Jag behöver pennan i Note, annars skulle jag aldrig i livet ha pyntat för en sådan. Objektivt har Noten med sin funktionalitet bidragit till att dra in många, många kulor åt mig och min arbetsgivare, så det vore bara fånigt att gnälla om priset. Hade jag inte haft det behovet hade jag förstås kört något i stil med OnePlus, Huawei eller Xaomi och varit väldigt nöjd. Som det är köper jag nästan aldrig oftare än varannan generation, och försöker dra ut det till var tredje närhelst jag kan.
Det sagt så sitter jag ibland bakom bordet i sammanhang där vi ska anställa, och då kan iphoneinnehav vara något som i vissa fall ligger den hugande kandidaten i fatet. När det skall anställas en nyexaminerad student finns det många saker man tittar på, men har vederbörande en iphone oroar jag mig för att det kan vara en jagsvag, lättpåverkad individ - det är häpnadsväckade ofta som kvinnliga sökanden med iphone också har Prada- eller Korshandvänskor! - som försöker konsumera sig fri från inneboende, djupt förankrade otillräcklighetskomplex. Och som kanske heller inte besitter den där intellektuella nyfikenheten och experimentlustan som borde höra ungdomen till. Att det också kan tyda på en lite väl bekymmerslöst förhållande till pengar - speciellt för den som ådragit sig massiva studieskulder - är heller ingen bonus i en verksamhet som vår där vi hanterar andras pengar i stora mängder. Det är naturligtvis inte avgörande på något sätt, men en liten indikaton som kan läggas till ett antal andra sådana. Och när man har hundratals sökande på varje annons kan man kosta på sig att vara kinkig.