Häftiga Ada
KRÖNIKA. Jag brukar inte kalla mig för det där laddade f-ordet, men efter att ha sett pjäsen Ada FTW förra veckan kan jag inte låta bli att bli förbannad över alla möjliga upptäckter vi gått miste om bara för att kvinnor inte tillåtits att delta på lika villkor i samhället.
Kista teaters uppsättning Ada FTW är en interaktiv föreställning där publiken fick delta via sms, twitter och webben. Jag såg den på storskärm på Stockholms stadsbibliotek, det gick också att titta på sin egen mobil eller dator. Ett roligt grepp om jag får säga det själv. Vad jag förstår var det här del två i triologin Women in science som ska lyfta fram kvinnliga forskare.
<div style="float:left;padding-right:10px;">
</div> Pjäsen handlade om Ada Lovelace, en kvinna som brukar kallas för världens första programmerare. Hon föddes i början på 1800-talet och var dotter till poeten Lord Byron. Hennes mamma tyckte att matematik var en mycket bättre sysselsättning än poesi och i pjäsen får vi följa Adas livsöde fram till hon dör vid ynka 36 års ålder (tänk vad hon hade kunnat åstadkomma om hon fått leva längre och friare).
Hon hade talang för matematik och blev så småningom god vän med Charles Babbage. Ada översatte en artikel skriven på franska om Babbages Differensmaskin och la till anteckningar, som var lika omfattande som originalartikeln. En handlar om hur maskinen skulle kunna användas för att med ett antal iterationer beräkna ett godtyckligt bernoullital. Ifall någon undrar säger Wikipedia att det är en sekvens av rationella tal som ofta förekommer inom matematiken. Adas algoritm var så omfattande och detaljerad att den betraktas som världens första datorprogram.
Babbage tyckte Ada borde skriva egna artiklar, men det ville hon inte för att det inte passade sig för en kvinna. Sådant här gör mig förbannad trots att det rör sig om 1800-talet. Vad är det för dumheter att vägra släppa in kvinnan på forskningsbibliotek bara baserat på hennes kön? Efter pjäsen fick jag fylla i en liten utvärdering och där fanns frågan vad jag skulle vilja säga till Ada Lovelace om jag fick chansen.
Det är enkelt. Först skulle jag verkligen försöka få henne att skriva och räkna mera trots samhället hon levde i och för det andra skulle jag vilja visa henne hur rätt hon hade! Tänk att få visa allt min älskade iPhone kan göra.
Ada frågar sig i pjäsen när hon är döende om alla kommer att glömma bort henne nu. Det känns bra att veta nej, det gjorde vi inte. Förutom att hon fick vara stjärnan i den här pjäsen så namngav det amerikanska försvarsdepartementet 1979 ett programspråk till Adas minne.
Här kommer dagens klyscha: Ta klivet och gör det ni brinner för, oavsett vad andra säger till er.
I dag är det Ada Lovelace-dagen, och den är väl värd att fira.