Datorerna blir allt långsammare

Detta är ett allvarligt designproblem, att de som utvecklar mjukvaran inte gör tillräcklig för att användarna ska kunna dra nytta av alla funktioner.

Jag misstänker att det är en komplott för att hårdvarutillverkarna ska få kränga mer hårdvara. Försök att dra igång ID på ditt dasslock... :rolleyes:

Förr i tiden hade du mindre minne, CPU-kraft och hårddiskplats att röra dig med när du skrev program så optimering av programkoden var något som det ofta lades mycket tid till, vilket gjorde programmen både små i filstorlek och utnyttjade allt den kunde på bästa sätt. Nuförtiden är varken minne, CPU-kraft eller hårddiskutrymme något problem så programmerarna tenderar att slarva lite i sin kod även om Apple är rätt schyssta på att speeda upp sina applikationer med jämna mellanrum.

Jag håller med om att det borde gå att skriva bättre kod. Jag köpte en iMac G4 när den lanserades. Det var ett riktigt fartvidunder dåförtiden. Nu är jag inte lika imponerad...

*bara måste*

Just därför det finns fina operativsystem som är lite snabbare...

http://intuitionbase.com/multimedia/os4morequal.mpg

För övrigt älskar jag mac men tror merparten av mitt datoranvändande kommer skifta till en annan plattform inom en snar framtid.

Shit. Killen är flink med musen. Crack måste han gå på också.

Skämt åsido, vad har det att erbjuda i användbarhet som inte finns i Mac OSX / Windows XP? Personligen efterlyser jag bättre användbarhet genomgående i operativsystem som program. I första hand behövs inte en extremt låg latency (förlåt min svengelska så sent på kvällen) vad gäller musklick och knapptryckningar utan istället behövs det bättre konceptuella modeller och program och OS som har en tydlig filosofisk grundtanke som får användarna att kunna använda de mer avancerade funktionerna på ett lättare och effektivare sätt.

Det där lät intressant.

Hur menar du med "en tydlig filosofisk grundtanke som får användarna att kunna använda de mer avancerade funktionerna på ett lättare och effektivare sätt."?

Med risk för att låta jätteluddig, men det har en grund i Wittgenstein och handlar om systemperspektiv. Har precis avslutat en D-kurs i interaktionsdesign och måste bara få skriva av mig. Är så lycklig för att jag på något vis förstått sambandet mellan medveteandefilosofi, systemvetenskap och psykologi.

Det finns flera olika sätt att se på hur en digital artefakt/tillämpning ska vara. I Skandinavien med vår industridesigntradition ligger tyngdpunkten på att det ska vara "som ett verktyg" vilket vi använder för att nå vårt mål.

Men det finns andra sätt att se på detta:

• Till exempel att det är en plattform på vilken vi arbetar.

• Eller att det är ett medie genom vilket vi arbetar med något.

• Andra varianter kan vara förlängningar av specifika kognitiva förmågor.

Om designen håller sig helt och hållet till en specifik filosofisk grund så blir det lättare för användaren att sätta sig in i hur det hela verkligen fungerar. När två eller flera filosofiska inriktningar blandas i en tillämpning/artefakt får vi problem. Problemet är i princip det som i slutänden leder till inkonsekvens eftersom de som utvecklar produkten inte vet hur de ska modellera användarens konceptuella modell. (John Siracusa kommer i kontakt med det ang. Findern). Användaren lyckas helt enkelt inte strukturera någon god kunskap om tillämpningen/artefakten.

David Liddle som jobbade på Xerox Star (som sedan påverkade Mac OS) upptäckte detta redan innan det fanns en dator som hette Macintosh. Metaforer är helt enkelt icke-optimala för att bygga användarens konceptuella modell. Ett exempel på vad de gjorde var att plocka bort program-metaforen från systemet från användaren och istället låta denne redigera dokument på sin maskin [star], inte som vi idag gör, redigerar dokument i någon miljö [programmet] i någon annan miljö [operativsystemet] -- vad är lättast för användaren att hålla reda på?

För de/den som designar ett program/system är det viktigaste att vid varje beslut reflektera över hur användarens konceptuella modell formas.

Ett tankeexperiment: Sitt ett par minuter och fundera på hur Findern är organiserad. Fundera sedan på ditt favoritprogram -- hur det är organiserat. Desto lättare det känns att fundera och bygga upp en mental modell över detta desto bättre är den konceptuella modellen byggd in i artefakten/tillämpningen.

Hoppas det gjorde det hela lite tydligare. Jag utvecklar gärna ännu mer.

Citat:

"David Liddle som jobbade på Xerox Star (som sedan påverkade Mac OS) upptäckte detta redan innan det fanns en dator som hette Macintosh. Metaforer är helt enkelt icke-optimala för att bygga användarens konceptuella modell. Ett exempel på vad de gjorde var att plocka bort program-metaforen från systemet från användaren och istället låta denne redigera dokument på sin maskin [star], inte som vi idag gör, redigerar dokument i någon miljö [programmet] i någon annan miljö [operativsystemet] -- vad är lättast för användaren att hålla reda på?"

Det är en lååång väg kvar till det optimala gränsnittet mot användarna. Intressant det du skriver och det ligger regält mycket i det. Apple's gränsnitt mot användaren må vara enklare än motsvarande i Windows eller Linux men det bygger ju egentligen på samma grundtanke som alla fönsterhanteringssystem har gjort sedan länge. Det tillförs ny funktionalitet som Spotlight etc med grundtanken om att förenkla tillvaron för användaren men själva kommunikationen mellan användaren och systemet har i princip stått still hur länge som hellst. Det finns många frågor som hellst om man funderar på det. Jämför pennan & pappret med det relativt klumpiga sättet att kommunicera med tangentbord och mus i datorvärlden. Jag vet hur jag testat PDA'er och olika mobiltelefoner med PDA funktionalitet inbyggt i bara för att gå tillbaka till penna,papper och vanlig kalender eftersom det ändå fungerar bäst i mötesrummet. Sedan kan telefonens kalender bli ett komplement till min vanliga kalender men absolut inte en ersättare.

Äsch, nu håller jag på att bidra till att tråden spårar ut från grundämnet om ren skär prestanda...

/Ulf

Jag tycker inte detta spårar ur, Örjan var ju inte speciellt nöjd med funktions-inflationen i alla program vilket i sin tur leder till att datorn blir seg.

Det är till och med möjligt att det aldrig kan bli en optimal konceptuell modell, men eftersom programvaruutveckling (som inte ens är ett sekel gammalt) har mycket gemensamt med arkitekturer (som har flera tusen års utveckling bakom sig) kommer om ett tag att stabilisera sig om det ges möjlighet för mer forskning om hur människor egentligen tänker.