Program som registrerar allt som skrivs

Borde det inge gå med Screen Sharing som är inbyggt?
Går ju att använda både lokalt och över internet
Det innebär att du kan både kan se och ta kontroll över den andra datorn

Första jag fick upp när jag googlade var denna beskrivningen Leopard Makes It Easy to Share Your Mac's Screen Locally and Over the Internet

Låter inte så lite Stasi-kontroll över det hela.

Och Tålamodet. Det nästan oändliga Tålamodet man erbjöds. En bristvara idag som jag förstår läget i västvärlden.

Det är väl bara att aktivera skärmdelning så kan du ju se allt som sker, för om man nu vill övervaka så är det väl lika viktigt med vad den övervakade läser och klickar på, inte bara vad de skriver?

Sen bör du nog ändå fråga dig om det är det du vill ha: Den typen av övervakning kräver ju att du själv övervakar hela tiden, vänder du bort huvudet i en sekund så kan du ha missat information. Däri skillnaden mot s.k. "keyloggers" som skriver en loggfil, vilken man i efterhand kan kontrollera. (dock finns ju inget hinder mot att använda båda)

Helt vid sidan av det tekniska instämmer jag också med MatsOlovs synpunkter.

Finns ju föräldra kontrollen, där kan du ju begränsa tiden datorn får användas och vilka sidor som är godkända...

Tänkte också fy fan direkt men kom sen o tänka på att det kanske finns situationer där tillit mm inte fungerar. Ta det lite lugnt

Allt man kan göra har jag försstått på min bror som har en skock med avkomma.

Älska dem och marinera dem ständigt i kärlek, lär dem vad som är bra och dåligt, sedan kan man bara hoppas det går klart.

Skall man sitta och övervaka barna konstant?
Hade jag avslöjat mina föräldrar med det ofantliga sveket hade jag nog hittat på något jävleskap
bara för att ge dem "valuta för pengarna".

Hur skall man kunna lita på vuxna efter man får reda på ngt sånt?

Jag har inga ongar, så det är säkert lätt avfärda mig med "du har vl inga ungar?!"
- Jag har däremot blivit uppfostrad.

Ställ datorn så den syns, surfa tillsammans, ha koll, visa intresse och prata med ongarna.
Visa att du bryr dig och förklara att här i huset har vi regler. Följer man reglerna kommer det
belöning, följer man inte reglerna kommer någon form av bestraffning.
Förklara VARFÖR reglerna finns - för att ni är n antal personer under samma tak etc.

Det finns linjer man inte passerar helt enkelt. Föreställ er ert barn chatta med kompis/nätkompis - djupt personliga saker - saker man inte pratar med sina föräldrar om - inte nu i alla fall. Känsliga grejer.
Föreställ er att barnet får veta att föräldrarna avlyssnat samtalen i hemlighet. Den skada som då uppstår mellan barn och förälder är större än att man ska riskera den för att ev. kunna förhindra en annan skada via nätet.
Man tjuvläser inte sina barns dagböcker eller buggar deras liv. That's it. Punkt. Gör man det så är man i samma liga som ev. idioter på nätet som man är rädd för när det gäller ens barn. Det finns en skala i helvetet - men man är då i samma liga som slöddret helt enkelt. Slöddret som man vill skydda sina barn från.

Det finns alltid situationer där annat inte funkar, men det legitimerar ingenting. Man slår inte barn bara för att dom inte lyder verbal kommunikation. Man avrättar inte folk bara för att dom inte reformeras av fängelsestraff. T.ex.

Tycker jag.

Ett barn kan faktiskt ha en störning som begränsar förståelse av överenskommelser, rätt o fel mm.
Fast då kanske man ska surfa tillsammans. Vad vet jag, ja ska ändå inte ha nåra, tror ja

...men jag håller definitivt med er i sak

Hemlig övervakning av barn (eller andra) är för mig no no
(I vissa fall kan jag acceptera det efter domstolsbeslut men det är kanske en fråga vi kan lämna utanför denna diskussioen)

Känd övervakning av barn kan jag kanske acceptera i vissa mycket speciella situationer. Generellt är jag rädd för är att detta "tekniska övervakandet" ersätter den mänskliga övervakning vi ibland kallar uppfostran. Zimmerman tog i ett tidigare inlägg upp föräldrars tålamod och till det vill jag lägga tid. Tid och tålamod att vara med när barn använder datorer. Jag är rädd för och ser en risk att teknisk övervakning ersätter gemenskap och delaktighet.

Jag blir faktiskt oerhört arg när jag läser om föräldrar som vill totalövervaka sina barns internetanvändning. Hur skulle du själv reagera om någon skulle övervaka minsta konversation du har på internet? Tycker du att du, i egenskap av förälder, har rätt att kränka dina barns privatliv så till den grad att dem inte ens kan prata med sina vänner om privata saker som inte du som pappa eller mamma ska känna till? Det du vill göra skyddar inte dina barn från någonting alls. Det enda du gör är att kränka deras privatliv något så enormt att du tydligt visar att du inte har minsta tillit till ditt barns omdöme eller "behov" av att lära sig av de egna misstagen. Jag tycker att det är beklagligt.

Men till sakfrågan:

Mac OS X har en inbyggd funktion för föräldrakontroll. Det kan du aktivera på kontot som ditt barn använder. Där kan du begränsa vilka sidor de får besöka, vilka tider datorn kan användas av barnet och så vidare. Om du söker ett mer omfattande program så varken kan eller vill jag hjälpa dig med sådana tips och idéer.

Kära forummedlemmar,

I denna tråd efterfrågar TS en praktisk/teknisk lösning på ett visst problem. Hos många av oss väcker det starka känslor, eftersom det vid en hastig anblick tycks överträda en moralisk gräns, men ansträng er nu för att visa omdöme också i er kritik.

Det är alltid lätt att göra affär med andras plånbok, och vara moraliskt principfast, men i verkliga livet är avvägningarna inte alltid så enkla. Kanske vare sig vill eller kan trådskaparen redogöra för bakgrunden såhär på ett allmänt forum.

Att i det läget jämställa TS förhållningssätt med några av världens värsta diktaturer, kriminella element osv. kan ni kanske hålla med om är att vara lite väl snabb på avtryckaren.

Mao, ta det lite soft, er kritiska hållning framkommer ändå

// I egenskap av moderator.

Trådskaparen får väl söka runt på nätet efter KEYLOGGER OSX eller liknande.

Man hamnar nog snabbt på internets skummare sidor.

Själv skulle jag inte våga installera en KEYLOGGER nedladdad från en skum sida,
Risken är ju att programmeraren lagt in någon extrafunktion som skickar resultatet
till några goa typer som tömmer ens konton...

SpectorSoft - Spector Pro | mac 2011

Men det är inte realtid - så det duger väl inte - det ger väl inte samma kickar att titta på efteråt som att titta på i relatid.

Jag dömer mara utförda handlingar - ej tankar och känslor. Använder man detta program mot sina barn är man ett svin. Det är min mäsnkliga rättighet att tycka det. Ingen i denna tråd har gjort det så inget är ett svin. Att man ska behöva skriva detta är trist - att folk blandar ihop tankar och handlingar så reflexmässigt är trist - en tragedi i den kristna världen.

Sedärja, nu kan ju lyckan bli total då.

Önskar ts lycka till.

Ett enkelt tips till TS: En del information om barnens internetvanor får man helt enkelt från webläsarhistoriken. Det ger inga detaljer om vad som de tjötar om (tjöt = svenska för chat), men man ser om de varit på porrsidor och sånt.

Moralen är knepig, den borde vara egen tråd (och är hemskt känslig), men vi är faktiskt förmyndare för våra barn, och vad det betyder måste var och en bestämma.

Var med dem, visa engagemang och ha datorn på ett öppet ställe.
Lär dem en sund skepsis mot en del saker och låt dem till en början enbart chatta med folk
de känner sedan tidigare.

Med föräldrakontrollen kan du styra sådana saker som tider, att de bara kan chatta med sådana som
finns i adressboken sedan innan osv. Börja där.

Sedan det där med trygga, du kan göra dem trygga, men du kommer aldrig nånsin
klara av att skydda dem mot precis allt.

Tror att kontroll är ett typiskt grabbigt sätt att lösa den här typen av problematik på, och blir självklart glad över att så många grabbar väljer andra metoder. Och moderatorns instick om praktiska råd är intressant, för förutom en del övertoner så är det precis det Schröder fått - praktiska råd.
Tycker också tanken är intressant, med en föräldrakontroll som triggas av särskilda ord, men nej. Ramar och kramar är det som gäller, och ungefär i lika delar. Uppror och göra-tvärtom-beteende är normalt och något jag som förälder måste räkna med. Då fanns alltså ramen, och den fungerade, då är det kärlek som gäller.
Och hade jag varit en tioåring som visste att pappa övervakade mig hade jag helt enkelt använt annan, ickekontrollerad, hårdvara för mina mer "hemliga" kontakter. Då är funktionen helt bortblåst och du hamnar i en märklig spiral av kontroll/smita ifrån kontroll.
En sund relation löser nästan alla problem, nästan alltid. Vad det sedan är, är upp till dig och dina barn att komma fram till.

Supa, sex och våldta lär de få höra i skolan av kompisar ändå. Så det känns för mej bättre att förklara vilka ord som är OK, och varför de "otäcka" orden är just otäcka.
Jag har 4 barn hemma, och det har gått bra hittills, men jag kanske har haft tur...
Som tur är vi alla olika, och det finns inget "rätt" sätt för allt

Jag har inga barn, oändligt tacksam för detta faktum.

Jag är också otroligt tacksam att jag inte har barn.

Jag tillhör ju en äldre generation där datorer inte var problemet (det gjorde dock inte problemen mindre) men jag får inte riktigt det hela att gå ihop. Å ena sidan ska ungarna ha sina egna rum och datorer för att få privatliv - å andra sidan ska man tekniskt övervaka dem ner till minsta ord de läser och skriver. Jag är glad att mina föräldrar inte visste allt jag läste och att inte jag vet allt ungarna har läst (även om en del slarviga pojkar var väl oförsiktiga med att slänga sina alster under sängen ...)

Med det inte sagt att det inte finns faror på nätet som man som förälder ska skydda sina barn från utan att för den skull göra hela världen farlig. Balansgången mellan att världen är ett trevlit ställe att vara på och att det gäller att skydda sig mot faror är otroligt svår. Så har det alltid varit det, är farorna som växlat.

Att lära barn att använda en annan identitet, inkl epost, när man är ute och kommunicerar med folk man inte känner afk är ett första steg. Här har jag tyvärr sett exempel på hur föräldrar satt upp konto men inte förklarat varför och hur man ska använda det och då brukar det inte funka.

Från föräldrarsynpunkt fiinns det en fara med teknisk övervakning och det är att man tror att man har koll men ungar är inte dummare än att de vet när kollen inte är där. En toalettdörr som går igen och de vet att du är borta ett par minuter, dvs ingen koll. Jo, ungar vet precis hur olika personer låter en bostad.

Ett annat problem som alltid finns vid övervakning är överskottinsformation. Tänk efter före hur du ska hantera information från/om ditt barns kamrater, personer som inte vet om övervakningen. Om en kompis skriver "jag vill inte leva längre" ska du då kontakta dennes föräldrar? En 10-åring kan mena det och då är det allvarligt men en 10-åring kan också vara olyckligt kär och då är det mer något man skriver till en kompis i hemlighet och som man absolut inte vill att ens föräldrar ska få veta*. Du skriver att ditt barn ska få veta att det är övervakat men hur ska du se till att de andra vet det?

Red
* Ett kanske mer vardagligt problem och därmed kanske svårare är om du på detta sätt får veta att någon ska fuska eller har fuskat på ett prov i skolan.

Alla tider har sina faror: I jordbrukssamhället skrämde man barnen med näcken, trollen, vargen osv. för att de inte skulle gå vilse, drunkna osv. I det urbaniserade industrisamhället med tandtroll, inte prata med främlingar, akta sig för bilar osv osv. I det tidiga informationssamhället med begränsningar runt radio, tv, tidningar etc. etc.

I det mogna informationssamhället, som vi nu kommer in i, är utmaningarna annorlunda: Vi har inte längre samma behov av att skrämma barnen för den mörka skogen (för de kommer aldrig i närheten av den) men däremot har vi situationer där små barn kan råka i oövervakat samspråk med illasinnade personer etc. Även om man kanske överdriver risken för grova brottslingar så kvarstår i alla fall den socialisering som barnen utsätts för i sammanhang som är helt fria från vuxna som kan guida dem.

Och det är nytt (åtminstone omfattningen på det). I tidigare samhällsformer så har de risker och människor som barn exponerats för funnits i närmiljön och varit någorlunda under uppsyn av äldre generationer.

Att jämställa den här sortens övervakning med att läsa dagböcker, som någon gjorde, är att helt missa poängen –.det är inte farorna med egna tankar som barnet ska skyddas mot, utan faran i en riskfylld omgivning.

Vad som är Det Rätta Sättet™ att hantera detta på vet jag inte, men jag kan nog däremot tycka att bara kategoriskt avfärda hela problematiken är att helt abdikera från vuxenansvaret.

Man kan förvisso vara anhängare av någon deontologisk etik, där man anser att saker alltid är rätt eller fel, oavsett deras konsekvenser, dvs. i likhet med inställningar som "man ska aldrig ljuga". Rätt få föräldrar har dock den lyxen att kunna hålla sig med så strikta principer, utan man tvingas inse att.konsekvenserna av regler är viktigare än reglerna i sig. Mao, det finns situationer där det faktiskt är rätt att ljuga, och på motsvarande sätt kanske det finns situationer där det är ok att inte fullt ut respektera barnens "rätt" till ett privatliv.