Tillbakablick på Apples datorer
HELGLÄSNING. Följ med på en återblick över kända och mindre kända produkter som Apple släppt genom åren, med bilder från Shrine Of Apple. Först ut i veckans helgläsning är stationära och bärbar Macar.
Sedan Apples grundades den 1 april 1976 har företaget producerat hårdvara i snart fyra decennier. Vissa produkter har blivit odödliga klassiker medan andra fallit i glömska. En del blev framgångsrika, andra floppade.
Sajten Shrine Of Apple har tagit på sig den minst sagt ambitiösa uppgiften att fotografera varenda produkt som Apple sålt publikt sedan starten 1976. Det är en grannlaga uppgift och de har en lång väg att gå, men redan nu finns det mycket material att ta del av.
Vi har gjort en djupdykning bland Shrine Of Apples fina bilder och plockat ut ett antal Apple-produkter värda att lyftas fram och berättas om. Den här gången fokuserar vi på stationära och bärbara datorer samt avslutar med en minst sagt udda skärm. Vi kommer att återvända till arkiven igen senare med bland annat iPod-produkter, möss och andra produkter.
Samtliga bilder används med tillåtelse från Shrine Of Apple.
<hr>
Apple II Plus
Apple II Plus, eller som den marknadsfördes: Apple ][+, var den andra modellen efter den ursprungliga och mycket framgångsrika Apple II. Apple II Plus såldes mellan juni 1979 och december 1982. Till skillnad från övriga datorer nedan är detta inte en Mac, det var först 1984 som den första Macen kom.
Som kuriosa kan nämnas att Apple II Plus inte hade gemener, det vill säga små bokstäver. Allting skrevs med stora bokstäver och det fanns inte shiftlås på tangentbordet. Det fanns inte heller små bokstäver i det inbyggda typsnittet. En del köpte ROM-kretsar (kretsar med mjukvara som bara går att läsa från) och lade till en extra kabel mellan shift-tangenten och dator för att kunna använda små bokstäver i program.
Denna modell var den sista från Apple som hade en speciellt tangent för att repetera föregående tangenttryckning, märkt REPT. Efterkommande datorer från Apple kom med möjligheten att hålla nere en tangent för att repetera den flera gånger.
<hr>
Macintosh SE
Macintosh SE var uppföljaren till Mac Plus och såldes mellan mars 1987 och oktober 1990. Den innehöll flertalet viktiga förbättringar över sin föregångare, bland annat möjligheten att ha en intern hårddisk och Apple Desktop Bus (ADB) för mus och tangentbord. SE stod för "System Expansion" och syftade till att det fanns en utbyggnadsplats inne i datorn, något ingen annan kompakt Macintosh hade haft tidigare. Detta var föregångaren till Macintosh SE/30, som av många anses som den bästa Macen någonsin.
<hr>
Macintosh LC
Macintosh LC var den första Macen med färg till ett överkomligt pris. Efter flera år med inriktning på allt dyrare datorer med höga marginaler under Jean-Louis Gassées ledning hade Apple bytt ut honom mot Michael Spindler, som fick i uppdrag att ta fram lågkostnadsalternativ. LC:n var en av dessa produkter där LC står för just low-cost color. För att lyckas pressa kostnaderna krävdes vissa uppoffringar, specifikationerna var nästan identiska med den tre år äldre Macintosh II. Men klen prestanda till trots sålde LC:n bra och fick flera framgångsrika uppföljare, inte minst LC 475 som var min första egna Mac. Designen på den låga platta lådan kallades för "pizzabox".
<hr>
Power Macintosh G3 All-In-One (AIO)
I kategorin udda och kortlivade Macar finner vi Power Macintosh G3 All-In-One. Den föregick iMacen och var den tyngsta Macen någonsin på sina 27 kilo. Lanseringen skedde den 31 januari 1998 och den togs ur sortimentet redan 17 oktober samma år, två månader efter att iMacen lanserats. Den kom aldrig till Sverige överhuvudtaget. Förutom diskettstation och CD-läsare hade den även en Zip-drive, för den som kommer ihåg dessa (jag har ett tjugotal zipskivor liggandes).
<hr>
Power Macintosh G3 (Blue and White)
Aldrig har en stationär proffsdator från Apple varit så färgglad som när Power Macintosh G3 (Blue and White) introducerades i januari 1999, ett halvår efter den första (och färgglada) iMacen. Designen var inte bara för syns skull, det var enkelt att öppna ena sidan av låda med ett handtag för att komma åt allting inuti. Med i köpet följde även den berömda "puckmusen" som lanserades tillsammans med iMac.
Detta var också den Mac som ersatte SCSI med FireWire, och serieportarna hade ersatts med USB. På grund av de nya portarna fortsatte många att köpa den äldre beiga PowerMac G3 för att att kunna använda befintlig kringutrustning.
<hr>
Macintosh PowerBook Duo 210
PowerBook Duo 210 var den lättaste och minsta bärbara Macen någonsin i PowerBook-serien, med en så kallad ultraportabel design. Den var 3,6 cm hög och vägde knappt 1,9 kg samt hade måtten 28 x 22 cm. Precis som med den första modellen av MacBook Air var antalet portar högst begränsat, en serieport för skrivare och modem samt som tillval ett fax- och modemkort med tillhörande port. Men å andra sidan fanns den breda och unika dockningsporten eftersom PowerBook Duo 210 var den första dockningsbara Macen, se mer nedan.
Långt efter att den sista PowerBook Duo försvann ur Apples sortiment 1997 pratades det om den. Många uppskattade möjligheten att ha en riktigt smidig liten bärbar dator som enkelt kunde dockas och användas som en normal dator på ett skrivbord. Cirkeln kan sägas ha slutits nu i och med MacBook Air som genom dess Thunderbolt-kontakt med en enda kabel kan få tillgång till extern skärm, nätverk, externa hårddiskar, extra portar och tangentbord och mus.
<hr>
Macintosh Duo MiniDock
Som komplement till PowerBook Duo fanns tre dockningsenheter. Den största var Duo Dock vari hela PowerBooken stoppades och gled in likt en stor VHS-kassett. Sen fanns det MiniDock som är på bild ovan samt den lilla MicroDock. MiniDock gav tillgång till allt som en normal Macintosh hade vid den här tiden, som SCSI, ADB, telefonjack, serieportar, ljud, bildskärm med mera. Den hade även inbyggt videominne (VRAM) för att kunna driva externa skärmar.
<hr>
Macintosh PowerBook G3 (Pismo)
Om Macintosh SE/30 är den stationära Mac som brukar väcka mest nostalgiska minnen är Macintosh PowerBook G3 (Pismo) dess bärbara motsvarighet. "Pismon" var mycket uppskattad för dess fina prestanda, goda utbyggnadsmöjligheter och robusta design. Pismon var första bärbara med FireWire och även den första med officiellt tillval för AirPort. Precis som föregångaren "Lombard" gick det att använda den högra utbyggnadsplatsen i datorn för olika ändamål. Det gick att välja mellan CD-läsare, DVD-läsare, diskettstation eller extra batteri.
<hr>
iBook G3
iBook G3 lanserades 2001 och ersatte den ursprungliga färgglada iBooken "dasslocket". Detta var i mina ögon en milstolpe när det gäller bärbara datorer, inte bara Macar. Precis som med föregångaren var den aggressivt prissatt men till skillnad från dasslocket var detta en högst kompetent bärbar dator. Skärmen var på 1024 x 768 pixlar, ett stort lyft över dasslockets 800 x 600 pixlar. Lockets baksida var i polykarbonat och därmed mycket tåligt. Den var 30 procent lättare och 50 procent mindre än föregångarna.
Personligen var detta den första bärbara dator som kunde bli en arbetsdator och fortfarande passa min plånbok. Med dimensionerna 3,4 x 28,5 x 23,0 cm och en vikt på 2,2 kg var den riktigt smidig. Och snygg var den dessutom i helvitt. Jag växlade till bärbart och jag har aldrig bytt tillbaka sedan dess. Den var dessutom så liten och smidig att det inte fanns någon direkt motsvarighet inom PC-världen till samma pris. Det fanns bärbara PC-datorer som var billigare men de var stora och tunga och de som var små och nätta var för proffsmarknaden med priser därefter.
(iBooken på bilderna ovan är den tredje generationen av de den helvita iBooken, som kom ut i maj 2002 med bättre prestanda under skalet, men i övrigt likadant som den första vita.)
<hr>
Apple IIc Flat Panel Display
Vem har sagt att widescreen är en nyhet? Apple IIc Flat Panel Display var en svartvit skärm speciellt framtagen för Apple IIc som lanserades i april 1984, några månader efter den första Macintosh-datorn lanserades. Apple IIc var företagets första försök att göra en bärbar dator. Skärmen var dock inge vidare, det fanns ingen bakgrundsbelysning och kontrasten var låg. Den satt dessutom inte fast på ett bra sätt på Apple IIc.
<hr>
Det var allt för den här gången. Nästa gång tittar vi närmare på bland annat iPod-produkter, möss och den första digitala konsumentkameran.