TEST: Belkin Media Reader for iPod
Digitalkamera på resa eller ett större fotojobb med många bilder tagna kräver antingen flera stora minneskort eller att man kan flytta över bilderna till något annat lagringsmedie.
Hittills har det i praktiken inneburit att man tagit med sin bärbara dator på resan. Men nu börjar det komma alternativ. Vi har testat det Macigaste hittills, Belkins Media Reader för iPod.
När Apple släppte sin tredje generation iPod i våras var vi många som hoppades på att den skulle kunna användas för att lagra digitalbilder. Det vi fick var lite andra placeringar på knapparna, en docka och en ny kombinerad Firewire/USB kontakt. Förutom lite mindre storlek och större hårddiskar.
Samtidigt började det dyka upp konkurrerande hårddiskbaserade mp3-spelare som både kunde läsa minneskort och visa bilderna både på den inbyggda lilla färgskärmen och på teven. Men ack så fula dom var. Och halvdana i funktionen mot Mac.
Fåfängan fick i varje fall för mig gå före funktionen. Så jag köpte en iPod. Därför var en lättnad när Steve Jobs i mitten av oktober tillkännagav att i och för sig inte Apple men väl Belkin släppt en kortläsare till iPoden. På de halvdana produktbilderna såg den konstig och stor ut. Men trots allt ganska snygg. Beställningen var given.
Tråkig låda
Lådan var den första besvikelsen. Med tanke på den otroligt snygga låda iPoden levereras i är det enkla beiget formgivna emballage Belkin bjuder på inte något man sparar till barnbarnen.
Den andra besvikelsen är faktiskt utseendet på själva läsaren. Den är stor. Höjden är några millimeter mindre än iPoden. Tjockleken ganska precis lika tjock som en 30GB iPod. Men bredden 85 mot 62 mm. Det är nästan 40 procent bredare.
Trots att den har samma vita färg som iPoden passar dom inte utseendemässigt ihop. Troligen beror det på att iPoden är så lysande formgiven som utstrålar kvalitet medan Belkin bara är i sammanhanget är ett billigt plagiat. Mitt på framsidan finns en grön/gul lysdiod och texten Belkin. På iPoden hittar man ju faktiskt bara iPodnamnet och Apple-loggan på baksidan.
Framför facken för minneskorten kan man dra för en grå jalusilucka. Den är i och för sig stadig men jag associerar den bara till min dotters Playmobil-leksaker.
Kontakten till iPoden sitter så att den fiffigt förvaras infälld i apparaten vid transport utan minsta risk för sladdtrassel. Smart. Fast när man ska använda den ha smartheten tagit slut. Då är det bara en kontakt med väldigt kort sladd. Det finns till exempel inget läge där kontakten kan sitta stadigt utfälld så att kortläsaren och iPoden bildar en enhet. Nu blir det som två iPod som hänger ihop med en kort sladd. Varför är den inte gjord på samma sätt som dockningsstationen? Med samma mått skulle det gått att göra en dockningsstation med inbyggd kortläsare. Det hade varit snyggt.
Då borde det dessutom gått att fixa så att kortläsaren skulle kunnat användas direkt till datorn med både USB och FireWire. Dessutom skulle man kunna laddat iPoden under överföringen. Det hade varit smart.
Att läsaren klarar de flesta minneskortstyper är väldigt bra om man som jag har flera digitalkameror med olika minneskort.
Sakta men säkert
Hur är då kortläsaren att använda? Mjukvaran som krävs är iPod 2.1. Har man hängt med i programuppdateraren ligger det redan i iPoden. Här märks det att Apple varit inblandade.
Så fort man ansluter kortläsaren kommer en importmeny upp på skärmen. Den visar hur många bilder kortet innehåller och hur många megabyte de använder. Det är bara att klicka importera och importen börjar. Bilderna lagras då i mappen DCIM på iPoden. I den mappen lagras bilderna i mappar på ett ganska förvirrat sätt. Lagringen bygger på samma mappstruktur som digitalkameran lämnar ifrån sig plus att iPoden lägger dit lite egna hjälpfiler. Upplagt för samma strul som iPhoto skapar. Minneskortet töms inte automatiskt efter importen vilket både kan vara bra och dåligt.
Jag drabbades några gånger av att den sa att överföringen var klar när inga bilder överförts. Efter omstart av iPoden fungerade det dock. På iPoden kan man se hur många bilder och hur många megabyte de väger. Men det går inte att se på eller redigera bilderna. Hela rullen kan dock raderas från iPoden.
När man ansluter iPoden till datorn kan man få iPhoto att starta automatiskt på samma sätt som när man ansluter en kamera direkt till datorn. Kortläsaren drivs av fyra AAA batterier som enligt manualen ska räcka till minst 3GB överföring. Jag har inte testat det men när jag förde över en halv gigabyte med bilder var det med oro jag såg hur iPodens batterinivå drastiskt sjönk.
Överföringen från kortläsaren till iPoden tog också betydligt längre tid än vad det tar att göra motsvarande kopiering med en Firewireläsare kopplad till en dator. Överföringen var mellan 10 och 20 gånger långsammare. Då tillkommer dessutom överföringstiden från iPoden till datorn. Den är dock i sammanhanget väldigt kort.
Sammanfattning
Idéen att använda iPoden som mellanlagring av digitalfoton på resor och liknande är strålande. Mjukvarumässigt fungerar det även om det skulle vara önskvärt att kunna se på bilderna när dom ligger i iPoden så att man efterhand kan gallra ner mängden bilder. Integrationen med iPoden kunde dock varit betydligt bättre. Att inte Apple gjort läsaren själva är märkligt för att inte säga tragiskt.
Pris för läsaren är 1124 kronor med moms på Macoteket.
Läsaren klarar minneskort av typerna: Compact Flash (Typ 1 och 2), Smart Media, Secure Digital, Memory Stick och Multi Media Card (MMC).
Läsaren fungerar endast med iPod-modeller med den kombinerade FW/USB specialkontakten.
Betyg: