Lattemammor...

Det är ju så vårt välfärdssamhälle är uppbyggt - med mycket generösa villkor för småbarnsföräldrar.

Att det är möjligt beror självfallet på att det sker en omfördelning från andra grupper, dvs de utan barn, företagare, pensionärer etc. och som alltid när en grupp får något på en annans grupps bekostnad finns det de som stör sig på det. (intressant nog finns det också de som förnekar att det sker på andras bekostnad - häpnadsväckande nog )

Ytterst är det väl som med alla politiska prioriteringar - om man inte gillar välfärdssamhället så får man rösta på något parti som vill något annat, och majoriteten vinner, vilket i Sverige betyder generösa villkor för föräldrar

Hur fasen blev detta en politisk debatt? Fattar inte hur alla diskussioner måste barka ditåt. För tio-tjugo år sedan var villkoren desamma för mammorna, men inte fanns det så många barnvagnar utanför caféerna. Var nog det fenomenet som skulle diskuteras? Är åtminstone det jag tänker kommentera, för det politiska som Richard tog upp må vara intressant, men något taget ur luften i denna diskussion, som om han vore en politiker på riktigt.

Till frågan ställd:

Är själv en lattepappa, eller önskar att jag vore det. Vi är tyvärr båda studenter, jag och min sambo, så vi har inte råd med speciellt mycket överskattat latte. Men hade vi haft råd med det hade vi hängt på espressobarerna varje dag, jag och min dotter.

Sen att det syns mycket nu har tre huvudförklaringar enligt mig:
1. Det är en babyboom nu. Föds fantastiskt mycket barn.
2. Barnfamiljer väljer i allt större utsträckning att bo kvar, eller flytta in, till centrala delar av städerna. Detta var inte lika vanligt förut då det var mer självklart att man skaffade villa i en förort så fort en yngling var på gång. Detta händer inte nu förrän kanske andra barnet, alt. då första barnet blivit runt 5-6 år.
3. Just lattekulturen kommer nog också från att man skaffar barn senare i livet. Man har karriär, sociala nätverk, och framförallt pengar, på ett annat sätt än förut. Och för att inte förlora det sociala hänger man på espressobarer, något man även har råd med då man har kommit en bit in i karriären.

Mina 5 kronor. Nu ska jag gå och sätta på lite bryggkaffe

Leftrustle: En av frågorna var om någon stör sig på alla barnvagnar utanför kaféerna, och det är det jag svarar på - att ja, vissa stör sig på det eftersom de bekostar det.

Förstå mig rätt: Jag är själv för generösa villkor, som möjliggör latte-mammor/-pappor, och jag personligen tycker det är positivt att det finns möjligheter för föräldrar att leva ett rikt socialt liv, men naturligtvis ser inte alla lika positivt på det.

Det var precis det jag menade med förnekelse - att låtsas som om det bara handlar om något individuellt livsstilsval - det är tvärtom i allra högsta grad en samhällsfråga. Alla med lite allmänbildning vet att den svenska familjepolitiken, från Alva Myrdal och framåt, har precis som syfte att genom generös familjepolitik skapa en "babyboom"

À propos ämnet: Svenska Dagbladet Näringsliv handlar idag helt och hållet om babyboom, lattemammor och andra närliggande saker

Det är bara att släppa loss...
Jonaz.
( föredetta lattepappa, numera tvåbarnsfar i villaförort med espressomaskin... )

Om det är babyboom på gång så borde man väl unvika att skaffa barn just nu?

Sen, jag måste faktiskt säga att jag är grymt avogt inställd till att skaffa barn just av den anlednignen att så många verkar se det som något "som skall göras" inte för att de så vansinnigt gärna vill. Som om det vore en grej i livet man måste göra, precis som att ha varit i Indien och tågluffat genom europa.
Jag brukar säga att skaffa barn uppenbarligen är det mest själviska man kan göra. Det brukar röra om i grytan...

Kan man verkligen kalla det själviskt att skaffa barn? Om du verkligen går till grunden med det påståendet, kan du då verkligen kalla det själviskt? Utan barnaskaffandet skulle ju varken du, jag eller någon annan finnas, det är ju liksom förutsättningen för allt på något sätt.

Aja, det går som sagt att diskutera. Jag vet bara att jag inte kommer att göra det, skaffa barn alltså (öva går ju alltid ) inom de närmaste 5-10 åren, om ens då...

Det ena utesluter inte det andra. Man kan mycket väl utföra en självisk handling som resulterar i något bra. Att sätta en mini-me till världen och uppfostra denna individ utifrån sina egna värderingar kan jag inte se som något annat än en självisk handling; det är det sätt på vilket vi för oss själva vidare och pinkar in våra revir i mänskligheten. Ska man vara hundraprocentigt osjälvisk bör man snarare satsa sin energi på att säkerställa överlevnaden för de barn som redan är satta till världen i stället för att tillverka nya. Den enda skillnaden är att de individer som då ges chansen att existera inte är tillverkade av ens egen arvsmassa.

Men det jag inte förstår är varför man inte skulle få vara självisk i det här fallet. OK, själva begreppet är negativt laddat och väldigt brett, men när blev det förbjudet att vara människa?

Aldrig hört talas om.

Det förklarar saken.

Anledningen till babyboomen är väl att de kvinnor som är födda under 70-talet snabbt närmar sig barnafödandets gräns. Efter 40 så ökar ett antal risker för både barn och förälder. Samt att barnafödande har flyttat upp åldrarna avsevärt de senaste 10-15 åren.

Bollman > Jag ser varför du säger att det är själviskt att skaffa barn men är det inte att dra alla över en kant lite väl snabbt?

Skaffa barn under babyboom är kanske inte så smart med tanke på dagisplatser och kommunernas totala inkompetens att lösa dessa problem eller att förutse dem.

Det är himla kul, det där påståendet tar alltid skruv. Säg det i närheten av småbarnsföräldrar och du kan ha skaffat dig fiender för livet!
Samuel förklarar det väldigt bra här ovan. Saken är ju den att det är en av våra starkaste drifter, att bilda par och skaffa barn för att säkerställa vårt DNA:s fortlevnad.
I uttalandet ligger ju mer om själva värderingen av "självisk", något som verkar vara totalt tabu, men ändå är tidens melodi. Man ska förverkliga sig själv, men att vara egoistisk är så negativt laddat så det vill man inte vara.