GRANSKNING: Adobes kreativa svit håller inte ihop

<br><center><img src=/testlabbet/pics/adobe_cs/mappar.gif border=0> </center>
<b> Så kom då Adobes nya kreativa svit. Designerns motsvarighet till kontoristens Office.
En världsnyhet basunerar Adobe att det är. </b>

Pressbetan som jag testat är otroligt anspråkslös. Två CD skivor i plastfickor. Ett serienummer. Inget mer. Eftersom det här testet just är gjort på en betaversion har jag inte testat prestanda. Farten på en Powerbook G4 667 MHz med 1GB minne är dock helt ok. Tilläggas bör också att det i Om... rutorna inte står något att det är en betaversion. Däremot kan man där fortfarande se versionsnummret på gammalt hederligt sätt. Photoshop CS heter alltså 8.0. Indesign CS 3.0. Illustrator CS 11.0.0. Golive CS 7.0.0135. (Intressant att Illustrator och Golive inte nöjer sig med en nolla).

Adobe poängterar att man nu bara behöver ett serienummer för hela sviten program och att allt installeras med en installerare. Lysande! Fast ingen världsnyhet direkt. Macromedia har haft så i flera år.

Efter installationen som inte kräver omstart förväntar jag mig en flashig fullmatad mapp i programmappen. Men icke sa Nicke. Där ligger nu sex nya mappar. En för varje program. Om små gratis och sharewareprogram kan ge möjligheten att automatiskt lägga in programikoner i dockan borde Adobe kunna fixa det. Det gör dom inte. Här får man spara in program för program i dockan.
När jag så öppnar Photoshop som första program möts jag likt tidigare av en dialogruta om jag vill göra mina färginställningar. Bra men inte heller här har man gått steget längre och gjort global färginställning för alla programmen i CS sviten. Nu får man snällt ställa in färghanteringen program för program. Visst man kan exportera inställningarna från ett program och importera dom i de andra. Varför Indesign fortfarande har färginställningarna i Redigera-menyn och inte i program-menyn som de andra programmen är också märkligt.
Ytterligare en sak som borde integrerats mer mellan programmen är paletterna som känns vara av lite olika generationer. Till exempel den lysande funktionen att minimera paletter till sidan av skärmen som redan funnits i minst en version av Golive och nu även finns i Indesign finns inte i Photoshop och Illustrator men väl i Indesign. Pallettdockningen i Photoshop finns bara där. För att inte tala om Acrobat som mest ser ut som ett Officeprogram.

<br><center><img src=/testlabbet/pics/adobe_cs/forsthorn.gif border=0> </center>
Info i botten av fönstren är en annan ologisk sak. I Photoshop ser man och kan ändra förstoringsgraden längst ner till vänster. I Illustrator likaså men med en popupmeny med olika förstoringsgrader. I Indesign är popuppilen lite annorlunda designad. Ytterligare en design på popupikonen i Golive. Dessutom ligger den här tlll höger. Acrobat har förstorings- och förminskningsknapparna uppe i knappraderna. Man kan hoppas att det bara är så i betan men jag är rädd att det inte kommer förändras till den skarpa versionen.

Jag har valt att bara testa programmen som ingår i Creative Suite Standard och inte Creative Suite Premium. De program som även ingår i Premium upplagan är Golive CS och Acrobat 6.0 Professional. Golive hoppar jag då jag inte är någon professionell webmakare och inte känner att jag kan bedömma programmet på ett rättvist sätt. Acrobat 6.0 kom ganska nyligen varför Adobe valt att slänga med den utan förändringar. Man kan dock konstatera att Adobe gott i konsekvensens namn kunde döpt om programmet och bytt ikon. Nu har dom bara lagt in programmet i gruppinstallationen.

<b> Version Cue </b>
Jag kastar mig ut för att se på den nya filversionshanteraren. Utan att läsa några hjälptexter och hittar inte ens programmet i Version Cue mappen som installerats i programmappen. Efter några svordomar läser jag Read me first filen. Version Cue styrs ju från systeminställningarna. Där måste det slås på manuellt. Åter till Photoshop. Öppna och spara rutorna. Ingen Version Cue. Vad f-n? Läser hjälpen igen. Det måste slås på i varje programs inställningar manuellt. Så äntligen funkar det! Men det verkar dra minne. Som det Adobeprogram det är. Rekommenderad minnestilldelning (ja precis som i nian) är 256 MB.

Version Cue innebär ett nytt sätt att jobba med filer. Istället för att spara samma fil med olika namn som, gubbe.psd, gubbe ny.psd och gubbe nyast.psd, sparar man bara en fil men kan gå tillbaka till olika tidigare versioner. Version Cue kan användas både av en enskild användare och av en arbetsgrupp.
Version Cue känns som en bra funktion som dock äter minne och är krånglig att komma igång med.

<b> Photoshop </b>
Sen Photoshop fick lager i version tre har uppdateringarna mest handlat om förfiningar och småfunktioner som lagts till. Så också denna gång. Det roliga är att flera funktioner som lagts till och förbättrats i Photoshop CS 8.0 är sådant som först funnits i konsumentversionen Photoshop Elements. En sådan är filläsaren som kom till Photoshop i version sju. Den har förbättrats betydligt. Bland annat kan man enkelt lägga till Metataggar till bilder utan att dessa behöver öppnas och sparas om. Det går också att tillämpa funktionsmakron på valda bilder i filläsaren. Flagga bilder och bara visa flaggade. Dock går det bara att flagga eller flagga av filer. Att kunna välja mellan ett antal olika flaggningsnivåer hade varit önskvärt. Då kunde man till exempel flagga bilder som ska behållas i en färg. Bilder som ska slängas i en annan. Och bilder som ska jämföras i ett antal andra. Det går i och för sig att rangordna bilder. Men bara en och en. Jag saknar också kortkommandon till funktionerna i filläsaren. Det kanske finns? Fast jag hittade inte information om det i beta. Att det nu går att plocka runt bilderna i filläsaren är ett stort steg på vägen till att man ska kunna använda den som ett ljusbord. Jag skulle dock gärna kunna lägga bilderna i högar (eller mappar) och snabbt kunna se på alla varianter av en viss bild. Jämföra dom två och två och på så sätt sovra fram den bästa. Det går att visa bilderna i några olika storlekar men inte steglöst som i iPhoto. Filläsaren är ett stort steg i rätt riktning men den har en bra bit kvar tills den är fulländad.

I vintras släppte Adobe två pluginprogram till Photoshop 7 som gav stöd för jpeg2000 och Rå filer från digitalkameror. Dessa utlovades ingå i nästa version. Löftet ser ut att vara infriat. Jpeg2000 pluginen installeras dock inte som standard utan måste enligt hjälptexten installeras manuellt. Den fanns inte med på betan. Varför jag inte kunnat testa den. Råfiler stöds nu från fler kameror och fungerar utmärkt med de Canon Raw filer från en EOS D60 som jag testat.

En funktion som verkar riktigt bra är matcha färger. Efter att ha justerat en bild kan justeringarna användas på andra liknande bilder. När jag testat med några olika bilder bland annat några medvetet tagna med fel färgtemperaturinställning fungerade effekten dock ganska dåligt.

<br><center><img src=/testlabbet/pics/adobe_cs/photofilter.jpg border=0> </center>
Ett annat korrigeringsfilter som dock fungerar riktigt bra för oss fotografer som fotograferat med dia och använt wrattenfilter för färgjustering är filtret fotofilter. Med det kan man till exempel använda wratten 80 eller 82 filter för att justera in bild tagen i glödlampsljus.

Effekten har man ju kunnat åstadkomma tidigare också med kurvor och nyans/mättnad men det här filtret känns enkelt och användbart. Jag var mer tveksam till effekten skuggor/högdagrar. En effekt med vilket man till exempel kan lyfta skuggor. Det går ju enkelt att göra i kurvor. Men efter att ha testat det så är jag ganska förtjust.

<br><center><img src=/testlabbet/pics/adobe_cs/filtergalleri.jpg border=0> </center>
Ett lysande exempel på förbättring är filtergalleriet. Det liknar lite lagerefektfönstret men har istället snabb förhandsvisning av alla konstnärliga filter som man aldrig kommer ihåg vad dom gör. En annan funktion som hämtats från Photoshop Elements är panoramafunktionen som lägger ihop ett antal bilder som är tagna efter varandra med lite överlappning till ett panorama. Jag har jobbat ganska mycket med programmet Photostitch som följer med Canons digitalkameror och måste säga att det programmet är överlägset Photoshop för den här funktionen.
På det stora hela är förbättringarna i Photoshop inte revolutionerande men de är bra förfiningar av ett redan bra program.

<b> Imageready </b>
I Imageready:s barndom tyckte jag det var vansinne med ett separat program istället för att integrera funktionerna i Photoshop. Ju längre tiden gått desto bättre gillar jag att de är två systkon som arbetar sida vid sida. I den nya versionen är det främst exportmöjligheterna i flashformat som förbättrats. Utan att ha testat det grundligt kan jag lugnt säga att det fungerar utmärkt. Det går också att bättre justera hur html-filer genererade av Image Ready blir.

<br><center><img src=/testlabbet/pics/adobe_cs/illustrator.jpg border=0> </center>
<b> Illustrator </b>
I Illustrator har man gjort tvärt om när nu Dimensions integrerats i programmet. Integrationen fungerar utan anmärkning och känns helt naturlig. Positivt (?) är ju att sådana som likt mig aldrig vågat sig på 3D-program nu har verktyget inom räckhåll kan börja använda det.

De traditionella Illustratoranvändarna kommer säkert kunna använda 3D-efekterna på ett bra och kreativt sätt. Mer oroad blir jag av att Adobe verkar bredda användandet av Illustrator genom bättre integration till Microsoft Office programmen, och likt Corel, slänga med en hiskelig massa mallar. Risken är ju att användare utan bildkunskap tror sig vara fullfjädrade illustratörer. Ett program som absolut borde implementerats i Illustrator är Streamline som fortfarande inte ens anpassats till Mac OS X. Streamline som vektoriserar inskannade bilder har kanske sparats till nästa version av Illustrator som börjar nå fulländning och pensionsålder efter femton år. Något måste ju finnas kvar att förbättra.

<b>Indesign</b>
Adobe har med Indesign en otroligt bra konkurrent till Quark Xpress. Som inbiten Xpressanvändare skulle jag vilja säga att slaget är förlorat för Quark. Främst på grund av deras på gränsen till kriminella uppgraderingsschabbel. Men också då nästan inget hänt sedan version 3.3. Visst Mac OS X stöd och möjlighet att göra websidor. OS X stödet är väl en självklarhet medan webstödet är en onödighet. Indesign å sin sida släptes med jätteförväntningar som en Quarkdödare men höll på att dö i barnsäng. Men med tiden har dock Indesign vuxit till sig och var i version två ett helt ok program. Dock med problem med prestandan. Adobe säger att den nya versionen har avsevärt förbättrad prestanda. Eftersom jag testat en betaversion är det svårt att säga hur snabb den skarpa versionen kommer vara. Att zooma från ungefär 50 procents visning till 200 procent går i Indesign CS Betan ungefär dubbelt så fort som i Indesign 2.0.2. Elva mot 23 sekunder i mitt fall. Fast då är den högupplösta bilden på 180 MB med högupplöst visning och datorn en över ett år gammal Powerbook.

En nygammal funktion är textbehandlaren. En enkel ordbehandlare som gör det lättare att redigera krångligt formaterad text. En liknande fanns i Pagemaker och den känns helt enkelt omodern även om den kan vara bra vid formatering till XML och med krångligt figursatt text i svårlästa typsnitt. Men ska man göra svårläst layout? Kapslade formatmallar är allt annat än omodernt. Med kapslade formatmallar kan man enkelt till exempel formatera text med fet ingång av de tre första orden i varje stycke. Generellt är ju typografihanteringen i Indesign lysande. Dubbelklickar man med markerings- eller direktmarkeringsverktyget i en text får man direkt textmarkeringsverktyget. Lika enkelt som självklart.

Det går numera att spara egna dokumentstorlekar vilket kan vara mycket bra för till exempel annonsproducenter som ofta gör annonser i annat än A4 och liknande.
Förhandsvisa separationer fungerar ungefär på samma sätt som att visa enskilda kanaler i Photoshop. Otroligt bra funktion för tryckare och reprofolk.
Att montera filmer i dokument är väl inte helt revolutionerande. Jag har för mig att det gick i Word fem. Men i Indesign fungerar det riktigt bra om man till exempel gör ett dokument både för utskrift och för skärmläsning som pdf-dokument. Smart är att man kan välja vilken bild som ska visas i tryck (från filmen eller en helt annan).

En funktion gör att man enkelt kan föra över innehållet i ett Indesign-dokument till Golive. Formaterad text och bilder visas med XML i Golive där objekten med dra och släpp kan flyttas in i websidans layout. För övrigt har jag tyvärr inte hunnit testa stödet för XML hantering men om man ska tro Adobe är det väl integrerat.

Vad som inte är väl integrerat är bakåtkompatibiliteten. Det är inga problem att öppna vare sig äldre Indesign filer som Quark 4 filer. Däremot går det inte att spara på ett enkelt sätt så att Indesign 2 kan öppna filerna. I hjälpen sägs att man ska exportera i Indesign Interchange-format. Men för att öppna detta i Indesign 2 krävs ett par plugin-filer som jag inte hittade på adobe.com trots att dom skulle finnas där. Troligen är det ett betaproblem. Varför går det inte bara att spara ner i gamla formatet?

<b>Är det då värt att uppgradera?</b>
Har man en tidigare version av Photoshop kostar en svensk uppgradering till CS Standard edition (Photoshop, Illustrator, Indesign och Version Cue) cirka 6 300 kronor plus moms. Premium edition (även Golive och Acrobat Prof) kostar 9000 kronor att uppgradera. Nöjer man sig att bara uppgradera Photoshop kostar det cirka 2 200 kronor. Framför allt uppgraderingen till Standard edition är ju ett fynd. För samma pris som en licens av Illustrator eller en uppgradering av Quark Xpress kostar får man Illustrator, uppgraderingen av Photoshop och Indesign. En rabatt på sisådär 9 000 kronor.

Har man andra Adobe program kan de bara uppgraderas till respektive program. Till exempel en gammal licens av Indesign kan den bara uppgraderas till Indesign CS. Adobe förutsätter att alla har Photoshop! Kan tänka mig att vissa Illustratörer muttrar över det. Engelsk version beräknas komma under november. Tidigare uppgifter har sagt att svensk version ska komma innan årsskiftet. Det tror jag när jag ser det.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att programmen fått många små förbättringar på redan bra program. Integrationen mellan de olika programmen är sedan länge god och har blivit än bättre i den här versionen men fulländad är den inte. Att kalla Creative Suite en världsnyhet, som Adobe gör, är att överdriva.

<b>István Zsiga </b>

Ändrat efter Johans korrekta anmärkning