Krönika: Det som förenar oss
Den mobila tekniken var till stor hjälp för människor under fredagens hemska attentat, och tekniken kan även hjälpa oss framöver.
Stockholm, 7 april 2017. Lastbil i hög hastighet på Drottninggatan. Fyra döda, flera skadade, många skakade. En terrorattack har inträffat, och det skedde bara några meter från Geeks kontorslokaler. Mina kollegor på FZ och SweClockers har redan skrivit om sina upplevelser, och precis som andra stockholmare och svenskar jobbar vi alla på att hantera denna traumatiska eftermiddag. Behovet av att bearbeta och dela med sig av sina intryck är stort, vilket märks inte minst på vårt användarforum.
Istället för att upprepa vad andra redan skrivit bättre tänker jag istället lyfta fram vilken oerhörd tillgång tekniken är vid dessa och andra katastrofer. Själv hade jag gått från jobbet tidigt, och befann mig på Södermalm när det hände. Redan efter några minuter hade jag kontaktats av en kollega som försäkrat sig om att jag var i säkerhet. Via sms och Facebook fick jag därefter direkt kontakt med mina föräldrar, mina syskon och sedan mina vänner. Dussintals meddelanden skickades fram och tillbaka på kort tid. "Är du ok?" "Jag är ok." Telefonnätet överbelastades snabbt, men sociala medier höll till största delen även om Facebook Messenger uppdaterades långsammare än vanligt.
När attentaten i New York hände 11 september 2001 gick det flera timmar innan jag blev varse vad som hänt. I fredags skedde det nästan i realtid, och lika snabbt kunde jag alltså få bekräftelse att mina nära och kära var i säkerhet. Sällan har jag känt en sådan tacksamhet mot Facebook; där bekanta och jag själv kunde markera oss som "i säkerhet". Tekniken har verkligen möjliggjort kommunikation med en hastighet och på en skala som för bara några år sedan var helt omöjlig. Även för de som blev kvar på sina arbetsplatser, eller inte tog sig hem på grund av avstängd kollektivtrafik hade stor hjälp av Facebook och andra sociala medier.
Tekniken kan hjälpa till förståelse
Tyvärr har de senaste årens attentat i andra europeiska städer visat oss att inget öppet samhälle helt kan skydda sig från angrepp. Det kommer den närmaste tiden säkerligen diskuteras både migrationspolitik, fler övervakningskameror och större befogenheter för polisen i såväl media som hundratals diskussionstrådar på nätet. Många har också lyft tanken att själva gärningsmannen snarast bör glömmas bort, för att han inte ska få uppmärksamhet för sitt illdåd.
Som många påpekat är attentat av den typen som skedde i fredags i princip omöjliga att skydda sig från. Jag tror för min egen del inte att högre murar kan skydda oss, eller att ett isolerat Sverige kan bli immunt från terrorhot. Vi är en del av världen, och världen en del av oss. Det går inte att skapa ett samhälle som ingen kan attackera. Det går bara - kanske - att skapa ett samhälle som ingen vill attackera.
Därför tycker jag inte att vi ska glömma den terrorist som dödade fyra personer i fredags. Jag tycker tvärtom att vi ska ta reda på så mycket vi bara kan om honom. Vem var han, var växte han upp, vilka hängde han med i skolan? Varför kom han hit, hur resonerade han och framförallt: varför gjorde han det han gjorde? Det gäller honom, och det gäller alla terrorister. Det enda sättet vi kan skydda oss på lång sikt är genom att förstå dem och de bakomliggande orsakerna. Därmed får vi möjligheten att hindra människor från att bli terrorister.
Det håller säkert inte alla med om, och det är helt okej. Men det är min personliga övertygelse, och i det perspektivet tror jag också att tekniken kan hjälpa oss. Internet är till bredden fyllt av åsiktsbubblor, fake news, sensationshysteri och för den som letar en bekräftelse på att just ens egna åsikter är de rätta – oavsett vilka de åsikterna är. De som tror att jorden är platt, att religionen är roten till allt ont, att Dallas är världens bästa tv-serie; alla de kan hitta stöd för sina åsikter någonstans på nätet.
Men internet är också fyllt av bra och sakliga diskussioner, gediget kunnande och kloka människors resonerande, utan att hänge sig åt enkla lösningar och med stor respekt för källmaterial och korrekthet. I helgen kollade jag till exempel igenom ett antal Youtube-videor om hur olika typer av extremism uppstår. Här kan jag till exempel tipsa om videorna från Kurzgesagt, som inte bara har ett väldigt högt produktionsvärde utan även en sak som är guld värt: källorna anges i slutet av videon! Du behöver inte blint lita på informationen som presenteras snyggt och lättillgängligt, du kan själv gräva vidare för att skapa (och ifrågasätta) din egen åsikt.
Men kanske viktigast av allt, internet är ett kommunikationsredskap. Vi kan använda det inte bara för att hålla kontakten med våra närmaste. Vi kan också genom internet skapa nya kontakter, över nationsgränser och över kulturella gränser. Genom att förstå varandra, och så långt det är möjligt sätta oss in i varandras situationer, kan vi bygga en grund av ömsesidig respekt och förståelse. Jag tror stenhårt på att människor har mer likheter än olikheter, och att vi genom samtal kan lära oss av varandra. Om vi använder internet på rätt sätt kan vi bygga upp en kunskap och en förståelse som är större än någon enskild individ själv kan förvalta, och därmed också bygga ett samhälle tillsammans som ingen vill attackera.
Tack till alla som i fredags och under helgen visat upp mänskligheten från sin bästa sida. Det gör mig rörd, och stolt, att vara en del av Sverige och världen. Trots allt som hänt och händer.