50% Skatteavdrag för hushållsnära tjänster - vilka möjligheter!

Vilken utbildning var detta, som kunde betalas med en liten insats som springpojke i massaindustrin? Antar att du dessutom inte tog bidragsdelen av studiemedlen.

Dessutom är det just bidrag, i form av statliga anslag som står till grund för att du kunde gå på den skola det nu rör sig om. Ifall det inte var en privat skola. Jo, förresten. Dom får ju statligt understöd dom med. Eller, förstås, om dom nu inte sponsras fullt ut av näringslivet istället... fast järnspikar, näringslivet är ju behjälpt av statliga medel, det med.

Cashalot: Med den filosofin så behöver väl ingen jobba utan bara gå på bidrag... nej just ja, hur skall då staten få in pengar för att kunna stöda entreprenörer och dylikt som defakto lyfter sverige.
Tycker det börjar bli lite väl mycket att försöka rättfärdiga sitt egna självändamål mer än att diskutera just hushållsnära tjänster.

Cashalot: Vem försöker du övertyga, och om vad? Ingen har väl sagt motsatt sig att staten har en viktig roll i samhället.

Bra. De flesta av dessa punkter som du gjort research på, handlar ju om allmosor. Alltså bidrag. Hur var det med dessa bidrag egentligen, var inte det en dålig sak i grund och botten?

Är moderat politik kanske en socialistisk idé i grund och botten, som gått snett?

Om inte, så är det ju intressant att se, hur borgerligheten långt bak i historien idkat bidragsgivande för att skapa initiativ som deras anhängare, flera generationer senare, åberopar som borgerliga initiativ, men där dessa sider om sänder kommer att förakta själva idén med bidrag som sådant.

Det låter scizofrent att endera sidan prisa borgerlighetens och/eller företagares givmildhet till att skjuta in pengar för olika socialistiska reformer, och endera sidan förkasta bidrag. Logiken?

cashalot: Du vägrar tydligen att inse vad jag (och kanske andra) menar. Jag har aldrig sagt att alla bidrag är illa eller fel ute, jag säger att leva på bidrag allene borde väl ändå stå lägre än att arbeta för lön.
Men det är det här som många moderathatare har så svårt att förstå och få in i deras tankebana tydligen, att man som moderat inte står bakom precis allt som moderaterna gör eller att man inte hatar alla bidrag rakt av. Jag är väldigt för t.ex. nystartsbidraget som gör att arbetsgivare kan få skattelättnad för att anställa folk som hamnat utanför arbetslivet, detta är ett utmärkt bidrag anser jag då det får fler människor i arbete som i slutändan bidrar med mer till samhället än de kostar.

I min filosofi skall man jobba och tjäna lön, sen finns det de jobb som betalar mindre och de som betalar mer, har man ett mindre betalt jobb så har jag inget emot att man får hjälp av staten för att kunna ha en hyffsat tillvaro.

Det jag däremot sätter mig emot något enormt är när folk går hemma och drar fötterna efter sig och inte vill jobba utan VILL leva på bidrag.

Som så ofta får man höra att det kostar inget med bidrag till städhjälp etc för att det i grund och botten försvinner en massa svartjobb. Problemet med det resonemanget är att skattning av mängden svartjobb som utförs och hur stor del av denna man kommer åt genom dessa reformer är inte helt lätt. Sedan blir jag så trött på resonemanget att det finns många som VILL leva på bidrag. De allra flesta vill nog arbeta tror jag, men dagens regeringpartier har ju gjort det klart och tydligt att de flesta vill fuska och lura staten på pengar ( kanske baserat på sitt eget beteende ) och ska nu ska tom dagispersonal intyga att vi inte försöker lura till oss en förmogenhet genom att vabba istället för sjukskriva oss.

thomk: Räcker att kolla diverse undersökningar för att se att det finns en rejäl bidragskärlek i det här landet... mycket på grund av att bidragen är så höga att man ibland förlorar ekonomiskt på att jobba istället.

Det med vabba är inget emot någon speciell arbetsgrupp, men jag vågar nästan lova att de på dagis inte är måltavlan för detta... för jag har då sett en hel del fusk när det gäller detta i databranschen. Grejen är ju att det inte finns någon karensdag för VAB medans du oftast har två karensdagar om du själv blir sjuk.

Jo jag förstår det med karensdagar. Grejen med dagis är att från 1 Juli ska dagispersonal intyga till försäkringkassan att en som tagit ut VAB inte har haft sitt barn på dagis. Diverse undersökningar? självklart är det illa när en människa som vill jobba inte kan pga av att det skulle generera mindre pengar i plånboken, men ärligt talat det kan väl rimligen inte vara speciellt vanligt?

Jo, men det med dagispersonalen är ju då för att kolla föräldrarna som har barnen på dagiset... inte dagispersonalen.
För hur skulle de annars kunna kontrollera att föräldrar inte fuskar med vabbandet?

Nja, säg inte det... jag t.ex. skulle nå maxtaket på vad jag skulle få i bidrag om jag blev arbetslös... det är mer än vad många tjänar på de lågavlönade arbetsplatserna.
Men sen finns det ändå de som hellre lever på bidrag än att ens försöka jobba... har ju varit lite om det på TV och dylikt i diverse debattprogram. Detta är vad alliansen vill komma åt med att begränsa bidragen och steg för steg sänka ersättningen så att man själv får en spark i baken att ta ett annat jobb än just det man vill ha.

Är ju faktiskt bara kolla cashalots inlägg:
"Det handlar om mänsklig värdighet. Man ska inte behöva ta vilket skitjobb som helst och putsa skor åt rika herrar som får skattelättnader för det. Det är lite som resonemanget att vi måste se till att de rika har tillräckligt med pengar i fickorna för att de ska tappa en och annan krona som fattiga kan hitta.
Jag skulle lätt hellre leva på försörjningsstöd än jobba som skoputsare och då skulle jag antagligen få mer vettigt gjort dessutom."

Har (kanske tillfälligt för det funkade inte igårkväll) lyckats snylta på nån grannes Wlan.

Att vara livegen och putsa skor åt överheten är helt klart mindre värdigt än att tillfälligt tvingas utnyttja de sociala skyddsnät vi gemensamt byggt upp. Tänk försäkring.

Sen kan man ha olika åsikter om det. Problemet ligger väl lite i att många inom högern kräver att alla ska tycka det är ovärdigt att leva på bidrag och man ska skämmas när man är arbetslös. Alla ställer inte upp på det och det tycker jag inte nån ska heller.
Vill ni skämmas för att ni saknar räkmackor, tur och/eller extrem duktighet, go right ahead, men pracka inte på andra det.

Och om man tjänar mer på att gå på bidrag än att ta nåns skitgöra för svältlön är det ju inte bidragen det är fel på! Jag förstår varför högern hatar bidrag. Det sabbar deras förhandlingsläge i de absolut lägsta skikten. Som sig bör.

Haha, livegen och putsa skor åt överheten, vilken värld lever du i? Utveckla gärna ditt resonemang kring försäkring.

Livegen därför att man inte har nåt val än att ta de jobb som erbjuds även om man inte vill ha de för de inte passar en. Inget ont om de som vill utföra dem, men att tvinga nån som verkligen inte passar för att diska att diska är knappast värdigt. Putsa skor är en av de hushållsnära tjänster man kan få avdrag för.

Man kan se det som att vi alla betalar en obligatorisk inkomstbaserad försäkring i form av skatt för att när någon som råkar hamna i en situation då det inte finns lämpliga jobb ändå ska kunna leva och ta sig fram. Himla enkelt egentligen. Mycket av det jag tror många kallar bidrag är vad jag vet till och med officiellt försäkringar och inte alls bidrag.

laseranders: varför förutsätter du att alla som röster på ett högerparti har tonvis med pengar och gärna vill ha en stab på minst 10 pers som sköter hushållet?

Ööh… va?

-Hur kan ni se ner på ett väl utfört arbete? -Att bara bestämma sig för att vissa jobb "inte duger" är en ren förolämpning mot de som utför dem och gör det väl!
-På en båt är alla arbeten lika viktiga annars sjunker båten, sa alltid "farfar Hadock".
Jag har inte märkt någon skillnad på land heller. Att sedan olika jobb ger olika lön - det är en förhandlingsfråga.

Då är man ju livegen även eftersom man inte har något annat val än att ta den "försäkring" än den som erbjuds, trots att den inte passar. När jag tecknar en bilförsäkring så styrs premien efter hur många mil jag kör, vilken typ av bil jag använder, min ålder samt andra faktorer som försäkringsbolaget väger in när de gör en riskbedömning. Om jag byter till ett mer ansvarsfullt och välbetalt jobb, eller om jag stiger i graderna bestraffas jag givetvis inte genom att min försäkringspremie ökar.

Så du menar alltså på fullt allvar att folk som är kräsna i sitt yrkesval ska sponsras av oss skattebetalare tills dess att ett jobb som råkar passa dyker upp? Att diska är inte ett ovärdigt arbete, det är visserligen ett dåligt betalt arbete eftersom det knappt behövs någon kompetens men det är fortfarande ett ärligt arbete som ger välförtjänta pengar. Till skillnad till bidrag som ska vara stöd till de behövande, inget annat.

Så länge det finns tillgängliga arbeten man är kvalificerad för borde man inte beviljas bidrag. Detta innefattar även skoputsning, men jag har svårt att tro att det finns något yrke där det utgör någon väsentlig del av sysslorna.

Visst kan du överanalysera det, men det är ändå närmare försäkring än allmosa som du bara kallar det för att din sida tjänar på om det betraktas som ofint av allmänheten. Men inte fan är det ofint. Ibland måste man och ibland är det bara det bättre alternativet, om inte annat så för att må psykiskt bra.

Vad är det jag överanalyserar? Det är väl snarare du som gör en grav förenkling som inte överenstämmer med verkligheten.

Ungefär som du överdriver problematiken med låglönearbeten på ett närmast komiskt sätt med att skriva "Att vara livegen och putsa skor åt överheten". Jag har f.ö. aldrig använt mig av ordet allmosa i den här diskussionen.

Det är inte ofint att vara i en behovsställning och beroende av bidrag. Det är däremot ofint att utnyttja bidrag när man inte behöver, t.ex. om man är arbetsför men vägrar nedlåta sig till att arbeta med arbeten man valt att se som "ofina".

Jag håller med om att det är ofint att utnyttja bidrag när man inte behöver, men jag misstänker att du och jag har olika uppfattning om vad som i det här fallet menas med behov.

Om man kan arbeta och det finns jobb har man inget behov av bidrag. Om man inte kan arbeta eller det inte finns jobb är man troligtvis i behov av bidrag, om man inte har en tillräckligt god ekonomi sedan tidigare.

Du gör det väl enkelt. Om man kan arbeta och det finns jobb, men det jobb som finns är ett jobb man mår ,dåligt av ska man inte behöva ta det. Om det jobb som finns ligger 100 mil bort och man har känslomässiga skäl till att stanna på orten man bor på ska man inte behöva flytta eller pendla. kort sagt ska man inte behöva offra vad som helst i ett samhälle som bryr sig om människors välbefinnande. Man ska heller inte behöva ge efter för arbetsgivarens krav för att man inte har nåt val. Ett val ska alltid finnas, men ärligt talat är inte de pengana man får i bidrag nåt att hänga i julgranen, så en person som ändå tar det har antagligen en bra orsak till det. Man får till viss del lita på folk i det här sammanhanget. Särskilt med tanke på att bidragsfusket kostar typ en tiondel av vad skattefusket kostar och de som bidragsfuskar oftast är i betydligt jobbigare situationer ekonomiskt.

Jag tänkte skriva det i mitt föregående inlägg eftersom du inte verkar veta vilket ben du ska stå på, men jag valde att låta bli.

Naturligtvis ska man inte behöva flytta eller pendla för att ta ett tillfälligt lågavlönat jobb som inte kräver någon speciell kompetens. Men om man besitter någon kompetens som inte eftertraktas på den ort man bor så får man faktiskt välja mellan flytta eller ta ett lågavlönat jobb till vilket man är överkvalificerad innan man ska bli beviljad bidrag.

Det kommer alltid finnas särskilda specialfall som man får ta hänsyn till över en kortare tid, t.ex. att man har en släkting på orten som är döende, men det är precis som jag säger specialfall. Om man bara trivs bra på orten och vill stanna så får man väl isåfall se till att skaffa sig den kompetens som krävs där ifall man inte kan nöja sig med ett låglönearbete. Det är ingen mänsklig rättighet att få bo vartsomhelst och man får faktiskt se till att söka sig dit jobben finns, det kallas urbanisering och är inte direkt ett ovanligt fenomen.

Att det finns valalternativ är bra, men att ta bidrag ska aldrig vara ett alternativ man kan VÄLJA. Att pengarna inte är något att "hänga i julgranen" förstår jag inte vad du menar med, syftet är väl att man ska hålla sig flytande tills dess att man får ett jobb.

Vad menar du att man mår dåligt av de jobb som finns? Skulle det vara relaterat till något trauma från barndomen som förhindrar att man skulle klara av att städa eller diska? Landet är fullt med folk som inte trivs med sitt jobb, men det innebär väl inte att de bara säger upp sig helt plötsligt.

Avslutningsvis ska jag låta bli att göra samma misstag som jag gjorde föregående inlägg, nämligen att utelämna något:
Notera att jag inte är någon motståndare till ekonomiskt stöd i allmänhet, vi har utstötta i samhället som behöver stöd för att kunna ta sig tillbaka till ett vettigt liv öht innan de ens kan söka sig till arbetslivet. Men för friska, arbetsföra personer ska det aldrig vara alternativ att låta bli att arbeta om man inte klarar det ekonomiskt.

Vill man skapa nya arbetstillfällen annat än de som skapas med hjälp av skatteavdraget som den här tråden ursprungligen handlade om krävs det att man sänker skatterna så fler har råd att anställa. Vi har ett otroligt högt skattetryck i Sverige (ungefär 65%) och det leder till en ansenlig mängd svartarbete som de flesta inte ens ser som svartarbete (tjänsteutbyte t.ex.). När jag renoverade min lägenhet så lade jag golvet och tapetserade själv. Det hade varit mycket bättre för samhället om jag anlitat en golvläggare och en målare som hade gjort det hela betydligt snabbare och bättre, men som räkneexemplet jag tog upp tidigare visade så måste jag jobba ungefär 10 timmar för att kunna betala en hantverkare för en timmes jobb. Och det är tamejfan orimligt.

PS: Din sista mening är bara luft om du inte kan ge referenser som stödjer det du skriver.

Alla är vi olika och jag ser inte ner på någon som städar åt andra. Jag föraktar ingen som jobbar över huvud taget - oavsett jobb - men jag har också full förståelse för dom som nobbar ett sådant jobb. Varför? Jo, jag kan personligen omöjligt tänka mig att rengöra en toalettstol för någon annan i dennes hem. Och det har ingenting med kräsenhet/äckel att göra (jag har städat muggar på sjön och i armén). Jag kan helt enkelt inte förmå mig att torka överklassens skit. För dom som inte förstår detta kan jag ändå inte förklara...men jag försöker...

Detta är inget som jag kan trolla bort eller som kan ändras via övertalning och retorik. Det sitter djupt, djupt i mig och är en stor del av min personlighet. Det är vem jag Är. Det är Jag. Under pistolhot - med fruktan för livet - så skulle jag nog rengöra överklassens toalettstol...men något så trivialt som fattigdom får mig inte att göra det. Jag är född fattig efter generationer av fattiga.

Jag kommer att göra mitt yttersta för att mina barn inte ska aceptera att torka överklassens skit. Jag ska givetvis också göra mitt yttersta för att dom aldrig ska behöva ställas inför valet. Mina förfäder slavade för överklassen - det är över nu. För min del och min släkts del. Vad andra gör är deras sak och jag har egentligen inga åsikter alls om det. Jag har inte med det att göra. Jag kan bara tala för mig själv och följa mitt hjärta och min ande. Jag kan bara bejaka vem jag är.

Vilket melodramatiskt skitsnack.

För dig ja. Du förstår inte sådant här. Man måste ha stake och ryggrad för att fatta.

:D...

Jag förstår att du inte vill jobba med att rengöra toaletter, det vill inte jag heller och det ska gå riktigt långt för att det ska hända. Men när du har mage att jämföra det med folk som slavade för överklassen framstår du bara som löjlig.

Nu pratar vi om ett väldigt hypotetiskt fall här, för att din arbetslöshet skulle sammanfalla med att det endast finns jobb där man rengör "överklassens" toaletter är nog högst osannolik. Du får väl helt enkelt vara kreativ och hitta något att annat att sysselsätta dig med.

scim, jag ber om ursäkt. Jag hade fel i mina siffror om att bidragsfusket kostar en tiondel av vad skattefusket kostar. I själva verket är siffrorna närmare en hundradel.

Alliansfritt Sverige: Mars 7, 2008- Man ska inte tro på allt man läser

alliansfritt sverige må vara partiska, men de hänvisar till andra källor och samlade allt rätt snyggt på ett och samma ställe. Och det krävs ingen ekonomiprofessor för att räkna ut att de som fuskar med bidrag förmodligen i regel har det sämre ekonomiskt ställt än de som fuskar med skatten. Man måste trots allt komma upp i en viss summa pengar för att det överhuvudtaget ska gå att fuska med skatten medans man måste komme ner i en viss mängd pengar för att få bidrag man kan försöka dryga ut. Där har jag ingen källa, jag har bara mycket, mycket svårt att tro att min gissning i det fallet skulle vara felaktig.

För mig är bidragstagande och bidragsgivande jämförbart med näringslivets motsvarighet, sponsorskap; man sponsrar ett ändamål i förhoppning om att det ger utdelning någonstans i slutändan. Enda skillnaden är att staten inte kräver en synlig logotyp instucken någonstans, utan återbörden består snarare i ett välmående folk som till slut förhoppningsvis finner sina vägar till trivsamma yrkesliv. (Motprestation? Man kan liksom inte klia sin dykpartner på ryggen nere på havets botten, och direkt kräva en motprestation oavsett om han har torskat syrgastuben.)

Att fixera sig på avigsidan av ett bidragssystem - d.v.s. där människor exempelvis får a-kassa och samtidigt jobbar svart - är lite närsynt. Sådana fall av skamlöst utnyttjande av välfärdssystemet har ingenting att göra med själva berättigandet av bidragssystemet som sådant.

Det vore lika absurt som att påstå att det snattas I butiker; alltså måste vi bomma igen alltihopa, för det är ju ohållbart med stöld.

Svartjobb är, och jag får väl säga det igen, fråga om ett isolerat problem som man kan diskutera I ensak, hur det på ett bättre sätt kan lösas. Men bidragen är viktiga och fyller ett konstruktivt syfte, för alla, inte minst borgare.

Med risk för att även jag bli lite melodramatisk, så föredrar jag ändå det, istället för att börja ägna mig åt små futila räkneexempel och statistik som man hittat på wikipedia:

Tar du bort bidragen, kan jag sätta mina 2 kulor på att du aldrig kommer få se dessa arbetslösa, samhällsbesudlande människospillror, jobbandes med sysslor som tematiserar den här diskussionstråden. Du kommer få se dom sitta på parkbänken med a-laget. Eller I finkan, för att dom givit efter för lockelsen att helt sätta sig över lagen. Eller hängandes I Älvsborgsbron. Borgerligheten kan ju tro att deras politik kommer fungera, och dom kan säkert hålla på ett tag till. Men det som följer när bristningsgränsen har passerats, blir inget annat än anarki, förmodligen med terror och attentat som påföljd. Det kostar MER att inte upprätthålla en JÄMN balans, mellan kapital, kapitalstarka människor, lågt bemedlade människor, yrken och yrkeskategorier, och däribland inte bara yrken som genererar direkta pengar, utan yrken som kanske innebär en (nödvändig) förlustaffär för att hålla en kulturell flora vid liv.

Vad vill man ha? Robotmänniskor som slutat tänka. Gråa, avgränsade betongzoner, med folk man bankat i, arbeit macht frei? Putsa skor, putsa skooooor.

Thinken sie bitte.

-Vad sjutton har detta med "Mac" och företagande att göra?:tveksam: