontcase inte längre var relevant och därmed läggs programmet ned.
Bohemian Coding avslutar med att detta inte nödvändigtvis innebär att de helt kommer att sluta med typsnitt, det fanns andra aspekter av Fontcase som fortfarande är användbara och de funderar just nu på vad de ska göra av det.
De som använde Mac på nittiotalet, speciellt de som jobba med någon form av grafisk produktion, kommer nog ihåg Adobe Type Manager, ATM. Det var Adobes verktyg för att korrekt kunna visa typsnitt av typen Postscript Type 1 på skärmar och för att kunna skriva ut dessa typsnitt i hög kvalité på skrivare utan Postscript. Programmet utvecklades till ATM Deluxe som även kunde aktivera och avaktivera typsnitt. Senare kom andra typsnittshanterare som Suitcase från Symantec (senare Extensis) och FontExplorer X från Linotype.
Det fanns två huvudskäl bakom önskemålet att kunna aktivera/avaktivera typsnitt. För det första kunde listan över installerade typsnitt bli ohanterligt lång och svår att hitta i. För det andra, och kanske det viktigaste skälet, fanns det en direkt relation mellan datorns prestanda och antalet aktiverade typsnitt. Många problem med stabilitet och prestanda gick att härleda till för många aktiva typsnitt.
För de med stora typsnittssamlingar var det också praktiskt att kunna placera alla typsnitt på andra platser än i själva systemet. Ytterligare en fördel var automatisk aktivering av typsnitt när de efterfrågades. Om ett dokument öppnades som innehöll ett typsnitt som fanns tillgängligt men var avstängt kunde det aktiveras automatiskt.
En av fördelarna som OS X introducerade var att den underliggande grafiken använde sig av PDF som bas och att det fanns inbyggd stöd för Postscript-typsnitt. ATM som krav för att använda Postscript Type 1-typsnitt var därmed historia till stor glädje för många Mac-användare.
I Mac OS X 10.3 Panther följde ett nytt program med som hette Typsnittsbok (Font Book) och var en rudimentär typsnittshanterare från Apple som kunde visa installerade typsnitt, gruppera dem och aktivera/avaktivera. Med Mac OS X 10.5 Leopard kom möjligheten att kontrollera typsnittsfiler och automatiskt aktivering av typsnitt. Typsnittsboken har inte alla funktioner som professionella användare efterfrågar, men räcker långt för många vanliga användare.