Ipad Pro under läslampan
Livet med Ipad Pro fortsätter, och idag testar 99mac:s redaktör att förkovra sig i litteratur av olika slag. Så här bra är Ipad Pro som läsplatta.
Apples nya jätteplatta Ipad Pro har fått uppmärksamhet för sin kraftiga prestanda och kanske mest för den funktionalitet som Apple Pencil erbjuder. Men en av de användningsområden som Ipad tidigare har gjort utmärkt är att agera som läsplatta, både för webbinnehåll samt digitala böcker och serier. Hur väl fungerar Ipad Pro med sin enorma skärm för detta ändamål?
Ipad Pro har en bildskärm på 12,9 tum och en upplösning på 2 732 x 2 048 pixel. Det kan jämföras med skärmen på Ipad Air 2 som är 9,7 tum och har upplösningen 2 048 x 1 536 pixel. Båda dessa enheter har dock samma pixeltäthet, nämligen 264 pixel per tum (ppi). Den mindre Ipad Mini 4 har samma upplösning som Ipad Air 2, alltså 2 048 x 1 536 pixel, men ihoptryckt på en skärm som är 7,9 tum. Det betyder att tätheten blir högre på den enheten – 326 ppi.
Vad detta innebär i praktiken är att Ipad Pro kan visa text lika skarpt som Ipad Air 2, men får plats med mer innehåll. Ipad Mini 4 kan visa lika mycket innehåll som Ipad Air, men på en mindre yta vilket betyder att allting kommer att se mindre ut. En boksida med text kommer alltså att kunna innehålla fler ord på en Ipad Pro, eller alternativt kan texten förstoras i en högre grad för den som ser dåligt.
Ipad Mini 4 och Ipad Air 2 visar lika mycket innehåll, men Ipad Pro kan visa mer.
Det här gör Ipad Pro mycket lämplig som läsplatta för personer med nedsatt syn, då texten kan förstoras ordentligt utan att för den skulle visa bara få plats med ett fåtal ord per sida. För personer med normal syn däremot kan den stora skärmytan snarare bli ett problem. Jag upplever personligen att en vanlig e-bok med text är betydligt trevligare att läsa på en liten Ipad Mini än på den jättestora Ipad Pro. Mina ögon måste röra sig en längre sträcka för att följa med texten, och jag blir snabbare trött. Alternativet är att förstora texten så att det blir lagom mycket innehåll på varje sida, men att läsa alltför stor text är inte heller njutbart.
Lösningen är att vända Ipad Pro på sidan, så att texten i Ibooks distribueras över två virtuella sidor bredvid varandra, precis som ett vanligt bokuppslag. I detta läge tycker jag balansen mellan textstorlek och mängden innehåll blir perfekt, och ögat måste färdas en kortare väg för att följa med i texten.
Bättre textflöde i landskapsvy.
Men en annan anledning till att Ipad Mini är överlägsen för att läsa romaner på är vikten. Ipad Pro är tung, och att hålla den i händerna en längre stund för att läsa är inte en trivsam upplevelse. Skärmen är så stor att det inte är något direkt problem att ha den på bordet framför mig, men att till exempel ligga i sängen och läsa är inte ett alternativ. Nej, för att läsa igenom alla Harry Potter-böckerna blir det Ipad Mini 4 som gäller för min del.
Tecknade serier
När det gäller annan läsning däremot har Ipad Pro potential att vara en mindre revolution. Ett exempel är tecknade serier, där kombinationen av bild och text ställer höga krav på skärmutrymmet.
De första Ipad-modellerna led av för låg skärmupplösning, och även Retina-skärmar är ofta varit för små för att det på ett bekvämt sätt ska gå att läsa seriesidor i helformat. Lösningen i appar som Comixology har varit en teknik som kallas Guided View, där läsaren får trycka sig fram en serieruta i taget, och appen själv zoomar in så att pratbubblor och annan text är läslig. Det är uteslutande på det viset jag läser serier på min Ipad Mini 4.
Ipad Pro däremot kan utan problem visa hela sidan från en serietidning, utan att text och bild blir för litet för att kunna läsa bekvämt. Jag testar några spridda nummer av olika titlar, och det är verkligen en annan känsla att kunna följa med i serien sida för sida, precis som i en vanlig papperstidning. Den guidade vyn har visserligen sina egna fördelar, och det finns de som föredrar det sättet att läsa på. Det finns en spänning i att bara se en ruta i taget, och bläddra fram till nästa först när läsaren är redo. Upplevelsen blir mer som att se en film, om än bestående av stillbilder.
Scott Pilgrim.
Värt att notera är att det inte finns någonting som hindrar att använda den guidade vyn även på Ipad Pro. Då kan dock vissa serierutor nästan bli för stora, med uppblåsta pratbubblor och tjocka digitala tuschstreck. Hur störande detta är beror lite på vilken serie det är – en del teckningar tål helt enkelt att förstoras upp ordentligt, och andra gör det inte.
Oavsett så föredrar jag personligen att läsa serien en hel sida i taget om det ges möjlighet. De flesta serier är skapade för pappersformat i första hand, och därefter digitaliserade. Det betyder att berättartempot och handlingen är utformad för att tillgodogöras en sida i taget. Detta blir särskilt tydligt för den som läser klassiska europeiska seriealbum som Tintin eller Spirou, som ursprungligen publicerades i magasin med en eller två sidor varje vecka. I Tintin slutar nästan varje uppslag med en liten cliffhanger, vilket ger en kort men tydlig känsla av spänning medan läsaren vänder sida.
En annan serieteknik som den guidade vyn inte riktigt kan hantera, oavsett skärmstorlek, är seriesidor som är designade som ett helt uppslag, där handlingen inte är uppdelad i ett tydligt rutnät. Illustrationen nedan visar en sådan sida, där helskärmsvyn är det bästa sättet att ta del av serien som den är tänkt. Här är Ipad Pro ett alldeles utmärkt redskap.
En sida ur Judge Dredd som bäst lämpar sig för helskärmsvy.
Hade jag som serieläsare obegränsade resurser skulle jag förmodligen föredra att ha en Ipad Pro i hemmet, för att kunna läsa serier och grafiska romaner i vackert och skarpt helskärmsläge från skönaste fåtöljen. Den som läser sina serier på tåg, bussar och andra färdmedel vill troligtvis använda en Ipad Air eller Ipad Mini, liksom den som läser i sängen. Även de som föredrar att läsa digitala serier med guidad vy kommer förmodligen uppskatta Ipad Mini mest, då även inzoomade serierutor får en rimlig storlek.
Webbinnehåll
Att läsa artiklar och andra texter på internet idag är ofta en blandad upplevelse på grund av skrymmande reklamannonser och webbsidor som inte alltid är responsiva och anpassar sig efter enhetens skärmstorlek. Ipad Pro hanterar dock det mesta, tack vare en visningsyta som är 78 procent större än Ipad Air 2. Problemet där vanliga e-böcker nästan visar för mycket text är inte närvarande här, då de flesta webbsidor jag besöker är designad för datorskärmar och texten bara är ett element bland andra. I praktiken betyder den stora skärmen att jag mer sällan behöver nypa med fingrarna för att zooma in kring ett textavsnitt, och behöver skrolla mer sällan.
För den som vill fokusera på text finns den inbyggda läsvyn i Safari, som formaterar text och bild på en webbsida till ett läsvänlig format. Här har Apple gjort ett bra jobb då texten ökar marginalen i takt med att textstorleken minskas av användaren. Det betyder att även om texten krymps ligger allt i en hanterbar spalt i mitten av skärmen, något som Ibooks inte gör. Bildelement tillåts däremot att fylla ut kanterna på skärmen, vilket gör att bilder och grafik syns tydligt samtidigt som all text är lättläst. Det är bra jobbat, och frågan är varför appen Ibooks, som är avsedd för att läsa digital text, inte uppdaterats med marginaljustering på ett liknande sätt.
Med Split View kan du göra två saker samtidigt.
Att surfa och läsa text på webbsidor med Ipad Pro är alltså en angenäm upplevelse, och en annan stor fördel är den nya IOS 9-funktionen Split View som låter två appar köras sida vid sida i landskapsläge. Tack vare skärmen är det inga som helst problem att ha Safari på vänstra delen av skärmen och en annan app som exempelvis Twitter eller Anteckningar på den högra. Det är fint att kunna kolla igenom en webbsida och samtidigt kunna ta anteckningar eller kommunicera, och det är ett stort steg mot att göra Ipad mer kapabel.