Min resa från Android till Iphone
Denna inbitna Android-användare har nu levt med Iphone i ett år, och efter mina veckor på resa i Japan har uppskattningen för äpplets värld vuxit. Men inget är perfekt.
Snart är det ett år sedan jag fick min Iphone X, efter att ha varit hängiven Android-användare i över sex år. Mer specifikt hade jag varit Samsung Galaxy S-användare i över sex år.
Anledningarna till mitt byte var flera. Dels ville jag bli Iphone-användare privat så att jag skulle kunna få lika djupa kunskaper om IOS som jag fått hade om Samsungs värld, och dels var jag inte nöjd med vad som erbjöds i Android-lägret just då.
Under året har jag levt med min Iphone X i fickan, men när jag nyligen åkte på semester i Japan blev det första gången jag reste under en längre tid med endast en Iphone, och det fick mig faktiskt att uppskatta Apples välsvarvade produkt mer än tidigare.
Hög prestanda och bra flyt
Det första jag uppskattar med min Iphone X är att prestanda och allmänt flyt fortfarande är lika bra som det var för ett år sedan. Det andra jag uppskattar är att systemuppdateringar faktiskt förbättrar upplevelsen och tillför nyheter, något som tyvärr varit motsatsen under mina år som Samsung-användare. Där har telefonen en tendens att bli långsammare, och mer buggig för varje systemuppdatering som släpps.
Men det jag framför allt uppskattar är hur konsekvent och problemfri upplevelsen är, och det blev tydligt under min resa. Oavsett vilket sammanhang jag använder telefonen dyker det inte upp situationer där menyer inte lirar bra med en viss app, till exempel. Batteritid är ett område där jag tidigare tyckt att Iphone inte håller måttet, men med Iphone X i batterisparläge var detta inte längre ett problem. Jag kunde vara ute från morgon till kväll och fotografera, använda Google Maps under långa perioder och till och med spela mobilspel och ändå ha gott om laddning kvar vid dagens slut.
Inget är perfekt
Men det finns fortfarande några punkter där jag stör mig något infernaliskt på IOS. Att det inte går att spara filer i ett lokalt filsystem på riktigt stör jag mig fortfarande på, även om det har blivit ett mindre problem på senare år i takt med att appar blivit bättre på att kunna dela olika typer av innehåll sinsemellan. Men den punkt som stör mig allra mest, och som jag inte på något sätt förstår motiveringen bakom, är hur Wifi och Bluetooth hanteras i kontrollcenter-menyn.
När jag drar ner kontrollcenter och trycker på ikonerna för Wifi eller Bluetooth gör jag det för att jag vill stänga på eller av de båda funktionerna, inte stänga av dem "temporärt". Jag kan inte räkna hur många gånger jag svurit över att jag tryckt av Wifi bara för att en liten stund senare se att det är igång igen för att jag kommit i kontakt med ett registrerat nätverk. Eller att mina Bluetooth-hörlurar ansluter till telefonen istället för TV:n eftersom jag bara stängde av Bluetooth-anslutningen temporärt på telefonen.
Jag kan inte se någon nytta i att saker bara stängs av temporärt Istället får jag gå in i Inställningar, välja Bluetooth, stänga av det, backa tillbaka ett steg, gå in på Wifi, stänga av det och sedan backa ut till hemskärmen igen. Det här är orimligt många onödiga steg för att göra det jag snabbt skulle kunna göra i kontrollcenter, om man nu stängde av saker på riktigt där vill säga. Jag kan inte se någon nytta i att saker bara stängs av tillfälligt, kan ni?
Om jag har någon önskan till IOS 13 nästa år så är det att Apple fixar så att dessa knappar faktiskt utför sina tilltänkta funktioner på riktigt!
Men, med denna kritik ur vägen kan jag ändå konstatera att Apple nästan lyckats konvertera mig från kräsen Android-användare. En riktigt lyckad framtida Oneplus-telefon eller Google Pixel (i en framtid där Google faktiskt bryr sig om Sverige) skulle kunna få mig att ta steget tillbaks till Android-lägret, men jag är betydligt mer nöjd på Apples sida av stängslet än jag hade väntat mig vara för ett år sedan.