Ipad Pro 9,7 tum – bäst på nästan allt

Framtiden för surfplattor är fortfarande diffus och oviss. Är det ersättaren till dagens persondatorer, eller bara en lyxprodukt för att surfa från soffan när mobilen känns för liten? Apple verkar fast övertygande om det tidigare, och därmed lär vi aldrig mer se både Mac och Ipad dela på rampljuset under ett och samma event.

Vid lanseringen av nya mindre #Ipad Pro nu i mars presenterades den just som ett fullgott alternativ till en pc. Både hårdvara och mjukvara har utvecklats i den riktningen. Vad gäller hårdvara fick den första Ipad Pro i höstas stöd för både fantastiska Apple Pencil (det är inte en stylus) och tangentbordet Smart Keyboard, ganska likt Microsofts Type Cover. Och till IOS har vi fått funktioner som Split View och Slide Over. Fler möjligheter att göra mer alltså.

Ipad Pro 9,7 tum är det naturliga nästa steget för produktfamiljen Ipad. Det är en uppföljare till det tidigare flaggskeppet Ipad Air 2, exakt lika lätt, tunn och trevlig att hålla i. Men de erbjuder också alla Pro-funktionerna, fast i ett mer rimligt format.

Det är säkerligen många som gillar Ipad Pro 12,9 tum och som tycker att den stora skärmytan är ett solklart plus. Men de flesta Ipad-köpare föredrar nog den klassiska storleken framför en platta som är större än vissa bärbara datorer. Med Ipad Air 2 uppnådde Apple i mitt tycke perfekt balans mellan rymlig skärmyta och en smidigt portabel enhet som kändes bra i handen. Det känns därför fint att storleken lever vidare efter frånvaron vid Ipad-lanseringarna i höstas.

Utseendemässigt är det lätt att ta miste på nya Ipad Pro och Ipad Air 2. Förutom att den nya plattan finns i färgen rosa guld är det bara den diskreta anslutningen Smart Connector som skiljer utseendet. Funktionsmässigt har det dock hänt en hel del – stöd för Apple Pencil och Smart Keyboard är bara de två mest uppenbara. Från stora Ipad Pro har den nya plattan också fått det imponerande högtalarasystemet med fyra högtalare, en i varje hörn. Samma processor driver också hela härligheten, nämligen A9X.

Apples Smart Connector ansluter tillbehöret Smart Keyboard.

En tråkig och lite oväntad försämring är däremot att mängden primärminne bara är två gigabyte mot fyra gigabyte i den större Ipad Pro. Om Apple gjort detta tilltag för att särskilja de båda varianterna, eller om det handlar om att hyvla fram ytterligare några kronor per enhet i vinstmarginal lär vi aldrig få veta. Oavsett anledning är det tråkigt för alla oss som gillar att surfa med många flikar öppna.

Men Ipad Pro 9,7 har dessutom fått några förbättringar jämfört med sitt äldre storasyskon från i höstas. Framförallt den nya True Tone-bildskärmen där sensorer anpassar färgerna på skärmen efter det omgivande ljuset. Men även kamerorna är bättre, och nya Ipad Pro har nu en 12 megapixel Isight-kamera på baksidan och en 5 megapixel Facetime-kamera på framsidan. Lika bra som på Iphone 6S alltså, och dessutom som första Ipad med fullt stöd för Live Photos och filminspelning i 4K. Det här innebär också att kameralinsen sticker ut på baksidan.

Stor Ipad Pro under en mindre Ipad Pro.

Slutligen har nya Ipad Pro snabbare mobil anslutning tack vare fler LTE-band och stöd för 4G LTE Advanced som teoretiskt ger upp till 50 procent snabbare surf.

För många är därmed nya Ipad Pro säkert en efterlängtad produkt, med de lyxiga Pro-funktionerna i en lagom stor Ipad. För andra som mest är ute efter en ny platta att surfa på kanske den utgör en onödigt dyr produkt med funktioner som inte är efterfrågade.

Vad gäller utseende och hårdvara är alltså nya Ipad Pro 9,7 tum lite av ett hopkok mellan föregångarna Ipad Air 2 och Ipad Pro 12,9 tum, med ett fåtal helt nya detaljer som färgalternativet rosa guld, en True Tone-bildskärm och LTE Advanced.

Glädjande nog finns inte Ipad Pro 9,7 tum i en 16 gigabyte-version, utan precis som med den större Ipad Pro har Apple förnuftigt nog satt 32 gigabyte som den minsta mängden lagringsutrymme. Intressant nog går det här att välja även 32 gigabyte för LTE-modellen, ett alternativ som saknas hos den större Ipad Pro. Den billigaste varianten av nya Ipad Pro (med bara Wifi-anslutning och 32 gigabyte) kostar 6 695 kronor inklusive moms.

Med Ipad Pro 9,7 har vi också nu för första gången möjlighet att köpa en Ipad med 256 gigabyte lagringsutrymme, något som nu också kommit till den större modellen av Ipad Pro. Det är naturligtvis bra, även om priset blir därefter. Som mest kostar nya Ipad Pro 11 395 kronor inklusive moms, och då är det modellen med både Wifi och LTE-anslutning samt 256 gigabyte lagring.

Den som vill köpa till Apple Pencil och Smart Keyboard (finns ej i svenskt utförande ännu) får dessutom lägga ut ytterligare 1 095 och 1 595 kronor inklusive moms för dessa.

Ipad Pro 9,7 tum går kan bli dyr om den maxas.

Jämförelse: Ipad Air 2 och Ipad Pro 9,7-tum

Apple tar upp en hel del nyheter kring skärmen hos Ipad Pro 9,7-tum. Men det är väldigt luftiga beskrivningar och breda ord. Färgrymden är större och ska gå till DCI-P3-nivå, alltså digital biograf-standard som ger större räckvidd i mättade gröna och röda toner jämfört med normal HDTV-standard. Samma ändring som hos senaste Imac 5K med andra ord. Skärmen hos Ipad Pro 9,7 tum ska också vara ljusstarkare än tidigare.

Kombinationen av högre ljusstyrka och större färgrymd är tecken på att skärmen använder kvantpricksteknik. Blåa lysdioder som genom kvantprickar omvandlas till rött och grönt ljus. Detta skiljer sig från vanliga "vita" lysdioder (blå diod med gult fosfor) vilkas ljus sedan filtreras i LCD-panelen. Apples information och även deras "testguide" ger inga svar, och är egentligen endast reklamtexten från hemsidan. Fast med fler ord.

Skärmen är den ljusstarkaste Ipad-skärmen hittills där vi mäter 520 cd/m² vilket är en synbar men inte enorm förändring mot de strax under 400 cd/m² vi sett med tidigare Ipad-modeller. Kontrastförhållandet är 1 200:1 vilket också är bra. Betraktningsvinklarna är heller inga problem i praktiken så länge du håller enheten i handen. Återigen är det inget som specificeras, men beteendet i vinkel är den hos en typisk IPS-panel.

Återger standard så gott som rätt

Däremot mäter vi ingen större färgrymd hos Ipad utan det är snarare en mycket precis återgivning av Rec.709-färgrymd och 2,2-potensgamma med minimala avvikelser. Allt ligger verkligen på rätt nivåer för vad som är de facto-standard för dagens skärmar. Så var är de extra färgerna Apple utlovar? Det finns förklaringar till detta längre fram i texten. Först tar vi upp de uppenbara praktiska förändringarna.

Ipad Pro 9,7 tum mäter mycket nära defacto-standard för bildskärmar.

Vi kan se att skärmen klipper lite av de allra mörkaste nyanserna vilket ger en liten skiftning i tonkurvan nära svart. Detta verkar vara lite av Apples standard och effekten är att dina bilder återges aningens mörkare ut i skuggtoner än vad de egentligen ska. Mängden posterisering är mild. Alltså att bandning och tydliga steg mellan närliggande toner i stort lyser med sin frånvaro. Viss posterisering kan ses men inte mer.

Reflexfiltret ska också vara bättre med hela 40 procent. Exakt vad de 40 procenten består av är oklart men vi kan direkt konstatera att reflektioner är bättre dämpade hos Ipad Pro 9,7 tum jämfört med äldre modeller. Kombinera med högre ljusstyrka och det går att köra Ipad Pro 9,7-tum i besvärligare miljöer.

Ipad Pro 9,7 tum till vänster med orange skal. Ipad Air 2 bredvid. Nya reflexfiltret är bättre på att dämpa både starka reflexer och att dämpa den generella ljusnivån av det som reflekteras.

Vid en första anblick är det inte alltför stor skillnad mot befintliga Ipad-modeller. Allt är som vanligt och inga konstiga färger märks av. Men det finns två nya funktioner som har inverkan på färgerna, True Tone och Night Shift.

True Tone och Night Shift

True Tone är den nya funktionen som analyserar omgivningsljuset och förändrar vitbalansen för att bättre matcha omgivningen. I de flesta fall betyder det en gulare och varmare ton som följd av hur inomhusbelysning verkar. Skulle du använda Ipad Pro 9,7 tum utomhus vid skymningen eller inne på en nattklubb med mycket blått ljus kommer den förstås att ändra vitbalansen ditåt. Sensorerna för detta verkar sitta i skärmen, inte i kameran för övrigt.

True Tone-funktionen snedställer färgrymden något. Effekten är mer subtil (men fullt mätbar) när vi talar om starka färger, likt en stark grön gräsmatta eller liknande. I en miljö med varmgul inomhusbelysning kommer röda toner att förstärkas, bli något mer mättade och gröna toner som följd också bli något gulare. Detta är inget konstigt eller oväntat men det säger också sig själv att True Tone-funktionen inte är lämplig för den som behöver fatta någon form av beslut kring just färger.

True Tone går inte hela vägen och här är Ipaden och den vita väggen bakom belyst av varmgul belysning på 2 700 K. Panelen har förändrat sin färgtemperatur till motsvarande 4 200 K och kommer därför att i alla fall framstå som blåare än omgivningen. Men inte lika tydligt blå som vid normal vitpunkt på D65 och 6 500 K färgtempereratur. Skillnaden är tydlig för ögonen men för kameran är det inte det.

Bra eller dåligt? Både och. Tanken är att efterlikna papper vilka är så "vita" som omgivningsljuset tillåter. Men Ipad är inget papper som reflekterar ljus utan är sin egen ljuskälla. Där kommer True Tone att skapa en godtycklighet man annars vill undvika. Man kan ogilla eller gilla funktionen men när det handlar om rätt och fel så är det helt enkelt fel. Fel som i fel färger då.

Du kan stänga av True Tone. Du kan dock inte ställa hur stark den ska jobba och skärmen kommer därför inte att anpassa sig helt efter omgivningen. Till exempel kan vi hålla upp den i ljuset från varmgul inomhusbelysning. Men skärmen tar sig inte till de nivåerna helt och hållet utan ser fortfarande lite turkos eller blå ut i sin godtyckligt ställda vitbalans.

Mildare ljus på kvällen

Night Shift-funktionen minskar förekomsten av blått ljus, alltså mer energirikt ljus med kortare våglängd. Detta ljus stör sömnen och kan också i längden verka irriterande för ögonen. Därför börjar det bli vanligt med bildskärmar som har någon form av "blått filter". Nackdelen med detta är förstås att det skevar till färgåtergivningen och motsatsen till blått är rött+grönt, det vill säga gulare bild. Night Shift är en inställning och kan schemaläggas eller aktiveras direkt via Kontrollcenter.

Standarden för vitt ljus, D65, baseras på dagsljus vid mulet väder i norra Europa (30-talets Frankrike för att vara mer exakt) och ska innehålla en betydande mängd blått ljus för att nå sin färgtemperatur på 6 500 K. När vi minskar det blåa ljuset förändrar vi också färgtemperaturen och skiftar hela färgskalan mot rött.

Den förinställda varianten med färgtemperatur-reglaget i mittenläget tar ned färgtemperaturen till 4 200 K och ljusflödet från skärmen minskar också med cirka 25 procent. Hela vägen till positionen "Varmare" tar färgtemperaturen till 2 800 Kelvin och då är vi nere på nivå med glödlampsljus.

Som ett varm glödlampsljus

I det läget har också ljusflödet från skärmen minskat ordentligt med närmare 45 procent. Vi får alltså ut maximalt runt 300 cd/m² eftersom mycket av ljusenergin i framför allt gröna våglängder är bortfiltrerat. Men det är antagligen sak samma, eftersom det lär användas i en miljö med mild belysning där 300 cd/m² i vilket fall lär upplevas som skärande starkt för ögonen. Den totala minskningen av ljusstyrka i skärmen går hela vägen ned till 3 cd/m² vilket är skönt ifall vi hamnar i totalt mörker och ska läsa text.

Med Night Shift på varmaste läget och 2 800 K är det glödlampsnivå på färgerna. Notera hur detta skiftar hela färgrymden mot en rödorange skala och nyanser av grönt, inklusive turkos/cyan nu är gröngula. Magenta/lila är en röd ton. Blått är purpur och gult är orange. Och detta är faktisk helt rätt enligt den färgskiftning som ska ske.

Apple ska ha en eloge för att Night Shift faktiskt följer svartkroppskurvan ganska väl. Det vill säga att vitbalansen med Night Shift-funktionen följer den naturliga skiftningen mot rött. En del skärmar med liknande funktioner kan vara lite för dåliga eller effektiva på att filtrera bort grönt ljus. Då blir vitbalansen mer grön eller mer lila/magenta jämfört med exempelvis glödlampsljus.

Nu är syftet med Night Shift inte att återge färger på ett viss sätt, utan syftet är att minska det blåa ljuset och göra det behagligare att läsa text och liknande på kvällen när du sitter i lugn och ro med Ipad och väntar in sömntåget.

Ur ren användar- och upplevelseaspekt kan True Tone och Night Shift därför ändå vara ett hinder. Film, grafik, foto och allting annat man betraktar på skärm är som regel avsett för att återges med D65-vitbalans. Ändrar man detta skiftar man om färgerna. Så det må vara mysigt med bokläsning på kvällen och behagligare ljus. Men filmer och bilder kommer inte se ut som de ska se ut. Fast det är kanske priset du får ta för att kunna somna ostört och för att slippa fel sorts grus i ögonen.

Större färgrymd via färgprofiler

Att färgerna mäter exakt mot Rec.709/HDTV-standard (vilket sRGB bygger på) är intressant eftersom Apple skryter med "25 procent fler färger" och liknande snömos. Ipad Pro 9,7 tum ska följa DCI-P3-färgrymden som antagligen lär bli en slags kommande standard även för skärmar. Färgrymden används redan för digitala biografer och utvecklingen på tv-sidan går också mot DCI-färgrymd, särskilt ihop med högt dynamiskt omfång (HDR) och de UHD-standarder och riktlinjer som finns, exempelvis UHD Premium.

Men vi finner först inget sätt att komma åt den större färgrymden. Apples egna app Bilder återger bilderna vi matar in enligt Rec.709-standard. Samma sak med Safari. Appar likt Youtube-appen sätter heller inte färgerna mot DCI utan följer aktuell färgstandard. Allt är som vanligt.

Och detta är ju väldigt väl eftersom det annars blir fel färger med överdrivna röda och gröna toner. DCI-P3-färgrymden ger förstås mer möjligheter och tillgång till djupare färger. Men för material som från början inte är avsett för DCI-P3 blir det problem. Och dit räknas i princip allt vi konsumerar på skärm, webb, din kameras grundinställning, filmer, Youtube et cetera.

Vi gick igenom detta i detalj i testet av senast Imac 5K och visade var det kunde bli problem med väldigt olika färgåtergivning beroende på programvara som används. Läs den artikeln för en mer ingående förklaring om DCI-P3-färgrymd och de potentiella problem och möjligheter det ger. Att detta inte är ett lika framträdande problem med Ipad Pro 9,7 är förstås positivt.

Så får du tillgång till DCI-P3-färger

Samtidigt kommer också frågan: Hur får jag tillgång till DCI-P3-färgerna som skärmen är kapabel till? Ja, det är inte uppenbart så vi testar att konstruera ett par bilder i Photoshop och till dem tilldela färgprofiler för större färgrymder. Det vill säga att vi behåller bildens ursprungliga RGB-nivåer men bakar in en färgprofil som talar om att dessa RGB-värden ska fördelas över en annan färgrymd.

Effekten är att program som struntar i färgprofiler och enbart går på bildernas rena RGB-värden i grund och botten visar tre identiska bilder. Programvara som läser av profiler och beräknar om hur färgerna ska återges kommer att visa skillnader. På en halvgammal Iphone 6 ser de tre bilderna identiska ut. I Safari och Förhandsvisning i OS X matchas de mot skärmen. Chrome struntar i profiler och återger dem identiskt.

Har du en ny Imac med utökad färgrymd blir det än tydligare skillnader jämfört med äldre typer av Apples skärmar. Detta eftersom skärmen hos senaste Imac 5K också är fysiskt kapabel att återge dessa utökade färgnyanser.

Sätt färgprofiler på din bilder. Saknar bilderna en färgprofil så kommer IOS hos Ipad Pro 9,7 tum förutsätta att de ska återges enligt Rec.709-standard.

Vi delar bilderna till Ipad Pro 9,7 tum och Bilder-appen hanterar färgprofilerna och återger de skillnader som finns där. Bra! Detta är alltså metoden för att komma åt den utökade färgrymden.

Observera att det som beskrevs ovan är metoden för att testa när Ipad Pro 9,7 tum använder färgprofilen och inte. Har du redan ett fungerande arbetsflöde för färg och ser till att dina bilder har färgprofiler ska det arbetsflödet fortsätta som innan.

DCI-P3 fast med fel vitbalans

Om du har en programvara som läser av profilerna i bilderna ska DCI-P3-bilden bli grönare och ge djupare toner av orange och gult. AdobeRGB-profilen ska ge intensivare, ljusstarkare toner av nyanser som innehåller rött. Ser du ingen skillnad på de tre bilderna ignoreras färgprofilerna och programvara/system går enbart på bildernas RGB-värden.

Du bör vara försiktig med att använda en DCI-P3-färgprofil till dina bilder eftersom DCI-P3-färgrymden har en annan och i jämförelse grönare vitbalans än D65 hos Rec.709 och AdobeRGB. Tonkurvan är också annorlunda. Detta är också ett av problemen vi tog upp med Imac 5K. Färgomfånget, gamuten, hos skärmen följer DCI-P3-nivåer. Vitbalansen är istället D65 och följer alltså inte DCI-standard.

Däremot kan du som fotograf nu använda exempelvis en AdobeRGB-profil på dina bilder och få skärmen att återge detta större färgomfång mot grönt och intensivare toner av rött. Något som inte varit möjligt med tidigare Ipad-modeller.

Som tidigare nämnts är det samma A9X-processor i Ipad Pro 9,7 tum som vi också hittar i Ipad Pro 12,9 tum, och prestandatesterna kan därmed förväntas ge ungefär samma resultat. Enligt Apple ger den upp till 1,8 gånger bättre processorprestanda än den A8X som sitter i Ipad Air 2 och upp till dubbla grafikprestandan.

Under vanlig användning är det svårt att märka den extra prestandan, men precis som vi är vana vid när det gäller nya IOS-enheter känns det kvickt och rappat att navigera i IOS, starta appar och göra det mesta. System och hårdvara är helt enkelt optimerade för varandra, och det märks. Allt flyter. Men naturligtvis har vi också låtit nya Ipad Pro genomgå en serie prestandatester för att avgöra hur den står sig i jämförelse med andra enheter.

Apple föredrar tio timmars batteritid.

Batteritid

Apple verkar för länge sedan ha bestämt sig för att en batteritid på tio timmar är vad som gäller på en Ipad, och precis som både Ipad Air 2 och Ipad Pro 12,9 är den officiella batteritiden här upp till tio timmars videouppspelning eller surfning via Wifi. Surfning med 4G/LTE sänker batteritiden till 9 timmar.

När vi gör våra egna tester av batteriet är ljusstyrkan på bildskärmen inställd på 150 cd/m² vilket är ungefär halvägs på reglaget. Både True Tone och Night Shift är avstängda, och strömspararläget i IOS 9 används inte. Wifi, 4G/LTE och Bluetooth är aktiverat, men bakgrundsuppdateringar, platstjänster och notiser är avstängda.

Under vårt batteritest med videouppspelning av filmklippet Tears of Steel klarar Ipad Pro 9,7 att spela filmen i 11 timmar och 34 minuter. Det är snarlikt vad vi fick ut av Ipad Air 2 under vårt test 2014 och när vi testade Ipad Pro 12,9 i höstas. Båda de enheterna klarade 11 timmar och 20 minuter.

Vi testar också batteriet med vårt automatiska surftest som simulerar surfning genom att låta enheten besöka ett antal webbplatser med Wifi och Bluetooth aktiverade tills batteriet tar slut. Webbsidorna använder inte Flash (som inte heller stöds av IOS) men däremot Javascript. Här klarar nya Ipad Pro 11 timmar och 33 minuter, vilket faktiskt är en klar förbättring jämfört med både Ipad Pro 12,9, Ipad Air 2 och Ipad Mini 4 som alla legat på drygt nio timmar. Här är det antagligen de nya trådlösa antennerna i Ipad Pro 9,7 som drar mindre ström.

Jämförelse: 99mac:s batteritester

Prestandatest vid surfning

Som vanligt kör vi några prestandatester i webbläsaren som mäter hantering av Javascript: Jetstream, Google Octane och Mozilla Kraken. Varje enhet kör den inbyggda webbläsaren Safari.

Grafik- och processorprestanda

För test av grafik- och processorprestanda använder 99mac en rad tester. Först kör vi det syntetiska testet Ice Storm Unlimited från 3D Mark, som renderar bildrutor i upplösningen 720p "utanför skärmen", medan skärmen uppdateras med tumnaglar efter varje 100 bildrutor för att visa framsteg.

Vi kör dessutom testet GFX Bench som också det renderar miljöer utanför skärmen, men i 1080p, och mäter uppdateringsfrekvensen av bilder. Vi kör en variant av GFX Bench med stöd för Apples grafikramverk Metal, och testar med en scen som heter T-Rex. Dessutom testar vi processorn i Geekbench, och får resultat både med en kärna och flera kärnor.

Testen förvånar inte, och generellt ligger Ipad Pro 9,7 på samma nivå som Ipad Pro 12,9. Vid några av surftesterna presterar den stora enheten något bättre, och vid andra den mindre. Men detta är inom felmarginalerna och skillnaderna är mycket små. Alla tester har också gjorts tre gånger, och siffrorna vi visar är ett snittvärde. Det enda anmärkningsvärda är att den större Ipad Pro presterar bättre i GFX Bench-testet, där Ipad Pro 9,7 placerar sig ungefär mellan den enheten och Iphone 6S Plus. En möjlig förklaring är att mängden primärminne är mindre i nya Ipad Pro.

Precis som när jag tidigare i år testade Microsoft Surface Pro 4 kan det här finnas skäl att fundera lite kring vad en surfplatta är, och vad den är bra till. Jag konstaterade då att datorplatta egentligen är en mer korrekt beskrivning av produkterna, som redan från början men särskilt idag, kan göra betydligt fler saker än att bara surfa på nätet.

Oavsett namn, Apple har på flera punkter lånat från Microsoft när det gäller hur en kompetent surfplatta år 2016 ska se ut. Både tangentbordstillbehör och penna är inget nytt hos Surface, men verkar nu vara hos Ipad för att stanna. Vad gäller pennan tycker jag känslan och responsen från Apple Pencil är steget vassar än Surface Pen, och Apples ritdon fungerar precis lika bra på Ipad Pro 9,7 som på Ipad Pro 12,9. Det går utmärkt att anteckna, rita små figurer och även teckna ordentligt för den som är lagd åt det hållet. Min enda invändning mot Apple Pencil är egentligen att jag tycker den är för dyr.

När är en surfplatta inte en surfplatta?

Smart Keyboard

Vad gäller den nya mindre varianten av Smart Keyboard är det för mig en blandad upplevelse. Apple har gjort ett bra jobb i det stora hela – knapparna har ett bra och lagom motstånd, det påminner mig här om Apples senaste trådlösa tangentbord Magic Keyboard. I jämförelse med det är knapparna dock mjukare, på grund av materialet.

Som alltid när jag försöker skriva längre texter med tangentbord på en Ipad märker jag att jag inte gillar den automatiska stavningskontrollen som så gott den kan ersätter felstavade och ibland rättstavade ord mot andra som systemet tycker passar bättre. Funktionen är guld värd för den som knappar ihop ett textmeddelande eller en inköpslista, men vid längre texter finner jag att den stör mitt skrivflöde och ofta missförstår meningen med texten. Gång på gång vill jag brista ut i ett frustrerat "Damn you, autocorrect".

Tyvärr är stavningskontrollen mer eller mindre nödvändig för den som inte är van vid att skriva på Smart Keyboard, för jag missar ofta tangenterna och skriver fel. För sin storlek är det ett relativt generöst mellanrum mellan tangenterna, men det är ändå inte i full storlek och det märks. Efter några timmars övning går det bättre att skriva, och efter en vecka med detta tillbehör bör den typiske användaren kunna känna sig ganska säker på att träffa rätt tangent. Problem uppstår däremot för den som växlar mellan ett större tangentbord och det här, och det gör förmodligen de flesta som också äger en annan datorenhet.

Det måste vara svårt att tillverka tangentbord med svenska tecken, eftersom Apple än så länge misslyckats.

Sammanfattningsvis, ett välbyggt och bra tangentbordstillbehör. Men jag föredrar ett fullstort tangentbord för att skriva, och skulle säga att den här storleken är det minsta som går att göra för att ge en hyfsad skrivupplevelse. Jag hoppas och tror därmed att Ipad Mini aldrig får ett liknande tillbehör – det skulle helt enkelt bli för litet. Om jag hade Ipad Pro som enda enhet skulle jag välja att köpa ett trådlöst Magic Keyboard att använda istället för att knappa text.

Det säger också en del om surfplattans användningsområden att varken Apple Pencil eller Smart Keyboard medföljer, utan är separata tillbehör att köpa till för den som behöver. De allra flesta Ipad-användare idag lär helt enkelt inte behöva något av dem, utan kan vara helt nöjda med bara plattan. Beroende på hur framtiden utvecklar sig kan vi få se fler och fler människor använda Ipad Pro som sin enda dator, och då lär också försäljningen av tangentbord och pennor öka markant.

Den bästa Ipad-modellen

Ipad 2016 är en betydligt mer kompetent produkt än tidigare utgåvor. Dels på grund av de ovan nämnda tillbehören, men också tack vare de möjligheter som kommit på mjukvarusidan, så som Split View. För produktivt arbete går det knappast att underskatta betydelsen av att kunna ha två appar sida vid sida, till exempel webbläsaren Safari och Anteckningar. Den som vill få saker gjorda på sin Ipad har alltså större möjligheter än på länge.

Även för digital konsumtion och andra roliga men tidsödande aktiviteter erbjuder Ipad Pro 9,7 en bättre upplevelse än tidigare. A9X fortsätter traditionen med att prestandamässigt sopa banan med sin bara ett drygt år gamla föregångare. Precis som vid testet av Ipad Pro 12,9 tum i höstas kan vi konstatera att A9X lyfter både processorprestanda och grafisk prestanda till nästa nivå. Frågan är hur länge den här trenden kan hålla i sig. Kommer vi få se motsvarande ökning senare i år med A10X? Tanken svindlar och möjligheterna kittlar fantasin, men i dagsläget räcker det med att konstatera att Ipad Pro (båda modellerna) är riktigt snabba och kompetenta enheter.

För film och musik finns det också mer att tycka om än tidigare. För att se på film leder fortfarande Ipad Pro 12,9 med sin större bildskärm även om ljudupplevelsen är på samma nivå mellan de båda plattorna. Bildskärmen hos Ipad Pro 9,7 har funktionen True Tone, men den är knappast att rekommendera för den som vill sitta ner och titta på en långfilm eller ens familjebilderna från semestern.

Den som surfar och läser kan dock uppleva att True Tone ger en mer behaglig färgton i många omgivningar. Det gjorde jag, och tycker det kan vara ett nyttigt experiment att prova att slå av True Tone för att skillnaden. Skärmen framstår plötsligt som iskall och blå. Grafiker och proffsfotografer må fnysa, men det är en riktigt konsumentvänlig funktion som lär bli populär. Eftersom den dessutom går lätt att slå av ser jag inga nackdelar med att Apple rör sig i den här riktningen.

Om de nya kamerorna finns inte mycket att säga. Jag upplever vid test att Isight-kameran på framsidan är av exakt samma kvalitet som på min Iphone 6S, det vill säga alldeles utmärkt. Självklart är det trist att optisk bildstabilisering fortfarande bara finns i Iphone 6S Plus, och självklart är det trist att kameralinsen sticker ut på baksidan. Visst ser det också lustigt ut att fotografera eller filma med en stor surfplatta, men vad spelar det för roll när resultatet blir så här bra?

Visst ser det illa ut, men bra bilder blir det.

Framtidens dator?

För mig som är uppvuxen med Mac känns det fortfarande som en barock tanke att på heltid byta OS X mot IOS, men för många i den yngre generationen är det nog snarare lockande. Med Ipad Pro har Apple visat att det knappast är prestandan som är begränsningen längre (plattorna är betydligt snabbare i de flesta tester än Apples bärbara dator Macbook). Med rätt tillbehör och program så går det också att få saker gjorda på en Ipad inom de allra flesta kategorier.

Snarare handlar det om hur väl det arbetsflöde en person är van vid på en pc eller Mac går att överföra till en Ipad. De flesta i min ålder är nog trygga med att tänka i banor av muspekare, ett filsystem med mappar och friheten att gräva i plist-filer och inställningar om det behövs. För oss är Ipad förmodligen ännu inte något annat än ett komplement. En underhållningsmaskin i vardagsrummets om kan tjänstgöra som dator vid resor och i sängen. Inget fel i det. Det är svårt att lära gamla hundar sitta, som det heter.

Men så pratar jag med mina vänner som har en dotter på snart två år. De berättar hur hon som den naturligaste sak i världen har lärt sig att navigera på deras Ipad, trycka sig fram till Netflix-appen och starta igång det senaste avsnittet av Fåret Shaun. Efteråt kan hon trycka på hemknappen för att avsluta. Inga konstigheter. Jag tänker att när hon och hennes jämnåriga växer upp, då kommer datorer med tangentbord och mus att framstå som hopplöst föråldrade reliker.

Surfplattan, eller vad den nu ska heta, har därmed framtiden för sig. Kanske kommer den inte se ut som idag. Kanske har den ett tangentbord som tillbehör, kanske behövs det inte – säkert kommer Siri och hennes efterföljare vara ännu duktigare på att hjälpa oss, liksom diktering och andra former av inmatning. Jag tror Apple håller fast vid Ipad och sin vision av "nästa pc" för att de har rätt. Det här är framtiden. Om inte för oss, så för nästa generation.