Imac Retina: miljontals pixlar för tusentals pix

Ända sedan Apple introducerade begreppet Retina i samband med lanseringen av Iphone 4 år 2010 har många väntat på dagen när Apples stationära Mac-datorer ska utrustas med Retinaskärmar. Iphone följdes av Retina-versioner av Ipad och Macbook Pro 2012, och nu har äntligen de högupplösta skärmarna nått Imac i skärmstorleken 27 tum.

Imac har ända sedan 1998 varit Apples allt-i-ett-dator för konsumenter och dator-familjen har regelbundet uppdaterats till de nuvarande platta maskinerna som nästan tycks bestå av enbart en skärm fritt svävande i luften. I somras släppte Apple en ny grundmodell för 10 295 kronor, och nu mutar de in det övre segmentet med sin nya Retina-modell som också är den kraftfullaste Imac-medlemmen hittills.

På utsidan är det inte mycket som särskiljer denna nya modell från de tidigare. Den design som kom i oktober 2012 hänger fortfarande med, vilket innebär ett oerhört tunnt chassi med en tjocklek på 5 millimeter vid kanterna och något tjockare mot mitten. Bildskärmen tar upp nästan hela framsidan av datorn, och alla anslutningar och kontakter återfinns på baksidan. På tillbehörssidan är det fortfarande ett trådlöst tangentbord och en Magic Mouse som följer med, men det går att välja ett fullstort kabelanslutet tangentbord och en Magic Trackpad istället för den som vill. DVD-läsare är ett externt tillbehör som kostar 749 kronor extra.

Imac med Retina 5K-skärm (slutet 2014) – Grundmodellen

På insidan har det däremot hänt en hel del jämfört med den senaste 27-tumsmodellen som kom i oktober 2013. Processorerna är fyrkärniga Intel Core i5 på 3,5 gigahertz och Turbo Boost-läge på upp till 3,9 gigahertz. För en extra slant kan processorn uppgraderas till en fyrkärnig i7 på 4,0 gigahertz (Turbo Boost upp till 4,4 gigahertz), och det är denna snabbare modell som har passerat genom testlabbet hos 99mac.

Vårt testexemplar har också utrustats med det snabbare grafikkortet AMD Radeon R9 M295X med 4 gigabyte GDDR5-minne. Standardkonfigurationen av Imac Retina har annars ett AMD Radeon R9 M290X med 2 gigabyte minne.

Arbetsminnet i testexemplaret är 8 gigabyte vilket är standard, men det går att konfigurera datorn med upp till 32 gigabyte. Med glädje konstaterar vi att det fortfarande går att byta minnen själv genom en lucka på datorns baksida. Det finns fyra platser för minnesmoduler, och två av dessa upptas i grundkonfigurationen av två stycken 4 gigabyte-moduler.

Vid ett senare tillfället går det alltså att köpa till ytterligare upp till 2 x 8 gigabyte arbetsminne och sätta i datorn utan att behöva ersätta de moduler som redan finns där. Att montera totalt 16 gigabyte i datorn redan från början kostar 1 760 kronor extra, men då blir det två stycken 8 gigabyte-moduler som sitter i och följaktligen fortfarande två lediga platser. Det kan alltså vara värt att tänka taktiskt vid köp för den som med tiden har tänkt maximera arbetsminnet. Tumregeln att det inte går att ha för mycket minne gäller i högsta grad fortfarande.

Hörlursport, SCXD, USB 3.0, Thunderbolt 2 och Ethernet.

Nyheterna

Snabbare processorer och bättre grafikkort är uppskattat, men inte särskilt roliga förändringar. Den stora nyheten är annars givetvis den fantastiska Retinaskärmen som märks av omedelbart när datorn sätts igång. Upplösningen är knivskarp och det nya systemtypsnittet i OS X Yosemite kommer plötsligt till sin rätt. Det är en lätt plågsam upplevelse att arbeta några timmar på Imac Retina och sedan gå tillbaka till en äldre dator utan 5K-skärm.

Det här är kortfattat en bildskärm som inbjuder till att stanna kvar framför datorn en extra stund, och såväl surfning som video som text- och bildbehandling är en ren njutning. En tråkig förändring är dock att denna nya Imac inte längre kan användas som extra bildskärm för bärbara datorer, något som tidigare 27-tumsmodeller kunde. Detta beror dock gissningsvis inte på småsinthet utan på att dessa datorer knappast har grafikprestandan som krävs för att flytta runt alla dessa miljontals pixlar. Detta gör också utsikterna små att Apple kommer att släppa en ny Thunderbolt-skärm med 5K-upplösning innan sortimentet av datorer fått kraftigare hårdvara.

Imac Retina:s IPS-baserade 5K-skärm har 5 120 x 2 880 pixlar och har alltså fortfarande bildförhållandet 16:9. Jämfört med en 4K/UHD-skärm med 3 840 x 2 160 pixlar är det 40 procent fler pixlar men det är inget du direkt tänker på, utan som Imac Retina fungerar är det exakt samma storleksförhållande som de gamla 27-tummarna. Då med den omedelbara skillnaden att text och grafik är så mycket skarpare och utsökt renderat. För ögat på ett ergonomiskt avstånd är pixelstrukturen så pass liten att det inte längre upplevs som pixlar. Väldigt behagligt!

Till skillnad från många andra av de högupplösta UHD-skärmar du idag kan köpa för under 5 000 kronor är skärmen hos Imac Retina riktigt bra, för att inte säga överlägsen. Budgetskärmarna baseras på TN-teknik och är överlag ganska dåligt intrimmade i fråga om färger samt har förstås mycket sämre betraktningsvinkel. Ställ dig upp och vitt blir turkost. Kliv åt sidan och bilden blir gulbrun och mörk.

De skärmarna bjussar även på besvärande eftersläpning där text och konturer gärna smetar iväg vid all typ av arbete från Facebook-skrollning till Photoshop-panoreringar. Så kallade overdrive-funktioner kan ge stabilare rörelser och mindre släp men då till priset att du får ljusa eller mörka skuggor efter rörelser.

Inget släpande

Hos Imac Retina finns inga sådana tendenser utan det är stabilt, lugnt och tydligt samt förstås väldigt behagligt renderad text i OS X Yosemite. Här sköter sig Apple riktigt bra och med de inställningar du kan göra under "Bildskärmar" i OS X kan du växla mellan motsvarande 1 600 x 900 till 3 200 x 1 800 pixlar där den normala inställningen är att motsvara 2 560 x 1 440 pixlar (Imac 27-tums "grovskärm") vilket också ger idealiska förhållanden för skalning.

Att köra 5 120 x 2 880 pixlar och få ett 1:1-förhållande är däremot inte möjligt med de verktyg som Apple erbjuder via systeminställningarna. Här kan möjligen något tredjepartsverktyg komma in i bilden för den som verkligen vill ha myrstacksliknande text och har synskärpan för den typen av användning.

Färgåtergivningen är som vi väntar oss från Apple och vi känner igen oss på gott och ont. Imac Retina är inte fri från fel men dessa fel är samtidigt så milda och hanterbara att de inte ställer till med problem för andra än er som verkligen måste lita på skärmens färgåtergivning.

För mörk i botten av skalan

Vi börjar med det ondaste. Retina-skärmen klipper i svart och först vid digital #6, där #0 förstås är svart, #255 är vitt och #1 ska precis kunna urskiljas som en gråare ton mot svärtan, kan vi börja urskilja en svagt mörkgrå nyans ovanpå det svarta. Sedan dröjer de mörkgrå nyanserna kvar för länge i det mörka. Resultatet är ett lite skevt kontrastintryck och en tonkurva som är för mörk.

Gamma snittar på 2,37 vilket är rimligt ifall du arbetar med video enligt EBU:s rekommendationer. Fast även då är skärmen för mörk i botten av nyansskalan. Behöver du följa en 2.2-gamma eller sRGB-gamma med ljusare botten? Kanske till och med en modern BT.1886-gamma? Då behöver du komplettera med mätverktyg.

För vanligt bruk kanske man inte tänker på detta utan skärmen ter sig ”kontrastrik”. Nu mäter vi trots allt ett relativt högt kontrastförhållande, kring 1 300:1 med en något blåtonad svärta. Eller rättare beskrivet, upplever du Imac Retina som blåsvart har du för hög ljusstyrka eller sitter i en dålig vinkel.

Maximal ljusstyrka är 440 cd/m² vilket är högt för en skrivbordsskärm när de flesta skärmar sällan når över 300 cd/m². Motsvarande justering nedåt ger så lite som 5 cd/m² och här kan du smygsurfa i kompakt mörker utan att bli bländad. Reglaget för ljusstyrkan är linjärt så halvvägs igenom mäter vi 220 cd/m².

Sitt rätt framför (helst)

Betraktningsvinkeln är lite sämre än de befintliga modellerna med 27-tums grovskärmar, men det ska mycket till innan vinkeln blir ett problem även på denna modell. Än en gång är skillnaden milsvid mot utbudet av 4K/UHD-skärmar i budgetklass. Så länge som du har ögonen parallellt mot ytan och inom panelens kanter på ett normalt arbetsavstånd är det svårt att se problem med vinkeln. Ställ dig upp, flytta dig åt sidan och det får en lite tydligare effekt jämfört med äldre modeller.

Ja, skärmen är blank och reflexfiltret är förhållandevis effektivt. Undvik att placera Imacen så att ljusskällor och fönster speglas direkt och det är inga problem.

Vitbalansen hos testexemplaret drar synligt mot gröngult. En gissning är att detta beror på att det är nytt ur kartong och att lysdiodernas gula fosfor är ungdomligt och entusiastiskt. Apples skärmar brukar annars dra åt det blåa hållet och det är mycket möjligt att det balanseras efter några hundra timmars drift för att sedan, sakta men säkert, bli allt blåare med tiden i takt med att fosforn slits.

Gulstick från färska lysdioder?

Färgomfånget är inte problematiskt och följer standard ganska väl. Tittar vi lite mer på djupet och inuti färgrymden snarare än omfånget ser vi en hel del intressanta fenomen. De 24 standardiserade Colorchecker-nyanser visar på att skärmen har lite problem med gula nyanser.

Tittar vi på avvikelsenivån (deltaE 2000) är det inom rimlig gräns för en skärm som kommer direkt ut ur kartong. Avvikelser på deltaE 3 (det gröna strecket i grafen) eller lägre är mycket bra och vid kalibrering och ”perfektion” når vi under deltaE 1, nivån där mänskliga ögat inte längre ska kunna skilja nyanserna åt. Det går också att titta på hur varje färg avviker i fråga om luminans, färgton och mättnad.

DeltaL-avvikelsen pekar överlag på en svag avvikelse nedåt, det vill säga att Colorchecker-färgerna inte är riktigt så ljusstarka som de ska vara. Detta hänger ihop med Imac Retina-skärmens avvikande gamma som helt enkelt ger mörkare nyanser jämfört med en 2.2-kurva.

DeltaC-avvikelsen har däremot några nyanser som slår mot det röda strecket och deltaE 10 vilket är tydligt avvikande återgivning. Detta inträffar hos nyanser som innehåller mycket gult och dessa nyanser är alltså för mättade. De återges med en kraftfullare nyans än tänkt. En gissning är att detta ännu en gång beror på just ett purfärskt exemplar med färsk fosfor.

DeltaH visar hur tonen hos färgen avviker. Till exempel att en röd ton går mer mot gul (och därmed orange) eller mot magenta (och därmed mot rosa) än den är specificerad. Inte några större problem här.

Retinaskärmen får klart godkänt.

Retinaskärmen i ett nafs

Färgåtergivningen hos Imac Retina kan alltså beskrivas som tillräckligt bra för dig som inte behöver bry dig om helt exakta färger. Du kan i stort sett lita på vad du ser. Ganska typiskt för Apples skärmar med andra ord. Bättre direkt ur kartong jämfört med det mesta. Fortfarande inte perfekt för dig som har de kraven.

Felen som finns är små och kommer inte att sabotera något viktigt. Däremot kan du inte använda Imac Retina-skärmen för att särskåda färger och peka ut exakta nyanser. Det skiljer sig en del och det lär också skilja sig mellan exemplaren.

Behöver du lita till färgerna från Imac Retina är skärmen tillräckligt bra för att låta sig bättras på med mätutrustning och en färgprofil som styr upp färgsticken och den mörka tonkurvan. Det är ett komplement som rekommenderas för dig som behöver lita på skärmen så mycket som det går utan att du tar till plånboken och köper en yrkesskärm.

De tekniska egenskaperna hos Imac Retina-skärmen ger inga stora överraskningar utan den stora behållningen med Imac Retina-skärmen är i första hand upplevelsen av att få text och grafik så utmärkt och skarpt renderat. Det blev någon extra timme av slösurfande på eftermiddagen bara för att det var så behagligt och elegant.

Som vanligt kör vi datorn genom en serie prestandatester för att se hur den håller måttet. Bland annat stressar vi datorns processorer och grafikkort. Prestandatesterna på Imac Retina är på många sätt mer spännande än andra modeller. Datorn har visserligen ett bättre grafikkort än sina föregångare, men frågan är hur mycket av den prestandan som går åt till att driva de 14,7 miljoner pixlar som fyller skärmen.

Först testar vi den fyrkärniga Intel Core-processorn med hjälp av Cinebench 15, som är ett syntetiskt test baserat på renderingsprogrammet Cinema4D. Testet låter datorn rendera bilder och rita upp en förutbestämd scen, först med alla processorkärnor och därefter bara med en.

Processortest med Cinebench 15. Testet med bara en kärna har ljusblå stapel.

Inte helt förvånande presterar Imac Retina bra, och lägger sig med god marginal före sin äldre föregångare med 27-tumsslärm från 2013, och även en bra bit före den Macbook Pro med 15-tums Retinaskärm som Apple lanserade i somras. När bara en processor används är skillnaderna däremot små.

Grafikprestanda och spel

Få spel är ännu optimerade för 5K-upplösningar, så i jämförande syfte testas spelet Batman Arkham City i upplösningen 1 280 x 720 med höga inställningar vad gäller effekter och detaljrikedom. Det som testas är hur många bilder per sekund som visas, både som mest och ett medelvärde.

Prestandatest med spelet Batman Arkham City. Medelvärdet har ljusblå stapel.

Även här levererar nya Imac klart godkända resultat. Imac har aldrig legat i den absoluta framkanten som speldator jämfört med dedikerade pc-datorer, men det här är ändå ett kliv framåt.

Om bildfrekvensen blir för låg upplevs rörelser och animationer som ojämna och i spel kan det påverka spelarens möjligheter att interagera med spelet. 60 bildrutor per sekund brukar ibland kallas för guldstandarden, men någonstans mellan 30 och 60 bildrutor per sekund kan anses som godkänt.

För att ytterligare avgöra hur grafikprestandan står sig kör vi också det syntetiska testet Valley som drivs av grafikmotorn Unigine och använder ett förbestämt scenario i form av ett detaljerat uppbyggt landskap med diverse vädereffekter. Testet sker med två olika grafikinställningar, där den mörkare stapeln har enklare inställningar och den ljusa stapeln mer krävande. Även här ligger Imac Retina bra till, men slår ändå inte riktigt sin två år gamla föregångare från slutet av 2012 i det enklare av de två testen. Den datorn hade ett grafikkort av typen Geforce GTX 675MX med 1 GB DDR5-minne.

Grafiktest Unigine Valley med två inställningar, Basic och Extreme HD.

Imac-familjen har en ny kung på tronen, och den regenten heter Imac med Retina 5K-skärm. Precis som Macbook Pro 15 tum visade vägen för Retinaskärmar på bärbara modeller är detta pionjären för stationära Mac-datorer framöver. Räkna med att den mindre Imac-modellen med bildskärm på 21,5 tum också välsignas med en Retinaskärm när det är dags för nästa uppdatering, och räkna med att Apple-produkter som har bildskärm utan Retina snart kommer att vara ett minne blott.

Den faktiska upplevelsen av att använda en sådan här stor bildskärm med Retina-upplösning är svår att beskriva, och måste nästan erfaras. För i princip varje typ av användningsområde är det mer angenämt att använda nya Imac framför någon äldre modell. Så bra är skärmen.

Denna smärre revolution av bildskärmar på konsumentdatorer kommer dock med en ganska saftig prislapp, särskilt för den som vill utöka lagringsutrymmet och satsa på lite extra arbetsminne. Av rent ekonomiska skäl är det därför inte säkert att alla verkligen tycker det är värt pengarna att lägga på en dator om den inte är avsedd för mer än att kolla e-post och betala räkningar. Men för alla som har råd finns det ingen bättre Imac, eller stationär Mac, att köpa.

Svårt att hitta nackdelar

Prestandamässigt är väl Imac Retina ingen revolution, men den är i de flesta tester ett markant steg framåt jämfört med sina föregångare och levererar fullt tillräckligt för bild- och videobehandling och de Mac-spel som finns på marknaden idag. Alldagliga sysslor som att spela film, ladda hem filer och hantera musik och text är inga som helst problem och under testperioden upplevdes datorn inte en enda gång som seg eller trött.

När det gäller ny teknik som denna Imac med Retinaskärm finns alltid en risk att diverse barnsjukdomar och problem dyker upp. Efter några veckor på marknaden har det inte rapporterats några särskilda varningstecken, och av 99mac:s testperiod att döma har Apple gjort ett utomordentligt jobb med att bygga en robust och tillförlitlig dator som lever upp till märkets omtalade kvalitet vad gäller hårdvara.

Sammanfattningsvis är det väldigt svårt att hitta något att klaga på förutom att datorn är dyr. Det är den bästa Imac som Apple hittills har tillverkat, och väcker definitivt ha-begäret oavsett faktiskt behov av en ny dator.