Hörlurarna RHA T10i och T20i

Förra året testade vi skotska tillverkaren RHA:s hörlurar MA750i som ligger tydligt i mellansegmentet vad gäller pris, men som imponerade i testlabbet tack vare stilig design och bra ljud. Det har blivit dags att undersöka vad mer RHA har att erbjuda, och nu har turen kommit till de lite dyrare lurarna T10i och T20i. Till skillnad från MA750i ligger båda dessa på en bra bit över tusenlappen. Det rekommendade priset för T10i är 1 790 kronor, och för T20i hela 2 290 kronor. Det är med andra ord lite mer än vad många kanske vill lägga ut på hörlurar, men smakar det så kostar det, brukar det heta. Låt oss alltså undersöka hur dessa lurar smakar.

Utseendemässigt är de båda lurarna nästan identiska. De har samma gedigna konstruktion i rostfritt stål och sladden är en förstärkt kopparkabel som känns både flexibel och hållbar. Till båda lurarna medföljer också en generös uppsättning olika öronkuddar i både silikon och skumgummi, samt ett fodral för att förvara lurarna när de inte används.

Medföljer gör ett generöst utbud av extra öronkuddar.

Ytterst få personer lär införskaffa båda dessa hörlurar, men den som vill se skillnad mellan dem kan upplysas om att produktnamnet är tydligt tryckt på själva öronsnäckorna. Färgen på sladden skiljer sig också åt. På T10i är sladden grå, och de formbara byglarna som hängs över öronen är genomskinliga. På T20i däremot är både sladd och byglar svarta. T20i finns också i en helsvart variant som tidigare sålts exklusivt i Apples butiker, men som nu finns allmänt tillgängliga. Båda lurarna ser riktigt lyxiga ut, och har framförallt en ordentlig tyngd på grund av stålkonstruktionen.

Ser du skillnaden?

Även hörlurskontakten är förstärkt med ett hölje av rostfritt stål och en fjäder. Detta är ofta den känsligaste punkten på hörlurar, oavsett prisklass, och här har RHA lyckats med att förmedla en känsla av hållbarhet och trygghet. Under min testperiod hittade jag heller inga skäl att misstro den känslan. Som en ytterligare försäkran erbjuder RHA tre års garanti på båda lurarna.

Funktionsmässigt har både T10i och T20i tre olika löstagbara akustiska filter, som skruvas fast i snäckorna och kan användas för att reglera ljudbilden en del. Ett av filtren är referens, och är det som sitter fastskruvat från början. I förpackningen finns därtill ett filter som ska ge extra bas, och ett annat som ska lyfta fram diskanten. De små filtren ser ut att lätt komma bort, men de levereras fastskruvade på en liten stålplatta, så den som är noga med att skruva fast de filter som inte används kan räkna med att behålla dem.

Dual Coil

Det är alltså gott om likheter mellan de båda hörlurarna, både till utseendet och vad gäller funktionalitet. De 500 kronor dyrare T20i är ändå att betrakta som det riktiga flaggskeppet, och detta tack vare handgjorda ljudelement inuti snäckorna, som RHA själva kallar Dual Coil. I korthet handlar det om att de använder en dubbelspole som delar frekvensområdet, så att de två spolarna tar hand om bas respektive diskant.

En något mer detaljerad beskrivning är att i de flesta vanliga in ear-hörlurar sitter en enda talspole och en solid magnet ansluten till ett membran. En elektrisk ljudsignal skickas genom spolen och skapar ett elektromagnetiskt fält som rör talspolen och membranet för att generera ljudet i olika frekvenser. RHA:s Dual Coil-teknik består istället av en ihålig magnet, där hålrummet ger plats för en andra talspole. De två spolarna är placerade koncentriskt, så att det blir en yttre och en inre. Ljudsignalen separeras i två olika frekvensomfång, som vardera leds till en av spolarna – bas och lägre mellanregister till den inre spolen, högre mellanregister och diskant till den yttre. Bägge spolarna agerar självständigt och har sitt egna elektromagnetiska fält som reagerar på det statiska fältet från magneten. Resultatet ska bli en klarare och fylligare ljudbild, där varje frekvens ska få gott om armbågsutrymme.

Detta saknar T10i, som istället använder RHA:s dynamiska element med modellnummer 770.1. Dessa element är också handgjorda och utformade för att ge en naturtrogen återgivning av musik oavsett genre, men konstruktionen är traditionell med en enkel talspole. De MA750i som 99mac testade förra året använder som jämförelse elementet 560.1.

Det går att skriva spaltmeter om dynamiska element, antalet spolar och utbytbara filter. Det intressanta i sammanhanget är ändå hur hörlurarna låter. Som vanligt tål det att understrykas att musiklyssning är en oerhört subjektiv konstform, och det jag skriver ska alltså ses som just min upplevelse av dessa hörlurar. Med den brasklappen på plats har vi testat hörlurarna med en diger spellista av blandade låtar från många olika genrer. Här finns både klassiska rockdängor med gitarrer och trummor och nyare alster som toppar dagens listor. Vi har också försökt få till en spridning så att lurarna utsätts för både elektronisk och akustisk musik, både sådana med framträdande bas och inte. En salig blandning helt enkelt.

RHA T10i

Min spontana reaktion när jag först testar dessa lurar är, glädjande nog, att gå igenom hela mitt musikbibliotek från början till slut, bara för att höra hur mycket bättre det låter. För bra låter det verkligen – det finns en behaglig rundhet i ljudbilden, och jag drabbas av en känsla att jag hör detaljer i låtarna som jag hittills missat.

Att skruva i de separata filtren som ger extra bas är en blandad upplevelse. Huruvida detta verkligen lyfter en låt eller inte beror till stor del på vilken låt det handlar om. Ibland får den en extra skjuts och tryck på ett positivt sätt, exempelvis i studsiga Urban Clearway med Saint Etienne, eller Zara Larssons Lush Life. Ibland slår det dock över, som i den klassiska synthpopdängan Sounds Like a Melody av Alphaville. Det är en låt som redan från början har ganska grumlig bas, och här blir resultatet faktiskt ett rörigt gytter, direkt onjutbart. Då låter det bättre med referensfiltren iskruvade.

Det här ska inte själva hörlurarna lastas för egentligen. Det är bara det att viss musik tjänar på att krama ut extra bas ur och andra gör det inte. De flesta gör det inte, i mitt tycke. I nästan alla testlåtar föredrar jag att använda de normala filtren, av samma anledning som jag sällan modifierar ljudet på en stereoanläggning eller i Itunes genom att fiffla på equalizer-inställningarna. Jag vill att det i så stor utsträckning som möjligt ska låta som det var tänkt vid inspelningen.

Exakt samma sak gäller för de filter som lyfter fram diskanten. Om vi återigen använder Sounds Like a Melody som exempel blir här istället melodislingan nästan skärande hög, och jag måste dra ner volymen ordentligt för att det alls ska bli kul att lyssna på. Generellt upplever jag att de här problemen främst gäller just viss typ av elektronisk musik med en ganska kantig ljudbild redan från början. Rent akustiska och gitarrbaserade låtar kan absolut vinna på lite tydligare diskant, eller för den del extra bas. Pelle Karlssons imponerande första försöket-tagning av den gamla frälsis-låten Han är min sång och min glädje låter mäktig oavsett, men visst får diskantfiltret pianokompet att titta fram lite extra bakom Karlssons kraftiga pipor. Överlag ska det dock sägas att dessa extra filter gör en relativt liten skillnad för ljudet i de flesta låtar. En märkbar skillnad, men inte omvälvande.

Pelle Karlsson, bra testmusik.

Att det dessutom ändå är lite tidskrävande att skruva av och på de olika filtren gör nog att de allra flesta låter bli och bestämmer sig för att köra med normalfiltren. Här låter ingen låt dåligt. Det är bra att RHA har gett möjligheten att modifiera ljudet genom dessa extra filter för de med särskilda behov eller önskemål, men det är just särskilda fall.

Även utan basfilter upplever jag att T10i har ett ganska tungt basljud som gärna lägger sig i förgrunden. Återigen finns det musik som tjänar på det, och framförallt lyssnare som gärna vill ha en tryckande bas i örongångarna. De människorna kommer nog gilla T10i.

RHA T20i

Jag kan inte påstå att skillnaden är som natt och dag, men jag upplever absolut att T20i har en renare ljudbild än sitt småsyskon. Framförallt känns balansen mellan bas, mellanregister och diskant mer jämn. I en bastung låt blir basen framträdande och distinkt, men dränker inte annat ljud som ibland kan bli fallet med T10i. Varje instrument får plats, vilket märks särskilt väl i låtar med lite mer avancerade arrangemang. David Bowies tidlösa Life on Mars exempelvis har nog aldrig låtit bättre, inte heller Billy Pauls Only the Strong Survive. Om jag återgår till Alphaville och Sounds Like a Melody så blir upplevelsen här behagligare och och synthmattorna känns mjukare.

Även på T20i ger de extra filtren lite extra tryck för bas eller diskant, men inte heller här handlar det om några jättestora skillnader. Jag tycker att dessa dyrare lurar är bättre på att hantera bas- och diskant än T10i, säkerligen på grund av konstruktionen med dubbelspole. Mer balanserat ljud helt enkelt.

Faktum är att jag inte lyckas hitta en enda låt i testlistan som låter dåligt med T20i. Allt jag slår på hanteras med bravur och jag hittar ingenting vad gäller ljudbilden att anmärka på. Det är helt enkelt extremt trevligt att lyssna på musik på det här sättet!

En annan som sak som bör nämnas är också att både T10i och T20i vinner stort på en tids inlyssning. Efter några timmars användande blir ljudbilden mjukare och överlag gemytligare, med varmare bas och fylligare diskant. Efter en dag eller två låter de som de ska göra.

För att göra en lång historia kort – båda hörlurarna låter riktigt bra, och det finns ingen anledning att inte rekommendera båda som bra köp. I en direkt jämförelse låter T20i bättre enligt mig, med ett renare och fylligare ljud som hanterar all slags musik med högsta betyg.

Utan tvekan finns det dock vissa som kanske föredrar de lite billigare T10i just på grund av den extra basen. Om du vill ha lurar som pumpar bas och ger extra tryck i låtarna kommer du förmodligen bli väldigt nöjd med T10i. Prisskillnaden på 500 kronor är i sammanhanget såpass liten att det bör vara öronen och inte plånboken som avgör vilka av lurarna som ska införskaffas. För min del faller valet på T20i. Jag har faktiskt aldrig testat några in ear-lurar som låter bättre.

Gedigen konstruktion i rostfritt stål.

Sammanfattningsvis är dessa två flaggskepp från RHA dyra vid inköp, men levererar ett kanonljud som alla borde vara mer än nöjda med. Byggkvaliten på båda hörlurarna är prima med sin gedigna konstruktion i rostfritt stål. Möjligheten att modifiera ljudet genom att skruva på andra filter är en trevlig bonus, om än i de allra flesta fall inte önskvärd.

Om du hittills har känt dig dig nöjd med de vita lurar som följer med en Iphone bör du testa något av dessa för att uppleva vilken enorm skillnad för musikupplevelsen det gör att ha ett par riktigt bra lurar. Men se upp, det kan bli en insikt som kostar dig runt tvåtusen kronor.