Ida byter ut sin Iphone för att få nya perspektiv på tillvaron och testar om det går att bli sams med en telefon från HTC. Det gör det och upplevelsen går från kaotisk till funktionell, men det ligger mycket sanning i den gamla devisen "borta bra, men hemma bäst".
Jag hör till dem som valde "sida" tidigt. Min första smarta mobil blev en #Iphone, vilket inte var ett dugg konstigt med tanke på att jag arbetade på en Apple-återförsäljare vid tidpunkten. Sedan dess har jag bytt lur flera gånger, men aldrig testat något annat än #IOS.
Orsakerna till det är förstås många, men den största handlar om bekvämlighet. Det är lättare att bara köra vidare med samma när inget saknas och allt "bara fungerar".
Den stora fördelen med mitt jobb är de ständiga möjligheterna att testa nya prylar så när #HTC erbjöd mig att låna en telefon tänkte jag "varför inte?". Nyfikenheten vann över min inre latmask och på köpet fick jag egen praktisk erfaranhet av livet med Android.
Mina tidigare erfarenheter av #Android sträcker sig till att ha spanat över axeln på bekanta och att lite tafatt bläddra runt i enheter på mässor. Jag fick låna en HTC One M8S, vilket är en något uppdaterad variant av förra årets flaggskeppsmodell. Den kostar knappt 5 000 kronor i handeln och hamnar därmed någonstans mellan Iphone 5S och Iphone 5C.
Mina dagar med en Android-lur har bjudit på en kaotisk upplevelse och jag hittade förstås både saker jag gillar och saker jag inte gillar. Mer om det på de följande sidorna.
Aldrig har det varit lättare att migrera till en annan plattform. Jag kommer ihåg hur jag långt före molntjänsternas tid satt och skrev upp telefonnummer för hand och försökte spara ned sms som textfiler till datorn när jag bytte från en mobil till en annan.
Idag erbjuder flera tillverkare verktyg för att underlätta flytten och HTC är en av dem. Det som krävs för att kunna använda deras HTC Sync Manager är en okrypterad säkerhetskopia av din Iphone på samma dator som verktyget. Men mycket av mina data finns redan i molnet och jag behöver bara logga in för att nå den precis som vanligt.
Verktyget löser förstås inte alla saker, men exempelvis kontakter, sms, foton, filmklipp och favoriter kan flyttas över till din HTC-lur. Sync Manager tar också fram en lista över vilka appar från Iphone som också finns för Android så att man kan ladda ned dem från Google Play.
Jag försökte inte, men i teorin är det möjligt att flytta från Icloud till Googles motsvarande tjänster. Använder man redan Googles molntjänster är det förstås ännu lättare att byta till Android.
Jag är en flitig användare av #Imessage och Facetime och hade redan på förväg läst på om hur man gör om man vill byta till Android. Inför bytet stängde jag av Imessage och Facetime i alla mina IOS-enheter och flyttade sedan över SIM-kortet till min temporära Android-telefon.
Rent praktiskt betydde det här att jag under de första två dygnen fick sms, men med lång fördröjning. Jag försökte få tvåstegsverifieringskoder via sms från Google som dök upp först dagen efter och hade bekymmer att hålla kontakten med kollegan Jakob Nilsson under våra dagar på Nordic Game Conference i Malmö.
Rätt som det var fattade servrarna vinken och jag fick mina meddelanden direkt. Det kan alltså vara smart att försöka förlägga flytten till Android till några dagar där du kan leva utan att få dina sms direkt. Sämsta möjliga tid är när du ska iväg med jobbet.
Ska jag säga något om HTC-telefonen så är det att jag inte på riktigt förstått hur bortskämd jag varit med Apples kamera förrän nu. Min Iphone tar oförskämt bra bilder jämfört med One M8S. Jag vet inte vad för magi som Apple kokar ihop bakom kulisserna, men jag behöver sällan göra något med mina bilder. De är så att säga Instagram-vänliga direkt. Det kan jag inte säga om bilderna från Android-luren.
En sak som är riktigt bra är högtalarna på framsidan av enheten. Det händer allt för ofta att jag råkar få ett finger över högtalaren på Iphone och knappt hör något från videoklipp eller spel om jag kör utan hörlurar. Med One M8S hörs allt bra även utan hörlurar.
Telefonen i stort känns annars gedigen och jag gillar metallfinishen. Jag som förut tyckte att Iphone 6 var lite för stor jämfört med min 5S tycker att den känns liten och nätt jämfört med One M8S som väger lite mer och är lite högre. Den kanske snarast kan jämföras med Iphone 6 Plus.
Den här enheten kommer med Android 5 som också kallas Lollipop och HTC Sense 6.0. Jag provade både Sense och att byta till Googles motsvarighet som gör den här telefonen så likt "rena" Android som det går. Även om Sense kommer med en del fiffiga saker (så som en widget som visar olika appar om jag är hemma, på jobbet eller ute), så är det klart trevligare att slippa tillverkarnas "dubbelappar". Rena Android är troligen lite mindre förvirrande för slutanvändarna.
På ett sätt var det mycket lättare att byta plattform än jag trott. Det är inte så stor skillnad på grunderna i Android och IOS egentligen, det är snarare övergripande filosofier och mindre detaljer som skiljer dem åt. Båda telefonerna ger mig tillgång till i stort sett samma funktioner och erbjuder långt fler appar än vad jag behöver.
Men tröskeln in i Android efter många år med IOS var trots likheterna ändå hög. Mina första dagar med den nya telefonen kantades av ständiga misslyckanden att göra till och med enkla saker. Jag tryckte på fel knappar och det tog tid innan jag började förstå hur allt är uppdelat och hur man hittar runt.
En del gäller inte Android i sig, utan de fysiska skillnaderna mellan telefonerna. HTC One M8S har en femtumsskärm och har en annorlunda form och storlek än Iphone, men det som tog mest tid att vänja sig vid var placeringen av strömknappen.
Det var samma sak när Apple flyttade ned strömknappen på sidan av Iphone 6 och 6 Plus, muskelminnet gjorde att fingret hela tiden letade sig till ovansidan av enheten, men till slut fastnade den nya rörelsen. På HTC-luren sitter det volymknappar på sidan av enheten så i början när jag ville sätta enheten i viloläge lyckades jag istället ändra volymen eller rent av sätta enheten i ljudlöst läge så att jag senare missade samtal.
Resten av mina bekymmer handlade om det nya operativsystemet. Min första känsla var förvirring och jag kände mig mer än en gång korkad. Jag la in jobbmejlen i Gmail-appen, men ibland när jag försökte kolla mejlen så hamnade jag i en guide för att lägga till en e-postadress och förstod ingenting. Det visar sig att det finns två appar för mejl med snarlika ikoner. Varför då? Det finns också två för kalendrar och två webbläsare. Otroligt dumt ur användarsynpunkt.
Det visar sig efter lite hjälp från Android-vänner att den ena Mail-appen är för mejladresser som inte är Gmail och den andra är Gmail-klienten. Den ena kalender-appen är troligen HTC:s variant, medan den andra är Googles. Efter lite trixande tycks det som att det går att inaktivera en del av de här dubbelapparna och jag börjar lära mig var jag ska trycka för att göra olika saker som att gå tillbaka eller komma till hemskärmen.
En annan grej som gjorde mig förvirrad är den lilla ikonen med ett litet rutnät längst ned på telefonen. När man trycker där får man upp en massa appar och det påminner en hel del om hur mina hemskärmar ser ut i IOS. Hemskärmar i Android är dock något annat insåg jag till slut, jag kan välja appar från listan och lägga ut efter eget huvud tillsammans med något annat fiffigt som inte finns i IOS.
I IOS finns widgets bara i Notiscenter, men här kan jag lägga ut dem på hemskärmarna. Jag kan exempeplvis se vädret direkt på hemskärmen om jag vill, eller lägga ut en snabbbvalsknapp för att skicka sms till sambon. När jag snickrat ihop mina hemskärmar blir min upplevelse av Android tusenfalt bättre.
Jag flyttar med glädje tillbaka till min Iphone efter det här experimentet, det känns ungefär som att komma hem och hoppa i mysbyxorna. Men det har varit ett par intressanta och väldigt lärorika dagar så jag ångrar inte att jag tog chansen.
Det finns styrkor och svagheter med båda plattformarna som konstaterats många gånger förr. Det finns saker jag gillar och inte gillar med Android. En del av funktionerna gäller Android i stort, andra kommer specifikt med HTC-telefoner.
Några av godbitarna
Ändra som du vill – det går att ändra i stort sett allt efter eget huvud.
Strömsparläge – telefonen går automatiskt ner i både ett strömsparläge och senare ett extremströmsparläge för att försöka hålla igång tills du hittar tillfälle att ladda.
Hemskärmarna är inte samma sak som att visa alla dina appar. På hemskärmarna kan jag lägga det jag vill, resten samlas i en egen meny. Det går också att dölja/ta bort appar i Android.
Kontrollpanelen – i Android kan jag inte bara slå på och av Wifi, jag kan också byta nätverk. Smart!
Multitasking – jag kan inte bara hoppa mellan appar, exempelvis kan jag också hoppa mellan flikar i webbläsaren.
En del av det här skulle jag gärna se i IOS, men sammantaget känns det inte som att fördelarna med Android är tillräckliga för att jag ska överväga en flytt på riktigt.
Det främsta skälet är att jag faktiskt är tacksam över att någon fattar vissa beslut åt mig och ser till att "allt bara fungerar". IOS har mycket färre inställningsmöjligheter, där det finns flera sätt att lösa saker på i Android, finns det kanske bara ett sätt att göra det på i IOS. Men det är ofta enkelt att förstå hur det fungerar i IOS. Systemfiler och annat hålls dolt och jag behöver inte fundera på om jag vågar ta bort något eller inte.
Ett annat plus för Apple är att det kommer uppdateringar till de flesta enheter, medan det inte är säkert att man ens kan få den senaste Android-versionen till sin telefon beroende på tillverkare och modell.