per s

Ett litet förslag: att försöker undvika en massa nedsättande invektiv om varandra när vi diskuterar så som
"snävt perspektiv", "antiintellektuella", "befängd idé" ... Så undviker vi en annalkande pajkastning.

Intressanta tankar PJW. Gud är helt klart väldigt olika för olika troende. Men ibland blir begreppet så brett och diffust att det förlorar sin mening. Om man kan enas om t ex att gud är en högre vilja utanför mänskligheten skulle det bli mindre förvirrat. Sen har vi religionerna. Vad menas med kristen, muslim, hindu etc? Något grundfundament för en religion måste ju finnas, annars kan precis vilken trosuppfattning som helst kalla sig kristen.

Meningen med livet? Det tror jag vi får hitta på själva. Det är inget religionen har monopol på, lika lite som moral och livsfrågor.
Tycker Klintan sammanfattade det ganska bra: "Tro det eller ej men jag är inte religiös. Däremot kan jag känna mig upprymd och tillfreds när jag gör någon anna glad eller hjälper någon med problem. Kanske är det närvaron av gud? Men det finns iallafall bara en väg att följa om man vill vara lycklig och den utesluter egoism och hat och innehåller kärlek och förlåtelse."

Ursäkta men jag får inte till det där med multicitering

Nä det finns saker som inte går att få ihop i vår tankevärld. Blir det så mycket mer begripligt om det skulle vara en "intelligens"? Var kommer den ifrån då? Låt oss kalla din idé för en hypotes. Då får vi pröva den vetenskapligt om den håller eller inte

Den här tråden har blivit så lång att det lätt börjar bli lite omtugg nu men se t ex inlägg 109, sidan 4.

Jag tycker att man ska uttrycka sig hövligt när man uttalar sin kritik av religion men det får aldrig hindra, smyga eller förmildra kritiken. Internationellt sett har vi väl det relativt bra från en massa tokerier. I USA och på andra håll sprider sig rena tokerier på ett helt annat sätt. Detta är inte att leka med.
Apan eller Gud - vad är vårt ursprung? - Nyheter | SVT.se

Nä jag tror nog inte på att viljan är fri men jag tycker det är rimligt att ha krav och förväntningar på varann ändå. Vad som är rätt eller fel måste ständigt stötas och blötas. Om man tycker att någon vill "fel" får man väl försöka påverka. Om någon vill rätt men väljer fel får vi väl försöka hjälpa och stötta. Om någon både vill och väljer fel får man i värsta fall låsa in vederbörande. Som hjälp när man är oförmögen att ta vara på sig själv eller som skydd då andra är i fara.

Att påstå att viljan skulle vara fri från alla våra upplevelser, gener, uppväxt, tillfälligt blodsocker etc är väl rätt konstigt. Viljan kan inte vara separerad från vår person. Varje samhälle definierar ju med eller utan religion på något sätt vad som är gott eller ont. Resultatet varierar sannerligen. Så lägger man i en rättsstat fast vad som gäller. Varje individ påläggs ett ansvar för sina handlingar oavsätt våra förutsättningar trots att de är väldigt olika. Determinism eller inte.

Om man som kristen påstår att gud är god och samtidigt allsmäktig har man stora problem. Det är väl inte så konstigt att andra förväntar sig en bra förklaring.

Begreppet fri vilja dyker upp då och då i tråden. Ingen har dock förklarat vad man menar med fri vilja. Om vi menar att vi har en vilja som är frikopplad från allt som format oss i livet, från förutsättningar, nej då finns ingen fri vilja. Om vi menar att vi har ett ansvar för hur vi väljer och handlar i livet närmar vi oss moral- och rättsfrågor. Vad som är att vilja "rätt" varierar som sagt i olika samhällen.
Vissa stater har dödsstraff för homosexualitet. I andra stater är det straffbart att förfölja homosexuella. Var hamnar den "fria viljan", viljan att välja rätt eller fel. Frågan om den fria viljan behöver ju inte kopplas till religion men ofta görs den det.

Visst är det skillnad på person och person. K G Hammar t ex känns ju som en ovanligt odogmatisk person. Varför kallar han sig just kristen? Andra personer kan vara väldigt fastlåsta och samtidigt icke religiösa. När man går vidare från funderingar till en personlig tro och sen att anamma en religion blir det lurigt. Religionen anammas av en grupp individer och definieras utifrån dogmer om "hur saker och ting är". Visst det är olika högt i tak men har man ingen definition på religionen är det ingen religion. Nu har man hamnat i en fålla med trosfränder (=gemenskap). Nu dyker det upp diverse påståenden om hur saker och ting är, saker som borde lämnas obesvarade då vi inte vet.

Man utgår från en frågeställning som man söker svar på. Utifrån frågeställningen ställs hypoteser som man undersöker riktigheten i på ett vetenskapligt sätt genom observationer, experiment etc. Om hypotesen visar sig vara riktig, stödjer den en teori om hur verkligheten ser ut. Ju fler och viktigare hypoteser som stödjer teorin, desto starkare teori. Teorin är inte fakta men fakta kan stödja teorin. Vetenskapliga resultat ska dokumenteras offentligt och andra forskare ska få samma resultat om man gör om undersökningarna. Kreationism och intelligent design är inga väl underbyggda teorier.
Tankar och känslor av religiös natur kan man visst ha om sådant som upplevs som ofattbart. Men när man formulerar diverse svar på dessa frågor är man illa ute. Religioner gör detta och spikar upp en massa dogmer på väggen eller i sin bok där man kan hitta "svaren".
Har man svårt att leva med obesvarade frågor är risken stor att man hittar på/"finner" svaren genom t ex religion men även på annat sätt.

Att vi funderar över tillvaron och vår existens är väl rätt naturligt. Om det finns en högre vilja utanför människorna vet vi inte. Men när man påstår att det finns en gud och denna gud samtidigt är god och allsmäktig, har den och den viljan och de och de egenskaperna känns det väldigt konstruerat och påhittat utifrån människors egna behov.
Det finns mycket vi inte kan förstå. Det finns många gråtoner mellan svart och vitt men det finns tillräckligt mycket på den svarta och vita sidan för att teodicéproblemet inte ska gå att lösa. Eller ska vi köra med att "Guds vägar äro outgrundliga" när vi ser krig, mord, tortyr mm?

Det finns ju en anledning till det nämligen att det inte går att lösa på ett rimligt sätt. Man försöker och försöker men det går inte.
När människan gick från att leva i nuet till att tänka och planera i framtiden kom ångest och oro in. Livet kan vara tungt och stretigt och farligt. Man inser att det kan gå åt fanders. Behovet av stöd och tröst gäller inte bara barnet med sitt övergångsobjekt, t ex nallen som alltid ställer upp och är trygg och schyst. Den vuxna människan hittar på sin gud. Varför påstås gud vara god? Jo vad ska man annars ha den till. Men som världen ser ut kanske den där guden är en "elak djävel" om den nu skulle finnas. Gud är något människan hittat på för sina behov.