Dag 5 – Sova med fienden

Min vecka med en Android-telefon har gett massor av kommentarer och åsikter, vilket är jätteroligt och kanske inte så oväntat. Att olika plattformar väcker känslor är inget nytt. Mac mot pc. Atari mot Amiga. Nintendo mot Sega. IOS mot Android. Alla som minns dusterna mellan synth och hårdrock på 80-talet vet också att den här typen av lägerindelning inte är begränsad till teknik.

På vissa områden är givetvis Apple och Samsung bittra konkurrenter, särskilt den lukrativa mobilbranschen och surfplattor. Men samtidigt är Apple en av Samsungs storkunder när det gäller minnen – den verksamhet som för tillfället är bolagets mest lukrativa. Ironiskt nog tjänar alltså Samsung pengar på att Apple säljer Iphone. Relationen mellan storföretag är ofta komplex, och sällan svartvit.

Att ge en övergripande bild av operativsystemet Android genom att använda en enda enhet i några dagar är naturligtvis omöjligt. Det har heller inte varit syftet med artikelserien, utan snarare att uppleva ett annat ekosystem ur en mångårig IOS-användares perspektiv. Fenoment med "switchers", alltså de som byter från en mobil plattform till en annan, är inget nytt men det kan vara mer aktuellt nu än någonsin tidigare. Dels har de olika plattformarna närmat sig varandra vad gäller utbud av funktioner – IOS 8 är kanske den mest öppna versionen av Apples mobila operativsystem hittills, och många Android-tillverkare drar åt Apples håll med en mer styrd telefonupplevelse. Bland annat Samsung, som försöker profilera sitt eget märke genom en egen App Store och skräddarsydda appar.

Skillnaderna i hårdvara har också blivit suddigare det senaste året. Att Apple nu släppt telefoner med större bildskärmar är en uttalad möjlighet att värva över användare från de olika Android-tillverkarna. Samtidigt har processorer och andra komponenter utvecklats och blivit billigare så att nästan vilket teknikföretag som helst idag kan tillverka en hyfsad mobil enhet vad gäller prestanda, lagring, kamera och annat. Det här innebär att gott om nya utmanare kommer underifrån och jagar marknadsandelar genom billiga mobiltelefoner. Xiaomi är ett exempel på en sådan spelare som redan blivit större än Samsung i hemlandet Kina. I ett sådant konkurrensklimat blir det allt viktigare att utmärka sig genom bra design och mjukvara.

Hemmets härd

Under min vecka med Samsung Galaxy Alpha var det flera saker som kändes obekanta och som störde mig. En hel del handlade mest om vana – jag har använt IOS i olika versioner dagligen sedan 2008, och vanan att dubbeltrycka på hemskärmen för att växla mellan appar exempelvis sitter djupt rotad.

Andra aspekter handlar mer om tycke och smak. Jag föredrar helt enkelt det färdigskapade paket som Apple erbjuder mig, med både hårdvara och mjukvara utvecklat parallellt under samma tak. Andra framhäver som en av fördelarna med Android-systemen just att det själv går att konfigurera efter hjärtats lust, ladda ner andra teman, ändra ikoner eller gräva sig djupt ner i systemets rötter. Var och en blir salig på sin frälsning, och jag har tidigare sänkt både en och två datorer på detta sätt. Som jag säger i veckans avsnitt av 99mac:s poddradio kom det en punkt – kanske med åldern – när jag helt enkelt tröttnade på att mecka och ville ha något som "bara funkade" för att parafrasera Apple.

Sedan är det vissa saker som helt enkelt fungerar bättre på vissa telefoner än andra. Fingeravtrycksläsaren är ett exempel som gav mig oanade mängder frustration under mina dagar med Galaxy Alpha, men som är en av de mest välkomna nya funktionerna i Iphone 6 (jag hade aldrig Iphone 5S) och något jag aldrig mer vill vara utan. Till Samsungs fördel kommer jag sakna vissa fiffiga små funktioner, så som möjligheten att själv begränsa mobildatan till en viss mängd. Det är en funktion som Apple gärna får låna till IOS 9.

I slutändan blev det ändå ett kärt återseende när jag stoppade tillbaka SIM-kortet i min Iphone 6 och kom tillbaka till det bekanta och känslomässigt trygga IOS. Vi är vanedjur, och känslan av att höra hemma någonstans och vara nöjd med det bör inte förringas. Jag förstår varför många föredrar Android-mobiler, och jag förstår varför många föredrar Iphone. Jag ville ha en Apple-mobil långt innan den första Iphone-modellen presenterades, så det var nog aldrig någon större risk att jag skulle vilja migrera för gott. Men det var ett intressant och lärorikt experiment, och jag har lärt mig en hel del om hur den andra sidan fungerar. Vem vet, nästa gång kanske jag testar en Nexus, eller rentav en Windows-mobil.