Jakob testar Lenovo Yoga Book

Under IFA-mässan i Berlin förra året premiärvisades Lenovos nya hybridenhet #Yoga Book. Det var en av de mest intressanta produkterna på mässan, och visade exempel på många innovativa ambitioner såsom en kombinerad yta för tangentbord och ritplatta, i ett mycket portabelt format.

Nu har Yoga Book gjort ett besök i testlabbet, och frågan är helt enkelt hur denna lilla coola produkt klarar av att vara ens huvudsakliga datorenhet i vardagslivet. Vi testar hur Yoga Book fungerar som surfplatta, som bärbar dator, hur den är att rita och skriva med och givetvis kör vi även våra sedvanliga prestandatester.

#Lenovo Yoga Book finns i två grundvarianter, antingen med Android eller med Windows 10 som operativsystem. En Android-version går att köpa från 4 999 kronor, medan Windows-versionerna är dyrare och börjar på 6 495 kronor inklusive moms. Vårt testexemplar har Windows installerat, och under ytan drivs härligheten av en fyrkärnig Intel Atom Z8550-processor. Primärminnet är 4 gigabyte LPDDR3, och det interna lagringsminnet är 64 gigabyte.

Bildskärmen är 10,1 tum och har standardupplösningen 1 920 x 1 200 pixel. Den som är intresserad av fotografering hittar också en huvudkamera på baksidan på 8 megapixel och en enklare framtill på 2,1 megapixel.

Specifikationer: Lenovo Yoga Book

Platta... eller dator!

Lenovo Yoga Book är en så kallad hybridenhet, vilket betyder att det är en surfplatta som också agerar bärbar dator, eller om en så vill en dator som också funkar som surfplatta. Namnet ger en indikation om hur enheten ser ut, för det liknar faktist en bok med två sidor varav den ena är bildskärm och den andra kombinerad ritplatta och tangentbord.

I surfplatteläge viks tangentbordet bak, vilket innebär att Yoga Book blir dubbelt så tjock. I datorläge agerar tangentbordsytan botten, och skärmen är rest precis som på vilken bärbar dator som helst. Det som binder samman dessa två delar är ett snyggt gångjärn som för tankarna till Microsofts Surface Book. Lenovos lösning går dock inte att koppla loss, utan båda delarna måste sitta ihop.

Designmässigt är det framförallt gångjärnen och vissa andra detaljer som väcker intresse, såsom det läckra Halo-tangentbordet som lyser upp när det används. Det ser ut som hämtat från filmen Tron eller annan liknande futuristisk estetik från 80-talet. Det är snyggt, och vänder blickarna till sig! Helhetsintrycket av Yoga Book är däremot mer standard; i hopfällt läge ser det ut som en svart plastplatta utan andra utmärkande egenskaper än just gångjärnen. Själva bildskärmen har ganska tjocka ramar vilket gör att skärmytan ser mindre ut än vad den egentligen är.

Den vikbara designen för också med sig lite andra fördelar, som att enheten kan ställas på kant som ett tält, och på vis fungera utmärkt för videotittande på resa. En inbyggd sensor känner av åt vilket håll skärmen är vänd, och vrider bilden så att inget hamnar upp och ned.

Yoga Book består av flera intressanta designdetaljer.

Att rita och anteckna

Den trevligaste aspekten av Lenovo Yogabook är den inbyggda ritytan, som med den medföljande pennan kan användas för att mata in konstverk och antecknignar i maskinen. Antingen går det att rita med pennan direkt på ytan, eller rita på ett vanligt papper som medföljer i form av ett anteckningsblock.

Att rita direkt på ytan känns lite onturligt för den som blivit van att rita direkt på en skärm på så vis som Ipad Pro och Microsoft Surface Pro erbjuder. Den som är van vid traditionella ritplattor kan dock vänta sig en följsam och angenäm ritupplevelse. Jag märker inte av något lagg, och även när jag försöker rita ganska avancerade saker med snabba virtuella penseldrag hänger enheten med. Att rita direkt på ett vanligt papper är dock det bästa och roligaste, då användaren ritar på papperet precis som vanligt och detta i realtid läses in i enheten. Här ges alla fördelar med analogt ritande, såsom den taktila känslan att använda ett riktigt papper, och att kunna se precis vad som ritas på själva ritytan.

Anteckningsfunktionen är en funktion som är rolig att använda.

Bäst är nog den här funktionen för att ta anteckningar och skriva ned saker, men det finns ingen anledning till mer konstnärliga projekt. Pennan har 2 048 trycknivåer, vilket är jämförbart med dedikerade ritplattor. Något som är lite tråkigt är dock att pennan inte går att förvara någonstans när den inte används, men det är en svaghet som Yoga Book delar med konkurrensen. Pennan i sig behöver inte laddas då den inte har något batteri, och det är väldigt trevligt att den också fungerar som en helt vanlig analog penna med bläck.

Prestanda

Lenovo Yoga Book kan knappast beskrivas som ett prestandamonster, och det är självklart heller inte målsättningen med den här typen av produkt. Viktigare är att processorn är strömsnål och utvecklar lite värme. Med det sagt är vi ändå nyfikna på vad Yoga Book mäktar med, och låter produkten gå igenom de syntetiska testprogrammen GFX Bench och Geekbench 4.

För GFX Bench kör vi som vanligt testscenariot T-Rex i 1080p, som renderas "utanför" bildskärmen. Resultaten visas i form av bilder per sekund, och här placerar sig Yoga Book på en inte särskilt smickrande sistaplats bland enheterna vi jämför med. Även den klena datorn Macbook får dubbelt så höga siffror, och mer högpresterande maskiner springer i cirklar runt stackars Yoga Book. Vi testar flera gånger och får liknande resultat varje gång. Det är väl knappast någon som hade trott det, men Lenovo Yoga Book är inte något att spela spel på.

Grafikprestanda uppmätt i GFX Bench.

För att mäta processorns kraft använder vi verktyget Geek Bench 4. Vi kör dels våra egna tester, men jämför också mot den databas som byggts upp på Geekbench webbplats. Även här placerar sig Yoga Book lågt, och det är tydligt att Atom-processorn må vara strömsnål, men inte kan leverera när det gäller rå prestanda.

Prestanda uppmätt i Geekbench, med en eller flera processorkärnor.

Att en enhet presterar lågt i syntetiska tester må vara en sak. Men värre är att Yoga Book känns riktigt slö att använda. Systemet flyter segt, jag måste vänta på att program startar, och när jag laddar ner uppdateringar från Windows Store tar det ibland så lång tid att jag måste kontrollera internetuppkopplingen. När jag startar om enheten tar det oftast mellan 40 sekunder och en minut innan den stängs av, men ibland kan den bli stående i upp till fem minuter eller mer innan den faktiskt startar om. På skärmen visas bara meddelandet "Windows avslutas, stäng inte av datorn".

Ibland blir maskinen stående under lång tid vid omstart.

Användning

Så länge Yoga Book används endast som en ritplatta och att ta anteckningar är upplevelsen god. Det är när enheten ska användas till annat som problemen uppstår. Risken med att göra en hybrid mellan bärbar dator och platta är att båda funktionsområdena tvingas till kompromisser, så att det varken blir en särskilt bra platta eller bärbar dator. Lenovo Yoga Book är tyvärr full av sådana kompromisser som blir synliga jämt och ständigt vid användning. Det finns också en hel rad besynnerliga designval som tyder på slarv och bristfälligt engagemang vid utformandet av produkten. Redan när Yoga Book ska vikas upp och börja användas möts användaren av detta, för det är förvånansvärt svårt att öppna locket. Gångjärnen är ganska tröga, och det saknas något ställe på enheten där fingrarna får ett bra grepp. Jag tvingas ta stöd mot ett bord eller min egen kropp för att få upp plattan så att jag kan logga in.

Listan över den här typen av designmissar kan göras lång, och i princip varje gång jag använder Yoga Book uppstår små irritationsmoment som gnider sig mot min själ som en taggig kaktus. Som att enheten använder Micro-USB för att ladda, så att kontakten vid nästan varje tillfälle måste vändas minst en gång för att passa in. Eller som att av/på-knappen som sitter på högra sidan väldigt lätt förväxlas med volymknappen, och dessutom måste den tryckas ned både ganska hårt och ganska länge för att aktiveras. Eller att när produkten används som en bärbar dator har den väldigt lite friktion mot bordsytan, vilket innebär att den rör sig och snurrar väldigt lätt när jag försöker skriva på tangentbordet eller använda styrplattan. Eller att styrplattan är på tok för liten, så att fingret vid användning ständigt hamnar utanför och kommer åt mellanslagstangenten alldeles ovanför. Vad gäller ren användarvänlighet får Yoga Book dessvärre underkänt med besked.

Visst ser knapparna snygga ut, men de är svåra att träffa rätt.

Ett annat exempel på en liten, men extremt störande detalj, är när enhetens flygplansläge aktiveras. Detta görs med funktionstangenten F4, och när den knappen trycks ned slås Wifi- och Bluetooth-antennerna av. Detta visas också på bildskärmen som en snabb informationsskylt: "Flygplansläge PÅ", alternativt när läget stängs av som "Flygplansläge AV". Det är bra eftersom själva knappen inte i sig ger någon feedback. Tyvärr händer det flera gånger under testperioden att textskylten inte dyker upp. Däremot syns det att flygplansläget aktiverats genom en liten symbol nere i menyraden. Några gånger har också Wifi-antennen problem att återansluta när läget stängs av, och jag tvingas gå igenom en felsökningsprocess i Windows 10, som kommer fram till att "antennen hade avaktiverats" och först därefter vill återansluta.

Som ren surfplatta är användningen ungefär som kan väntas av en Windows 10-platta. Microsoft kör samma version av Windows som anpassar sig antingen till Touch-skärm eller mer traditionell inmatning med tangentbord och mus. Det här är dock ingen recension av själva operativsystemet, och det finns många som uppskattar vad Microsoft har skapat med Windows 10. Dock som skrevs tidigare är helhetsupplevelsen av att använda Yoga Book att det mesta går riktigt segt.

Dessutom tycker jag att Yoga Book blir besvärande tjock när den används som surfplatta, på grund av att tangentbordshalvan ligger bakom skärmen. Detta må vara hänt så länge den används för att läsa eller se på film, men vid textinmatning när plattan hålls i båda händerna blir den så tjock att jag har svårt att komma åt det virtuella tangentbordet med fingrarna.

Det här var några exempel på irriterande inslag som gör att upplevelsen av att använda Yoga Book inte är särskilt förtjusande. Inget av detta är dock så störande som det är att faktiskt försöka använda tangentbordet till något vettigt.

Tangentbordet

Ett av de största skälen till att välja en hybridenhet istället för en renodlad surfplatta är förnodligen att du vill använda produkten med ett inbyggt tangentbord som en bärbar dator. En viktig aspekt är därför att tangentbordet ska gå att skriva text på utan alltför stora svårigheter. Med tanke på plattornas storlek tvingas tillverkarna dock till kompromisser, för att tangentbordet ska passa produkten. Detta gäller även de tangentbordsfodral som Apple och Microsoft producerar till sina Ipad- och Surface-produkter. Tangentbordsfodralen till Ipad Pro 9,7 tum är till exempel på gränsen till att vara för litet enligt mig själv, medan 12,9-tumsversionen fungerar helt okej.

Virtuella tangentbord direkt på skärmen har samma utmaning, särskilt på mobiltelefoner och andra mindre skärmar. Dessa har löst problemet genom att erbjuda generösa träffytor för varje tangent, en duglig autokorrigering och inte minst möjligheten att få feedback antingen i form av en animation på skärmen, eller i form av ljud eller vibrationer när knapparna trycks ned.

Tangentbordet på Yoga Book hamnar någonstans mitt emellan, då det inte är placerat direkt på skärmen utan på ytan som också används för den medföljande ritpennan. Men det är inte fråga om ett tangentbord med fysiska knappar och mekanism, utan bygger på tryckkänslig registrering av fingrarnas vals. Området runt varje knapp markeras med upplysta konturer, som ser riktigt futuristiskt ut. Tangentbordet på Yoga Book står därför inför samma utmaningar som skärmbaserades tangentbord, men har ingen möjlighet att använda lösningen att ge visuell feedback. Dels ligger knapparna inte på någon bildskärm, och dels är användarens ögon riktade åt annat håll.

Styrplattan är liten, och tangentbordet väldigt svårt att skriva ordentligt på.

Träffytan är ungefär lika stor som ett normalstort tangentbord med fysiska knappar, men mellanrummet mellan knapparna är något mindre på grund av enhetens fysiska storlek. Det är alltså lättare att trycka fel, och ett vanligt tangentbord förlitar sig dessutom på fysisk feedback när knapparna trycks ned, vilket Yoga Book inte kan. Istället ger tangenterna ifrån sig ett litet surrande ljud när de trycks ned, vilket möjligtvis hjälper en smula men snabbt blir så irriterande att det måste stängas av. Utan ljudet är sinnesfriden högre, men användaren är samtidigt utelämnad enbart åt att se bokstäverna som dyker upp på skärmen som enda respons på att knapparna trycks ned ordentligt och i korrekt ordning.

Min första halvtimme med Yoga Book och dess tangentbord är rent plågsam, och jag misslyckades kapitalt med att formulera fullständiga meningar i ett textdokument. Efter två veckors sporadisk användning har det inte blivit anmärkningsvärt bättre. Tangentbordet är helt enkelt oerhört svårt att skriva med, och även den som nyttjar endast pekfingrarna och sänker blicken för att se vad som skrivs kommer inte att producera text i något rasande tempo. Med eller utan stavningskontroll kommer fingrarna att hamna fel, bokstäver missas och de producerade orden behöva skrivas om.

Upplevelsen förvärras också av att skrivytan har en beläggning som jag antar gör den bättre att skriva på med penna. Men när jag använder tangentbordet uppstår en obehaglig friktion mot fingertopparna; det är långt ifrån den slanka glasytan på en surfplattas skärmtangentbord, eller den fysiska texturen av plast på ett vanligt tangentbord. Det känns helt enkelt onaturligt att skriva mot den här ytan, och det märks också i resultatet av den text som produceras. Min plan var att skriva denna test på själva testprodukten, men detta fick övergivas då jag inte bedömer Yoga Book som adekvat att formulera längre texter på.

Slutomdöme

Lenovo Yoga Book är ett strålande exempel på ett intressant och spännande koncept, som tyvärr brister i praktiskt utförande. På papperet är det en hel del som lockar med denna lilla apparat; tunn och bärbar, förmåga att agera både dator och surfplatta, både tangentbord och ritplatta på samma yta. Men i verkligheten är det svårt att hitta det njutbara i att använda Yogabook. Den är långsam, krånglig och saknar en förstaklassig integration mellan hårdvara och mjukvara. Tangentbordet är tyvärr en ren plåga att försöka skriva på, även efter mer än en veckas övning.

Om Yoga Book hade varit en billig produkt hade det varit lättare att motivera ett inköp av en ganska dålig surfplatta som också kan vara en riktigt dålig dator. Som det är nu kostar produkten 6 995 kronor i vårt utförande. Det är inte mycket billigare än en Ipad Pro, som är en överlägsen surf- och ritplatta. Är det en hybridenhet med Windows 10 som efterfrågas är det mer värt att lägga lite extra på en Microsoft Surface Pro med tillbehör. Eller så går det att lägga ännu mer pengar på en Surface Book som är ett betydligt bättre exempel på vad som är möjligt att åstadkomma i Windows ekosystem.

Lenovo Yoga Book är helt enkelt inte det den vill vara. Efter en tid i testlabbet tvingas jag tyvärr underkänna den här förvisso intressanta skapelsen, då det är en produkt som är betydligt roligare att få demonstrerad eller se på bild än att använda själv i vardagen.