Musikjättar stäms för kopieringsskydd

Jag tror inte att dessa kopieringsskydd har någon verkan ändå. De bara försämrar kvaliteten på skivorna. <Morr...>

Bra! Äntligen nån som säger ifrån på skarpen.

Hur menar du då? Jag köpte "Special Edition Pet Shop Boys"-boxen i julklapp, och den hade kopieringskydd. Den hade dessutom EXTREMT dåligt ljud. Det lät som en transistorradio.

Finns det ett samband? Verkar ju konstigt.

"Copy Controlled" står det på en väldigt diskret klisterlapp. Sedan står det "See reverse for details" Några detaljer står dock inte att finna. De kanske menar på baksidan av klisterlappen? Skivorna har ett spår i slutet, längst ut på skivorna, som ser konstigt ut. När man sätter i skivan i datorn, så fungerar det som en data-CD, och man kan välja mellan Mac och PC för att spela upp musiken. Linux, UNIX och andra användare kan känna sig blåsta, och kopiering till mp3 spelare blir man tvungen att "kapa" genom audioporten.

Skivindustrin måste ledas av kompletta idioter. Fullständigt komplett galna.

Jag har köpt ett antal skivor med "Copy Controlled"-klisterlappen på. Har aldrig haft något problem med att dra in dem i iTunes eller vidare till iPoden. Den enda skillnaden mellan de skivorna och "vanliga" ljudskivor är att de monteras som två cd-skivor i Finder (en dataskiva och en audio-skiva). Att ljudet skulle vara sämre har jag inte heller märkt, men jag är å andra sidan varken audiofil eller lyssnar på musik som finliret märks så mycket för...

Är inte det skyddet gjort för att hindra pc användare bara då? Jag har aldrig varit med om en cd som inte gått att rippa på mac.

Har exakt samma erfarenheter. Kan dock inte (som väntat) kopiera cd:n med min stereobrännare. iTunes klarar det dock utan några som helst problem.

Min fråga blir då: hur stor kvalitetsskillnad blir det om man kopierar en cd i stereon till en Audio cd, kontra att rippa den till Aiff med iTunes och sedan bränna den som Aiff på en vanlig data-cd i datorn?

Ingen, typ.

Då kan jag bara konstatera att kopieringsskyddade skivor inte är ett problem för mig

Nej, det står på att de är "kompatibla" (dvs inkompatibla) med Windows och Mac OS.

Jag är lite pessimistisk angående vad de här stämningarna kan åstadkomma, men det är ju ett bra försök i alla fall.

Det är lustigt att just när tekniken börjar gå över till smidiga mp3-spelare på bred front, så gör vissa kopieringsskydd ett sådant användande omöjligt. Och musikjättarna tror att de ska sälja mer genom att tillverka mindre användbara produkter… Någon som har tänkt på att det ser ut som att skivbolagen aktivt håller på att skrämma över konsumenterna till satsningar som iTMS?

Olaglig spridning av musik är fel, och det är inte enkelt att stoppa den fildelningsverksamhet som har kommit igång, men jag tror att bolagen förstör för sig själva genom de strategier de använder. Jag är inte heller så säker på att ordentliga prissänkningar skulle vinna tillbaka kunderna nu när skadan redan är skedd, men kanske? För mig och kompisar i min egen generation har en gedigen skivsamling alltid varit en statuspryl och en identitetsmarkör, men jag har en känsla av att musikbiblioteken på datorn börjar ta över den funktionen för yngre generationer. Där går det knappast att vrida tillbaka klockan - särskilt som den lagliga försäljningen över nätet lär öka.

Någon som tror att attityder skulle kunna förändras med kampanjer? Vad finns det för smarta alternativ om man tänker sig in i skivbolagens situation? Måste de kanske svälja den beska medicinen och inse att tidigare års goda försäljning till höga priser inte håller, och därför börja banta, rationalisera och krympa? Kommer on-line-försäljningen att på sikt rationalisera bort en del av kostnaden automatiskt? (Jag tänker på de fysiska skivorna.)

Både programvaruförsäljare och speciellt skivbolagen är ute på lite djupt vatten. Tidigare köpte man en skiva. Den innehöll ljud. Man betalade för kombinationen medium och ljud. Nu hävdar bolagen att de tar betalt för en licens att lyssna på ljudet. En intellektuell tillgång. Om skivan blir repad, så måste man dock punga ut med licensen en gång till. Alltså använder man samma försäljningsprincip som tidigare, men med nya regler och förutsättningar.

Antingen får de gå hela vägen ut: Man betalar för att få lyssna på musiken, eller så tar de rakt motsatt väg. Det kan innebära att de försöker skapa ett mervärde i den fysiska produkten. Filmindustrin gjorde det, när konkurrensen från TV började bli skrämmande. Man gjorde fler filmer i Cinemascope, eller Widescreen, för att man skulle få en mer speciell upplevelse när man såg filmen på bio.

Alternativt landar musiken på DVD istället ackompanjerad av videos, intervjuer, biografier, bildspel osv. Mervärde helt enkelt.

Eller så går skivbolagen tillbaka till vinyl.
Klart krångligare att rippa, eller åtminstone jobbigare...

Jo, de klarade sig längre, genom kloka drag.

Jag förutspår dock en betydande biografdöd inom ett par år, när hemmabion baserad på rejäla projektorkanoner slår igenom. Skillnaden mellan bio och hemma krymper allt mer.

Men bion kanske kan slå tillbaka än en gång. Det finns nya gränser. Det finns ju superbiografer där man har bild runt om sig, vad den nu heter den som finns i Stockholm. Det är kanske dags att fler filmer produceras i sådant format och en massa gamla salonger byggs om?

Sedan kan man släppa filmerna för hemkonsumtion när man själv vill. Vad sägs om att göra "filmtittarhjälmar", som VR-hjälmar fast inte så klumpiga, där man får "widescreen" ända ut till öronen och riktigt privat ljud?

Men vad kan man göra med musiken? Det är ju bara ljud. Visst kan man göra flerkanaligt, men det finns ju inga musikbiografer, så ljudet måste komma hem till konsumenter och deras farliga datorer. Jag tror musikindustrin måste acceptera att bara ljudet inte är produkt nog längre, och komma på ett mervärde som de kan sälja.

Personligen tror jag all distribution av musik kommer ske digital utan fasta media, frågan är bara hur lång tid det tar. Framför allt så kommer ökande bandbredd och minskande filstorlekar mötas tills dess att det går blixtsnabbt att flytta filerna och kvaliteten förblir utmärkt.

Om 10 år så kommer nog blotta tanken på att frakta omkring en massa runda plastskivor världen runt framstå som skrattretande och det skulle inte förvåna mig om böcker går en liknande väg till mötes. Med tillräckligt billiga och praktiska e-bok läsare så finns det inga hinder för det. Det finns överlag många områden som bara väntar på att utföras digitalt och det är lika bra att erkänna det, hoppa på tåget och arbeta för bra lösningar istället. Skivbolagens panikartade bakåträvanden med kopieringskydd är ingenting annat än en bromskloss. De bolag som inte tar steget och släpper taget om det gamla tänkandet kommer att gå under, svårare än så är det inte.

Det traditionella skivbolaget får en väldigt förändrad roll i samband med utvecklingen och mindre artister får ju mycket lättare att marknadföra sig själva. Med Apples satsning på skapandet av musik så tror jag inte det dröjer länge innan vi ser en öppen music store där hugande artister kan marknadsföra sig mot att apple tar ut en procent på varje såld låt. Betydligt mindre reklamkostander, mindre utlägg för nya releaser, bredare utbud och helt klart bättre för konsumenterna. Varför ska det sitta gråhåriga gubbar med aktiekursen i ögonen i USA och styra över världens artister?

Det duger inte att komma ned påståenden som att "cd är ju så mycket bättre ljudmässigt" och "ja men dvd-audio då, bla bla..." Det är fortfarande klumpiga och fysiska media. Jag är övertygad om att en 3mb fil om 10 år har perfekt ljudkvalitet för den mest kräsna lyssnare, det där är bara teknik och har mindre att göra med det TÄNK som krävs för övergången till rent digital distribution. Hur länge dröjer det innan små barn frågar sina farfädrar om det verkligen var sant det där med att man kunde köpa musik på skivor förr i tiden?

Nu slutar jag flumma

Piratkopiering är inte per definition fel. Det är upp till var och ens egen moral. Vad vill man gynna. behandlas man som konsument som skit så har man idag ett vapen att slå tillbaka med som inte fanns för 20 år sen. Att hävda att det är fel att flytta makten till de som bör ha den är bakåtsträvande och ogenomtänkt.

Håller inte helt med. Jag anser att det är helt OK att straffa företag man inte gillar. Jag håller just nu på att straffa ett konditori nära min arbetsplats för att de tar avgift på kortköp. Sättet jag straffar dom är att handla mina wienerbröd annorstädes. Detta skulle motsvara att inte köpa musik från skivbolag man inte gillade. Inte att piratkopiera musik. Det vore mer likt att sno wienerbröden från det stygga konditoriet. Och det är fel.

Iofs kan jag tillstå att jag knappast skulle ropa på polis om jag såg att en kamrat piratkopierade musik, men nog skulle göra det om den lede wienerbrödstjuven vore i farten...

Den här debatten har vi haft förr. Kontentan är att laseranders tycker att stöld är ok och det går svårligen att rucka på. Ta eventuella vidare diskussioner kring detta på icq eller något föreslår jag.

Sorry, my bad. Har inte hängt med tillräckligt länge för att veta vad man inte skall nappa på för debatter...

Avser du både spridning och nerladdning när du säger piratkopiering?

Moraliskt är det lite av ett dilemma för mig. Jag anser att kulturproducenter över lag har svårt att få betalt för vad de gör, och musik bör inte behandlas på annat sätt än andra varor som produceras. Artister ska ha betalt för vad de gör, och det lär nog bli den som vill lyssna på musiken som får betala.

Jag går inte till Ica och snattar bara för att jag tycker att Ica, producenten av varan eller något mellanled har behandlat mig illa som konsument. Snatteri är inte konsumentmakt. Det är helt enkelt svårare för många att se musik som en vara värd pengar, och en del av problemet kommer nog av att vi är vana att kunna lyssna på musik gratis överallt och på olika sätt utan att äga den. Det är ju arbete och pengar som inveteras i att musiken skapas, precis som alla andra varor.

Moraliskt ser jag inte så stora problem i att ladda ner i vissa fall. Man kanske vill höra några spår av en artist man är intresserad av för att se om det är värt att köpa skivan. Hur är det om man laddar ner en eller två låtar som ger en nostalgitripp, men inte för sitt liv skulle kunna tänka sig att köpa en skiva med musiken, därför att man inte tycker att den är bra på fullaste allvar? Då har ju inte artisten gått miste om några pengar.

I andra fall så finns det ingen artist som skulle få några pengar, utan det är enbart skivbolagen man lurar. Låten kanske dessutom är utgiven av olika bolag, så om jag köper den ena skivan så lurar jag ett annat bolag utan att ha begått vare sig ett moraliskt eller lagligt felsteg. (borde vara ett ovanligt scenario, men i alla fall…

Men det är utan tvekan en lustig situation där det uppstår sådana gråzoner, och det vore ju rätt olikt vårt marknadssamhälle om det skulle vara upp till konsumenten att avgöra när man av etiska skäl bör betala för sig. Och filbytande bygger på att alla delar med sig, annars skulle det rasa ihop. Men när jag delar med mig av min musik, så har jag ingen som helst kontroll över om folk bryr sig om att stödja sina favoritartister.

Det här är märkligt nog inte ett försök att argumentera mot filbytandet. Allt jag försöker säga är att vi befinner oss i en märklig situation där lagar, etiska avväganden, praxis hos konsumenter och de distributionsvägar som skivbolagen använder alla samverkar till en situation som upprör alla inblandade. Det kommer att leda till att situationen förändras, och både skivbolag, konsumenter och lagstiftare har ett ansvar att hitta nya vägar där även musikerna får sin del. Teknikutveckling har lett till situationen, och det är nog även den som blir ett medel att hitta nya former.

Å andra sidan är även CD-formatet komprimerat och kan inte mäta sig med vinyl.