Mitt andra lilla inlägg i debatten om linux-osx lyder som följer. När jag började så smått med linux i slutet av 90-talet så var det inte helt lätt att installera. Text-läge etc, ha koll på vilket grafikkort (chip, mängd minne etc) man hade. Man fick testa sig fram.
Så är det inte längre. Numer så kan man installera linux med endast ett fåtal knapptryckningar. I stort sett vem som helst kan göra detta. Dessutom så har man hela installationen på svenska om man så önskar. Kör man dessutom en köpt dist så blir det ännu enklare då vissa grafikkortsdrivrutiner inte följer med i gratisversionen (i alla fall i Mandrake's fall).
För ett par dagar sedan så bytte jag nätverkskort i min bärbara gamla Thinkpad (Fido under Prylar). Hade ett Xircom innan, nu sitter ett Netgear WLAN i istället. Trodde att jag i alla fall skulle behöva konfigurera upp det nya kortet. Men inte, allt funkade med en gång. Bara att tuta och köra.
Installation av program går som en dans då de flesta som man behöver finns att installera från cd-skivorna. Sedan kan man lägga till installationsplatser och få ännu fler program tillgängliga. I mitt fall så är SUNET med i leken och förser mig med program. Helt gratis.
Andra program som laddas ner på egen hand, Mozilla exempelvis, har dessutom "riktiga" installationsprogram. Inte svårare att installera än i OSX/Windows. Dock, 99% av program "utifrån" är svåra för gemene man att installera.
Det har onekligen hänt en hel på Linux-sidan de senaste åren. Allt är mycket enklare nu (fast man kan jobba till det en hel del om man vill ha allt superoptimerat in i minsta detalj), den mesta hårdvara hittas automatiskt. Så någ får man allt se Linux som ett litet hot mot de stora desktopos-drakarna. Men att därifrån säga att Linux tar död på OSX, NEJ!
