D50

Men alltså duger inte en vanlig gammal Juno-106? Måste man återuppfinna hjulet? Med så pass mycket syntar som Roland tillverkade på 80-talet så borde det väl räcka ett bra tag framöver? Och alla andra märken också för den delen.. förstår inte vad folk gnäller om egentligen.. allt finns ju tillgängligt bara ett knapptryck ifrån en om man är sugen på en analogsynt. Roland har ju gått vidare och ser ju framåt i tiden mot nya teknologier.

Som du själv nämnde DSI finns ju där och täcker väl det årliga behovet av nytillverkade analoga syntar ? O:-) Tycker bara det blir lite tradigt med detta eviga gnäll om att Roland inte håller måttet längre.

Det känns ju lite som att be Volvo nytillverka någon gammal bil från 70 eller 80t-talet.. "bara för att det finns en marknad för det".. för att dra till med den obligatoriska jämförelsen med bilar som alltid dyker upp i sånna här sammanhang.

Det är superkul att du tittar in Björn! Verkligen!

Jag tror inte bara för att någonting är analogt behöver det bli jättedyrt. Kolla på Evolvern t.ex.. Kunskapen fanns redan där. Plus en del nytänkande. Resultatet: en av de intressantaste syntharna på mycket länge...

ytterligare exempel: Waldorf Pulse, Spectral Audio ProTone/Neptune, Future Retro FR777.. men som sagt.. det är nog inte intressant för ett så stort företag. Det jag hoppas mer på är isåfall om små avdelningar knoppas av och tillverkar såna saker i mindre skala. Det har gjorts förr med bra resultat..

Boss Jupiter One! Wow liksom.

Tänk vad tufft om Roland gjorde som Alesis och tillverkade en ny riktig analogsynth. Den behöver inte vara så avancerad som Andromedan, 8 röster, 2 envelopes, 2 LFO typ lite JP8.

Jag skulle köpa den. Jag har en Andromeda och är mycket nöjd med den hade inte behövt vara så avancerad bara den låter äkta analog. Ut flippade modulationsljud kan man göra med en VA eller Andromeda.

\\Gnutten

Där håler inte jag med, i alla fall. Nytänkande tror jag behövs. Gärna analoga oscillatorer och filter, men inte samma gamla 2 osc, 2 LFO, 1 filter recept - det finns ju en miljon synthar som kan det redan...

Det jag tycker är skönt med Andromedan förutom dess ljud är att den är ny och troligen kommer hålla några år längre än t.ex. Jupiters, Moogar m.m. vilka redan lever på övertid. Det är en ny synt som förhoppningsvis håller 15 år eller längre.

Jag vill ha en ny Jupiter:aktig analogsynt som kommer hålla ett par år. När alla klassiska analogsyntar har dött vad finns det då? VA synthar, software plugins och kanske Andromeda.

\\Gnutten

Det var precis det jag var inne när jag nämnde begagnade syntar. Vem skulle köpa en synt med 2 oscillatorer, 8 röster, 1 filter, för säg 15.000kr? För de pengarna får man antingen 1) en VA som kan mångdubbelt mer, eller 2) en av de klassiska analogsyntarna, med beprövat ljud/status.

En synt som FR777 funkar nog bara att tillverka i små serier - det är trots allt en extremt specialiserad synt, jämfört med marknaden som bara är ute efter lite pianoljud och orglar.

EDIT: det här var alltså ett svar på kranks inlägg..

Jag tror att en stor del av problemet med dagens syntar ligger i just det som Björn säger:

Produkterna måste bli lättare ett förstå sig på. Det ska gå att utforska dem, inte med hjälp av en manual, utan med hjälp av sunt förnuft, öronen och händerna. Taktila gränssnitt där man kan se hur maskinen är inställd bara genom att titta på kontrollytan. Inga menyer, inga LCD-displayer med menyer och oändliga rader av submenyer som man måste traggla sig igenom. Bygg hellre maskiner som är begränsade i antalet funktioner men som är riktigt bra för det enkla, begränsade användningsområde som produkten av avsedd för. Vill man ha en mer komplex produkt kombinerar man helt enkelt flera olika enkla produkter.

Ett exempel: Alesis ModFX-boxar. Var för sig har varje box en förhållandevis tydlig funktion. Man kan köpa en box om det enbart är dess funktion man vill åt. Vill man ha utökade möjligheter att modulera ljudet så köper man en eller två till och så sätter man ihop dem med hjälp av de inbyggda kopplingskontakterna och vips så har man ett effektrack. Det är lysande och borde tilltala alla som någon gång lekt med lego (vilket borde vara majoriteten här i detta forum).

En annan viktig aspekt är priset. Även här kommer ovanstående tänk väl till pass. Det är få som är tillräckligt målmedvetna i sitt sparande att de orkar spara ihop de 15 000-20 000 kr som många avancerade high-end syntar betingar nya (eller begagnade för den delen). En femhundring eller en tusenlapp däremot kan vem som helst spara ihop till. Man köper en bit den ena månaden, nästa bit nästa månad.

Jag tror att den synttillverkare som kan erbjuda en synt som man kan plocka ihop enligt legoprincipen - bit för bit - och där alla bitar funkar ihop med varandra, har framtiden för sig. Jag pratar inte om modularsyntar med dyra moduler och massor av sladdar utan billigare grejer där det går att klicka ihop dem utan sladdar som ett pussel. En annan stor fördel med detta är att man som användare kan fokusera på att lära sig en bit i taget och då blir inlärningströskeln till den stora maffa-kan-allt-synten inte så stort eftersom man lär sig bit för bit för varje ny del man lägger till. En spin-off effekt skulle dessutom bli samlarbegäret som en viktig drivfjäder för att få folk att köpa fler bitar. Sanningen är ju faktiskt i många fall att syntar är de vuxna pojkarnas motsvarighet till de små pojkarnas Pokemonkort, Bayblades eller vad det nu är som gäller. Den som har de flesta, ovanligaste eller coolaste vinner.

Thomas Kahn: OJ! Det där var bland det vettigaste jag läst! (Lite tråkigt med håller-med-inlägg, men jag håller såförbannatmycketmed att det inte går, jag bara MÅSTE tråka lite).

Ja, det var verkligen en kool tankegång!

Ännu koolare vore om flera tillverkare enades om formaten så man kunde plocka hejvilt Yamahas FM-oscillatorer, Rolands filter, Korg-enveloper och LFO:er från Dave Smith Instruments. Pricken över i:et blev sedan frame:n att montera allt i, från Moog Music Inc.

Alltså... Thomas, det du pratar om - är inte det en modular? Ett koncept som har 50 år på nacken :rolleyes:

Ok, nu ser jag.... läste inte tillräckligt tydligt. My bad...

Håller med ovanstående talare om att många maskiner är för avancerade. Detta i kombination med att de är oöverskådliga gör att de bara tilltalas av dansbandsmusiker. De bläddrar mellan sina presetes och det räcker. Ibland tror jag att alla dessa funktioner byggs in enbart för att man skall kunna göra snygga demolåtar på fabriken.

Sedan var det någon som efterlyste nyheter hos bland annat Access. Vad skall de komma ut med? En VA-synt till? Eller en ROMpler? Eller en sampler? Eller en wortstation i klass med Korg Super-Duper Mega-Triton? ROMplers går det 13 på dussinet av. Världen behöver inte en till. Samplers är stendöda. Eller är det något nytt typ V-synth ni vill att de skall tillverka?

Jag tycker det är stiltje i syntbranschen och det har det vart länge. Jag vill inte påstå att allt redan är uppfunnet, men jag kan inte komma på så mycket mer. Utvecklingen verkar gå i steg, någon uppfinner något nytt och alla hakar på. Minimoogen var en av de första i sitt slag. Sedan kom Arp Odyssé, SH-101, Kitten, Pro One etc. etc. De är upprepningar på samma tema. I ett större perspektiv är det ingen större skillnaden mellan dem. Man kan inte heller variera en analog polysynt så mycket heller. Det blir bara detaljskillnader. Sedan kom digitalsyntarna. Fast där hände något. Det var väl i princip bara Yamaha som byggde FM-syntar, resten höll fast vid DCO och analoga filter ett tag till. Sedan kom D-50, den som jag ser det, felande länken mellan traditionell subtraktiv syntes och samplade ljud. Efter den kom Korg M1. Nu skulle alla köra samplade vågformer. Detta tema går heller inte variera så mycket. Även wavestation är samma koncept men med några detaljskillnader i form av vågsekvensiering. Jag tycker ärligt talat inte att det är någon större konceptuell skillnad på en Korg M1 och en Roland XP-80.

Nästa hopp i utvecklingen var VA-syntar och Nordlead. Efter att den dök upp har det kommit ett otal varianter på det temat, JP-8000, MS2000, Virus, Nova, AN1x etc. etc. Mjukvarusyntarna ser jag som ett sidospår, men de kommer ge intressanta effekter på framtiden. Nu väntar vi alla på nästa steg.

Jag tror att VariOS och liknande mojänger kan vara ett embryot till ett nytt koncept - syntar som man byter ut innehållet i. Detta koncept måste utvecklas mer om det skall ha en framtid. MIDI kom till som en lösning på att olika tillverkare hade olika sätt att koppla ihop sin utrustning. Samma utveckling tror jag är nödvändig på framtidens syntar ? kompabilitet med varandra. I framtiden kommer man nog kunna köpa ?skal? och sedan fylla dem med diverse syntar. Jag kanske vill köpa ett snyggt klaviatur från Roland och stoppa i en CS-80-modul/kort från Yamaha. Eller en modul/kort med en smör-och-bröd-synt från Alesis. Man skall inte behöva vara låst till tillverkarens moduler och (o)förmåga att komma med nya grejer.

Nu tänker nog många att ?men så funkar det ju med mjukvarusyntarna??. Ja, kanske det. Men det är för mycket pill med datorn. Även i framtiden kommer många musiker vara musiker och inte datornördar. Man skall slippa en massa jobb med ljudkort, drivrutiner och sådan skit. Jag vill inte behöva köpa en massa löjliga lådor med rattar och spakar på för att koppla ihop med datorn bara för att slippa dutta med musen när jag vrider ljud. Möjligen att man kopplar in synten på Internet och kör en uppdatering från respektive tillverkares databaser. Panelen på ens kontrollklaviatur eller rackmonterad låda skulle kunna vara flexibel. Rattar och knappar är inte låsta till speciella funktioner. Små displayer över varje knapp/ratt talar om vilken funktion den har för tillfället. Resten kommer du åt vi an stor display. Koolt va..? Har man gott om stålar köper man ett kontrollklaviatur som har lika stor yta som en Matrix-12 och är översållad av rattar och spakar. Nu är det bara för tillverkarna att sätta sig ned och komma överens om en standard. De har ju lyckats tidigare,

Parakeet: jag tänkte skriva något liknande angående syntutvecklingen, men du beskriver ju precis hur det är. (och så slapp jag skriva ett lika långt inlägg. )

Jag skulle säga att den stora utmaningen idag inte är syntesmetoder (även om det finns en hel del outforskat på samplingsområdet, physical modelling med mera) eftersom det området är rätt väl inrutat - folk vill ha pianoljud, analogbasar och syncleads - utan snarare hur man kan påverka ljudet, dvs mer spelmässiga aspekter. Halva grejen med analogsyntar är ju alla rattarna och reglarna, så man kan undra hur tex FM hade betraktats om det bara gjorts FM-syntar i stil med Jellinghaus-programmeraren. (Förmodligen ingen försäljningsframgång...)

För att utveckla det ovanstående: det är svårt att göra nyskapande syntar eftersom det inte finns särskilt många nyskapande ljud kvar att göra. Det finns ett antal stapelljud som alla eftersträvar: akustiskt piano, TB303 och andra klassiska Rolandsyntar, Oberheimbrass, FM-piano och ett antal klassiker till. Idag är detta överkomligt för i princip vem som helst med en dator och ett gäng gratispluggar. Dessutom så har elektronisk musik i mångt och mycket hittat sina schabloner: syntpop ska använda vissa ljud, techno/house/garage, NRG, IDM, EBM, och all annan trebokstavsmusik också. Även om det är vansinnigt roligt att vrida om en Evert Taube-loop till något som påminner om kosmiskt brus i Reaktor så är det inget som fyller något större musikaliskt behov, lika lite som kompositörer efterfrågar helt nya och okända instrument att ta med i sin symfoniorkester.

Jag tycker det finns MASSOR att utforska ännu.

När man hör ljuddemo's på circuitbent leksakskeyboards och små synthar låter dom som ngt jag aldrig hört innan. Och detta med enklaste cpu och enklaste medel att frambringa ljud.

En annan ljudsyntes, eller 'modelling' om man så vill, är den ihålighet som kan skapas i mjukissamplern Kontakt när man använder Time Machine 2. Det som sker med stämmor och instrumentlud där är en helt unik karaktär som jag bara hört från den samplern. Detta bör gå att frambringa i en modern synt.

Visst finns det massor av nischer kvar att utforska, men frågan är hur mycket som är musikaliskt intressant efter att nyhetens behag lagt sig? Det var en del skoj saker på circuitbent-sidan (Furbyn var bäst!), men inget som det inte finns liknande patchar för i Reaktor, MAX och liknande program.

Jag satt och lekte ihop något likartat med Reaktor lite snabbt. Och man kan lätt snickra ihop något ännu mer skruvat och självgående, men frågan är hur kul det är att lyssna på.

Problemet är att produkterna idag måste tilltala alla ekonomer på ett företag. Eller är jag ensam om att tycka att det förr fanns en uppfinnarglädje och teknikentusiasm i alla prylar? Útvecklingen drevs av tekniker, inte ekonomer. Så är det med alla företag idag. Men någonstans måste man väl göra av ekonomerna också.

Hehe! Jo. Vem vill inte ha Uppfinnar-Jockes ballaste synt på år och dar; Minimoog Voyager. Men ekonomerna har blivit så många att de t om gått in i våra kroppar. Och ekonomen inom mig skriker om jag beställer en sån. Å andra sidan... hmm...

Appråpå manualer...
...öppna en E-mu manual - SÅ ska det se ut!
...alla andra: Gör om, gör rätt!

Amerikanska tillverkare har i allmänhet mycket trevligare manualer. Mackies manualer är till och med rätt underhållande, tro det eller ej.

"Vad jag vet så var D-50:n först med koncepet att blanda förinspelade samples med en synthdel."

..beror kanske lite på hur man ser det.. men jag ser det som att det fanns ganska många redan innan som passar in i den beskrivningen. PPG Wave är det första som dyker upp i mitt huvud.

Skulle du kalla en PPG Wave för en rompler? Inte jag iaf. PPG:n är väl mer känd för möjligheten att svepa genom vågformstabeller med någon modulator. De vågformstabeller som låg/ligger i rom är ju inte regelrätta samplingar som i D-50:n, det är ju single-cycle-vågformer på rad liksom... Sen kunde man kanske ladda in egna samplingar på nåt sätt via Waveterm men det handlar ju knappast om det färdigförpackade konceptet som jag förknippar med en rompler.

2.3 i sina tidiga inkarnationer(utan MIDI) hade två vågformstabeller med piano & nått annat som jag inte minns just nu, så nog kvalar de in som S+S eller ROMplers om man så vill...

ESQ-1 då? Yum. Den var fin...

ESQ1 är ju underbar.......

Kommer ihåg när min polare och namne bytte sin Polysix mot en ESQ1, sicken maskin(tyckte man då, innan M1or gjort sitt intrång i vår värld)

Första ROMplern var väl 360 Systems..? Åter igen... viis är det bara en massa upprepningar på samma koncept som Korg M1 och andra ROMplers. Men alla dessa analoga polysytar var ju upprepningar av Prophet 5. En Matrix-12 har bara mer av allt jämfört med en Prophet 5, precis som en Triton Studia har mer av allt jämfört med en M1. Historien upprepar sig.

Ja ESQ-1:an är ju nära. Ännu mer SQ-80 men den kom ju efter D-50:n. SQ-80:n hade ju samplingar som lät lite väsigt, precis om D-50:n. ESQ-1 hade väl mest single-cycle-vågformer plus nån bastrumma om jag minns rätt?

en sampling är en sampling hur kort den än är