- PF
- Medlem ●
- Uppsala
Jag var inne en sväng på eminenta DLX idag. Testade Roland V-synth lite, och testade än en gång Alesis Andromeda lite. Bägge känns som om de spelar i samma liga. Mercedes-ligan. Vad är då mina intryck?
Roland V-synth - orkade inte lyssna igenom alla ljud - om ens 10 st. Det är komplexa, digitala lyssna-vilken-imponerande-digital-ljuduppspelare-vi-gjort-ljud. Men ändå inte fräscha och nya, snarare känns mycket av materialet som än en gång ompackat JV/XP-koncept. Vad värre är; ljuden är inte spelbara. Snarare triggbara. Kanske är ett klaviatur fel instrument för "hjärnan" innanför skalet. Kanske borde det vara en trummaskin eller något i stället. Jag fick en överdos av arpeggiatorjoxande voltaomkring-ljud i mina öron. Visst, lite ballt sådär att man kunde mixtra med vågformerna med den där ubåtsspaningscontrollern - och visst - man kan veva i luften såsom en hiphopare som frigjorts från sin mitella, och skapa förändringar i ljuden... men låter det bra? Nej. Jag tycker inte det. Stundtals låter det bara digitalt illa - tunt, sprött och underligt. Sedan har man slängt in en skopa VA-syntes och då låter det JP-8000. Det är ju trevligt. Men att köpa en V-synth för att göra JP-8000-ljud känns ju märkligt. Sedan blev jag lite konfunderad över gränssnittet - hittade bara ett patchläge, det verkar vara det läge synten befinner sig i jämt. Touchdisplay - kul men ger ett fettfläckigt intryck mycket snabbt. Snygg är den, men... nej. Det låter "dator" om uppenbarelsen. Då använder jag hellre en dator till sån´a här grejer. Jag går ifrån V-synth med ett ord på läpparna: Katastrof.
Alesis Andromeda A6 - den här är inte helt ny, och exemplaret jag provade var till och med lite dammigt sådär. Men ändå, det är ju en Andromeda. Större och fetare synt har inte gjorts på år och dag, och även om jag testat den förut fick jag lust att "dra en repa" med den efter den tråkiga upplevelsen av V-synth. Jag gick ju ändå omkring med ett par lånelurar i handen, då kunde man lika gärna testa. Intrycket är att - jösses, vad mycket ljud det finns i den. Minnesplatserna verkar närmast outtömliga. Det fanns åtminstone några hundra ljud i den. Tyvärr mycket arpeggioklanger här också - men i A6´an låter de fantastiskt. Efter att ha förstört mina öron en stund med Reason´s Subtractor och liknande VA-lösningar så upptäcker jag att A6´an faktiskt har en oerhört annorlunda karaktär på ljudet. Kanske har det varit sunt för mig att jobba mycket med Reason så att jag nu kan uppskatta den bättre tekniken som Alesis använt sig av. Analoga oscillatorer. Det hörs - faktum är att jag förflyttas bakåt i tiden, till någonstans kring Human League´s storhetsperiod. Ju mer jag spelar på Andromeda, ju gladare blir jag. En oerhörd synthesizer - verkligen. Jag måste sluta spela på den för att inte drabbas av akut köplust. Får omedelbart drömmar om Emax II och A6 sida vid sida. Jag går ifrån Andromeda med ett ord på läpparna: Aaaaaah.
