D50

LA-syntes (Linjär Aritmetisk).

"Although in reality there is no oscillator, no LFO, no filter and no envelope, to the user all these facilities appear to be available. The trick is in its use of linear arithmetic to mimic digitally-in other words by a series of mathematical operations-the effect of the old analogue controllers. Not until the very last stage is the digital information converted into sound."
...å jisses vad allt blev glasklart!

EDIT:
hittade en annan definition:

"LINEAR ARITHMETIC SYNTHESIS

This type of synthesis takes short attack sampled waveforms called PCM, or Pulse Code Modulation and combines them with synthesized sounds that form the body and tail of the new sound. By layering these and combining them with the synthesized portion of the sound you arrive at the new sound. The final sound is processed by using filters, envelope generators etc. This is one of the most common forms of synthesis used in the 90s and even today. Roland were the most famous for adopting this type of synthesis and the D50 was one of the most common of the synthesizers that used LA synthesis. By the way, a great synthesizer and still used today."

Dr Dre: D-50 är en klart spelvänlig synt men den är gammal nuförtiden, inget att sukta efter om man inte vet vad det är osv. Sök gärna forumet så hittar du ungefär 1000 sidor D-50-stories!

D50:n var verkligen banbrytande på sin tid! Det som folk märkte mest var väl det maffiga ljudet från samplingarna kombinerat med de inbyggda effekterna. Men samtidigt så hade den ju en VA-del med resonanta filter och ringmodulator etc etc. Fanns väl annars inte mycket till VA-synthar på den tiden!?

Det tråkiga är väl att Roland/Korg/Yamaha fortfarande mest bygger vidare på D50-konceptet...

Bäste "tommyc""!
Det där får du väldigt gärna utveckla - "Bygger vidare på D-50 konceptet"..???

Mvh Björn Skorge
(Produktansvarig på Roland i Sverige)

P.S. D-50/D-550 är 100% identiska - sånär som på tangeterna, förstås.
De innehåller i princip inga samplingar, endast några små delsamplingar (typ attacker etc.). Det mesta av ljuden kommer däremot från den helt digitala LA-syntesen.

Oj! Jag missade visst en del här... Det jag menade med D-50 konceptet var helt enkelt att i mina ögon var D-50 den första romplern. Vad jag vet så var D-50:n först med koncepet att blanda förinspelade samples med en synthdel.

Man måste ju säga att, sedan D-50:n släpptes, har en väldigt stor del av alla synthar från Roland, Yamaha och Korg inspirerats av just det konceptet. Faktum är att, rent ljudskaparmässigt, har inte så väldigt mycket hänt sedan dess. Visst de nya varianterna har mer minne, mer röster, fler effekter, expansionsplatser etc etc. Men i grund och botten så är ljudfunktionerna mer eller mindre de samma i de nya varianterna. Det finns ju undantag som JP-8000 och kanske V-synth, men de hör ju till undantagen.

Sen är det väl så att det är den stora massan användare som bestämmer vad som ska sälja bra. Det är väl bara vi synthnördar som tycker det är lite tråkigt med så många smör-och-bröd-synthar...

Jag tror Tommyc menar: D-50 var först med Ljudet... för var och en i hemmastudions sfär. Innan hade de där stora klangerna varit få förunnade; läs, köpare av Synclavier, Fairlight. Idag låter nästan alla sample playback-syntar just så där "stora". Långt, långt mer utvecklat än D-50 men ändå... så där stort liksom. Vi är många som tappade hakan i golvet när vi testade D-50 första gången.

Kanke är det det han menar, PF, men han får gärna svara själv. Vare sig tekniskt eller ljudmässigt är ju dagens syntar lika D-50. Det vore intressant att få veta vad som är så "tråkigt" med våra syntar i dag - och fram för allt vad vi borde tillverka i stället..?

Alla synpunkter (och allas synpunkter) tas emot med stor spänning!

Mvh Björn

OK!

Önskar maskiner utan 900 presetljud. Kanske en synt medsamma jp8000 skal men med VariOS / sampling (kanske lite vsynt i)

Men det jag mest önskar mig är en usbkontroller i samma size och utseende som en Jupiter 8

Jamen då svarar iallafall jag...:)

Vad som är tråkigt med Rolands syntar: Oändliga versioner av Fantom...eller mer riktigt, oändliga versioner av S+S...
Vad ni borde tillverka istället: Mer av typen V-Synth, VariOS och framförallt fler VC-kort!!! En JP8000 i kortformat vore inte så dumt...

Näe Steve, du önskar dig en riktig Jupiter-8. Med USB.

Tack för era svar, fler är välkomna!

Det är ingen hemlighet att riktiga syntentusiaster (som det helt klart finns gott om på detta forum) vill ha fler produkter som påminner om "gamla, hederliga analogsyntar". Dagens produkter rör sig ju i två olika "läger", dels då färdiga "sample players" av t.ex. Fantom-typ - som representerar den typ av produkt som är kommersiellt lönsam - dels då försök till nyskapande syntar som t.ex. V-Synth och VariOS, som många tar till sitt hjärta - men få köper. Mycket få V-Synthar har i realiteten sålts i Sverige och det betalar inte hyran, om man så säger. Än mindre utvecklingen av nya produkter.

Det kostar miljoner (dollar) att utveckla en helt ny synt - och den skall ligga "rätt" i pris. Då måste den sälja i kvantiteter också. Min gissning är att mer än 90% (lågt räknat) av alla som äger en synt aldrig gör egna ljud eller annan avancerad editering i den. Därför är sampleplayers en lönsam produkt.

Vi på Roland kommer dock alltid att försöka utveckla och lansera produkter som innebär ett nytänkande. Ibland sätter vi en ny standard - som många sedan tar efter - ibland blir det bara "fyndlådan" för de riktiga freaksen. Ibland blir det en hit - typ 5 år efter att tillverkningen lagts ned

Mvh Björn

Björn på Roland: Det är med andra ord precis som man misstänker. Tyvärr för oss syntdårar som gillar det oväntade och där man kan testa gränser. Företagsekonomin går före, och det med all rätt.

Det som händer är att folk tar saken i egna händer, särskilt i dessa tider av mjukvara. Revolutionen och utvecklingen ligger i dagsläget där, med få undantag.

Om man skall prata "fyndlådan" så kan man ta sig en titt på Yamahas FS1R, typiskt en produkt där de fått leka lite, och gjort något som blev bra. Däremot så har den användargränssnittet från de svavelosande regionerna, och kostade för mycket för att sälja särskilt mycket. Marsch till fyndlådan med den!

Jag skulle gärna se att Roland gjorde sin motsvarighet till Korgs MS2000, Microkorg eller Alesis Ion och Micron. Förhoppningen om en sådan synth väcktes hos mig när jag fick höra ryktena om Juno-D men den synthen hade inte mycket gemensamt med den äldre Juno serien.
Roland gjorde många extremt bra analoga synthar så jag hade gärna sett en ny. VA eller genuint analog spelar ingen roll.

Om man, som jag, sätter stort värde på hårdvara så hoppas man ju att företagen inte överlåter analoga emuleringar helt till datorernas värld,

Roland hade en sådan synt för några år sedan. JP-8000 hette den. Det är en underbar synt och de borde göra en uppföljare till den. Och i metall så att den inte känns lika äckligt bräcklig som JP-8000.

Say what?

EDIT: fattade fel. Trodde den var gjord i metall. :rolleyes:

Parakeet: Då är du ute efter en Jupiter 6 eller Jupiter 8 med MIDI. Mer realistiskt tror jag, om jag bara får ströva fritt i tankevärlden. Björn: Ledsen att jag svarade "i Tommys ställe" där, Tommy kan ju ha en helt annan åsikt.

Hur är det med VariOS, finns idag mjukvaru-JP8:an och dito-303:an till den så som sagts och visats på mässor etc?

Det jag är mest rädd för är att om jag lägger mina surt förvärvade sekiner på en japansk hitech-produkt är just att den inte slår, och då blir en flopp, och aldrig uppdateras etc. Precis som det ser ut på VariOS och V-Synth-sidan, tyvärr. Jag hade länge en V-Synth och den är i mångt och mycket fantastisk, men jag hade velat haft ett större flöde på VC-kort, även om jag programmerade ljud själv med den. Den var tyvärr samtidigt så komplex att jag inte ens kom igång att införliva den i min musikproduktion - iaf inte särskilt mycket. En uppdatering med ett långt bättre multiläge vore välkommet; ett multiläge lånat från just JV/XV/Fantom vore kalas.

Men - där är ju hitkonceptet redan grundlagt: gör en "Vari"-version i 1080/2080/5080-tappning, som man kan skruva upp locket på och stoppa in 6-8 st VC-kort i, där alla kort ska kunna köras simultant. Problemet är tyvärr dock ändå att folk börjat använda mjukvara så mycket, så då skulle inköpspriset 16.800:- för en sådan fantastico El rackosyntho avskräcka. Men kanske om den då.... fick kosta 100 biljoner mer i utveckling... också hade firewire 800 och möjlighet att låna ut DSP-kraft till datorn... plus 4 ljudingångar varav två XLR + fantommatning (no pun intended). Plus att man kunde skicka över mjukvaruinstrument till den och köra dem i stationärt läge där (= utan dator). Plus att den hade fyra kortplatser av den nyare typen. Och såg ut lite som en minimoog. Och då jäklar, okej... 22000:- kunde vara rimligt.

Tillverkare som Access är extremt farliga för japanerna och extremt trevliga eftersom de supporterar sedan länge utmanövrerade syntar. Virus-serien bubblar än, och det kom uppdateringar till de första varianterna under lååååång tid. Det kom nya filtertyper och så vidare. Nu kom ju även en sådan uppdatering till V-Synth och det var riktigt koolt, men kommer mer?

Nåväl, ledsen om jag bluddrar iväg...

*minns*
D-50's synthmotor är riktigt trevlig med bla sina tre bidrirektionella LFOer per röst.
Det jag saknade mest(i mina tretton D-50) var att man inte kunde spela legato, utan att enveloperna ständigt triggar om.

Jepp. En D-50 mark II längtade jag länge efter. Jag sprang till musikaffären när D-70 kom, och gick med lite smått sorgsna steg därifrån även om jag förstås ändå ville ha en - då. Det var ju en uppdaterad U-20 mer, D-50 hade lagts på hyllan redan då. Vad hände med D-... 80 var det väl?

Aah, tack för alla kreativa svar! Skall ta dem till mig, även om en del kanske är "våta drömmar" - och tyvärr kommer att förbli det

Till PF vill jag säga att jag medvetet varit lite provokativ i denna tråd, därför att jag gärna vill passa på att informera om vad som egentligen styr en tillverkares vardag och varför. Samtidigt som det faktiskt hänt en massa kul och spännande på sistone - som säkert kommer att bli kult vad det lider (ha, där fick jag in cynism igen!).

Och, ja det finns både JP-8 och TB-303 mjukvara för VariOS att ladda ned - gratis - på: http://www.roland.com/products/en/_support/dld.cfm?ln=en&dsp=0&iCncd=19

Avslutningsvis vill tycker jagd et är synd att du, PF; sålde din V-Synth. Vi hade den faktiskt med på vår turné i september och vi hade en mycket kunnig demonstratör som t.o.m. orsakade haksläpp på personer som hade ägt en V-Synth... Och vem har sagt att vi inte tänker komma med uppdateringar till V-Synth och VariOS..??

Mvh Björn

Man kan ju undra lite faktiskt...när ni lanserade www.v-synth.com förra året stod det så käckt att det minsann skulle komma nya patcher "bi-monthly"...det höll inte länge det...och nu är det bra länge sen det hände något på siten överhuvudtaget...
Det gör ju inte att man känner att V-Synthen är en produkt som ni satsar på...

Intressant att få höra den här sortens inlägg direkt från källan!

Själv tycker jag det är lite lustigt, fast egentligen inte så konstigt, att små tillverkare som Clavia och Elektron kan göra mer nyskapande produkter än de stora bjässarna. (Jag höll på att skriva Access, men de har samma slags Fantom-syndrom, fast med Virus istället... ) Fast som sagt inte så konstigt, eftersom Roland, Yamaha och de andra har mycket större omkostnader och måste göra syntar som säljer tiotusentals exemplar.

Sen tror jag att begagnatmarknaden för analogsyntar faktiskt ställer till problem för de som vill göra helanaloga syntar på nytt: elektronik är såpass dyrt att nytillverka att det finns billigare alternativ för den som vill ha "den äkta varan", dvs de redan klassiska modellerna. Och ska man konkurrera med VA så hamnar man genast i Andromeda-prisklass. Originalpriset, och inte vad de går för nu.

Vet inte om man ska hoppas på samma utveckling som på gitarrmarknaden, där de eftertraktade originalen kostar så mycket pengar att det görs nytillverkade modeller, men med tanke på vissa syntsamlare så är det kanske inte helt långsökt. (fast en gitarr är ju rätt mycket enklare att tillverka..)

...om pengarna funnes så skulle en V-Synth stå överst på önskelistan!

Jepp, pengarna var trubblet för mig också. Förre ägaren bad att få köpa tillbaks synten för samma peng jag lagt ut ett år tidigare, och det lockade (tyvärr). Dock hör jag inte till dem som inte vet att hitta möjligheter i utrustningen I min 1080 / nuvarande XP80 har jag t ex lite ljud där jag använder syntfunktionerna (ej effektenheten) till att fuska fram både PW/PWM och dist (a' la distad TB-303). Är ett genuint Roland-freak för övrigt... har haft nästan exakt alla syntarna förutom modular-systemen. I skrivande stund finns här i min hårdbantade hemstudio en JP4, en XP80, en S220 och en stenhårt moddad TR606:a.

Tack "false messiah" för ett förnuftigt inlägg. Nu är inte Roland direkt nån "bjässe" jämfört med t.ex. Yamaha och vi försöker nog blanda in så mycket entusiasm i produkterna som vi kan, men vi har som sagt kostnader också.

Visst skulle vi kunna ta upp tillverkningen av analogsyntar igen - men ingen skulle ha råd att köpa dem. Kostnaden att bygga analogt med vanliga, diskreta komponeneter i dag är astronomisk. Tyvärr åldras också dessa komponenter och vi har de senaste åren konstaterat att vissa gamla analogsyntar inte längre går att stämma pga att komponenterna ändrat värden. Tyvärr.

Jag har lovat att inte använda detta förnäma forum som reklamplats, men vi blir ofta förvånade över hur lite många användare egentligen utforskar möjligheten att editera ljuden i sina dyrt förvärvade produkter. Ofta säljs/byts de mot andra, egentligen mindre kunniga produkter - helt i onödan. Ibland vilar det oanade krafter under höljet! Ta därför chansen att utforska produkten (läs: Manualen) innan den sågas.

(Nu åker jag ut på kundbesök några dagar, så det blir lugnt och skönt här ett tag)

Mvh Björn

Kul att höra från någon från "insidan", Björn...tack för det...

Här dyker det ju upp ett gammalt problem...manualerna (och då menar jag inte bara Rolands) är ofta under all kritik..och det tror jag är ett stort problem för de som inte har kunskaperna/erfarenheten/lusten att utforska en synt på djupet....

Ofta ser man ju noteringar av typen:

Cutoff
Används till att ställa filtrets cutoff
Värde: 0-128

För de av oss som har varit med ett tag så räcker ju det gott och väl...men för en nybörjare säger den typen av text ingenting. Varför inte istället krydda manualerna med info om hur man använder sig av funktionen?.

Förr i världen (usch, vad jag låter gammal) var det inte helt ovanligt att en manual innehöll avsnitt om hur man faktisk fick fram olika ljud...det tycker jag man ser väldigt sällan nuförtiden...

Sen blir ju problemet ännu värre om det handlar om en maskin, som t.ex. V-Synthen, som bygger på en teknik som är ny för de flesta användarna...i det läget är det ju ännu viktigare att manualen innehåller beskrivningar av den grundläggande tanken bakom tekniken och hur den bäst används...och där lämnar V-Synthens manual mycket övrigt att önska IMHO.
Tänk om man t.ex. hade fått med ett dokument som beskrev exakt hur varje preset var programmerat...snacka om bra läromedel...

Cutoff
Används till att ställa filtrets cutoff
Värde: 0-128

Några som har fixat det är Propellerheads, manualen till Reason är helt kanon! Bilder på hur de olika filtren fungerar, vad är ADSR igentligen, vad gör man med FM osv. Innan jag läste den så var jag ärligt talat helt lost när det gällde att göra ljud själv. Så det skulle verkligen vara fint om andra tillverka tog efter!

Manualen till min numera sålda Yamaha DX200 var väldigt bra på det sättet för en nybörjare... tror den var uppdelad i 99 "tips och tricks" som gjorde att man lätt förstod vad varje del var till för. Tyvärr så hade dom utelämnat vissa djupediteringsfunktioner helt, så det blev ju inte bra ändå, men tanken var nog god...

Ramlade på denna gamla tråd idag.

Titta på vad DSI har gjort med Prophet 08. Kan en ensam utvecklare få fram en modern helanalog synth och sälja den med vinst borde väl Roland kunna göra detsamma?

Ta fram en Juno-106 för 2000-talet istället för det rompler trams som släpps under Juno's namn nuförtiden. En 6-röstig helanalog synth med enkel arkitektur, samma typ av reglar för editering som Juno-106 och anslagskänsligt tangentbord. Men glöm inte Rolands chorus, vore inte samma sak utan detta.