Fundering kring hårdvaru-syntar

Många modernare synthar är ju multitimbrala och har rätt många röster så det går nog att köra ett par instanser men visst, nånstans tar det slut ändå.

Du kanske ska fundera lite kring varför du vill ha hårdvara. Är det ljudet du är ute efter eller nåt annat. Virus och andra VA-synthar är ju egentligen inget annat är mjukvara med dedikerad hårdvara, vilket å andra sidan avlastar datorn. Är det känslan av att ratta en synth rent fysiskt?

Om du är sugen på hårdvara bara för att "det är det man ska ha" så kanske det finns riska att du blir besviken på att den inte är lika flexibel och lättarbetat som mjuksynthar.
Jag är iofs själv mjukvarukille i ända in i själen har jag insett. Började i fasttracker och octamed och har aldrig haft nån stor hårdvarurigg även om jag har haft ett par synthar rätt länge. Men det är faktiskt bara sista året som jag har fått till en setup där jag känner mig bekväm med att använda både mjukvara och hårda grejer samtidigt. Nyckeln där tycker jag är att försöka integrera hårdvaran så mycket det går så att det bara blir marginellt jobbigare att använda en hårdvarusynth än mjukvara. Nu behöver jag bara välja rätt midiport och höja rätt regel på mixern så är det klart.

Det kan vara värt att kika på bra midikontrollers om det är att styra saker mer handgripligt du är ute efter. Eller testa andra program att jobba med - det gör större skillnad (musikaliskt sett) att jobba med patternsequencers i stil med x0x eller trackers än att byta mellan en subtraktiv syntplugin och tex en Virus. I mina ögon iallafall.

Många av de som jobbar mest med hårdvara kör ju även sequencing därifrån (Elektronlådor, MPC, grooveboxar eller vad man nu gillar) och då blir det ju ett annat sätt att jobba än med tex Cubase.

Inspiration sitter inte i utrustningen, iallafall inte enligt min uppfattning. Det handlar mycker mer om att hitta ett sätt att arbeta som passar en, och det är inte säkert att en hårdvarusynt gör så stor skillnad (se PF:s och makaris inlägg). Men å andra sidan funkar det för andra.

Det som däremot gör skillnad är att ta sig tid att lära sig sin utrustning, oavsett om det handlar om mjukvara eller hårdvara - annars är det lätt att fastna i tänket att man måste ha nya prylar för att bli inspirerad. För annars skulle de med rejäla riggar sitta och vara inspirerade hela tiden, och så är det ju inte riktigt.

Men det kan ju vara värt att låna hem en hårdvarusynt och se om det passar dig. Det kan ju vara så att sånt som behovet av en mixer, inspelning av audiokanaler etc inte funkar ihop med resten av ditt arbetsflöde.

Att köpa en synt för inspirationens skull tycker jag är helt rätt!

Själv började jag med syntar i hårdvaruform på det glada 80-talet. Då ville man ha multitimbrala instrument (= de kunde låta med fler ljud på samma gång). Detta var helt nytt runt 1987-88 sådär. Yamaha kom med TX81Z och den var en stor revolution; den kunde låta med så mycket som åtta ljud samtidigt. Men ändå hade den bara åtta röster. Så man fick hushålla med rösterna. Tänka: Hmm, 1 röst till bas, 4 till ackord, 1 till en hihat (då inte samplad utan genererad med FM-syntes) och kanske 2 till något annat lustigt läte. Det hade funnits några multitimbrala FM-syntar innan denna, t ex lilla FB01, men den var svårare att programmera egna ljud på - då fick man använda s k editorprogram. Detta fanns även till TX81Z men den kunde också programmeras från frontpanelen. Och det gjorde man glatt! Trots att den bara hade ett fåtal knappar och man fick stega sig vackert genom meny efter meny.

Spola framåt några år och nu kan man som du märkt lasta datorn full med tusentals samtidiga röster, man kan ha motsvarigheten till 25-50 hårdvarusyntar (!) spelandes i perfekt (sample accurate) synkronisering. Något MIDI aldrig klarade av. Med min Atari och ett gäng hårdvaruprylar (som då benämndes "prylar", eller "syntar" rakt av eftersom inga andra möjligheter direkt fanns), fick man laborera med sina MIDI-kopplingar så att långsamma instrument inte störde musiken. En av mina första trummaskiner var en Boss DR-550, som man då tyckte var fantastisk - den hade ju många av de koola ljuden från TR-808 avsamplade bland annat. Men den sackade rejält när man programmerade den från datorn. Gamla låtar på kassettband vittnar om tillfällen då dess MIDI inte hann spela upp allt för många ljud samtidigt.

Sedan var ett annat problem detta med ljudbanker - när man bytt till nya ljud i sina instrument så kunde de inte längre spela upp låtarna rätt. Då fick man ha en diskett med sysexdata på och noggrannt skriva upp vilka ljudbanker som skulle ingå i den och den låten.

Det var förstås väldigt kul att hålla på med musik redan då, jag var otroligt produktiv och brände av kassett efter kassett med "masterinspelningar". Men om man ville joxa med en låt man gjort något halvår tidigare var det ett himla bestyr med att hitta rätt ljud igen, ställa mixern likadant, ... och ibland hade man till och med sålt instrumentet i fråga så då fick man peka om de midispåren till något liknande.

Efter ~ 10 år med denna metod började man känna sig en smula frustrerad - fasen, alla dessa låtdisketter och alla dessa sysexdisketter och alla dessa köpta & bytta & sålda instrument... jag gick igenom nästan varenda synt på marknaden ständigt i jakt på nya ljud, fler och fler samtidiga ljud... när Roland JV-1080 kom så kändes den som guds synt från ovan, äntligen kunde ett enda instrument göra vad tolv gjort några år tidigare. Eller något sådant.

Sedan testade jag Reason 1.0 och blev helt såld på en gång. Wow! I och med alla år med Atari & Cubase så förstod jag upplägget direkt - och började genast pressa min dåvarande Powerbook G3 med någonstans kring 200-300 Mhz processor. Det var som om det inte fanns någon övre gräns - den kunde spela upp flera hundra rösters polyfoni och med en uppsjö olika ljud. Och när jag laddade in låten igen så fanns allt där som gjorts innan; mixern stod rätt, effekterna var rätt, det var bara att trycka på Play.

Under några år hade jag en samling syntar ståendes bredvid datorn men jag märkte att de mer och mer bara användes som klaviaturer eller källor till sampling ibland. Så fick jag lite flashbacks och ville köra med hårdvara igen - ouch, då dök samma gamla problem upp som jag haft tidigare. Börja notera ned alla ljud som använts osv osv, ett himla bestyr. Jag kopplade loss dem från datorn och gjorde några låtar med deras egna sequencers - mycket lyckat då jag körde med en ESQ-1:a som styrde en JV-1080, en TX81Z (av vilken jag hade flera stycken under årens lopp, återkom alltid till den då den var så otroligt prisvärd & lät så bra) och en Casio VZ-8M. Låtprojektet kallade jag THE KFK och det finns online btw; trig.com - [ the kfk : sessions ] : BITLEYâ„¢.

Men sådana "avbräck" från min nuvarande standardlösning med Reason har enbart varit kul, kreativa nostalgitrippar tillbaka till mina "the old days".

I takt med åren så har fler och fler hårdvaruprylar fått ge vika & sålts av. Till och med den högt älskade 1080:n, som jag lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig göra mig av med.

Idag kan jag inte riktigt se behovet av hårdvarusyntar, jag tycker mest de känns begränsande och knepiga att jobba med, de måste spelas in till audiospår - förvisso kan det vara riktigt effektivt om man har ett större ljudkort och kan patcha instrumenten till datorn direkt, då är de nästan lika flexibla som mjukvaran. Och vem tycker inte en egen liten flygplatskontroll är mysig i natten, med sobert lysande dioder och vackra instrument? Sådant kan fånga nostalgin i mig och få mig att längta till en setup med D-50'or och andra underbara klaviatursyntar.

Men sedan minns jag hur krumbuktigt MIDI och allt sånt är, och då struntar jag i det - startar upp Reason, gör ett nytt projekt, kör self-contain-samples på sådant som laddas in från samplingsbiblioteket... det är underbart. Allt bara funkar som det ska. Kanske är det att man blir slöare när man blir äldre. För bekvämt är det ju onekligen.

Men visst, visst, ibland testar man en ny (eller gammal bekant god) synt och wow-känslan infinner sig igen. Då är det helt rätt att "go hardware" - inspiration är värt väldigt mycket.

I skrivande stund har jag ett gäng maskiner omkring mig som jag inte ens vågade drömma om förut, inlånade till studion för att "självklart ska jag sampla av dem..." och liknande löften... men trots några tappra försök att skapa något nytt med dem så har ingenting sparats. Mycket tragiskt förstås. Men det är bara att inse - för min del är jag helt såld på mjukvara, vägen tillbaks känns lika smidig som att cykla till Göteborg (~40 mil) i stället för att ta bilen eller tåget... när jag samarbetar med folk som kör hårdvara så finner jag mig undrandes hur de har tålamodet att joxa så mycket med prylarna innan ens en ton kan spelas in; allt måste patchas rätt, både sysex och audiokablar, effektkopplingar... timmar rinner iväg och på den tiden hade jag redan hunnit göra vad jag tänkt.

Men har man aldrig testat hårdvarusyntar så är det nog klart att den världen lockar och pockar...

En annan lärdom är ju att ingen lösning är universell, det finns många som gör helt fantastiska grejer med gamla modulära syntar (och nya med för den delen) - jag kan bara beundra deras tålamod. Och verkligen uppskatta deras musik. Men mitt eget "arbete" med musiken måste fortskrida med betoning på fort... och med mjukvara kan jag vara mer tidseffektiv än någonsin. För att inte tala om alla möjligheter med skapande var man vill (om man har laptop) och så vidare. Har man baxat två rackvagnar i skuffen på en Saab 99 samt hela baksätet fullt av keyboards & Atari med tillbehör... för att sedan ägna 3 timmar åt att koppla upp allt... och liknande äventyr, så uppskattar man verkligen mjukvarans kungliga möjligheter.

Men hey, det var bara mina vinklingar... femtio medlemmar till och du har femtio helt annorlunda stories. Och det är kul! Whatever makes you happy liksom... funkar det så funkar det. Kolla på jgb t ex som stenhårt kör på hårdvara, eller Kallback, med fler racksamplers än vi andra har jeans... huvudsaken är att man trivs & har kul.

Sedan tar det nog ett gäng år att hitta den lösning & arbetssituation man finner optimal för sig själv. Jag kommer nog köra på med Reason i många år framåt, men det vet man förstås aldrig. Plötsligt kanske japanerna vaknar upp ur sin totala dvala & sitt eviga ompaketerande av befintliga idéer och kommer med firewire-kopplade instrument som automatiskt skickar sysex, audio och ett nytt MIDI snabbt som ljusets hastighet... ja, den som lever får se. Och då får vi se...

-Jag har haft en fördom att hårdvaru-syntar med intern editering är mer framåtkompatibla än syntar som är beroende av editor installerad i dator med OS****.

MVH

Nackdelen med en modular är att det är en betydligt längre startsträcka än med en traditionell synt som en Virus. Och det säger jag som Nord Modular- och Reaktor-ägare. Det kan vara fantastiskt med deras flexibilitet, men det har definitivt sina avigsidor också: jag vet att jag lätt sitta i timmar och bygga ljud som jag aldrig kommer ha användning för i min musik, just för att det är en sån leklåda.

Sen kräver det att man kan ganska mycket om syntes redan från början om det ska värt att skaffa en modular, och det är dessutom overkill om man är ute efter att göra vanliga syntljud. (Nu vet jag inte vad Dana gör för musik/ljud, men ändå.)

Vetefan nu när virtualisering börjar bli såpass vanligt. Så länge man håller sig till ren audio och midi så håller jag nog med, men blandar man in sånt som minneskort och andra lagringsmedia eller för den delen hela låtar så kan det i vissa fall vara lättare att hitta tillbaks till originalljuden med mjukvara (om man inte är noggrann och plåtar av varje koppling man gör och aldrig säljer något man gjort en låt med).

Vad är det du säger egentligen ? Vad är det för nackdel att kunna sitta timmar in och timmar ut och krana ljud. Är det en nackdel bara för att du inte kommer att nyttja dem ? Det skulle jag snarare kalla begränsad fantasi och brist på kreativitet.

det kräver absolut inte att man kan mycket om synthesen isig för att nyttja en G2. Idag finns det tiotusentals patchar som låter precis hur bra som helst. Dessutom finns det ett verktyg som heter Patch Mutator som just gör det möjligt att slumpa fram varianter av dessa patchar. Vidare vill jag påstå att bygga en simpel patch som efterliknar en Virus är ganska trivialt. Jag menar, det är ju inte så svårt att förstå hur signalschemat ser ut och hur det funkar. Det måste man ju ändå lära sig då man kranar en Virus (för att kunna få ut mer än det som "preset-ljuden" levererar). Således är inte steget långt att lära sig lite mer och dessutom ha full kontroll samt full flexibilitet. Vill man ha in en oscillator till eller en LFO till, eller tre LFOer som tillsammans modulerar filtret så är det mycket enkelt. Inte på något sätt svårt.

Om du menar att bygga ljud pch ptchar från grunden i Reaktor förstår jag vad du menar, men G2 är ju så mycket enklare !!! Jag nyttjar inte Reaktor för att jag tycker att det suger CPU. Vidare föredrar jag HW för att man då hela tiden, torts att man kör 64 midi/HW synthar samtidigt så lastar man inte datorn och dessa kan vara extremt komplexa, vilket ej skulle vara möjligt med SW.

Hde jag inte vart så avigt inställd till mjukvara så hade jag använd just mjukvara. Men nu lever jag i drömmen jag hade när jag var 16 år - att sitta omgiven av hårdvarusyntar. Menjag får svindel vid tanken på att ge upp den principen. Visst är principer fåniga? Men jag gillar hårdvara.

Har du inte vant dig vid hårdvara så tycker jag absolut att du skall fortsätta med mjukvara. För det finns bara fördelar med mjukvara. Men hårdvaran ger en annan känsla tror jag. Köp en synt med många spakar och rattar. Sälj den om du inte kommer att använda dem. Värre än så är det inte.

Jag tycker Pippins uttalande säger allt, precis så upplever jag det oxå! Jag har provat Reason mm och gillade arbetssättet och snabbheten men för mig finns det inget som slår känslan av att ratta hårdvarusynthar. Dess begränsningar kan ibland (ofta) vara till deras fördel medan det finns för många mjukvarusynthar att testa, för många gratispluggar som gör "underverk" i din musik så till sist sitter man där och vet varken ut eller in. Är du dock inte van vid hårdvara idag kommer du troligen bli besviken av att allt tar mycket längre tid med hårdvara än med mjukvara.

För mig handlar det om känsla och jag skulle aldrig exempelvis sälja min Virus kB eller CS-5 till förmån för mjukvara medan andra inte skulle tveka en sekund....

Fast jag har en korg Micro-X som jag kompletterar mina VSTi:ar med. Den Fungerar som en VSTi genom ett program man får till synten. Fantatiska korgljud som ingen VSTi ännu kan emulera.

Robert

För mig handlar valet om syftet med musikskapandet. Om jag skulle göra musik för att släppa skiva eller till film så hade jag använt mjukvara eftersom det är både effektivare, enklare och billigare. För mig är det själva knappandet och rattandet som är en del av upplevelsen. Att kunna banka in nya patterns i realtid och arrangera medan man spelar med trackmutes.

Jag är en HW kille, jag får inspiration av att sitta och lira på en synt sammtidigt som jag skruvar fram ljud. Jag har gjort seriösa försök att använda mjukvarupluggar men jag tröttnar att programmera ljud med mus. Däremot tycker jag det finns en hel drös coola mjukvarusyntar med ett eget sound och syntar som FM7/FM8 är perfekta som mjukvarusyntar. Min komips kör 80% mjukvara och han gör helt sjukt sköna ljud men till lead ljud m.m. använder han förtfarande en HW synt.

Jag bryr mig inte att MIDI kanske inte är tight nog. Jag brukar spela in det mesta live och spelar tills det sitter. Jag tycker det ger musiken lite liv men jag gör inte dansmusik. Multitimbralitet har jag aldrig btytt mig om, så fort ljudet är skapat och melodin är inspelad på MIDI kör jag in det på HD-inspelning. Jag brukar nästan aldrig spara ljud (på syntar som har minne). Om jag behöver spela in det igen gör jag ett liknande ljud... man lär sig hur man gör ljud då man måste analysera ljudet som ska återskapas.
Om jag körde 100% mjukvara och skulle satsa på en HW synt som ska klara analogljud skulle jag satsa på en riktig analogsynt t.ex. Prophet08. Virus m.m. går ju att återskapa med VA-pluggar.

Mvh
Demokid

Ja, byter du till hårdvara så får du nog byta arbetssätt och på det viset hitta nya vägar att skapa musik. Det går ju bevisligen bra att skapa bra musik (stenåldern-1995) utan att slänga upp drösvis med parallella pluginsyntar.

Den avgörande skillnaden är den enorma begränsningen. Man har ett exemplar av sitt instrument och får använda sin kreativitet för att komma någonstans.

En annan avgörande skillnad är att man inte stirrar in i en skärm hela tiden utan måste lyssna på vad man gör.

Jag har ett rum fyllt med synthar, just nu samlar de damm, för med datorn gör jag allt och lite till. Med raketfart om jag vill. Men som demokid sa, jag blir inspirerad av svart plåt, rattar, LED:ar och trä. De koolaste bitarna gör jag med en Korg EMX-1 och lite pill med Polivoks, Moog MG-1, Axxe m.fl, men det blir aldrig hela låtar av det. Jag pallar helt enkelt inte, men jag kommer aldrig sälja mina gamla synthar, det är ju min dröm att ha ett eget minimuseum och det är skönt att släppa loss och jamma ibland, betydligt svårare att jamma med en dator. Samma sak med gamla bilar, jag kör en fin Padda nu på sommaren som mys, men som transport- och familjebil blir det en vanlig praktisk halvminibuss.

Den här tråden blev oväntat intressant må jag säga, många läsvärda inlägg.

Jag var styvnackad motståndare till datorer, inte för att jag var "purist", utan för att de helt enkelt var för dåliga under många år efter Atarins fall. Jag körde med hårdvarusequencers (och har testat i stort sett alla som funnits) väldigt länge, och tyckte det var omedelbart och kreativt - men problemet som flera skildrat fanns hela tiden där - att det var väldigt bökigt att byta projekt, eller att gå tillbaks till en gammal låt.

Idag tycker jag att jag får det bästa av två världar. Jag har merparten av mina instrument i datorn och tycker att jag får samma "instrumentkänsla" därifrån idag, som från en godtycklig synt. Däremot använder jag även externa syntar och trummaskiner för att vara kreativ inom begränsningarna. Jag styr dem dock i princip aldrig från midi, utan om jag hittar något intressant spelar jag direkt in audiospår i Ableton Live och fortsätter arbetet därifrån.

Dana, jag tror att det kan vara ett utmärkt sätt för dig att komplettera ditt (bevisligen mycket välfungerande) arbetsflöde, snarare än att ändra det. Sitt och fnula med bara synten vid köksbordet med hörlurar ibland, och försök vrida till ett sound eller en slinga. Spela in den i datorn när du hittar något. Eller spela in allt och klipp ut guldstyckena efteråt.

Och nej, som Modular-ägare skulle jag inte heller rekommendera en Modular som första hårdvarusynt det är helt enkelt för mycket fokus på skruvande och för lite på musik

Yes! Intressant.
Ytterligare ett perspektiv på HW/SW-frågan: VIlket resultat vill du nå fram till?

...Alltså. Jag sitter med samma fråga egentligen. Har en story som liknar PFs (fast jag aldrig kört Saab 99...) Just nu har jag Ableton Live, Monomachine, Machinedrum och ett par andra hårdvarusyntar. Så frågar jag mig: Vad vill jag åstadkomma? När är jag färdig? Ska jag göra färdiga låtproduktioner och trycka upp CDs (finns dom kvar?) eller vill jag ha setups som jag kan jamma live utifrån? Tillsammans med andra - är jag en del av ett band? (finns dom kvar?...)
Eller vill jag ha en stunds avkoppling från jobb/barn/folk och försvinna i kranandet?

Jag vet inte än själv hur jag skulle svara, men det är en sak som också påverkar arbetssätt och om jag vill skaffa mig hårdvara. Med MM & MD så är det ju inte ovanligt att man från en pattern/kit gör sessions som tål att jamma långa stunder med. Kanske är det nog? Kan jag göra detta med mjukvara? Med Live och rätt kontrolldon kanske ...

några tankar bara...

Jag gick över från Atarin till Mac och Logic, glömde berätta det, det funkade bättre än Atari någonsin gjort egentligen, särskilt när jag byggde på med ett Motu 828 och även började köra Nuendo ett tag - hade förmånen att kunna plocka hem program helt fritt i och med att jag jobbade i branschen.

Måste tillägga att jag absolut tillhör de som älskar syntar i alla former, det är inte så att jag dissar hårdvarusyntar "per se", det är bara mitt arbetssätt som blivit mer effektivt med mjukvara. Skulle behöva en smärre förmögenhet för att kunna göra den musik jag vill med hårdvara. Också en aspekt att väga in. Det råder ingen tvekan om att jag imponeras stort av era fina riggar med massor av klassiker - så även er musik; själv nöjer jag mig med att ratta virtuellt, givetvis på gott och ont, det är självfallet inte lika sexigt att skruva in basljuden på Subtractor eller Thor jämfört med en Pro One eller en JP8. Det är bara en metod som funkar för mig. Idealiskt sett hade jag gärna haft en analogstudio också, med 24-kanalare, lyxiga effektenheter som PCM-70, spaceekon, Ursa Major Space Station och Moogar i kvadrat, känns bara inte så realistiskt ; ) ... å en Fairlight III så klart, en EIII:a (min eviga drömmaskin), en Wave... älskar givetvis prylarna. Försöker bara mutera min mjukvara till att få fram ljud som ger mig samma behållning.

Jag lägger ner... Det går inte att få folk att använda en modular om man inte vill ha den typen av maskin. Det håller jag med om.

Men köpa en Virus och inse att den är begränsad, det låter ju som ett grymt köp ! Ungefär som att köpa en gurka och tro att den går att nyttja som trumpinne. Det funkar så länge gurkan är färsk, men efter stund mjuknar den och vattnet rinner ur den... Vissa synthar är sk vattenbubblor, Virus hör till den grupp, likaså Novations hög med presetmaskiner. Jahaha, ni märker vad jag inte nyttjar...

För mig handlar det inte bara om att skriva musik utan väldigt stor del om att också krana och skapa ljudbilder och skruvade ljud, ljud som inte tidigare använts. Jag nyttjar aldrig samma ljud en gång till. Det är ungefär som att använda samma kalsonger en vecka, efter en stund börjar det lukta illa.

Men det är en fin vision. Lyckas du leva upp till de visdomsorden då?

... det är väl bara att lyssna på musiken lite och analysera... Vill du ha några exempel ?

Testade G2 demon igår, tyckte det lät platt och trist, sög i sig 35% av CPUn också, men det är kanske mitt sunkiga ljudkort...

Jag har själv en G2 modular och kul med den. Demon är väl mest ett sätt att få ett grepp om vilka moduler som finns och hur de fungerar. Jag tror inte man skall bedöma ljudkvalitet (och naturlitgivs inte CPU-åtgång) den vägen.

Du har nog rätt, hugger nog en G2 i alla fall, programvaran slukar inte mycket CPU vanligtvis?

Jag kör på Mac och den versionen är hyfsad. Men vill jag köra något kritiskt i Logic så stänger jag nog ner den för säkerhets skull. Det är ju bara att starta upp den igen på några sekunder. Den läser automatiskt av synten så man behöver inte hålla på att ladda dokument och sånt.

Näe, grejjen med NordModularerna är ju att man ska kunna köra programvaran på en (nästan) hur vek burk som helst, men själv DSP-processingen görs ju i den uppkopplade hårdvaran. Kör min G1a mot en PII 450MHz laptop med 64 Mb RAM ibland - funkar klockrent.