Familjen Powerbook G4

Bilden ovan ljuger faktiskt. För när Apple satte igång och modernisera Powerbook G4 lanserades först 12- och 17-tumsmodellerna i nytt format i januari 2003, medan 15-tumsmodellen var orörd i ytterligare åtta månader vilket gjorde att den inte direkt var Apples storsäljare det året.

Apple fortsatte sälja gamla Powerbook G4 till och med september 2003 innan en ny modell lanserades.

Varför fördröjningen av en ny 15-tumsmodell uppstod var föremål för en ganska stor debatt och vilda gissningar, och från Apple hördes inte annat än tystnad, även om en vanligt förekommande gissning var att Apple fortsatte sälja den gamla 15-tumsmodellen för att ge utvecklare och användare ett sätt att kunna starta upp Mac OS 9 direkt i maskinen. De nya modellerna kunde nämligen endast köra Mac OS X.

Äntligen en uppdatering

Den sista uppdateringen av den "gamla" Powerbook G4 inträffade så sent som i november 2002, alltså knappt två månader innan 12- och 17-tumsmodellerna i den nya serien lanserades, vilket även det var en aning underligt då de två nya modellerna fick den gamla trotjänaren att se just väldigt gammal ut.

Hur som helst dröjde en ny modell av 15-tums Powerbook G4 till september 2003 och familjeporträttet ovan blev komplett.

Nya Powerbook G4 lanserades i september 2003 och var ett enormt lyft jämfört med tidigare modell.

Den nya modellen av Powerbook G4 hade enorma förbättringar jämfört med den tidigare modellen som såldes med en 867 megahertz- eller en 1 gigahertz G4-processor (PPC 7447), 60 gigabyte stor hårddisk, maximalt en gigabyte internminne och en upplösning på maximala 1280 x 854 pixel.

Nya modellen av Powerbook G4, med en närmast perfekt balans mellan storlek och användbarhet.

Den nya modellen såldes med en aning snabbare processor (upp till 1,25 gigahertz), upp till 80 gigabyte hårddiskyta, upp till två gigabyte internminne (om man använde tredjepartsminnen, enligt Apple klarade maskinen endast en gigabyte internminne) och en firewire 800-port vilket var goda nyheter för alla som arbetade med videoredigering. Precis som sin föregångare hade maskinen både dvi- och s-video-anslutningar. Nya Powerbook G4 fick också den nya typen av tangentbord som 12- och 17-tumsmodellerna redan hade, vilket var välkommet då det enligt många (undertecknad inkluderad) är det bästa tangentbord Apple någonsin gjort.

En smidig favorit

Powerbook G4 i 12-tumsmodell, här med tredje generationens Ipod.

Den första modellen av 12-tumsmodellen av Powerbook G4 såldes med en 867 megahertz G4-processor (PPC 7455 v3.3), maximalt 640 megabyte internminne enligt Apple (vilket senare visade sig kunna uppdateras till 1,25 gigabyte internminne utan problem). En 40- eller 60-gigabyte stor hårddisk satt i och precis som övriga Powerbook G4-modeller fanns den både med en vanlig cd-rom-läsare/brännare eller en superdrive som klarade av att läsa och skriva på dvd-skivor. 12-tumsmodellen välkomnades av många som saknat de lite smidigare bärbara maskinerna från Apple och som samtidigt kände att en Ibook inte räckte till.

Apples annonser för 12- och 17-tums Powerbook G4.

För precis som sina större syskon hade den gott om anslutningar och kunde via en adapter skicka ut 1600 x 1200 pixel till vga- eller dvi-anslutning. Utöver det fanns det också adaptrar för att ta ut vanlig kompositvideo och s-video-signal vid behov. Firewire 400-port fanns också, och med en upplösning på 1024 x 768 blev detta snabbt en populär maskin hos många, även om avsaknaden av 16:9-formatet på skärmen, vilket de större Powerbook G4-maskinern erbjöd, kunde kännas stor av många.

De som hade den här modellen (undertecknad inkluderad) minns kanske hur den från att visserligen varit en aning varm undertill, men ändå tyst, gick från att vara aningen mindre varm och desto mer bullrig när Apple i och med Mac OS X 10.3 ändrade gränsvärdena för när fläktarna i deras bärbara maskiner skulle dras igång. Ett tredjepartsprogram kunde dock installeras för att återställa ordningen.

Störst går först

En gigant bland giganter: 17-tums Powerbook G4.

Om 12- och 15-tumsmodellerna kändes lite för trånga så var 17-tumsmodellen av Powerbook G4 garanterat rymlig nog för de flesta. Stor är inte nödvändigtvis ett tillräckligt kraftfullt ord i sammanhanget, och eftersom Apple valt att använda samma tangentbord som i både 12- och 15-tumsmodellerna kunde man utan större problem ställa en kaffekopp på endera sidan av tangentbordet. Inte för att det rekommenderades, dock.

Precis som i 15-tumsmodellen var det en 1 gigahertz G4-processor (PPC 7455 v3.3) som satt under skalet. Maskinen såldes med en för tiden gigantisk hårddisk på 60 gigabyte och en superdrive satt monterad som standard. Enligt Apple kunde 17-tumsmodellen endast bestyckas med en gigabyte internminne men den gränsen visade sig senare ligga på det dubbla. Med tanke på skärmens storlek erbjöd den en för tiden ganska medioker upplösning på endast 1440 x 900 pixel. På anslutningssidan noterar vi att 17-tums-modellen hade gott om plats vilket Apple inte tycks ha märkt då de satte in samma mängd firewire-portar i maskinen som i 15-tums-modellen.

Ett ljus som brinner dubbelt så starkt...

Även om detta överlag var en trio slitstarka maskiner hade de sina problem. Den ena minnesplatsen kunde sluta fungera, och vissa exemplar kunde få problem med vita fläckar på skärmen. Enstaka Powerbook G4-maskiner kunde gå ned i viloläge utan förvarning, trots att de var kopplade till batteriladdaren. På tal om batterier så återkallade Apple en serie batterier för samtliga tre modeller då just de batterierna, tillverkade av LG Chemical, kunde kortslutas vilket orsakade överhettning och i vissa fall också att batteriet exploderade.

Ganska snart så började det visa sig att PowerPC-arkitekturen hade problem. Även om Apple och tillverkaren Freescale gjorde vad de kunde för att stoppa i mer cache-minne så gick det inte att komma ifrån det faktum att G4-arkitekturens dagar var räknade hos Apple. Samma år som Powerbook G4-familjen lanserades hade Apple den 24 juni också lanserat Power Mac G5, vilket visade vilken potential det fanns i nästa generations PowerPC-processorer, men det fanns två stora problem som Apple ställdes inför när de försökte få ner en G5-processor i en Powerbook.

Det ena var värmeutvecklingen och det andra strömförbrukningen, som visade på att IBM och Motorola, som stod bakom PowerPC-tillverkningen visserligen var intresserade av att tillverka snabba processorer (vilket de gör fortfarande), men att IBM i sina egna servrar och arbetsstationer inte behövde ta hänsyn till strömförbrukning och värmeutveckling.

Utöver det så var Apple helt enkelt inte en tillräckligt stor kund hos IBM och Motorola för att kunna driva på utvecklingen av G5-processorn i tillräckligt snabb takt varför Apple helt tvingades byta arkitektur för sina produkter.

En annons från Apple med det nu kompletta sortimentet av Powerbook G4.

Således blev det aldrig någon Powerbook G5 utan istället meddelade Apple i januari 2006 att de ersatte PowerPC-arkitekturen med Intels x86-arkitektur.

Övergången var enkelt tack vare att Apple i åratal utvecklat en x86-version av Mac OS X sida vid sida och släppt den del av operativsystemet som byggde på öppen källkod under namnet Darwin.

En skämtbild på hur en 17-tums Powerbook G5 kunnat se ut.

De två första maskinerna att presenteras med den nya arkitekturen var Imac och 15-tumsmodellen av vad som nu kom att heta Macbook Pro. 17-tumsmodellen släpptes den 24 april samma år och den 16 maj följde efterträdaren till Ibook (och på sätt och vis också 12-tums Powerbook G4) som fick namnet Macbook.

Arvet efter Powerbook G4

Formgivningen i Powerbook G4-familjen var, inte helt oväntat, designad av Jonathan Ive, och med mindre modifieringar lever den formgivningen kvar än i dag i 15-tums Macbook Pro. Apple använde hans design i fem år utan en enda ändring vilket talar en hel del om styrkan i Ives design.

Apples charmiga reklamfilm för Powerbook G4 12- och 17 tum