Korttest: Airpods på tåget
99:s redaktör gör en tågresa, med Apples trådlösa hörlurar Airpods som resesällskap. Hur klarar lurarna tabellutrop, medpassagerare och skrikande barn?
I mitt test av de trådlösa hörlurarna Airpods skrev jag att de för mig passade bäst som lurar hemma, perfekta att ha på sig när jag lagar mat eller tar hand om tvätt. De är mindre lyckade ute i samhället, där störande omgivningsljud lätt tränger in.
I veckan fick jag dock tillfälle att prova på hur #Airpods håller måttet ombord på ett SJ-tåg under en resa på några timmar. Mina vanliga hörlurar fick alltså ligga kvar i väskan, och istället tog Airpods hand om podd- och musikuppspelning, samt ljudet från Super Mario Run.
SJ:s loktåg från 1980-talet. Inte det tystaste av färdmedel.
SJ:s regionaltåg är alltid en chansning vad gäller ljudnivå. Den här gången hade jag inte bokat plats i en tyst avdelning, och i vagnen där jag satt fanns också fyra bebisar (en av dem under mitt ansvar). Det fanns också en skara lite äldre barn, som dock hela resan satt knäpptysta framför sina IOS- och Android-enheter. I övrigt var det en blandning av människor, vissa mer snacksaliga än andra. Det var också ett av SJ:s äldre loktåg, så ljudnivån från tåget var högre än på exempelvis X 2000.
Poddlyssning med Airpods i SJ:s regi.
Den otroligt smidiga användningen av Airpods kommer till sin rätt även i spårtrafiken. Det är guld värt att inte behöva bekymra sig om lurarna är parkopplade eller inte, och trixa med anslutningen. Det är bara att stoppa in lurarna i öronen och dubbeltrycka för att spela upp. Lika enkelt om resesällskapet behöver uppmärksamhet är det att ta ut ena luren ur örat, och uppspelningen pausas.
Oväsendet från tåget och dess passagerar hörs visserligen genom lurarna, men det är inga problem att njuta av ett musikstycke eller några poddavsnitt. När några av bebisarna skrek som värst påverkade det givetvis upplevelsen, och aktivt ljudisolerande hörlurar är att föredra. Själva ljudet i Airpods är som jag skrev i mitt längre text adekvat, men inte suveränt. Bristerna märks dock inte lika mycket ombord på ett tåg.
Resan varade i sex timmar, och jag växlade hela tiden mellan att ha lurarna i öronen och stoppa ner dem i fickan. Batteriet räckte därmed gott och väl, och som reserv hade jag laddningsfodralet med mig. Efter resan är jag något mer intresserad av att investera i ett par Airpods som komplement till mina vanliga lurar – att använda hemma eller just på resor av den här typen. Det är smidigheten som gör det.