Krönika: "Apple får inte hålla mig gisslan med Mac OS"

Apples nya #Macbook Pro-modeller presenterades i torsdags och som väntat pensionerades de gamla funktionsknapparna till förmån för en interaktiv pekremsa bestående av en OLED-skärm där applikationer kan vissa anpassade knappar och gränssnitt. Utöver detta är datorerna även utrustade med förbättrade komponenter på insidan, bättre skärmar och krympta chassin som är lättare och snyggare. Det är inga revolutionerande förändringar, men klart trevliga förändringar som skapar en mycket tilltalande helhet.

Min privata dator är en Macbook Pro 13-tum från våren 2014. Den är utrustad med en Core i5-processor på 2,6 GHz, hela 16 GB primärminne och 256 GB SSD-lagring. Batteritiden är fortfarande imponerande bra trots att datorn snart är tre år gammal. Jag är fortfarande väldigt nöjd med datorn, men dagen då det är dags att byta ut den ligger förmodligen inte allt för långt in i framtiden. Den dagen kommer förmodligen inte att infinna sig nästa år, sannolikt året efter, och med tanke på prissättningen på de nya Macbook Pro-modellerna är det tur det.

Så hur mycket av en uppgradering får jag vid köp av en ny Macbook Pro 13-tum egentligen? Om jag skulle köpa motsvarigheten till den dator jag äger idag skulle den kosta mig nästan 24 000 kronor, ett bra snäpp upp från de 16 500 kronor jag betalade för lite över två år sedan. Visst, samtliga komponenter har blivit snabbare, men det har de också blivit de år där motsvarande modell har kostat ungefär lika mycket som jag betalade för min dator. Det är helt enkelt inte en rimlig prisökning.

Jag blev helhjärtad Mac-användare för mer än tretton år sedan. Då föll valet av dator på en Ibook G4 med en PowerPC-processor på 1,2 gigahertz, och jag valde att lägga till extra primärminne till fullkomligt massiva 768 MB. Den stora anledningen till bytet från PC med Windows och Linux var inte hårdvaran, trots att den blankvita Ibook-datorn onekligen var läcker. Jag lockades som operativsystemsnörd primärt av det stabila och toppmoderna OS X, som det då fortfarande kallades. Det förinstallerade operativsystemet på den datorn var OS X 10.3 Panther, vilket verkligen kändes toppmodernt jämfört med den jämförelsevis tråkiga uppdateringen Windows XP.

OS X är i min mening ett överlägset system vad det gäller produktivitet och användbarhetsdesign, och det har det fortsatt att vara i tretton års tid. Så är fortfarande fallet, vilket gör Apples orimliga prishöjningar extra irriterande. Jag kan få en motsvarande PC för flera tusenlappar mindre, och det är i flera fall välkonstruerade och snygga skapelser. Datorer som Dell XPS 13 och 15, eller Precision 15-serien, lockar sett till hårdvaran, så det är bara operativsystemet det faller på.

Jag hoppas innerligt att nästa års uppdatering av Macbook Pro-familjen för med sig en välbehövlig prissänkning, för när det blir dags för mitt nästa datorköp vill jag verkligen inte överge Mac OS som plattform. Den nya pekremsan Touch Bar tror jag exempelvis att jag kommer gilla riktigt mycket. Men samtidigt låter jag inte Apple kräva hur mycket som helst för att jag ska vara trogen företagets datorer i tretton år till.

En andra åsikt: "Apple gör det de är bäst på"

Visst kostar Apples nya Macbook Pro-modeller ordentligt, och visst är det ett anmärkningsvärt prislyft för alla som vant sig vid förra årtiondets gradvisa prissänkningar. Men Apple har alltid varit ett lite dyrare alternativ vid inköp. Det har alltid gått att köpa (eller bygga) en Windows-maskin med lika bra eller bättre prestanda för lika mycket eller mindre pengar.

Att Mac är ett attraktivt val handlar inte om inköpskostnad, och inte heller om att det är den snabbaste datorn vad gäller processorkraft eller grafikprestanda. Det är den nästan aldrig. Den första modellen av Mac från 1984 var en jämförelsevis klen dator till ett jämförelsevis högt pris. Kritiker hånade den, men kunderna älskade Macintosh. Sedan dess har det blivit något av en tradition att Windows-förespråkare jämför kryssrutor med processorhastighet, minnesmängd, pris per gigabyte lagring och allt annat kvantifierbart mellan en Mac och en motsvarande Windows-maskin.

Men det är just det, det går inte att jämföra med "motsvarande maskin", för det finns ingen. Apples framgångsrecept med Mac handlar om att erbjuda en användarupplevelse. Mjukvara och hårdvara i tät integration där Apple redan tagit många av besluten åt användaren i fråga om både form och funktion. En Windows-dator som kunde köra Mac OS skulle inte automatiskt bli en Mac. Det har alltid handlat om mer än så, och den nya Touch Bar-remsan är ett lysande exempel på detta. Hårdvaran och Mac OS i symbios med den nya T1-processorn (som drivs av ett litet Watch OS) erbjuder en upplevelse som – potentiellt – kan förändra allt.

Och även konkurrenterna verkar ha börjat fatta det där. Googles Pixel-telefoner och Microsofts nya stationära Surface Studio är två exempel på hårdvara och mjukvara skapad i samklang. Det återstår att se om dessa kan utmana Apple vad gäller helhetsupplevelsen – för det är den faktorn som kommer vara avgörande i de flesta fall. Inte i sig klockhastighet, inte minnesmängden och inte ens inköpspriset. Utan hur det känns, att varje dag använda burken. Hur det känns att skriva på den, att surfa med den, att chatta, att handla. Att redigera bilder och att slå på sin favoritlåt.

Apple sitter inte ohotade på tronen, och de närmaste åren kommer bli mycket intressanta för hela datorindustrin. Men nya Macbook Pro visar inte ett nytt Apple enligt mig, utan samma gamla vanliga Apple. Det är ett Apple som satsar på det de är bäst på, och som kaxigt tar ordentligt betalt för en produkt de själva älskar och står för. Ett Apple som säger: " Tro oss, du kommer älska den här ."