Dirac är egensinnigt tidsfördriv i mikrokosmos

Dirac är ett inbjudande och fängslande litet pusselspel med det genomarbetade sinne för detaljer vi vant oss vid från Mediocre.

Svenska studion Mediocre är tillbaka igen, och efter det hysteriska taktiska bilkörarspelet Does Not Commute från förra året är Dirac ett pusselspel som mer för tankarna till genombrottet Smash Hit. Precis som det spelet innehåller Dirac minimalt med handling, men använder skickligt både ljudeffekter, musik och gränssnitt för att etablera stämningen – i det här fallet en gåtfull labbmiljö där banbrytande partikelforskning pågår.

Men där Smash Hit var en actionfylld resa där reaktionsförmåga och träffsäkerhet var nycklarna till framgång, kräver Dirac lite mer finess. Även här gäller det att vara snabb i fingrarna, och träffa rätt på tryckskärmen, men den glädjefyllda förstörelselustan som frodades i Smash Hit är ersatt av den mer konstruktiva aktiviteten att binda samman protoner, neutroner och elektroner (tror jag) för att hindra en atomkärna i mitten från att förbrännas.

Eller för att använda spelets interna språkbruk: Du har tilldelats obegränsad och oövervakad åtkomst till det senaste inom datoriserad kvantlösgörande teknologi, nämligen Dirac MKII Quasi-Fibonacci, en icke-ofokuserande vektorskop-terminal. Det hela är busenkelt: dra streck mellan blå prickar och samla extra poäng genom att binda ihop dem, och innesluta bonuspartiklar. Gör likadant med röda prickar och andra färger, men blanda inte ihop dem. Alla olika pseudoatomer rör sig utåt mot skärmens kanter, så helheten blir en slags egensinnig blandning av Tetris och Candy Crush.

Enkelt upplägg alltså, och samtidigt blir det snabbt svårt. Skärmen fylls av diverse mikroskopiska partiklar på ett ögonblick, och mina vackra röda molekylbildningar krockar gång på gång med en blå och fräser bort till intet. Varje gång Game Over visas på skärmen är den ögonblickliga reaktionen att genast starta en ny omgång. Igen och igen. Det är vanebildande så som bara banbrytande forskning kan vara.

Jag har framförallt testat Dirac på min Iphone 6S, och där är det ett underbart litet tidsfördriv på tunnelbanan eller i kön till Systembolaget. Spelupplevelsen är densamma på en Ipad, men det större skärmutrymmet gör det faktiskt lite mer utmanande att väva ihop strecken med fingret. Däremot fungerar Dirac alldeles ypperligt att köra på en Ipad Pro med hjälp av en Apple Pencil. Det ger en enastående kontroll och är blixtrande snabbt. Jag skulle faktiskt rekomendera detta som det optimala sättet att spela för den som har möjlighet.

Dirac kostar 20 kronor, vilket känns som ett riktigt kap. Det är extremt skönt att slippa störande reklamannonser eller gång på gång uppmanas att göra små köp inuti appen. Att betala en tjuga, och sedan äga spelet känns hederligt och så som saker borde fungera. Dirac är ett utmanande och avkopplande lir som passar lika bra när livet erbjuder fem minuters väntetid som en hel eftermiddag. Rekommenderas!

Namn
Dirac
Plattform
IOS och Android
Utvecklare
Mediocre AB
Version
1.0.2
Pris
20 kronor
Krav
Kräver iOS 6.0 eller senare. Kompatibel med iPhone, iPad och iPod touch. Android-versionen kräver Android 2.3 eller senare.
Språk
Förenklad kinesiska, Traditionell kinesiska, engelska, franska, italienska, japanska, koreanska, portugisiska, ryska, spanska, turkiska, tyska