Leder den långsamma fokuseringen till att du missar bilder för att kameran inte hinner göra sig redo eller blir du sittandes med en massa oskarpa bilder?
När motivet är stilla är fokuseringen blixtsnabb och oproblematisk. Däremot hinner inte kameran fokusera på motiv som rör sig snabbt rakt emot kameran, särskilt vid teleläge. I vart fall kräver den typen av kontinuerlig fokusering en hel del träning och jag har efter ca 3000 exponeringar blivit säkrare men inte helt lyckats bemästra tekniken. Jag önskar helt enkelt att kameran var snabbare att följa rörliga mål (barn t.ex). Nu är ju barn ganska små och särskilt i teleläge är det svårt att hålla motivet rätt i sökaren så att fokussystemet kan följa hela tiden. Kräver träning.
Detta kan resultera i att bilder blir oskarpa eftersom fokussystemet "tror" att det fått en skarp bild och exponerar (minolta använder ett förutseende fokussystem som inte alltid förutser rätt eller som funkar bäst när motivet tillåts fylla hela sökaren...).
Å andra sidan ska jag inte måla fan på väggen heller...det blir lätt så att man kräver orimlig prestanda från kameran eftersom man kan få fantastiska resultat vid mer sansad användning. Det är lätt att glömma grundläggande förutsättningar för god fokusering och bara tänka att kameran borde kunna fånga det man själv ser i alla lägen.
Den höga bildkvalitén har också den nackdelen(!) att man ser minsta oskärpa direkt. Tittar jag idag på bilder som jag tidigare tagit med min digital ixus förefaller ofta hela bilden som mer eller mindre oskarp, även om jag tidigare varit nöjd med den. A2 höjer helt enkelt ribban och jämfört med ixus är det möjligt att ta bilder där skärpan är knivskarp, just där man vill ha den, och där resten av pereferin i bilden är något mindre skarp. Detta var inte möjligt med ixus och man kan se skillnaden om man jämför bilderna jämte varandra.
