Treble är ingen mirakelkur för Android
Optimister tror att Project Treble ska innebära smärtfria och snabba Android-uppdateringar framöver, och det hoppas säkert Google också. Men det finns skäl att sänka förväntningarna.
Att nya versioner av Android sprids så långsamt har alltid varit ett av plattformens stora problem. Alldeles nyligen släpptes Android 9 Pie i skarp version, men föregångaren Android 8 Oreo har bara hunnit installerats på cirka 12 procent av aktiva enheter. De flesta (23 procent) använder fortfarande Android 6 Marshmallow som släpptes 2015. Fragmenteringen är alltså enorm, och gör det på flera sätt meningslöst att prata om Android som en enda sammanhållen plattform.
Googles senaste lösning på problemet kallas Project Treble. Det presenterades förra året som ett sätt att göra uppdateringar enklare, snabbare och mindre kostsamma för de många olika telefontillverkare som använder Android. Tekniskt sett är det en mycket intressant lösning, men jag tror det finns skäl att hålla förväntningarna låga. Treble kommer knappast garantera en ny skön värld där den senaste Android-utgåvan magiskt och trådlöst kan installeras av alla samma dag som Google släpper den.
Det är inte första gången Google försöker lösa sitt problem med långsamma eller icke-befintliga uppdateringar. 2011 presenterades högtidligt Android Update Alliance, som sedan snabbt föll i glömska. 2014 kom Android Preview Program, och Google har varje år successivt försökt charma tillverkarna med allt tidigare förhandsvisningar och extra tid att anpassa sin egen mjukvara. Ändå går det inte bättre och bättre, utan snarare bakåt – trots att Google gör vad de kan. Vad är då problemen, och på vilket sätt kan Treble hjälpa?
Många kockar
En del handlar om rent tekniska utmaningar. Alla steg en tillverkare måste gå igenom för att kunna stöda en ny version av Android sammanfattades ganska bra i en grafik av HTC för ett tag sedan. Det är helt enkelt väldigt många kockar inblandade, inte bara Google och telefonmakaren utan även processortillverkaren (oftast Qualcomm). Att anpassa och verifiera hårdvaran för det nya systemet måste göras i flera sekvenser, och varje steg tar sin tid. HTC, Nokia, Huawei och de andra kan inte börja integrera källkoden i sina produkter förrän processortillverkaren har släppt stöd för drivrutiner och optimerat koden för sina processorer.
Vad Project Treble innebär är att Google nu gjort delar av Android-systemet modulärt, vilket kortfattat innebär att de delar av systemet som hanterar processor och annan fundamental hårdvara ligger separat från övriga delar – som olika lager i en Android-paj. Det understa fundamentet behöver då inte anpassas på nytt varje gång en ny version kommer, utan förblir mer eller mindre oförändrat under enhetens livstid. Ett tätt samarbete mellan Google och företag som Qualcomm ska garantera att när källkoden för ett nytt system kommer, har processorerna redan stöd. Telefontillverkarna kan då genast sätta igång med sin del av arbetet – att optimera systemet på en högre nivå, anpassa specifik mjukvara för teleoperatörer de samarbetar med och uppdatera sina egna grafiska användarmiljöer om det finns.
Under förutsättning att Qualcomm och andra chiptillverkare gör sitt jobb är det rimligt att tiden innan allt är klart kan kortas ned med några månader. Hur lång tid det sen totalt tar innan en mobil får Android Pie och framtida versioner kommer fortfarande att variera kraftigt mellan olika märken. Tog det åtta månader tidigare kan det ta fem månader nu. En klar förbättring, men knappast en önskedröm som går i uppfyllelse. Aktörer som använder en ”ren” Android-upplevelse i sina telefoner har det lättare än de som lägger på många lager av egna appar och gränssnitt. Aktörer som samarbetar med många teleoperatörer världen över har mer att göra än de som uteslutande förlitar sig på direktförsäljning i sina egna nätbutiker.
Det handlar om vilja
Andy Rubins kommersiella misslyckande Essential Phone visar att Treble kan möjliggöra en mycket snabb uppdatering. Essential Phone fick den skarpa versionen av Android Pie bokstavligt talat några minuter efter Googles egna Pixel-telefoner. Detta får dock ses som ett ovanligt lyckat exempel snarare än en glimt av hur det kommer att fungera för alla tillverkare. Essential Phone kör en helt renodlad Android-version utan extra lull, och telefonen har den mycket vanliga Snapdragon 835-processorn – exakt samma som sitter i Pixel 2-telefonerna. Hårdvara med mer esoteriska komponenter och mer anpassade versioner av Android kommer inte gå lika smidigt. Men framförallt har Essential arbetat målmedvetet med uppdateringen ända sedan Android P utannonserades. Varje betaversion har snabbt dykt upp på telefonen, vilket visar att det framförallt handlar om tillverkarens ambition, samt hur mycket tid och resurser dessa kan tänka sig att lägga ner.
Här ligger för mig det stora problemet. Jag har nämligen svårt att se ett ekonomiskt incitament för de flesta tillverkare att snabba sig med uppdateringar till redan sålda telefoner. Få tjänar pengar genom tjänster, eller egna app-butiker. Det är endast den sålda hårdvaran som genererar intäkter, och en ny Android-version bidrar inte till något extra i kassan. Däremot är en ny Android-version med spännande funktioner ytterligare ett sätt att sälja in nästa stora flaggskepp. Varför ge bort något gratis när det istället går att sälja tillsammans med en helt ny telefon?
Därför tror jag inte att Project Treble är mirakelkuren som Android behöver. Sammanfattningsvis är det fortfarande ganska mycket arbete för en tillverkare att få sina telefoner redo för ett nytt system, och de flesta av dessa tillverkare var dessutom inte särskilt sugna på att göra det från första början. Men vi får se – det vore riktigt roligt att ha fel angående detta.