Den ser ut som ett slagskepp, verkligen en enorm synt att jobba med. Men som du säger - ljudet är inte riktigt så som man kan tänka sig när man ser synten. Den låter närmast som någon blandning av D-50/JV-serien - och kan ju som sådan låta väldigt mäktig och skön, men det är något som inte riktigt rimmar. Lite mer analog karaktär och man hade förstått sig på den bättre. Klaviaturet är aningen lätt för min smak, och pianoljud på en synt med det utseendet... känns, ptja, lite underligt.
Designen är närmast en stilstudie. Egentligen bör man om man har en JD800 verkligen "kliva in i den" och göra ljud som liksom låter som den ser ut. Det går ju - helt klart. Men den är förstås inte lika tacksam för detta som många andra syntar. Man bör nog helst tömma dess internminne som första steg, och bygga upp ljud för ljud sedan. Pling, klockor, pianon - rimmar dåligt med karossen som säger mig att den borde kunna slåss ganska värdigt med en Matrix 12:a.
Multitimbralt är den lätt katastrofal - för om man jobbar i multiläge försvinner hälften av effekterna. Det är iofs inget problem idag när man spelar in allt som audio ändå.
Priserna brukar ligga kring 6000:- vilket får anses bra - men skicket på dem varierar. Jag köpte en för ett par år sedan och trodde jag skulle bli "biten", men det visade sig vara svårare än jag trott att charmas av den. Jag gillar t ex D-50 mer, D-50 är egentligen mycket mer komplex. Samma sak med JV-1080 (i synnerhet med ett vintagekort, då JVn låter som man vill att JDn ska göra "right out of the box").
Men förnuft övervinns ofta av attraktion - den är onekligen snygg som fan.
The Roland Story