Denna delen av 99 uppdateras inte längre utan har arkiverats inför framtiden som ett museum.
Här kan du läsa mer om varför.
Mac-nyheter hittar du på Macradion.com och forumet hittar du via Applebubblan.

Förhållningssätt

Tråden skapades och har fått 3 svar. Det senaste inlägget skrevs .
1

Moderatorerna här räds trådar om vissa ämnen, men förhållningssätt, sådant som vi tränar på varje dag borde ju kunna platsa.

Jag lyssnade på Radiopsykologen idag innan lunch, en kvinna vars man tagit livet av sig ringde in, hon kommer inte vidare i sitt sorgearbete, och frågade radiopsykologen om hur hon skulle kunna komma vidare.

För de flesta problem som dyker upp brukar man kunna hitta en strategi, ett sätt att tänka eller förhålla sig, men när det gäller sorgen efter någon som gått bort, är det oftast inte önskvärt att ändra attityd eller hantera sorgen på något särskilt sätt. Sorg bör genomlevas och får också ta tid.

Kvinnan som ringde in till Radiopsykologen kände emellertid att hennes sorg hållt på så länge och inte ändrat skepnad, åtminstone inte åt det mildare hållet.

För det mesta kan jag ha en idé om bearbetning när någon mår dåligt, men när någon "fastnat" i sin sorg, då saknar jag verktyg.

Hur tänker du när du finns för den som förlorat någon?

Ja, som du säger själv. Sorg bör genomlevas och få ta tid.

Sorg har många ansikten. Något av det viktigaste man kan göra som medmänniska - är att försöka förstå! Det viktigaste är inte heller vad som görs eller sägs. Det viktigaste(!) är att man finns till för den som genomlever krisen.

Ursprungligen av Snabeldrake:

Ja, som du säger själv. Sorg bör genomlevas och få ta tid.

Sorg har många ansikten. Något av det viktigaste man kan göra som medmänniska - är att försöka förstå! Det viktigaste är inte heller vad som görs eller sägs. Det viktigaste(!) är att man finns till för den som genomlever krisen.

Precis,mennär någon fastnat i sorgen, och andra året blir värre än det första, vad gör vi då?

  • Medlem
  • Karlskoga
  • 2011-01-28 00:26
Ursprungligen av Olav Rust:

Precis,mennär någon fastnat i sorgen, och andra året blir värre än det första, vad gör vi då?

Försöka få fokus på något annat, något som är viktigt för framtiden. Det är "farligt" när fokus ligger på det som har hänt...
När det gäller självmord är det väl främst två känslor som finns hos anhöriga: vrede för att den avlidne inte bad om hjälp, och skuldkänsla för om man själv kunde gjort något för att förhindra detta.
Inga barnbarn med i bilden?

1
Bevaka tråden