Civilization Revolution är Civ-upplevelsen anpassad för mobila enheter, och denna andra del lovar mycket roligt. Frågan är dock om det står sig mot de "riktiga" Civilization-spelen.
Civilization Revolution är en så kallad spinoff på spelserien Civilization med lite förenklad spelstil riktad till spelkonsoler och bärbara enheter. Det första Revolution kom till Playstation 3 och Xbox 360, och även i en version för bärbara Nintendo DS och IOS. När nu Civilization Revolution 2 kommer är det dock enbart fokus på IOS som gäller. Spelet är byggt från grunden med tryckskärmar i åtanke.
Precis som i de vanliga Civilization-spelen går det ut på att i turordningsbaserade rundor ta kontrollen över en civilisation och försäkra den om en plats i historien. Spelaren måste grunda nya städer, upprätta byggnadsverk, undersöka ny användbar teknologi och politiska styrelseskick samt inte minst se till att militären hålls modern och effektiv. Genom en blandning av diplomati, krigföring samt kulturell och ekonomisk dominans konkurrerar spelaren med andra civilisationer om världens naturresurser och landområden.
Spelet är relativt väl anpassat till tryckskärmen på Ipad, och sättet att röra sig över kartan och komma åt de flesta funktioner känns naturligt. Ett exempel är att spelaren i stadsvyn kan få fram ytterligare information genom att utföra den klassiska gesten att nypa med två fingrar på skärmen. Det fungerar bra, men jag hade gärna sett ännu mer stöd för gester för att styra spelet. Som det är nu blir det mycket tryckande på små knappar, vilket inte innebär några praktiska problem men kan hindra flödet i spelet en smula.
De olika civilisationerna har alla olika bonusegenskaper. Till exempel Rom bygger vägar till halva priset, Kina ökar sin befolkning snabbare, och England får krigsbonus till havs. Allt känns igen för de som spelat Civilization tidigare, men nykomlingar hittar förvånansvärt lite information i det inkluderade uppslagsverket Civilopedia. Därför kan det krävas utflykter på internet för att få mer detaljerad kunskap om till exempel hur striderna fungerar och vilka enheter och tekniker som är effektivast.
Det har alltid funnits en lätt käck och humoristisk ton i Civilization, men Revolution 2 tar detta ett steg längre. De olika civilisationernas ledare avbildas karikatyrartat, och pratar med ett påhittat språk som låter som en parodi av exempelvis ryska, japanska och engelska. Det är underhållande, men blir också en smula exotistiskt på sina ställen. Särskilt avbildningen av vissa barbarstammar känns inte så fräsch, och inte heller det faktum att de kvinnliga ledargestalterna som regel utrustats med ögonskugga och ett kraftigt dekolletage.
Spelet kan generera en slumpmässig karta, men det går också att spela förberedda scenarion, som exempelvis tar avstamp i en särskild historisk period eller mer uttalat fokuserar på strid eller handel. Roligast är dock att skräddarsy sin egen spelomgång och välja hur aggressiva barbarer ska vara, hur stora städerna kan bli, hur gott om naturresurser det finns och många andra faktorer. Här saknar jag dock som gammal erfaren Civ-spelare möjligheten att ställa in antal konkurrerande civilsationer och hur stor kartan ska vara.
Jag brukar själv föredra att spela med maximalt antal andra spelare, så stor karta som möjligt och även gärna aktivera det så kallade maraton-läget i Civilization 5, vilket gör att en spelomgång gärna tar cirka en månad att köra igenom. Det är inget fel att spela kortare rundor, men i detta spel går det inte alls att ställa in, vilket leder till ett ganska futtigt omfång med cirka fem civilisationer som kämpar på en ganska liten karta. Detta ger för mig ett alltför snabbt spel där en ny teknologi knappt hinner uppfinnas innan den är obsolet och ersatt med en annan. Tidsåldrarna rusar förbi som svenska sommarmånader.
Ett annat problem är att motspelarna, som styrs av spelet, är alldeles för försiktiga i sin spelstil. Även på högre svårighetsnivåer lämnades jag i stort sett ifred av de övriga civilisationerna så att jag kunde lägga mina resurser på forskning och sociala reformer istället för vapen. Även indiernas Ghandi, som i Civ-spelen alltid är en krigshetsare av rang, nöjde sig med att patrullera sina egna gränser och gjorde inget egentligt försök att erövra mina städer.
Civilization hör till mina absoluta favoritserier när det gäller datorspel, och varje ny utgåva är ett givet köp. Civilization 5 kompletterat med sina expansioner utgör för mig den ultimata Civilization-upplevelsen. Att spela Civilization Revolution 2 efter det känns verkligen som att ta flera steg tillbaka.
Kanske är de en orättvis jämförelse. Det här är ett spel som medvetet är förenklat och avsett att spela på mobilen och surfplattan med kortare spelomgångar, men jag saknar den episka känslan av att leda en stam av jägare och samlare från det att den första bopålen slås i marken till att deras efterföljande generationer skjuter upp det första rymdskeppet mot stjärnorna. Den känslan av utveckling över tusentals år saknas nästan helt i Civ Rev 2.
Det är inte ett dåligt spel på något sätt, och visst uppstår den där klassiska Civilization-känslan av att vilja köra "bara ett drag till". De många olika civilisationerna och scenarierna att spela med inbjuder till många spelomgångar, men den djupa spelupplevelse som de stora Civilization-spelen erbjuder infinner sig aldrig riktigt. Det slutliga omdömet för Civilization Revolution 2 kan därför inte bli annat än "ok".