Gamla katter kan fortfarande klösas
När Lion lanserades var det många Mac-användare som uppgraderade från Snow Leopard och därefter upptäckte att saker och ting hade förändrats på många sätt. Joacim Melin bestämde sig för att återvända till Snow Leopard för att få tillbaka den Mac han en gång köpte.
Min nuvarande Mac är en Macbook Pro. En bjässe med en 17-tums skärm, åtta gigabyte internminne och en 256 gigabyte SSD-hårddisk från Samsung. Maskinen har dubbla grafikkort och en Core 2 Duo-processor på 2,93 gigahertz. Inte den snabbaste maskinen längre, men den borde kunna ge Mountain Lion en ganska bra skjuts framåt. Så är inte riktigt fallet, men det har inte enbart med hårdvaran att göra.
Som många kanske minns införde Apple en rad ändringar i OS X Lion jämfört med den föregående versionen, Snow Leopard. Det grafiska gränssnittet och många applikationer hade fått ytterligare små effekter när fönster öppnas och stängs, och så vidare. Små saker, men som ändå gjorde att OS X Lion kändes långsamt och klumpigt. Att operativsystemet då inte var någon prestandafantom på grund av uselt optimerad kod och buggar gjorde inte saken bättre.
Mountain Lion, den nuvarande generationens OS X, gav bättre prestanda, men samtidigt fick flera äldre Mac-modeller stryka på foten då de inte längre stöds av operativsystemet. Med de äldre modellerna ute ur leken kunde Mountain Lion leverera bättre prestanda, men då äldre Mac-modeller som min fortfarande stöds kan man gissa att den inte kommer stödjas i nästa större generation av OS X, i synnerhet med tanke på att maskinen känns trög redan nu.
När den datorn är trög i vissa moment blir det en irritation. Fönster som rycker till när de ska öppnas eller flyttas eller ögonblick där datorn bara fryser till för ett ögonblick gör att det flyt man uppnått efter några timmars arbete blir förstört. Fokus flyttas från det man jobbar med till hur datorn, verktyget man arbetar med, hindrar dig att göra ett bra jobb. Jag kände mig aldrig hemma i OS X Lion, och Mountain Lion förändrade inte det intrycket. Det är lite för mycket små saker kombinerat med ett par stora saker som fullskärmsläge för applikationer, notifieringar, integration av Facebook och Twitter och Launchpad som irriterar eller som jag inte känner något behov av att använda.
För mig var och är Snow Leopard den bästa version Apple någonsin gjorde av Mac OS X. Det kan jämföras med Depeche Modes klassiska platta Songs of faith and devotion – det blev inte bättre än så. Precis som att Apple fortsatt förändra OS X och till viss del börjat föra operativsystemet mot hur IOS ser ut har Depeche Mode fortsatt göra skivor. Den ena mer miserabel än den andra.
Som att komma hem
Jag fattade beslutet att återvända till Snow Leopard. Efter att ha funderat noga på vad jag egentligen skulle sakna så kom jag fram till att det var fotoströmmar via Icloud. Inget annat.
Det var några månader sedan jag senast körde denna version av Mac OS X så jag hade precis börjat glömma hur operativsystemet fungerar och ser ut, det var lite som att komma hem efter en lång resa. Många av de applikationer jag hunnit vänja mig vid att arbeta med dagligen stöds inte längre i Snow Leopard om man ska ladda ned dem via Mac App Store, vilket på sätt och vis är en besvikelse. Aperture i sin senaste version är ett sådant exempel, men också Tweetbot, Day One och Ibooks Author finns bland applikationer som inte stöds.
En del av applikationerna finns i äldre versioner, andra finns det ersättare till. Iwork, Microsoft Office, Photoshop, Pixelmator, Things, Skype och Omniplan är applikationer jag använder så gott som dagligen och de fungerar utmärkt med Snow Leopard.
Icloud stöds som bekant inte av Snow Leopard, men det gör mig i princip ingenting då jag använder Dropbox för att synkronisera data mellan olika Mac-datorer och mina IOS-enheter. Safari version 6 stöds inte av Snow Leopard utan jag har valt att använda Google Chrome istället.
Vad är då uppsidan med bytet? Min 17-tums Macbook Pro från 2009 känns som en oljad blixt när jag arbetar med den. Åtta gigabyte internminne och SSD-lagring gör att denna kombination av hårdvara och mjukvara verkligen levererar.
Mail, kalendern och adressboken ser ut som de ska göra utan en massa grafiskt "kladd". Fönsterhanteringen är rapp, saker och ting händer omedelbart. Jag känner mig mer effektiv när datorn ger en omedelbar respons på vad jag vill göra.
Att köra Snow Leopard är på många sätt ett steg tillbaka i utvecklingen och väljer man att göra som jag gjort får man räkna med att göra fler och fler kompromisser i takt med att ekosystemet runt OS X fortsätter att utvecklas.
Snow Leopard är lite grann som att komma hem efter att ha bott på ett hotell – man får sova i sin egen säng och allt känns bekant och tryggt.