Maximera ditt wifi
Att ställa in ett trådlöst nät är inte det roligaste man kan göra på sin Mac. Men om du har en kvart över och orkar sätta dig in i några få lite mer avancerade inställningar kan du få ett säkrare, snabbare och stabilare nätverk.
Att ställa in sitt trådlösa nät är något de flesta av oss helst vill slippa. När man väl lyckats stava rätt till det obegripliga nätverkslösenordet och fått datorn att koppla upp sig ska det bara rulla på, eller hur? Det går långsammare att surfa trådlöst än via ethernetsladden och det är priset vi tvingas betala för friheten det ger att sitta i soffan med datorn utan några nätverkssladdar.
När #wifi introducerades på bred front i Macvärlden i den på sin tid banbrytande #Ibook var överföringshastigheten 10 mbit, under optimala förhållanden.
Det gjorde i och för sig inte så mycket, eftersom begreppet ”bredband” för de flesta år 1999 innebar en adsl-uppkoppling på runt 0,5 megabit per sekund. I takt med att bredbandshastigheterna sköt i taket blev det bråttom att utveckla snabbare wifi-tekniker, och snart avlöste standarderna varandra.
Wifi och hastighet
Idag heter den gällande standarden 802.11n, och ger en teoretisk maxhastighet på 600 Mbit/s, men det är nettohastigheten där till exempel felkorrigering och kryptering räknas in. Med andra ord: endast en del av nätverkstrafiken mellan din dator och routern består av de faktiska filer du laddar hem.
Den praktiska hastigheten påverkas också av antalet anslutna enheter, vilken frekvens trafiken körs på och mängden störningar som kan vara allt från grannarnas nätverk till en påslagen mikrovågsugn. Kort sagt, att länken mellan datorn och routern går i en viss hastighet säger ganska lite om hur din upplevda hastighet blir.
Trots alla nya tekniker är fortfarande hederlig ethernetkabel helt överlägsen även den mest optimerade wifi-uppkopplingen. Därmed inte sagt att du gråtandes ska kasta ut din trådlösa router. Det finns nämligen flera saker du kan göra för att öka hastigheten:
Börja med att mäta hastigheten. Du kan göra testet på bredbandskollen.se, eller ladda hem programmet TP Test och mät din bredbandshastighet när du kör wifi. Stäng sedan av wifi, koppla in datorn direkt i routern med en ethernetsladd och upprepa mätningen. En jämförelse av hastigheterna kan vara rätt deprimerande, men håll ut, vi ska snart putsa till siffrorna lite. (För att se någon skillnad bör du nog ha ett snabbare bredband än säg 20-30 mbit/s, annars är det rätt liten risk att ditt trådlösa nät är en flaskhals.)
Placera datorn närmare routern. Ju längre avståndet är, desto svagare blir radiovågornas effekt, och det resulterar i tappad eller felaktig data som måste sändas om. Det här sker helt automatiskt förstås, men eftersom det innebär att samma datamängd måste skickas flera gånger för att nå fram blir den effektiva hastigheten rätt låg till slut. Routerns placering brukar ha en del att göra med var bredbandsuttaget är placerat, men kanske funkar det att ställa den lite högre upp i rummet? Eller inte gömma den i ett skåp med tjock dörr? Ja, du fattar.
Små ändringar gör stor skillnad
Ibland räcker små ändringar för att göra stor skillnad. De som är kunder hos bredbandsleverantören Comhem kan prova att stänga av en funktion kallad Wifi Multimedia (WMM) i sin router. WMM är en funktion för att prioritera viss typ av trafik i ett trådlöst nätverk som exempelvis video, musik eller röstsamtal. Detta är ett tips som Comhem själva gått ut med till sina kunder som upplever låg hastighet i just den trådlösa uppkopplingen och som har ett Netgear CG3100-modem. Normalt sett ska man låta WMM vara påslaget men en del Comhem-kunder har trots det uppmätt dramatiskt högre hastigheter med funktionen avstängd, så vi misstänker att det kanske är någon bugg i just det modemet som gör att WMM inte hanteras korrekt. Mer information om hur du slår av WMM hittar du på Comhems blogg.
Nästa steg är att välj rätt metod för lösenordsautentisering. Att WPA2 är säkrare än WPA som i sin tur är säkrare än WEP visste du förmodligen redan.
Men visste du att det också är skillnad i hastighet? Flera routrar, bland annat Apples Airport, låter dig välja mellan ”WPA/WPA2 Personal” och ”WPA2 Personal”. WPA/WPA2 Personal ger den högsta hastigheten om du bara har en enda dator på nätverket, med andra enheter på nätet sjunker hastigheten till 54 Mbit/s.
Eftersom de flesta av oss har minst en Mac och förmodligen även någon eller några smartphones som gillar wifi är alternativet ”WPA2 Personal” att föredra eftersom det ger en högre totalhastighet.
Ju fler vi är tillsammans...
En kanal i wifi-nätet är ett avgränsat frekvensområde, och ju fler som trängs desto lägre blir hastigheten. Det finns flera sätt att kolla trängseln, och Apple har byggt in ett enkelt verktyg i #OS X 10.8: Håll ner alt och klicka på airport/wifi-ikonen i menyraden. Längst ner i menyn finns nu alternativet Öppna Wi-Fi-diagnos… som du klickar på.
Tryck sedan cmd-6 för att göra en wifi-sökning. I rutan du får upp ser du alla tillgängliga nätverk, och om du sorterar på kanal blir det väldigt lätt att se var trängseln finns.
Välj en kanal som så få grannar som möjligt använder. Om det inte finns några lediga, och det verkar finnas lika många användare på varje kanal, kolla signalstyrkan i kolumen Signal. (Talen är negativa, så -59 är en starkare signal är -83.) Målet är förstås att hitta kanaler med så svaga sändare som möjligt så att din signal får vara ifred.
Apples senare Airport-produkter låter dig dessutom välja fler trådlösa lägen än de som först visas i Airport Utility. Du kan se dem genom att hålla nere "alt"-tangenten på tangentbordet och sedan klicka på rullgardinsmenyn bredvid rubriken "Radio Mode".
Channel bonding
Ännu ett sätt att minska interferensen med andra nätverk på är att utöka ditt nätverks frekvensspektrum till två kanaler, så kallad channel bonding. Exakt hur detta görs varierar från router till router, men det brukar antingen finnas en kryssruta nånstans i routerns administrationsgränssnitt, eller möjligheten att välja frekvens mellan 20 MHz och 40 MHz.
Bredden på en wifi-kanal är 20 MHz, och om du byter till 40 MHz betyder det att du plötsligt kan utnyttja två kanaler (vilket också är anledningen till att du ibland måste välja om den andra kanalen ska ligga under eller över ("Lower" eller "Upper"). Exakt vad som är den bästa inställningen beror på så många faktorer att vårt tips blir att experimentera sig fram lite, prova några kombinationer och se hur farten påverkas.
Det bör också nämnas att channel bonding stöds av 802.11n, men inte av äldre 802.11b/g, så om du har några sådana klienter på ditt wifi-nät kan det hända att routern går ner i ett långsammare läge och du inte märker av någon hastighetsökning.
Pimpa antennen
Fetare antenn innebär starkare signal, svårare än så är det inte. Om du bor i ett stort hus (eller en lägenhet med tjocka betongväggar) kan du tjäna på att göra signalen starkare, antingen genom en antenn med förstärkning, eller genom att utöka nätverket med en repeater. Kolla om du har en antenningång på ditt modem eller din router, annars finns det universallösningar med små strumpor som träs på antennen, men de brukar sällan innebära någon radikal förbättring.
Om du ändå inte får ordning på ditt wifi-nätverk är sista utvägen att skaffa ny router. De flesta bredbandsleverantörer levererar idag bredbandsmodem med inbyggd wifi. Några av dem fungerar utmärkt, andra inte fullt lika utmärkt. En enkel (om än kostsam) utväg är att skaffa en separat wifi-router, exempelvis #Airport Express eller #Airport Extreme, och koppla ur bredbandsmodemets wifi-funktioner helt. På köpet får du ofta fler funktioner, exempelvis möjligheten att koppla in skrivaren eller en extern hårddisk.