Kloppetikloppetikloppetiklopp...
Du och jag är medborgare i ett samhälle som i slutänden utgörs av befolkningen på den här planeten. Lagarna skrivs som regler och riktlinjer för vad vi gemensamt anser vara rätt och fel och enligt det diffusa begreppet "sunt förnuft" och inte minst praxis för det våran tid avspeglar. Det finns ingen allsmäktig människa eller Gud som skriver lagarna över våra huvuden, och bestämmelser är bara nedskrivna tankar för att skapa struktur och förhindra kaos. I själva verket är befokningen, människorna, du och jag lagarna vi skapar(-t). Man kan välja att göra som man blir tillsagd eller inse att man är en del av den här skapelsen och inse att jag är en del av utformandet av lagar. T.ex så är den globala uppvärmningen ett hot mot planeten, och något jag kan göra nåt åt! Eller att källsortera är bra för miljön, eller att det påverkar min omgivning när jag är kärleksfull och harmonisk (vilket är viktigare än de flesta tror).
De flesta (även polisen, eftersom de är människor som är anställda för att se till att lagar hålls. De har sina jobb därför att du och jag har demokratiskt varit med om att vi behöver dem, inte för att de är människor tillsatta av "någon" som bestämmer hur vi ska leva våra liv) är nog överens om att det är "lagligt" att ta med sig nånting hem med ringa ekonomiskt värde, som nån annan slängt vid en sopstation. Det är dessutom återförbrukning som kommer naturen, och i ånga loppet mänskligheten till nytta.
Det kommer förstås alltid att finnas de som tror att nån annan bestämmer över mig och att jag är tvungen att säga och göra som nån annan tycker eller vill. De som tar rollen som offer, där regler och lagar är nånting som andra har skapat och man måste infoga mig under. När vi inser vikten i vår egen existens tillsammans med naturen, samhället, landet och planeten kommer världen på riktigt att ha en chans att förändras...
Tänk vad det kan komma ur nånting så betydelselöst som en dumpad iMacDV...
